Transsubstantiation

Nu är mina första två grisar slaktade. Jag fick låna en hästtransport av en fårbonde här i närheten mot att han skulle få lite kotletter och korv och sedan körde jag upp de två första galtarna till Sam och Camillas lilla slakteri utanför Östervåla. Där fick de vara i fem dagar och ta det lugnt innan slakt.

En av kockarna på restaurang Mistral ville vara med vid slakten så vi åkte upp tillsammans och var med och tog in grisarna i slakteriet. Det var stilla i den halmbeströdda del där de kom in och grisarna var lugna, men jag kände till min förvåning att jag inte kunde vara med när Sam sköt grisarna, så jag gick ut i omklädningsrummet. Det smällde och bullrade en del och sedan gick jag in igen.

Det är obehagligt när djur dödas. På slakteriet säger man att grisarna först ”bedövas” med antingen elektricitet eller med en pistol som slår in en bult i hjärnan. Sam använder för tillfället bultpistol. Sedan avblodar man djuren genom att skära av pulsådrorna och tömma dem på blod. Trots att grisen är ögonblickligt död och avblodad så fortsätter den att sparka i flera minuter när man har skjutit den. Det är jobbigt att titta på eftersom det ser ut som att djuret inte är dött och försöker ta sig därifrån. Jag kände mig tvungen att efteråt kontrollera att skottet hade tagit rätt i hjärnan och kunde konstatera att det inte fanns en chans att det funnits något medvetande när djuret sparkade.

Mina tankar kring det här kan tyckas morbida, men det är viktigt för mig att klargöra mina egna reaktioner inför det här märkliga att vi dödar andra varelser för att äta deras kött. Det är intressant att reflektera över när ett djur som man har dödat övergår till att bli kött. Det var svårt och konstigt att se ett blodigt och pälsbeklätt djur, som jag hade känt, lyftas upp i traversen och föras över till lögkaret. Men när det hade skållats och lyftes upp därifrån utan päls och delades i två delar så var det plötsligt kött och jag kände bara spänning och nyfikenhet över hur det skulle vara som livsmedel.

Den första grishalvanNu har jag styckat och skurit och hanterat det här köttet och saltat och kryddat och provlagat och smakat. Jag har aldrig ätit någon godare gris och de färskkorvar jag gjort på köttet slår allt jag tidigare smakat. Jag har höga förväntningar på hur det kommer att bli som lufttorkat.

 

Share

Besök av Mistral

Fyra män från MistralIgår fick vi besök från restaurang Mistral. Fyra män kom för att se hur våra grisar har det och för att välja ut en som ska slaktas i slutet av april och sedan serveras på restaurangen. Jag har egentligen inte tänkt sälja oförädlat kött, det är själva förädlingen som är min affärsidé, men jag tänker göra ett undantag. Jag har visserligen bara ätit på Mistral en gång för ett och ett halvt år sedan, men det är den svenska restaurangupplevelse som hittills har gjort starkast intryck på mig. Så jag är väldigt stolt över att de vill servera en av mina grisar.

Märkt grisEfter lite inspekterande och klämmande valde de ut den största lillgalten och markerade den med ett stort rött ‘M’. Men nästa gång du ska tagga en gris, Robin, tänk på att stå på samma sida som du ska måla.

Sedan åt vi lunch, till förrätt fick de smaka grisarnas gröpe (mycket ärtor i den här omgången) och sedan mina Nürnberger Rostbratwürstel med långkokt surkål och ostar från Vallgarn. Med sig hade de ett fantastiskt vin från Jura, och jag bjöd på min cider som också verkade uppskattas. Vem hade kunnat tro för några år sedan att jag skulle få (och våga) servera mina korvar till Mistrals kockar? En mycket trevlig dag.

 

Share