I fredags kom min vän Albin med 6 kilo KRAV-certifierad lever från linderödssvin som han köpt på Örebro REKO-ring åt mig. Så i måndags gjorde jag leverpastej till slut. Eftersom den är så efterlängtad så har jag lagt en restriktion på 3 förpackningar per hushåll den här gången, så att det räcker till lite åt alla. Förhoppningsvis så kan jag köpa mer lever därifrån om det skulle fortsätta att vara problem med att få tillbaka levrarna från Lövsta. Jag har också gjort en omgång citron/kummin/mejram-korv, och idag påbörjade jag en omgång Höstflott – mitt eget schmalz med svamp, lök och äpple. Hälften av svampen är svart trumpetsvamp som Albin plockat och den andra hälften är trattkantareller från Rikard längre upp i byn. Äpplena är Åkerö från min trädgård. Det är en underbar umamibomb att bre på bröd.
Jag har inte lagt upp allt jag har på beställningsformuläret den här veckan, för på söndag är det dags för Mat & människor i Fjärdhundraland, då jag ska servera en smakprovstallrik för 40 kr. Det brukar komma mycket folk så jag måste ha varor i butiken till försäljning då. Men det finns en hel del att boka ändå, så gå genast in och klicka loss!
Idag var jag tillbaka på Akademiska sjukhuset för att ta bort venporten som de opererade fast under huden på höger sida av bröstkorgen för ett år sedan. Genom den har de tappat mig på blod och fyllt mig med cellgifter, men nu ska den inte behövas längre. En kirurg slet hårt i en halvtimme för att få bort den. Hon bekräftade att jag har bra läkkött när hon karvade för att få loss den från köttet som slutit sig runt den.
När jag var sjuk så fattade min hjärna och min kropp ett beslut utan att fråga mig. De beslöt att jag inte fick tänka på och oroa mig för någonting som rörde mitt företag och min ekonomi. Jag vet inte hur det gick till, men jag är ganska övertygad om att det var nödvändigt för mitt tillfrisknande. Att min kropp fick vila utan oro för vilka konsekvenser min sjukdom skulle få för min ekonomi och min framtid.
Faktum är att det fick till följd att jag tillät mig och kunde vila mer under det senaste året än jag har gjort på många många år. Och jag tror att det var en förutsättning för att min kropp skulle läka så som den gjort. Och det är därför jag är så tacksam över det enorma ansvar som Julia gick in och tog, när jag inte kunde, och det självständiga arbete som hon och Eva utfört, som gjorde det praktiskt möjligt för mig att få vila.
Det har gått upp för mig nu att jag under vilan blev på det klara med att jag inte ville fortsätta att leva på det sätt som jag har gjort, med en ständig oro och osäkerhet om ekonomin och en alldeles för stor arbetsbörda och knappt någon tid till kreativa sysslor och lek. Jag såg framför mig mer balans och harmoni, och hur jag skulle bli starkare och mer nöjd med mitt liv.
Men nu har jag på ett bryskt sätt slängts tillbaka in i det slags liv som jag inte ville återvända till. Under Julias sjukskrivning måste jag återigen utföra allt arbete själv, och jag hinner inte med för jag har inte längre samma kapacitet i charken som Julia har. Och oväntade utgifter, ovanligt dåliga inkomster, och skulder som jag har dragit på mig på grund av min sjukskrivning, får marken att gunga under mig, ger mig yrsel och får mig att tvivla på att jag kan få ekonomin att gå ihop.
För att reda ut situationen så håller jag på att analysera ekonomin på djupet, samtidigt som jag försöker strukturera alla olika åtgärder jag kan ta till för att reda upp situationen. Jag försöker att se alla olika möjligheter, allt från att minska utgifter och öka inkomster på olika sätt, genom funderingar på hur jag bäst ska balansera vilken hjälp jag betalar för och vad jag ska utföra själv, genom att räkna på vad som händer om jag ökar respektive minskar produktionen, eller kompletterar med eget lönearbete. Jag tvingar mig till och med att undersöka vad som skulle hända om jag ger upp helt och försöker sälja gården.
Det värsta med den sista tanken är att jag under sjukdomen också har kommit att fästa mig vid den här platsen mer än tidigare. Det har blivit min plats på jorden och jag vill helst inte flytta på mig. Dessutom skulle jag inte längre ha någon försörjning eller någonstans att bo om jag tvingas ta det steget.
Jag vill hitta en lösning på det här. Jag vill egentligen utveckla verksamheten. Jag vill ha en mer styrande och ledande roll i företaget och utföra mindre arbete i charken; ägna mig mer åt planering, övergripande arbete, och leveransrundorna så klart. Jag vill utveckla fruktlunden till en storartad lustgård. Jag vill lära mig mer om beskärning, odling och trädgårdsterapi. Jag vill öppna något slags servering på gården sommartid och ha en större grönsaksodling.
Jag skriver om det här i veckobrevet för att jag vill fortsätta vara öppen med vad som händer i företaget och i mitt liv, även om det inte är bra marknadsföring. Det är bäst så. Jag gör det här på mitt sätt, och det kommer jag att fortsätta med.
