Nürnberger, Apelsinkorv och leverpastej

Färgerna är lerbleka men våren är här. Man måste gå lite närmre för att se det. För bina har flugit ut för att tömma tarmen under sånglärkornas översyn, och det finns lite grönt under löven för hönsen att picka i sig. 

Men stackars Julia får stå i charken och göra korv, och Eva får packa och städa, i stället för att leka i solen. Igår gjorde Julia leverpastej, och idag har hon stoppat Nürnberger Rostbratwürstchen och Apelsinkorv. De finns på beställningsformuläret tillsammans med Landjäger och en del kött.

Vid den här tiden på året blir jag rastlös. Jag dagdrömmer och vill planera resor, odlingar och experiment, och jag vill arbeta med kroppen och bli svettig. Men i år är jag låst och måste hålla mig i skinnet. Jag får inte anstränga mig, kroppen ska återhämta sig. Såren ska läka och levern ska växa till. Jag får göra mitt halvtimmes försiktiga träningsprogram med yoga-liknande övningar och gå upp och ner i mina trappor så att jag blir en gnutta andfådd, inte mer. Det är ganska tråkigt.

Och företagets ekonomi lider av att jag måste köpa in all arbetskraft i stället för att ta i själv. Men idag åkte jag in till Enköping och skrev under lånet för solcellerna och firade det lite stillsamt med att åka ut på småvägarna väster om Enköping till min kompis Gustav och ta en fika, tills Eva påminde mig om att jag inte hade skrivit ut leverpastejetiketterna.

Men det ordnar sig snart. Om några veckor kan jag börja arbeta lite igen och snart startar grillsäsongen och då brukar det bli sprutt på försäljningen, och påsken kan dra in lite också. Så fort jag har fått vaccin så tänker jag försöka ge lite korvkurser. När jag orkar. Väntan och tålamod, frustration och trötthet. Väntan och tålamod.
Vi ses!

Kryddiga korvar, Landjäger och kallrökt skinka

Nu är jag hemma igen. Och det blir leveransrunda nu på lördag den 20 februari, som vanligt. Anna kör och jag sitter bredvid. Julia står nu i charken och tillverkar merguez på fläsk och den svåruttalade biała kiełbasa som är min variant av den polska korven med samma svåruttalade namn. Båda dessa korvar har en kryddighet som jag tycker passar till det rådande vintervädret.

Min merguez brukar variera i chilistyrka beroende på vilka sorters chili jag har i. Den här gången får Julia välj chilisorter fritt, så vi får se hur stark den blir. Den polska korven har rå vitlök i sig och är i övrigt kryddad med peppar, mejram och timjan. 

Jag tänkte häromdagen att det var dags att göra ny Landjäger, men då upptäckte jag att det tänkte jag visst redan för två veckor sedan för det hänger redan en hel del i röken! Ibland är det bra att vara glömsk för det kan snabba upp produktionen att inte komma ihåg vad man redan påbörjat. Den här gången är Landjägern något mer grovmald, på 5 mm-skivan i stället för på 3 mm-skivan, och inte lika fyrkantig som den traditionellt ska vara. Men den som jag provade igår var mycket god. Jag hittade också en kallrökt skinka som Eva får skiva upp åt er.

I övrigt så finns det en del styckdeltaljer kvar från förra veckans grisar, både kotletter och skivad karré, till exempel. Och kimchi.
Leveroperationen gick bra och jag har återhämtat mig snabbt. Jag kom hem redan i söndags och i eftermiddag ska jag ta bort girafferna från magen. Nej, agrafferna menar jag!

Igår hölls det en multidisciplinär konferens (mdk) hos tarmkirurgerna, eftersom jag bett att få veta hur de tänker sig att gå vidare med själva modertumören i tjocktarmen, som fortfarande sitter kvar, nu när metastaserna i levern är borta.

Ingen har kunnat svara på mina frågor om hur cellgiftsbehandlingen har påverkat modertumören. Men efter mdk:n igår så gick jag in och kollade i min journal där det nu fanns tre olika anteckningar om detta. Från tarmkirurgens “Vi tittar på nya röntgenbilder och vi ser att primärtumören har minskat” och radiologens “Regress, tumören/cancer i sigmoideum har smält undan jämfört med […] CT 200908” till onkologens “Primärtumören i sigmoideum ser ut att ha gått i komplett remission”. Jag gillar komplett remission.

Nu har de fattat beslutet att fortsätta med en ny omgång cellgiftsbehandling x 6, men, om jag förstår det rätt, med en mildare cocktail än förra gången. Det är bra för då slipper jag de jobbigaste biverkningarna. När den är över så går de in och skär bort den del av tjocktarmen där primärtumören sitter. Det borde bli någon gång i mitten av sommaren. 

Jag tycker att det låter som ett klokt beslut att med cellgifter försäkra sig om att det inte flyter runt några cancerceller i kroppen längre efter leverkirurgin, och först därpå ta bort resterna av modertumören. Framför allt så känns det bra att det finns en plan för hur vi ska gå vidare. Det krävs lite tålamod av mig, men jag är övertygad om att allt kommer att bli bra, bara jag kommer igenom det här. 

På fredag ska jag ha möte med banken om solcellsanläggningen!

Vi ses

Lekkött och läkkött

Alla säger att Albin gjorde en bra leveransrunda i lördags, så han får köra en till nu på lördag den 13 februari. Ni gjorde också en bra beställningsrunda som matchade hans arbete förstås. Var snälla och fortsätt så ett tag till. Den här gången finns det massor av styckdetaljer från två grisar som Julia styckar den här veckan och som ni kan leka med i köket. Det finns också en del korv och chark kvar från förra veckan – bangers med salviaToulouse-korvleverpastejbaconistersmörkimchi och rent flott, för att vara mer detaljerad.

I fredags åkte jag in till akademiska och blev opererad och operationen gick bra. Jag kom upp till avdelningen med ett imponerande ärr på magen dagen efter och  ligger i en egen sal på våningen under den jag låg på i september, med samma utsikt mot helikopterplattan som då. Det känns tryggt; det är stillsamt här och personalen är kunnig och empatisk. I förrgår tog de bort dränagen och de extra portarna och igår tog de bort epiduralbedövningen och katetern, så nu har jag inga slangar kvar i mig. Jag gick upp ur sängen och vankade med gåbord redan dagen efter operationen, och i måndags gick jag ner med gåbord och sällskap med en rullstol efter mig till restaurang Heats matlådeutlämning. Igår gick jag ned alldeles ensam och utan hjälpmedel, först för att hämta matlåda och senare framåt kvällen ända ner till kiosken på bottenplanet för att köpa glass. Det går fort framåt konstaterar alla. Jag har bra läkkött konstaterar jag. Det stramar och är ömt förstås, men det är inte värre än att knäppa ihop västen med byxorna.

Jag blir kvar på Akademiska några dagar till. Hur länge vet jag inte, men jag tycker att det är bättre att bli ompysslad här än att halka omkring på gården. Några snälla grannar tar hand om hönsen och gården och jag har kontakt med Julia eller Eva nästan dagligen, så det fungerar.

På natten om jag inte kan sova och när “helikopterplattan” lyses upp tänker jag “Det är nu rymdvarelserna plockar upp de utvalda studieobjekten”, och då blir allt mer spännande.

Jag har ännu inte hört ifrån banken vad gäller lån till solcellerna, men jag drömmer om dem, om jag känner mig deppig i några minuter.

Vi ses!

En fransos, en britt och en tysk

Nu på lördag den 6 februari är det den blivande livsmedelsagronomen Albin som kör leveransrundan, medans jag ligger och vilar upp mig. Det är viktigt att ni handlar mycket den här gången, så att företaget kan rulla på under det att jag rullar tummarna. Därför har jag beordrat Julia att tillverka extra goda trygghetsprodukter den här veckan. Idag har hon till exempel gjort grovmalen Toulouse-korv som är så märkligt god trots att den bara är kryddad med vitpeppar och muskot. Det är fransk finess. Den passar bra i en cassoulet, den rätt som jag kanske skulle välja om jag bara fick välja en rätt för resten av mitt liv, men som tyvärr är ganska omständlig att tillaga. Om någon av er lagar den så får ni gärna komma upp med en portion till mig på Akademiska sjukhuset Kirurgavdelning 70C så återhämtar jag mig fortare.

En annan korv som har sin givna kontext är en brittiska banger, som jag vill ha i en full English breakfast, när jag är på det humöret. Den ska vara mild och salviasmakande och lite lös i konsistensen, vilket den blir av ströbrödet som den innehåller. Jag vill att den ska kännas billig i munnen och klibbig på läpparna, som den enkla korven man kan bli serverad på en simpel Bed & Breakfast i Storbritannien. Min banger bara luras vara sådan eftersom den egentligen är både kostsam och exklusiv, och gjord på de bästa råvarorna. Servera den med äggröra, bacon, bönor i tomatsås, lite blodkorv om du hittar, några stekta champinjoner och en stekt tomathalva, och så toast och te förstås.

Och äntligen så fick vi ihop till tillräckligt med lever för att göra min leverpastej igen! Det finns massor av den att beställa på beställningsformuläret. I övrigt finns det kvar lite av förra rundans korvar och styckdetaljer. Eva ska dessutom skiva och packa lufttorkad karré (coppa) och Julia ska näta fågelgodis i morgon. 

Jo förresten, det finns kimchi också, den som vi startade för tre veckor sedan! Den kan man lägga till den brittiska frukosten faktiskt. 

Jag har återigen skickat in en ansökan om lån för solceller till banken. Tack vare ert stöd så kan jag visa upp ett bättre bokslut för banken än förra året då de avslog min ansökan. Jag har också blivit beviljad det statliga stödet för solceller på 20%, förutsatt att anläggningen är färdig till den sista juni. På ett år har effekten på solpanelerna gått upp och priset ned så jag skulle kunna täcka uppemot 95% av mitt elbehov med solceller på två av mina tak, som lämpar sig väldigt väl för ett solkraftverk. Det på ladan vid vägen vetter mot sydöst och det ovanpå butiken mot sydväst och takvinkeln är mycket bra. Det hela vore helt enkelt en rasande bra investering. Jag kan betala av lånet på sex år utan att betala mycket mer än jag betalar för elen idag, och sedan blir elen gratis i minst 30 år. Och det vore så oerhört tillfredsställande att tillverka egen el som täcker nästan hela verksamheten på gården. Och det vet jag att ni också skulle gilla.

Vi ses så småningom!

En kort, fin och smal och en längre, grov och tjock

Oj är det redan onsdag!
Julia håller tempot uppe i charken medans jag ligger på soffan och försöker gå upp i vikt och glömmer tiden. Den här veckan har det tillverkats Nürnberger Rostbratwürschen och citron/kummin/mejram-korv. Och så kallröker vi torrsaltat sidfläsk till bacon. Och isterband är stoppade och hängs i röken i morgon, så de blir klara i nästa vecka. I morgon ska jag visa Julia hur man gör kimchi. Den tar ännu lite längre tid på sig för att bli klar, men den är värd att vänta på. 

På beställningsformuläret för utlämning eller avhämtning nu på lördag den 23 januari ligger också kött från grisarna som styckades i förra veckan, fågelgodis och flott.

Den här veckan har jag inga fina kött- eller naturbilder att krydda brevet mer, så ni får nöja er med en bild på Sonja som jag har hemma hos mig för tillfället. Hon är världens vackraste hund och en mycket själfull varelse. Visst är det konstigt att åtminstone de mosaiska religionerna påstår att djuren är själlösa varelser? 

Idag slog det mig att hon påminner mig om den där egyptiska guden med schakalhuvud – Anubis – dödsguden och balsameringskonstens beskyddare. Med sin blick väger hon din själ. Jag misstänker dock att hon är på väg in i en skendräktighet eller någon annan galenskap, för hon beter sig skumt och har boat in sig i min gamla morgonrock på en konstig men säkert trygg plats. Kanske är hon bara skenhelig. Hon följer med på leveransrundan på lördag och kommer kanske att skälla ut er.

För övrigt är datum för operation nästan fastställt till den 5 februari, så det är inte säkert att det blir någon leveransrunda den 6 februari.

Men vi ses på lördag!

Korv, kött och tjöt

Nu är jag tillbaka!
Det går trögt för mig att komma igång igen efter helgerna, jag vill helst fortsätta att gå och drälla och pyssla i hemmet. Jag har haft en väldigt fin jul, men nu är det dags att försöka kränga lite korv igen. Jag börjar försiktigt med en leveransrunda nu på lördag den 16 januari. På beställningsformuläret ligger salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin som tillverkades idag, och det finns också fryst apelsinkorv och prinskorv. Grisarna som Julia har styckat den här veckan var ganska små, så det är inga jättestora styckdetaljer den här gången. Fläskkotletterna, till exempel, är väldigt näpna och söta. Nåväl, ni får undersöka beställningsformuläret själva och har ni undringar så är det bara att fråga. 

Sedan senaste leveransrundan har jag försökt att bara ta det lugnt och vila och äta och träna lite grand för att vara i gott skick inför operationen. Sedan december har jag faktiskt lyckats gå upp tre kilo och det är bra. Jag har till slut fått träffa levermänniskorna och de ska operera levern i början av februari, men inget datum är ännu bestämt. Tyvärr kan corona-situationen skjuta upp min operation någon vecka. Det tycker jag är skrämmande. Att man tvingas riskera livet på patienter för att man inte har tillräckligt med resurser. Var snälla och se till att inte belasta vården i onödan!

Det blir en stor operation och jag kommer att ligga kvar på sjukhuset i två veckor. Och efter det kommer jag att vara konvalescent i ytterligare några veckor. Jag kommer att behöva hitta någon chaufför för åtminstone ett par leveransrundor. Men sedan kommer jag tillbaka. Jag oroar mig mer för ekonomin än för min hälsa för tillfället. 

Som en kontrast till min kärlek till kött och charkuterier har jag en växande besatthet av allt som är läskande. När jag fortfarande drack vin tappade jag intresset för tunga, tjocka viner och gillade alltmer de lätta läskande pinot noir-vinerna. Sedan ville jag bara ha beskt alkoholfritt öl. När jag efter operationen i september inte fick dricka något på jag minns inte hur länge, utan bara fukta munhålan med en blöt svamp, så blev tankarna på det som läskar både plågsamma och fulla av längtan. Under hösten och vintern har jag fortsatt att leta efter olika varianter av det som är mest läskande. Jag har kommit fram till att känslan för det läskande sitter i bakre gommen, längs sidorna, i svalgets ljumskar. Det läskande är längtan i halvt flytande form. Det har både beska och sötma, och det är kristallklart och alltid överraskande. Som i en Campari eller Sanbitter med is och citron. Eller en chinotto. Eller en avslagen men iskall Ramlösa. Eller en rabarbersorbet. Eller en blodgrapefruktsorbet.

Här kommer ett recept på värdens enklaste och kanske mest läskande sorbet:

Koka upp 2 dl socker med 2 dl vatten. Låt svalna. Tillsätt juicen av två blodgrapefrukter (ca 3 dl) och lite av fruktköttet som fastnar i pressen. Kör i glassmaskin. Servera eventuellt med en rabarbersorbet gjord på samma sätt fast med 3 dl passerad rabarber. (Köp genast en passerkvarn, om du inte redan har en, det är en av kökets mest användbara grejer.)

Vi ses!

En God Jul och En Årets Sista Leverans

I morgon är det julafton. Så ni kanske inte direkt kommer att sitta vid datorn och läsa nyhetsbrev. Men det blir en årets sista leveransrunda på Annandagen lördag den 26 december i alla fall. Så om ni vill ha lite godsaker till nyår, så får ni boka dem nu. Jag har skivat och packat lufttorkat som jag tänkte kanske skulle passa till de lite mer sofistikerade festligheterna på nyårsafton, både lufttorkat ytterlår och kallrökt lufttorkad kotlettrad. Fast apelsinkorven är väl också ganska sofistikerad, eller? Passa på att hämta upp när ni ändå är ute på finpromenad på Annandagen.

Finns det någon kvar som inte har fått tag i en riktig julskinka, så ska ni veta att gårdsbutiken är öppen också i morgon på julafton för er som ännu inte har nog julmat. Det finns nya prinskorvar till exempel, både i butiken och på beställningsformuläret.Och istersmör finns det, och rimmat bogfläsk och rökt sidfläsk för er som känner för att göra kroppkakor på ledigheten. Det ska jag göra hur som helst. Småländska förstås, som farmors.

Själv ska jag åka till min bror, min svägerska, och min brorson en sväng i morgon för en mycket stillsam och mysig julafton på Färingsö. Idag genomgick jag min sista cytostatikabehandling på ett tag. Efter arbetet med den här sista utkörningen så ska jag försöka att i så stor utsträckning som möjligt bara vila, äta och promenera och träna upp kroppen fram till operationen i februari. Julia har gått på semester och kommer tillbaka den 11 januari, så fram tills dess kommer att det vara glest med grejer i gårdsbutiken och inga leveransrundor. Sedan drar vi långsamt igång igen. 

God Jul, så ses vi sen!

Korvar och skinkor och glada nyheter

Vid den här tiden på året är det full fart hos en charkuterist, ska ni veta. Jag och Julia och Eva ligger i för att få ihop ett bra utbud till leveransrundan nu på lördag den 19 december. På beställningsformuläret ligger apelsinkorvprinskorvNürnberger Rostbratwürstchen och isterband och trängs med alla julskinkor, en ny rullsylta, min anfaders senap, mitt torrsaltade bacon och istersmör. I morgon gör vi också en alldeles ny korv, ett slags boudin blanc smaksatt med persilja och trattkantareller. Det kan väl inte bli fel? 

Isterbanden blir färskare än vanligt och därför lite fuktigare än de brukar vara. Vanligtvis hänger de en dryg vecka innan försäljning, men nu blir det bara fem dagar. Hinner vi så gör vi Höstflott också i morgon, och kanske hinner vi skiva och packa något lufttorkat. Jo, jag körde tre julskinkor sous vide (68 grader, 9 timmar) i natt och griljerade idag. Jag tänkte att jag ska sälja lite skivad julskinka också, för ensamhushållen och de som inte vill ha så mycket. Gott blev det!

Angående de i rubriken utlovade glada nyheterna så gäller de mig och min hälsa. Levermänniskorna tog upp mitt fall i torsdags på den multidiciplinära ronden och upptäckte att cytostatikan gett så god effekt att många av metastaserna helt enkelt hade försvunnit, och de som var kvar har krympt avsevärt. Nu bedömer de att de kan skära bort resten. Jag vet inte mer än så just nu, men operation är beräknat till början av februari, 5-6 veckor efter den sista cytostatikabehandlingen som jag ska få dagen innan julafton.

Det var tungt att få höra i september att levern inte gick att operera, och att de kunde ompröva beslutet bara om cellgiftsbehandlingen gav mycket goda resultat. Men eftersom jag är en kille med tur, så tänkte jag ändå att det inte var omöjligt att behandlingen skulle ge mycket goda resultat. Och så blev det. Jag kunde inte fått ett bättre besked än detta. Jag är mycket lättad, och tacksam för min kropp som har så bra läkkött. Jag räknar med att det kommer att bli ett jobbigt år framöver, med flera omfattande operationer och återhämtning däremellan, men jag räknar också med att allt kommer att ordna sig till slut och bli bra. Det blir att ta lite stryk och stå ut, men det är jag bra på.

Vi ses!

De tre sista grisarna innan jul

Den här veckan har Julia styckat de tre sista grisarna som vi hinner ta hand om innan jul. Då ska vi också ha nog med produktionskött för ett tag framöver. Men alla styckdetaljerna från grisarna ligger uppe på beställningsformuläret för bokning till leveransrundan på lördag den 12 december. Från och med nu gäller att beställningar för upphämtning i butiken ska hämtas där under helgen. Har de inte hämtats på söndag så läggs varorna ut till försäljning. 

Igår gjorde jag 106 leverpastejer och 49 stycken Gårdens pâté i ren ilska. Den här gången gjorde jag patéerna i individuella formar för att de skulle bli lite snyggare för ögat. Och i morgon gör Julia mer istersmör och Senap 1777. I övrigt får ni kika själva på beställningsformuläret för att se vad som erbjuds den här gången. Jag är lite trött idag efter ytterligare en behandlingsomgång, så jag skriver inte mer nu.

Jo jag avslutar med ett tips för att lysa upp hemmet nu när det har blivit så dystert mörkt ute. Gör som jag och köp fotogenlampor, de lyser upp frukostbordet som inga elektriska ljus eller stearinljus kan. 

Vi ses

En massa styckdetaljer, isterband och lite lufttorkat

Till den här lördagens utkörning (OBS. Sven har namnsdag!) blir det mycket styckdetaljer från två mellanstora grisar (120 respektive 100 kg slaktvikt) men också kallrökta syrade isterband, lite skivat lufttorkat, lite frysta korvar från de senaste veckorna, och en massa julskinkor. Om jag hinner rensa säd så tar jag med mig mjöl på leveransrundan som ni får köpa på plats. Som vanligt så går det bra att hämta beställningen i butiken under helgen. Häng på, och gör beställningen här!

Som jag har skrivit om så har jag försökt att göra mig av med de sista grisarna på gården under hösten, för att frigöra mig från ansvar och arbete. Till sist blev bara hon kvar, som födde kultingarna på midsommardagen. Kultingarna själva växer vidare hos Inga och Sören som ju föder upp grisar åt mig numera. Hon, den sista grisen, har varit väldigt speciell, full av energi och med en exceptionellt bra syn för att vara gris. Jag har sett henne stå och glo på mig på trettio meters håll. Hon har sprungit runt i hagarna och frenetiskt bökat överallt.

Hon har också varit mycket misstänksam och skeptisk mot mig. Ja, det är ju därför hon har blivit sist kvar. För hon har inte velat gå upp i hästsläpet så länge någon människa har varit i närheten. Jag har irriterat mig på henne. Till sist blev planen att ha släpet inne i lidret i hörnet av hagen, och att sätta upp grindar så att jag skulle kunna stänga in henne i lidret till att börja med, och sedan tvinga upp henne i släpet när hon väl var instängd på en begränsad yta. Häromveckan lyckades jag stänga grindarna till lidret och trodde att det hela var avklarat. Men medan jag ringde efter hjälp för att få upp henne i släpet så rymde hon genom att hoppa över avbalkningen inne i lidret! Jag gav henne öknamn och satte upp skärmar så att det skulle bli för högt för henne att hoppa över nästa gång.

Efter det sprang hon ut ur lidret så fort jag kom med mat till henne att lägga inne i hästsläpet. Men så småningom ökade hennes tillit, och jag mutade henne genom att spetsa gröpen med brödkanter, köksrester, maskrosor och lite partymix för katter som hon visade sig älska mer än allt annat. I söndags stod hon plötsligt kvar i lidret när jag kom in med frukosten, och gick ut först när jag redan var inne. Jag hade kunnat stänga till grindarna, men gjorde inte det. Likaså på måndagen. Men jag stängde inte grindarna, och jag förstod inte riktigt varför. Tanken gav mig obehag. 

Då gick jag igenom mina tankar och såg framför mig hur stressad hon skulle ha blivit om jag stängde till grindarna om henne, hur rädd hon skulle blivit när hon insåg att hon inte kunde hoppa över skärmarna. Hur skräckslagen hon skulle blivit när vi tvingade upp henne i släpet, och hur olycklig hon skulle varit om jag kört upp släpet till stallet och tvingat in henne i en av boxarna där hon skulle få gå i väntan på att få en tid hos slakteriet. Jag bestämde mig för att jag inte ville att min tioåriga grishållning här på gården skulle avslutas med ett övergrepp.

Det är inte så det har gått till med djuren under de här åren med grisar på gården. De har inte varit rädda, de har inte plågats eller tvingats. De har självmant gått upp i släpet för att där funnits något gott att äta, de har inte misstyckt att tillbringa ett par dagar i stallet, de har inte tyckt illa om transporten till slakteriet, ofta har de gäspat och sträckt på sig innan de gått ur släpet in i slakteriets mottagningsstall. Men den här grisen var annorlunda och fick mig att reflektera över mitt beteende mot henne. Jag ringde en granne och bad honom om hjälp. 

Igår morse vid frukosten kom G-E och R ner. Jag gick in med en hink gröpe med en näve partymix i och hällde ut på betongplattan. G-E ställde sig bredvid högen och grisen kom fram och började äta. Ett skott brann av och hon hann inte märka någonting. 

Jag klippte upp eltrådarna som suttit runt hagen i tio år, för att G-E skulle kunna backa in sin traktor så nära att vi kunde lägga henne på pallyften bakpå traktorn. Och mina fina grannar åkte upp med henne till sin loge där hon togs ur och hänger inför styckningen. Så avslutades min grishållning för den här gången. Idag har jag känt mig väldigt lättad över att jag fattade rätt beslut. Att det blir ett stort ekonomiskt bakslag är ett pris jag får betala för att kunna stå för mina handlingar.  En gris som slaktas på det här sättet, utanför ett godkänt slakteri, får inte användas i livsmedelsproduktion. Det blir grannarna och jag som äter upp den här grisen. För inget av henne ska förfaras, det ska bli livsmedel av köttet.

Övriga nyheter:

  • Kylbilen som pajade under förra leveransrundan bogserades hem från Glädjens trafikplats i söndags av en annan underbar granne B och mig, och reparerades på 24 timmar av min fantastiska granne J, som för övrigt idag har fixat min trasiga pruttsaab nödtorftigt, så att jag kan ta den till besiktningen för att få reda på om den är värd att behålla.
  • Mina behandlingar har gett tydliga bra resultat, efter vad jag har läst i min journal. Hur bra resultaten är får jag veta på fredag eller måndag. Jag känner mig väldigt glad över det, för det har känts så i kroppen också.

Vi ses!