Thüringer Rostbratwurst, sommartid och lönehelg

Den här veckan blir det ett lite kortare nyhetsbrev och ett även ett lite kortare beställningsformulär inför leveransen nu på lördag den 25 mars. Anledningen till det är att tre volontärers vistelse här löpte ut i förra veckan och jag har fått ägna mycket tid åt att försöka hitta nya. Och när jag ska ägna mig åt det och sköta grisarna själv och allt annat dagligt på gården, så blir det inte mycket tid över till att göra chark och sköta företaget.


Jag och Michael hade det roligt in i det sista.

Till slut hittade jag en ung mexikansk kock som jag hämtade upp vid bussen i förmiddags och idag har jag ägnat hela dagen åt att lära upp honom. Nästa fredag kommer sedan en 35-årig brasiliansk foodie som förhoppningsvis stannar i två månader. Då bör saker och ting rulla på bättre.

I morgon gör jag och mexikanen Thüringer Rostbratwurst på eftermiddagen och den blir huvudnumret på veckans beställningsformulär. Men där finns flera fina frysta korvar. Glöm inte bort att man alltid kan fråga efter andra produkter i kommentarsfältet. Till helgen blir det ovanligt varmt för årstiden i Stockholmsområdet och ingen nederbörd är planerad och dessutom är det löningshelg och sommartiden gör kvällen längre på söndag. Kanske är det dags att plocka fram grillen?

Vi ses!
Kristofer

FacebookTwitterGoogle+Share

Början på något nytt

I fredags kom Sören och Inga och deras son Stefan från Tjälingegården i Skogstibble hit till gården för att hämta 11 av mina smågrisar. Det är början på en ny era, faktiskt. Tanken är vi inom den närmsta månaden ska föra över ett drygt 30-tal smågrisar, som de ska vara fodervärdar åt, till deras gård. Samtidigt ska de fortsätta den uppfödning av Linderödssvin som de påbörjade redan förra året när vi började prata om den här saken. När jag har slaktat av mina större grisar så kommer de fortsättningsvis sköta grisuppfödningen åt mig. Vi har kommit överens om att uppfödningen ska ske på i stort sett samma sätt som här på min gård, med utomhusdrift förstås, obesprutat foder, vaccinering i stället för kastrering, långa ditider och så vidare. Målet är att jag bara ska ha ett fåtal grisar kvar på gården för att exemplifiera hur grisar ska leva och hur de grisar har det som mina produkter görs av.

Emigranterna

Fördelarna med den här förändringen är många. Sören och Inga är riktiga bönder som kan odla fodret på egen mark och som är mer strukturerade och kan planera bättre än jag. Jag har haft ansvaret för grisarna (och allt annat) i sex år nu och har lärt mig tillräckligt om det för att våga lämna över ansvaret till någon annan. På så sätt kan jag fokusera på charkuterierna och så småningom gå upp lite i produktion, och om jag lyckas med det kanske jag också kan anställa någon till slut, om jag hittar någon som jag litar tillräckligt mycket på. Det ska också bli en lättnad att slippa det stora ansvar som det innebär att ha många djur, och den ångest som i perioder följer med det.


Jag, Sören, Inga, Stefan och min gamla vän Rolf (veterinären, fd livsmedelsverket, fd Gomans!) i våra finaste kläder.

I går utsågs Restaurang Esperanto återigen till Sveriges bästa restaurang av White Guide och det tycker jag naturligtvis är väldigt roligt eftersom jag levererar mitt kött till dem och tycker att de är oerhört sympatiska. Så här står det i den nya recensionen:

”Full tonträff är det också i linderödsgrisen, vars karré lätt halstrad gömmer sig tillsammans med en blåmusselkräm under en gracil crème fraiche-rundel som beströs med hasselnötter och skira bitar puffad fläsksvål. Aldrig förr har gris serverats med sådan finess.”

 

Nu ska Esperanto börja redovisa på menyn vem som har fött upp grisarna också, och det är bra för jag tänker fortsättningsvis inte leverera till restauranger som inte ger den informationen.

Nästa leverans blir nu på lördag den 11 mars och beställningsformuläret ligger här. Denna gång bjuds det på fina färska feta fläskkotletter och frysta isterband, Lisas korv och Nürnberger Rostbratwürstchen bland annat. Kimchin som min koreanska volontär hyllar finns också om ni behöver mer. Jag lägger förresten ner ett par klisterlappar med vårens leveransdatum och länken till beställningsformuläret i varje beställning den här gången så att ni kan ge dem till era vänner som alltid glömmer att beställa.

Vi ses!
Kristofer

Håkans lår, stångryttare och mer kimchi

Jag hade en stor fin snäll gris för några år sedan som jag kom att kalla Håkan för att han liknade någon med det namnet. Jag brukar annars undvika att ge grisarna namn för det är inte den typen av relation som jag ska ha till dem, det gör det knepigare att ta dem till slakt. Häromdagen så skördade jag en massa lufttorkade muskler från mognadsrummet och idag drog jag fram ett stort ytterlår och började skiva. Då såg jag att det stod ”Håkan” på etiketten. Det är ett fantastiskt fint exemplar, välmarmorerat och långhängt i ett och ett halvt år. Smaken får ytterligare en dimension av att jag vet precis vilken av mina grisar det rörde sig om. Du kan också få smaka och ta din plats i den här märkliga relationen.

Eftersom all kimchi gick åt vid förra leveransen gjorde jag 25 kilo till som vi just smakade av till middagen. För första gången har jag en volontär från Sydkorea här på gården. Hon blev mycket överraskad över att jag tillverkar kimchi, men glad, och hon gillade den här omgången. Den är något mindre salt än den förra, och lite starkare också. Den är väldigt färsk nu, men kommer att fortsätta mogna i sin vakuumpåse. Jag tänker lägga undan några påsar den här gången för att se hur den utvecklar sig.

Isterband har jag gjort också, och lagt upp på beställningsformuläret, liksom leverpastej. Isterband kallades ibland för stångryttare förr i tiden. Man förstår varför när de hänger i par över en rökstång eller för att torka, men mina volontärer blir generade när jag översätter det till ”pole riders”. Nästa leverans till Uppsala, Upplands Väsby, Hornstull och Herrängen blir alltså nu på lördag den 25/2. Här kan du lägga en beställning.

Vi ses!

Kristofer

Nästa leverans och lite om rått fläskkött

Nästa leverans blir nu på lördag den 28/1. Beställningsformuläret är ganska likt förra leveransens, men med tillägg av en merguez på fläsk som jag ska försöka göra lite starkare den här gången. Det är alltså en nordafrikansk korv som är smaksatt med harissa. Vanligtvis är den gjord på lammkött eller på lamm och nöt, men jag gör den på fläsk för jag gör som jag vill. Wikipedia-artikeln som jag länkar till har för övrigt fel i att den skulle vara smaksatt med spiskummin (cumin), det är kummin (caraway) som harissan smaksätts med.

Det är lustigt, när jag har tyska volontärer på gården och vi tillverkar korv så brukar jag fråga dem om de vill smaka på korvsmeten och det vill de nästan alltid. Det finns en motvilja mot att äta rått griskött i Sverige och många andra länder; sedan länge är vi uppfostrade till att fläskköttet måste vara helt genomstekt. Det grundar sig framför allt på en rädsla för trikiner och salmonella. Trikiner är en mycket obehaglig parasit som finns i naturen och påträffas bland annat i vildsvin och räv, men i Europa tar slakterierna ett obligatoriskt trikinprov på alla grisar som har levt utomhus. Och salmonella är ytterst sällsynt hos svenska grisar.

Nu tycks det vara dags att våga äta lite rått fläsk igen. Både Lilla Ego och Esperanto serverar en tartar på fläskkött, Esperantos är lätt halstrad och gjord på mina karréer. Tillsammans med  Batjargal OchirbatSoyokaze har jag under en tid letat efter en lämplig styckningsdetalj från mina grisar att göra sushi på. Vi har testat med filé och grisens hemlighet och innanlår och en del namnlösa muskler. Vi blev inte riktigt nöjda innan jag hittade en välmarmorerad muskel från bogen som dessutom visade sig väldigt mör. Jag är fortfarande inte helt säker på om det rör sig om Latissimus dorsi eller Cutaneous trunci. Batjargal bränner av den på ytan med en blåslampa och skivar den sedan tunt på sniskan. Vansinnigt gott! Tyvärr så finns det bara 6-700 g per gris så allt går nu till Soyokaze.

Det finns fortfarande en plats kvar till korvkursen den 18/2. Du hittar all information om kursen här.

Vi ses!

Kristofer

En glad korv

Här sitter jag med en förkylning lika långvarig som mitt goda humör, och stämbanden rasslar och öronen knastrar. Men vad gör väl det när man har något underbart att se fram emot och 2016 års elände är som bortblåst. Det är bäst att passa på och vara glad när man kan, och man ska alltid ta ut lyckan i förskott, den har så kort bäst-före-datum. I morgon tillverkar jag en extra glad Toulousekorv – grov, saftig och ren i smakerna – som jag levererar nu på lördag den 14/1 med ett leende. Beställning kan du göra här.

I butiken finns lite fler saker än på beställningsformuläret, se hemsidans högermarginal, och om du är intresserad av till exempel en halv filé så är det bara att skriva in det i kommentarsfältet på beställningen.

Januari och februari är alltid de månader med sämst försäljning för mig. Därför har jag tänkt hålla lite korvkurser nu, och det tycks även stämma överens med era önskemål för jag har fått en del förfrågningar. Planerade kursdatum är lördagarna 21/1, 4/2, 18/2. För en kurs ska bli av så krävs det att fyra personer anmäler sig. I övrigt finns nästan all information om kursen här. Det brukar vara himla kul dagar.

Vi ses!

Kristofer

Isterband, kotletter, T-shirts och kapris

Här kommer en länk till det fetaste beställningsformuläret hittills som gäller för leverans nu på lördag den 17 december. Och härunder ska jag försöka beskriva vad som finns att beställa så att ni inte kan motstå att klicka klicka klicka.

Kan ni ens föreställa er hur åtrådda ni kommer att bli iklädda en T-shirt eller ett förkläde med den där loggan som syns här ovanför i brevhuvudet, inverterad till vitt på svart botten? Och när ni sedan berättar att T-shirten är Fairtrade-certifierad och tillverkad av ekologisk bomull, vad säger grannen då? Förmodligen att du är en patetisk godhetstyrann som marscherar i PK-elitens åsiktskorridor, och då vet du att du har handlat rätt. (Jag har ingen bild på mästerverken för de är inte tryckta än. Jag hoppas verkligen att de kommer att levereras på fredag, annars blir det pinsamt.)

Jag utgår alltid från mig själv när jag tillverkar saker i mitt lilla charkuteri. Jag tillverkar vad jag själv vill äta och jag säljer vad jag själv vill handla. Allting blir mycket enklare då. Jag behöver bara hitta er som fungerar på ungefär samma sätt, så kommer vi att ha nytta av varandra.

Jag säljer inga julskinkor som ni har märkt. Gjorde jag det så skulle jag behöva spara och frysa de musklerna under hela året för att ha tillräckligt till jul, och det skulle innebära att jag inte kunde göra lufttorkat och andra saker på de delarna. Dessutom tycker jag att julskinka är kul i högst tre dagar, men det blir ju alltid över mycket mer än så. Och att göra en riktigt bra skinka är inte alls så lätt som man skulle kunna tro, så det lämnar jag åt andra. Jag kanske gör en skinkstek på en av mina bogstekar till min jul. Bogstekarna finns inte på beställningsformuläret, men man kan skriva i kommentarerna om man vill ha en sådan. Detsamma gäller för en del andra styckdetaljer, men det vet ni ju vid det här laget.

Jag kommer att ha småländska kroppkakor och mina isterband, som nu är klara, på mitt julbord. Jag älskar kroppkakor, kroppkakor utan kryddpeppar och med mitt eget fläsk. Igår skar jag upp bitar av sidfläsk och saltade med 18 g salt per kilo och vakuumförpackade. Det tror jag blir lagom rimmat om några dagar för fyllningen till kroppkakorna. Gör man inte kroppkakor av det rimmade sidfläsket så kan man ju laga fläsk med löksås och kokt potatis, det är en annan av mina favoriter. Eller så kan man röka sitt eget bacon av biten.

Fina, feta, urbenade kotletter finns också. Inte för julbordet, men att slå in och ge bort som julklapp till någon älskad. Om man inte vill steka dem hela så kan jag rekommendera att skiva dem på tvären och dubbelpanera de små bitarna och fritera. Skär i så fall inte bort något av fettkappan! Det blir vansinnigt gott och jag brukar äta det som tonkatsu.

I morgon gör vi leverpastej, utan brandy den här gången, och så tillverkar vi en lantlig paté efter franskt recept, som vi bakar av i formar som är ungefär dubbelt så stora som leverpastejformarna. Vi packar också snövitt flott som ni kan använda till julens återstående bak. Den starka senapen blir det också mer av, den här gången i större burkar.

Fyra olika sorters lufttorkat kommer vi att skiva och packa och dessutom kan man beställa lardo i bit, ni vet saltat och lagrat hårt ryggspäck som man skär i supertunna skivor och äter som den är, eller draperar kött med för att öka saftigheten.

Det finns många sorters fryst korv i sortimentet till den här leveransen, så den som vill kan vara lite motvals och ha en totalt korvbaserad jul. Höstflott finns också i fryst version.

Och så till de utlovade kolonialvarorna! Det oraffinerade saltet kommer från Tavira på Portugals Atlantkust. Det är det salt som jag importerar själv och använder i alla mina produkter. Världens bästa salt, helt enkelt.

Som ung avskydde jag kapris, eftersom jag bara hade ätit den som konserveras i ättika. Jag tycker fortfarande att den är vidrig och inte smakar kapris. När jag bodde i Italien så fick jag lära mig om kapris som konserverats i salt och först då förstod jag hur kapris smakar! Många tycker att den bästa kaprisen kommer från ön Pantelleria söder om Sicilien, så jag åkte dit för att prova för några år sedan. Jo, den är fantastiskt god, men man kan hitta likvärdig kapris på flera andra öar runt Sicilien och då slipper man ha med de enfaldiga kaprisföretagarna på Pantelleria att göra. Den kapris som jag har köpt in åt er kommer från ön Lipari. Den är mycket salt så lägg den i vatten (eller vin) att dra ett tag innan användning. Låt inte kaprisen koka med i matlagningen, utan släng i den i till exempel tomatsåsen strax innan servering. Jag har en hel liten kokbok med rätter med kapris och vet att kapris kan man använda mest överallt, men glöm inte bort den i tonfiskmajonäsen till din Vitello tonnato eller din puttanesca-sås till vilken du också behöver de två följande varorna.

Sardeller brukar jag inte tycka är tillräcklig goda att äta som de är, men det är faktiskt de här. De kan man faktiskt bara lägga på en bit gott vitt bröd, kanske med lite kapris, och snaska i sig som kvällsmat. eller på ett ägg. På pizza är de underbara, och jag smälter alltid lite sardeller i oljan med lök och vitlök när jag börjar ett tomatsåskok.

Svarta oliver är ett sorgligt kapitel. Det är svårt att hitta något som man inte blir besviken på, trots att det finns så många sorter i varenda butik. Dessa små rackare från Ligurien använder jag i matlagningen, till exempel i pastasåser, men de borde vara ypperliga också i en tapenade (eller ”top nod”, som min amerikanska volontär uttalar det), det har jag inte provat än. Tycker du att det är jobbigt att kärna ur oliver? Gör så här, lägg dem under ett brett knivblad och dunka till med knytnäven. Nu är det busenkelt att pilla ur kärnan.

Gröna oliver köper jag aldrig för jag tycker att de har en äcklig kräklukt och -smak. Inte de här! Det här en mellanstor grön fransk oliv av sorten Lucques och de är underbart mandelaktigt goda att bara äta som de är till ett glas vin.

Nä nu måste jag rusa ut i charken, det är mycket att stå i nu!

Nu kommer apelsinkorven

Nu blir det december och då är det dags för apelsinkorven. Jag vet att den delar upp er i två läger – de som älskar den och de som inte alls tycker om den. Ni som inte tycker om den får bita ihop, förslagsvis med någon av korvarna ur det frysta sortimentet i munnen. Snart påbörjar jag produktionen av isterband inför julen, men dem får ni vänta på i ett par veckor.

Jag funderar på att låta tillverka tre helt andra produkter till försäljning. Ett riktigt bra förkläde tillverkat av ekologisk bomull under bra omständigheter och en T-shirt av samma kvalitet. Dessutom en liten PVC-fri kylväska, till de kunder som med jämna mellanrum kommer till gården och är oroliga för hur produkterna ska hålla sig under resan hem. Alla tre kommer naturligtvis ha min snygga logga på sig.

Jag har också funderat på att komplettera sortimentet med några utvalda kolonialvaror. I första hand produkter som jag älskar men tycker att det är svårt att få tag på. De första jag kommer att tänka på är kapris i salt, oliver av hög kvalitet, bra sardeller och god vinäger som inte är orimligt dyr. Bara produkter som inte behöver kylförvaras och som har lång hållbarhet. Kom gärna med förslag på saker ni tycker är svåra att hitta.

lördag den 3 december kommer jag att köra nästa leverans till Uppsala, Upplands Väsby, Hornstull och Herrängen. Beställningsformuläret finns här. Fråga gärna om det är något som ni vill beställa som inte finns i formuläret. Det kommer även att bli en leverans den 17 december. Det brukar bli väldigt mycket arbete innan julen så jag ber redan nu om överseende om jag verkar sur, jag är nog bara stressad.

Trots alla tomtar är julen inte här

Snart blir det bara julmat för hela slanten. Pepparkakstjat, glöggpruttar och kryddpepparstormar i gomseglet i en månad. Nu har vi två veckor på oss att göra något annat. Jag gör en nordafrikansk merguez på fläsk. Lite styrka försöker jag få in i den med chili från Sunnansjö gård vid sidan av harissan från Tunisien, och jag serverar den med vaxbönor och couscous som jag dräller det starka flottet från korven över. Jag har bogstekar som kan bli fantastiska schnitzlar, eller carnitas i långkok, men spara ändbiten till en carbonara. Jag har några filéer som kan bli den lyxigaste tonkatsu du smakat med min starka senap, eller de kan locka dig tillbaka till mammas Filet Mignon à la Provençal, fast på ett bättre sätt än den torra oxfilén. Eller ta en fläsksida och skär kuber eller andra attraktiva former och dubbelpanera och fritera och servera med kimchi och kimchi och kimchi. Ge inte upp. Bara du gör någonting, i dessa hemska tider. Bjud någon på mat. Ge någon en kram.


I väntan på att snön kommer tillbaka och åter bäddar in oss i ett lugnande tomtebrus.

Jag levererar den 19/11 till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm. Beställningsformuläret finns här.

Kotletter, flott och fultvål

Jag sitter och doftar på mina händer och känner ingenting. Jag har just provat min första egentillverkade tvål. Estetiskt sätt är den ett misslyckande. Jag tillsatte grovkrossade enbär till tvålmassan; jag tänkte att det skulle dofta gott och bli en bra skrubbeffekt. Det blev en flammigt brun tvål som först luktade ginalkoholist och nu luktar Absolut Ingenting. Den har också en lite mosig konsistens och löddrar inget vidare. Men mina händer känns ändå extra rena och mjuka efter tvagningen. Jag tänker fortsätta mina experiment med en tvål av 100% grisfett, och en dag ska jag lyckas med Franzéns gristvål – för dig som svinar ner dig. Kanske ska jag prova med grovmalda rostade fänkålsfrön i stället för enbär?

2016-10-31-21-44-10De första tio beställningarna till nästa leverans på lördag 5/11 får en gratis förstaupplaga av Franzéns misslyckade gristvål. Gissa vad den kommer att vara värd om tio år! Här är en länk till beställningsformuläret.

I morgon kör vi två grisar till slakt och sedan börjar jag och den nya amerikanska volontären tokstycka igen. Hon är en ung, blåhårig och extremt ambitiös och kunskapshungrig kock, som vet hur hon ska bete sig i en livsmedelsproduktionslokal. Det är så skönt att inte behöva förklara allt från början och att ha någon som verkligen vill lära sig. Tyvärr så är jag ändå en volontär kort, så om ni vet någon så får ni gärna tipsa.

I kväll blev Restaurang Esperanto utsedd till inte bara Sveriges bästa restaurang, utan nu också till Nordens bästa restaurang, av White Guide, med full poäng på det kulinariska. För några timmar sedan beställde de en hel urbenad kotlettrad av mig från morgondagens slaktgrisar. Jag tänker därför skiva upp urbenade kotletter så att det räcker till alla er också, och lägga upp på beställningsformuläret för leverans på lördag 5/11. Eventuellt kan jag hinna stycka ut även annat. Man kan alltid fråga i kommentarsfältet. Och höstflottet som vi gjorde idag kommer också att finnas där.

I förrgår så tillverkade vi ny leverpastej/Leberwurst, men den här gången förändrade jag receptet en aning och lade till en skvätt italiensk brandy, så den här varianten kallar jag förvånansvärt nog Leverpastej med brandy. Om ni köper den så skulle jag gärna vilja veta vad ni tycker om den, om den är bättre eller sämre än originalet. Berätta när ni har smakat!

Glöm inte bort att jag och Pawel har vin- och charkprovning i Uppsala den 12 november om ni nu är intresserade av sådana högkvalitetsjippon.

Vi ses!

Kristofer

P.S. Kycklingen dog

En kyckling, en vinprovning och en massa snällkorv

lördag den 22/10 blir det utkörning igen, beställningsformuläret finns här och innehåller förutom mild chilikorv (se nedan) även en färsk Leberkäs/Fleischkäse som jag tillverkar i morgon, fryst Nürnberger Rostbratwürstel, färsk leverpastej, och lite lufttorkat.

Igår ansökte jag om att min flock kindahönor ska bli genbank, för att stödja bevarandet av en utrotningshotad hönsras. Tonårstupparna i flocken tränar på att gala, med varierande framgång. Snart blir det kanske coq au vin. Häromdagen när jag gick in för att titta till hönan som legat och ruvat på två ägg en tid så hade det ena ägget kläckts och en liten vacker fågel stod och såg förvirrad och rädd ut. Min första kyckling! Kanske inte lika omvälvande som min första kulting, men ett väldigt gulligt litet väsen är det. Jorden är fruktbar här i Rönna.
2016-10-16-16-55-44I förra veckan hade jag vin- och charkprovning med Pawel igen i Uppsala. Det är alltid väldigt trevligt. Jag får jättegott vin från Zebrawine och nyfikna människor lyssnar på min svada och ställer intelligenta frågor. Atmosfären är intim och vänlig i den hemliga vinkällaren i Uppsala. För mig är det ett bra sätt att hitta kräsna människor som jag vet kommer att uppskatta mina produkter och kanske blir framtida kunder.

Lördag den 12 november kör vi nästa provning. Vinerna kommer från Piemonte, Emilia-Romagna och Lombardiet och charktallriken kommer från Rönna. 800 kr kostar det och man anmäler sig genom att skriva till pawel[kamelbulle]zebrawine.se.

Någon mil norrut från mig ligger Sunnansjö gård där Gunnar Rundgren odlar ekologiskt. (Gunnar har just kommit ut med en bok – Den stora ätstörningen: Maten, makten, miljön – som jag är väldigt nyfiken på.) Jag var över och köpte några olika sorters chili av honom häromveckan, bland annat en mycket god och fruktig sort som heter Starflame, och torkade i torkapparaten med tanken att de skulle användas i korvtillverkningen på något sätt. Förra veckan gjorde jag ett experiment med att mala tre sorters chili till pulver och stoppa den i en emulsionskorv typ boudin blanc. Jag tänkte mig att det skulle bli en lite småstark korv med chilins fruktighet. Det blev det inte. Det blev Världens mildaste chilikorv. Den är mycket god förvisso, med en mild fyllig köttig smak som jag gillar. Men chilin känner jag bara yttepyttelite av efter en stund. Jag får fortsätta det här experimentet, jag är inte ute efter hettan i chilin, utan fruktigheten och chilismakerna. Tills jag lyckas med det får ni hålla till godo med Världens mildaste chilikorv.