Tack!

Jag är helt överväldigad över vad som hände när jag bad om er hjälp. Jag har tänkt så mycket på det de senaste dagarna, men jag vet faktiskt fortfarande inte riktigt hur jag ska formulera mina tankar.

 
Låt mig först klara av det praktiska, så ska jag försöka förklara vad jag känner lite längre ner i brevet. Det blir en leveransrunda nu på lördag den 4 februari, och ni har till lunch på fredag på er att beställa på beställningsformuläret. Julia och jag gjorde fänkålssalsiccia och isterband igår. Eftersom jag är deltidssjukskriven så fick jag nöja mig med att assistera henne i ett par timmar, och idag fick hon packa korven själv och börja rökningen av isterbanden som ska bli klara till nästa helg. De fyra baconsidorna som jag hängde i röken i helgen ska få lite mer rök innan jag skär i bitar och packar dem på fredag förmiddag.
 
Om några veckor ska vi ta hem ett par grisar igen, för Julia att stycka. Men tills dess får ni fortsatt nöja er med alla fina frysta styckdetaljer som jag fortfarande har rea på.

Jag är väldigt rörd, och tacksam, över att så många av er har velat hjälpa mig ekonomiskt med en ny kylbil. Det är naturligtvis en stor lättnad för mig att ni hjälper mig att få in pengarna med er generositet, men det handlar om så mycket mer. Ni har visat att ni litar på mig och att ni bryr er om vad jag gör. Ni ger mig en bekräftelse på att det jag nu har arbetat med i tio år är betydelsefullt också för er. Det betyder väldigt mycket för mig.

Ni har säkert förstått att det ligger en hel del filosofiska och moraliska beslut bakom det jag gör och vill åstadkomma. Jag gör ju det jag gör för att jag vill att det ska finnas sån mat som jag producerar, och för att jag vill att det ska gå att driva ett litet företag på det sätt som jag gör, baserat på öppenhet och tillit. Jag vill att det ska finnas animalisk mat från djur som människor samarbetar med i ett kontrakt där djuren får skydd, foder och trygghet i utbyte mot en förutbestämd livslängd, där vi förvandlar deras liv till våra livsmedel. Jag vill att det ska finnas mat som inte är anonym och som har tillverkats med omsorg, utan strunt och genvägar som försämrar resultatet. Jag vill att det ska gå att driva ett litet företag byggt på tillit, ärlighet och mänskliga relationer, och mina och era gemensamma intressen, i stället för anonymt lurendrejeri, genvägar och maximal profit. Jag kommer aldrig att bli ekonomiskt rik på mitt företag, men det behöver jag inte heller. Jag vill hellre ha ett liv som jag trivs med och göra bra saker. När jag har gjort en leveransrunda så myser jag vid tanken på att ni på kvällen kanske sitter och äter och njuter av saker som jag har gjort. Den nära kontakten med er är väldigt värdefull för mig.


Fram tills nu har vi samlat ihop 99 800 kronor! Ungefär 128 personer har bidragit med pengar. Jag kommer att göra mig en lista på alla era namn och sätta upp på väggen här hemma. Jag är överlycklig för varje krona som har kommit in!

Idag har jag hittat en kylbil i Täby som jag tror har det som jag är ute efter.

  1. Det är inte en Renault Master, ett märke och modell som jag aldrig någonsin ska köra igen. Det är en Mercedes Sprinter skåpbil.
  2. Den har bakgavellyft, vilket kommer att underlätta något ofantligt när jag ska frakta kyldisken med bilen, till marknader.
  3. Den är automatväxlad, vilket gör att jag inte kommer att vara helt utsliten när jag kommer hem på kvällen.
  4. Den har en miljöklass som gör att jag till och med får köra på Hornsgatan.

Jag kanske åker och tittar på den redan i morgon. De vill ha 160 000 + moms för den. Jag har gett dem ett bud på 140 000.

Jag har alltså inte alla pengarna än. Det går fortfarande väldigt bra att lägga ett bidrag.


Vi ses!

Vi har ett resultat

Jag är väldigt tacksam för er respons på enkäten om finansiering till en ny kylbil. (För er som inte vet, så fick kylbilen ett totalt motorhaveri i lördags och jag måste fixa en ny för att kunna fortsätta verksamheten.) Jag är inte bara tacksam för er villighet att skänka en slant till bilen, utan också för att ni engagerar er i vad jag gör och har åsikter och kommer med roliga idéer om vad jag skulle kunna göra, och för all uppmuntran och beröm. Det betyder väldigt mycket för mig.

Det är svårt att be om hjälp, det är något som jag har fått kämpa med att lära mig de senaste åren. Många med mig skulle må mycket bättre om man inte gjorde en så stor sak av att be om hjälp. För att våga be om hjälp så kanske man också måste lära sig att acceptera ett avslag. Rädslan för att be om hjälp har nog att göra med rädslan för att bli avvisad. Och kanske med rädslan för att visa att man är otillräcklig. Så är det nog för mig. Och extra fult är det att be om pengar. Men nu struntar jag i det och kör!

Jag beslutar att genast ge möjligheten att skänka en gåva till kylbilen utan motprestation genom att göra en donation via Swish 1235902986 eller bankgiro 618-0277 och ber er märka betalningen med Till kylbilen. Pengarna som kommer in flyttar jag till ett sparkonto dedicerat till ändamålet. Jag kan då också hålla reda på vilka som skänker stöd. Hittills har jag och fyra av er lagt pengar i potten och saldot är idag 16 700 kr. Målet ligger någonstans mellan 150 000 och 200 000.

Så här har jag resonerat.

Av 1399 prenumeranter så öppnade 868 av er veckobrevet. Det är 62 % vilket är en mycket hög siffra för ett nyhetsbrev. Bara 175 av er klickade på länken till enkäten, och 119 av er lämnade ett svar. Men jag tycker att svaren är ganska tydliga.

  1. Ni som svarade verkar vara underbara människor och vill hjälpa till med finansieringen så gott ni kan. 79 % kan tänka sig att hjälpa till och ytterligare 12,6 % vill men kan inte.
  2. Många av er efterfrågar en möjlighet att skänka en summa utan att återgäldas med något annat än ett tack, ett alternativ som jag inte ens hade tänkt på och som jag därför inte kan sätta en procentsats på.
  3. 46 % av er som svarade vill INTE betala för nyhetsbrevet. Och det tycks vara en ganska stark åsikt.

Samtidigt som ni fyllde i enkäten så kollade jag upp på skatteverket hur crowdfunding och gåvor ska beskattas. Det visade sig att gåvor, som ger något i utbyte som inte bara är symboliskt, ska beskattas. Så om någon ger mig 500 kr och får en korv i utbyte så ska jag betala 60 kr i moms på det. Rena gåvor är däremot skattefria. Därför gillar jag alternativet med en gåva utan motprestation bäst.

Jag drar slutsatsen att jag inte ska ta betalt för nyhetsbrevet för att dra in pengar till kylbilen, men jag ber de kunder som uteslutande läser nyhetsbrevet men inte handlar av mig, det vill säga 12% av de som svarade på enkäten, att överväga donera en slant till kylbilen, för utan den blir det ingen verksamhet och därmed inga nyhetsbrev.

Alla som skänker något belopp på detta sätt kommer naturligtvis att vara välkomna på offentlig inspektion av den nya kylbilen med korvgrillning på gården när den har anlänt (tack för den idén!) och också till Franzéns Charkuteriers 10-årsjubileum i sommar.

Vi får se hur långt vi når med den här typen av insamling. Kanske plockar jag upp någon av de icke skattefria idéerna om ett tag om vi inte kommer tillräckligt långt med det här.

Utökat beställningsformulär

Idag hängde jag in fyra baconsidor i röken, så jag lägger till 40 bitar bacon på beställningsformuläret för utkörningen på lördag den 4 februari. Dessutom har jag bett Julia komma hit i veckan och hjälpa mig att göra fänkålssalsiccia och isterband. Salsiccian kommer också upp på beställningsformuläret nu direkt, men isterbanden kommer att vara klara först till påföljande helg.
 
Du som redan har gjort en beställning kan göra en tilläggsbeställning med bacon och salsiccia om du vill.
 

Korvkursen den 19 februari är nu fullbokad!
Men kursen den 5 februari har fortfarande bara en bokning, så den måste jag tyvärr ställa in nu. Jag kommer att lägga ut fler kurstillfällen, men jag vill veta lite mer om min behandlings framåtskridande innan jag gör det.
 

Leverans, kylbilskaos och några viktiga frågor för er att svara på.

Nästa leveransrunda blir på lördag den 4 februari, så ni har gott om tid att beställa, men vänta inte för länge, eller varför inte beställa redan nu beställningsformuläret.
 
Rean på frysta styckdetaljer fortsätter, med prissänkningar på 20-30 procent för att reducera lagret, men det finns också lufttorkat, många sorters frysta korvar och paté och lite annat.
 
Vi hade väldigt trevligt på korvkursen i söndags, men kurstillfället nästa söndag, den 5 februari ligger risigt till. Får jag inte åtminstone fyra till deltagare inom de närmsta dagarna så ställer jag in det kurstillfället. Kursen den 19 februari kommer att bli av om jag bara hittar en till deltagare. Om ni vill hjälpa mig att sprida information om korvkurserna så finns här en flyer som ni kan sätta upp i närmsta fikarum eller på en fyndigare plats än den där anslagstavlan i snabbköpet som ingen tittar på.

Under lördagens leveransrunda gav kylbilen slutgiltigt upp med ett motorhaveri strax innan Rotebro. Verkstaden som bärgaren körde bilen till meddelade i tisdags att det skulle kosta 76 000 att byta motorn. Till det kommer att generatorn till kompressorn till kylanläggningen där bak också skulle behöva fixas till en kostnad på 20 000. Plus en del annat som också borde åtgärdas. Min slutsats blir att det är bättre att köpa en ny begagnad kylbil än att reparera denna, som verkar ha kommit till den punkt där bara mer och mer av innehållet går sönder. Det tycks också vara 5 av sex polska bilhandlares slutsats, som inte ville köpa bilen till något pris. Men den sjätte polacken vill köpa den för 15 000, vilket blir insatsen till min nästa begagnade kylbil.


Jävla skitbil.

För en kylbil måste jag ha, för att kunna leverera varorna till er och för att kunna hämta grisarna från slakteriet. Några av er kanske tycker att den kylbil som jag hade var på tok för stor för leveransrundorna, men jag behöver en stor bil framför allt för att kunna stå på Bondens marknad och för andra tillfällen då jag måste ha med mig kyldisken och ett tjugotal lådor, tält, bord och skyltar.

Jag har tittat runt de senaste dagarna och det är en stor variation vad gäller priser på kylbilar som uppfyller mina krav, men priserna återspeglar naturligtvis bilens skick, utrustning, körda mil och årsmodell. Tyvärr är faktiskt de flesta av de som ligger ute nu av samma märke, Renault Master, som den som just gett upp och det är ett märke som jag har väldigt lite förtroende för nu.

Men eftersom jag inte har pengarna som behövs för ett kylbilsköp och inte har råd att öka min skuldbörda med ytterligare lån, så befinner jag mig i en knepig situation, eftersom kärnan i verksamheten är att ni kunder ska kunna få tag på mina produkter och att jag ska få träffa de som vill köpa dem. Så jag har börjat fundera på om ni, mina kunder och veckobrevsläsare, skulle kunna hjälpa mig i den här situationen. Ni vet, om man är många som hjälps åt så behöver den enskilda insatsen inte vara så stor. Det här veckobrevet går ändå ut till 1400 prenumeranter och 50-60 % av dessa öppnar brevet.

Jag har funderat på några olika varianter av hjälp och skulle vilja ha era synpunkter på de olika idéerna, för att ha som ett underlag för de beslut som jag måste fatta. Därför har jag gjort en enkät i google forms som jag hemskt gärna skulle vilja att ni alla besvarar. Alla svar är anonyma och man förbinder sig inte till någonting genom att svara på enkäten. Så var nu så snäll och gå in här för att svara på frågorna och stötta den här konstiga verksamheten som jag och ni envisas med att hålla på med.

Trots det dystra anslaget här ovanför så var det ändå en fantastisk dag idag, med strålande solsken och en känsla av förändring i luften när jag åkte för att tömma kylbilen i Sollentuna och lämna tillbaka hyrbilen i Häggvik. Det var liksom inte möjligt att deppa ihop, med solen i ansiktet och åkrarnas späda grönska mellan Litslena och Yttergran. Det gör att det här kylbilskaoset inte blir så skrämmande utan får mig att känna något slags förtröstan om att det kommer att ordna sig på något sätt. Snödropparna har börjat titta upp i min rabatt och skymningsljuset är ett annat nu. Jag börjar törsta efter frökatalogerna och drömma om våren då jag ska lära mig att ympa fruktträd.

Vi ses!

En påminnelse, ett tips och något om konjunktiv

Jag kör som sagt en leveransrunda nu på lördag den 21 januari. Allt som ni kan boka finns som vanligt på beställningsformuläret. Eftersom jag har extra mycket att göra inför helgen, med korvkurs på söndag, så tänker jag inte ta emot några beställningar efter klockan 14 på fredag eftermiddag, så det är lika bra att du går in och gör din beställning genast.

Korvkursen på söndag är fullbokad nu, men det finns platser kvar både den 5 februari och den 19 februari. Läs mer om kurserna här.

Känner ni till CrowdFarming? Det är en organisation skapad av bönder för att göra det möjligt att handla ekologiska jordbruksvaror direkt från bonden, utan mellanhänder. Deras koncept innefattar mycket mer än så, och beskrivs i deras manifest, och jag skulle vilja påstå att det ligger väldigt nära mina idéer om hur och varför jag vill driva mitt lilla företag så som jag gör.


Jag handlar produkter därifrån som inte odlas i Sverige, som citrusfrukter och nu senast en låda avokado som kom igår. Priserna har legat ungefär kring priset för ekologiska produkter på ICA, men ofta är det billigare, och pengarna går direkt till bonden och kvaliteten är ofantligt mycket högre. Som ett exempel så kostade lådan med 22 stycken avokado 357 kronor, vilket blir 16 kr/st. Ni vet hur det är med avokado, oftast får man slänga hälften av de man köper i affären, så egentligen är det väldigt billigt, och hittar man ens ekologiskt odlad avokado på ICA? Avokadon plockas från träden först när beställningen kommer, från de frukter som är redo för skörd, men fortfarande hårda, och de levererades till min dörr en vecka efter beställningen. Nu låter jag en del ligga på fönsterbrädan tills de mjuknar och resten stoppar jag in i kylen.

Om man undrar över hur klimatpåverkan från ett sådant här system, med direkttransport från odlaren till konsumenten, skiljer sig från det traditionella livsmedelssystemets påverkan så diskuteras den frågan utförligt här.

I övrigt så rullar dagarna på. Det är grått, men jag tycker att mörkret på kvällen efter skymningen är lite ljusare nu. Jag gör ett par lektioner i italienska i en app på telefonen varje dag, för att återuppliva det jag lärde mig när jag tillbringade ett år i Perugia i början av 90-talet, och jag är glatt överraskad över att så mycket finns kvar under ytan och ganska lätt kommer fram igen när man skrapar lite. Fast nu har jag kommit till konjunktiv och då blir det svårt igen. Men konjunktiv är också spännande för det sätter igång tankar kring dimensioner för det hypotetiska, det möjliga och det önskvärda.

När jag var liten så hade jag en natt en dröm med en episod där ett tåg for fram över en bro och en banvall. Bilden var så vacker att det nästan gjorde ont, minns jag att jag tyckte, och den fanns i mitt huvud en stund efter att jag vaknat. Efter ett tag så slog det mig att det var jag själv som hade skapat bilden och drömmen, och att jag alltså var kapabel att skapa något så vackert. Det var betydelsefullt för mig. Nu säger det mig dessutom att något som inte finns ändå kan ha en existens. På något sätt har det med konjunktiv att göra.

Vi ses!

Nästa runda och en bra grej

Nästa leveransrunda blir på lördag den 21 januari, så ni får lite extra tid på er att beställa, fast det går bra att beställa redan nu på beställningsformuläret.
Liksom förra gången finns det, förutom det lufttorkade, bara frysta varor att beställa. Jag gör ingen ny korv förrän ni har ätit upp det som ligger i frysen! Där finns massor av korv och alla möjliga styckdetaljer. Och alla styckdetaljer är fortfarande kraftigt rabatterade med 20-30%. Vill du hämta upp beställningen i gårdsbutiken så går det också bra. Skriv bara gårdsbutiken som upphämtningsplats och önskat datum för upphämtning så ordnar jag att den ligger i frysboxen tills dess.
 
Jag är lite bekymrad över det bristande intresset för korvkurserna. Om jag inte snart får fler bokningar så måste jag börja ställa in de som ligger närmst i tid. Om ni vill hjälpa mig att sprida information om korvkurserna så finns här en flyer som ni kan sätta upp i närmsta fikarum eller stoppa i grannarnas brevlådor.
I förrgår hände något skönt som jag hoppas ska sätta tonen för resten av året. I tisdags skickade min offentliga försvarare in vårt svar på åklagarens åtal om arbetsmiljöbrott och önskad företagsbot om 150 000 kr, gällande när Julia skar sig i tummen för 1,5 år sedan. Igår ringde utredaren kommissarie Magnus för att berätta att åklagaren beslutat att lägga ner åtalet! Han ville ringa så fort som möjligt för att lysa upp den regntunga grå dagen, sa han. Jag är oerhört lättad. Det där har legat som en tung börda över mig alltsedan han ringde förra gången för två månader sedan och chockade mig med åtalet. Det har känts så absurt och overkligt från början till slut och det skrämmer mig att det är så små detaljer som kan avgöra ett litet företags överlevnad, och att någon med mindre stridslust än jag hade kunnat gå under på köpet, och att någon som inte vågar ta en risk kan drabbas av en svår ekonomisk smäll av rädsla för att beloppet kan bli ännu högre om man väljer att gå till rättegång, med ytterligare kostnader för offentlig försvarare som man får betala själv om man inte vinner i rätten. I mitt fall fanns det inget att tveka om när det gällde att bestrida boten eftersom varje annat val hade lett till att jag hade förlorat gård, hem, företag och inkomst.
/campaigns/org20085789295/sitesapi/files/images/20085789804/7208088369535890665.jpg
Och återigen orden. Orden som beskriver ett förlopp på så olika sätt om de kommer från en arbetsmiljöinspektör som inte vill sätta sig in i den verkliga arbetsmiljön på en arbetsplats, eller från en advokat som undersöker vad och varför något faktiskt har hänt och som väljer ord som inte ställer mig i dålig dager. Orden som kan sätta handlingar i relation till en lagtext, orden vars nyanser innebär skillnaden mellan vårdslöshet och oaktsamhet. Och så skrämmande är det att den som inte har orden är maktlös och kan råka riktigt illa ut. Det händer förstås hela tiden, när människor inte vill lyssna och försöka förstå. Men det här lärde jag mig mycket av.

Vi ses!

I uppförsbacke växlar man ner

Kylbilen är lagad, Hallelujah! Så jag kör en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 8 januari. Jag vet inte om det kommer att finnas någon efterfrågan, men det finns inget annat sätt att få reda på det än att lägga upp ett beställningsformulär, så det har jag gjort nu.
Den här gången finns det, förutom det lufttorkade, bara frysta varor på beställningsformuläret, men vilka frysta varor! Där ligger 183 paket korv av 14 olika sorter och alla sorters styckdetaljer som du eller grisen kan föreställa er. Och alla styckdetaljer är fortfarande kraftigt rabatterade med 20-30%. Självfallet är gårdsbutiken öppen som vanligt, men eftersom inte allt är utlagt i den lilla frysboxen så kan det vara värt att boka först på beställningsformuläret så att jag kan lägga ut grejerna i boxen.
Glättiga kursdeltagare
Nu måste jag påminna er om de tre korvkurser som jag har lagt ut datum för: den 22 januari, den 5 februari och den 19 februari. Även om jag kan känna mig lite stressad under förberedelserna inför kursen, så brukar jag alltid tycka att det är himla kul så fort kursdeltagarna dyker upp. Och jag kan ärligt säga att jag inte kan påminna mig en enda kursdeltagare under alla dessa år som inte har tyckt att det har varit väldigt väldigt roligt och väl värt pengarna. Och korven som ni gör får ni ta med hem, förstås. Kurserna ligger också på beställningsformuläret.

Jag vill göra extra mycket reklam för mina korvkurser just nu, för jag kommer att vara tvungen att förändra verksamheten i företaget en aning de följande månaderna. Jag kommer att vara deltidssjukskriven en tid framöver. Under cytostatikabehandlingen som sker varannan vecka, så blir jag ganska utslagen under den första veckan, men blir sedan starkare och starkare fram till nästa kur. Jag har lagt kurserna så att de ligger i slutet på den andra veckan, på söndagar, för då vet jag att jag kan klara av att hålla i dem utan problem.

Jag kommer att vara tvungen att minska företagets utgifter drastiskt under det här halvåret för att klara mig på min usla sjukpenning som grundas på 2021 då jag var sjukskriven mycket och hade väldigt dålig lönsamhet i företaget. Företagets största utgifter är råvara, personal och lån på fastigheten. Lånen kan jag inte göra någonting åt, men jag kan dra ned på inköpen av grisar och personalkostnader. På sätt och vis är nu överskottet i frysrummet plötsligt en stor tillgång, för där finns bra produkter att fortsätta sälja. Men januari-mars brukar vara en svår och oförutsägbar försäljningsperiod. Även om korvkurserna är intensivt arbete för mig, så är omkostnaderna för material, råvaror och personal betydligt lägre än för en dag i produktionen.

Jag skulle därför vilja be er som har gått kurs hos mig att hjälpa mig genom att tala om för era vänner på jobbet och i släkten att jag nu har dessa tre tillfällen och att uppmana dem att skaffa sig lite väsentlig kunskap och få god mat på köpet. Åh, nu minns jag den gudomliga spaghettifest som lunchen blev på den senaste kursen.

Och ni som ännu inte har gått en kurs hos mig tittar jag nu strängt på, och påpekar att det kanske är dags nu.

Jag fick många fina svar på mitt senaste nyhetsbrev. Var och en av dem gjorde mig varm och hoppfull. Jag kommer att svara på dem så småningom. Tack för er hjälp.

Förresten, på nyårsafton gjorde jag tonkatsu till U, det är så himla enkelt och gott! Det enda jobbiga är att ta hand om och filtrera frityroljan, men det har ni säkert ett bättre system för än jag. Och det behövs inte mycket kött, en stor urbenad kotlett räcker till två personer. Jag gjorde på två små och det blev över.

  • Skär kotletten i stavar som på bilden och salta dem.
  • Dubbelpanera i mjöl, som du daskar av innan du doppar stavarna i ägg och därefter i panko.
  • Gör en dippsås på lagom mycket ljus soja, risvinsvinäger, sesamolja och lite mirin, och rör ner riven ingefära och riven vitlök.
  • Fritera i omgångar tills gyllene, fiska upp med hålslev och lägg på hushållspapper i en skål.

Jag serverade min tonkatsu denna gång med fint strimlad vitkål som jag saltat och pressat ur och sedan blandat med lite finhackade hasselnötter, risvinsvinäger och lite till som jag inte minns, och med ett gott japanskt ris, dippsåsen ovan och lite köpt tonkatsusås av märket Red bull. Ja, det var ett slarvigt “recept”, men jag hoppas att ni kan bli sugna ändå. Inkomna korrigeringar kan jag förmedla i nästa veckobrev.

Vi ses!

Ord blir kött och kött blir ord

 

Det har inte varit någon produktion den här veckan. Vi behövde vila och jag trodde inte heller på så stor efterfrågan. Men det finns saker i gårdsbutiken. Fina köttbitar i frysen, både pâté och leverpastej med bäst-före-datum några dagar in på det nya året. Och så lufttorkat av alla sorter att lägga upp på vackra fat som fingermat på nyårsafton. Och kanske skulle det passa med en kokt med bröd eller en tunnbrödsrulle till vickning? Både Frankfurter och merguez ska finnas i frysboxen i gårdsbutiken. Ni behöver inte förboka på beställningsformuläret till helgen, om det inte är någon speciell fryst styckdetalj eller särskild fryst korv som ni vill försäkra er om att den finns i butikens frysbox. Man kan också alltid ringa och fråga mig om jag har och kan lägga ut något speciellt som du vill ha.

Jag hade en fin jul i år. Jag var hemma på kalkon hos min bror på juldagen och la märke till den fina ballongbilden från mitt barndomshem på väggen.

Bilden får mig att minnas doften från mina föräldrars bokhyllor och skrivbord. De där bilderna på luftballonger dyker också upp i Andrej Tarkovskijs film Solaris som har följt mig hela livet.

Jag har försökt skriva klart det här veckobrevet i några dagar, men det har kommit saker i vägen.

 

Jag träffade en läkare i förra veckan inför behandlingen. Vi skulle komma överens om vilken sorts behandling jag skulle få. Han frågade hur jag mådde och jag svarade att jag kände mig i bra form rent fysiskt. Jag sa att jag naturligtvis blev chockad av beskedet om en ny metastas, eftersom jag inte i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig det, men att jag nu såg på det som att det är en stor olägenhet som jag måste gå igenom för att bli av med den, men att det bara är att acceptera som det är. Han svarade att ja, men du förstår väl hur allvarligt det här är?

Det gjorde mig alldeles modfälld när han sa så. Modstulen. Jag tänkte på det där i två dagar och försökte analysera vad han sagt, vad jag kände, och varför han sa som han gjorde. Jag kom fram till att det inte kan finnas en enda situation där det kan vara bra för patienten att få höra något sådant. Om han lutade sig mot statistik och sannolikheter när han sa så, så har det ingenting med verkligheten att göra, eller med mig att göra, eftersom man inte kan föra ned sådant på individnivå. Så det var inte sanningen han kände sig tvungen att förmedla. Och det var inte erfarenhet, för han känner inte mig och mina erfarenheter skiljer sig från hans. Och om det bara var så att han ville ta ner mig på jorden så skulle den tanken inte ha varit mer till förmån för mitt läkande än den inställning som jag kom till honom med.

Ju mer jag tänkte på saken desto mer förvirrande kändes hans uttalande och jag kunde inte komma på någon annan anledning till att han sa så än att han själv var rädd för att misslyckas. Jag funderar på att skriva till honom och berätta för honom hur dumt sagt det var. Men vi var i varje fall båda överens om att jag skulle få en så tuff behandling som jag kan förväntas orka med.

  I förrgår opererade jag in en venport som underlättar medicineringen för den kur cytostatika vars första behandling jag påbörjade samma dag. Det var knappt två år sedan jag gick igenom mina två föregående kurer. Den här gången får jag en kraftig kombination av tre cytostatika av samma sort som första kuren, plus en antikropp som jag inte kunde få då när jag fortfarande hade en tumör i tarmen. Nu påminns jag om precis hur det kändes i kroppen av behandlingarna för två år sedan.

Det känns som att jag drack en stor liter lacknafta i förrgår. En hicka som kommer och går hade jag glömt bort. En kymighet på gränsen mellan yrsel och illamående känner jag igen. Det är värst den första och andra dagen, sedan avtar besvären för att försvinna efter en vecka. Därpå en vecka som normal innan nästa behandling. Jag tror att mina biverkningar känns lite värre den här gången men jag gissar att det beror på att utgångsläget, en mycket bättre hälsa, gör att diskrepansen mellan frisk och glad och förgiftad och sjuk blir större. Och jag har genomgående mycket mindre besvär av behandlingen än vad andra beskriver. Sex behandlingar blir det sammanlagt, ny röntgen efter fyra för att kontrollera att det som ska ske sker.

Jag känner mig säker på att kuren kommer att krympa metastasen i levern så pass att de kan genomföra en operation i början på april. Att jag skriver så är inte en besvärjelse utan min övertygelse. Jag skriver öppet om det som händer mig för att det gör det lättare för mig att bena upp vad jag känner och vad det är som jag måste förhålla mig till. Jag använder det här brevet som ett sätt att skapa lite struktur för mig själv och för att jag gillar tanken på att ni känner till vad som händer i mitt liv, och kanske skickar en tanke till mig. För mig är orden och språket betydelsefulla. De skapar världen när jag använder dem. 

Inom lingvistiken är performativ namnet på de språkhandlingar som blir verklighet när de utsägs. Ett löfte blir till när du uttalar jag lovarJag förklarar er nu för äkta makar, binder samman två människor juridiskt. Varde ljus! ja, vad hände där egentligen? En performativ kan vara en enkel genväg till hjärtat och den kan förändra verkligheten. Jag hatar dig! Jag älskar digOm jag ändå hade sagt något!

Den som säger eller skriver något skapar en struktur i en mångdimensionell rymd. Den som lyssnar eller läser vecklar ut strukturen utifrån sitt eget perspektiv. Tänk dig saker i ett tredimensionellt rum, hur olika de ter sig från olika positioner i rummet. Olika positioner ger olika perspektiv på sakerna. Lägg sedan till tidsdimensionen, relationerna orden emellan, och sedan alla dina minnen förknippade med de ingående orden, alla gånger du har hört dem förut, vilka relationer du förknippar med dem, vilka känslor och stämningar de väcker hos dig, och rytmen. Orden följer inte varandra på ett papper utan ringlar genom dimensionerna i en mycket komplex struktur. En text kan vara mer begriplig, eller mindre begriplig, eller mer eller mindre obegriplig, men allt hänger ändå på välviljan hos den som läser.

 

Nästa år i juni är det tio år sedan jag öppnade mitt charkuteri. När jag började tillverka korv så var det uteslutande för mitt eget nöjes skull. Även när jag började sälja korven så var jag bara intresserad av vad jag själv tyckte om den. Men efter hand upptäckte jag att jag var intresserad av den som ville äta min korv och av den som tyckte om min korv, och att några av dem tycktes vara intresserade av mig på ett eller annat sätt. Jag upptäckte att det fanns en stor tillfredsställelse i att veta att det fanns en annan människa som köpte min korv, tillagade den på sitt sätt, och njöt av att äta den. Det tog lång tid innan jag förstod att det faktiskt var så att jag njöt av tanken på att ett tiotal hushåll hade min korv på sitt middagsbord, och fick sina dagliga proteiner från något som jag och de hade skapat tillsammans.

Och i och med den märkliga relationen mellan er och mig så har ni kommit att bli en väldigt viktig del av min verksamhet. Av samma anledning så är det inte längre av intresse för mig att göra en korv för korvens egen skull, eller för min egen skull. Eller för den delen att skriva ord bara för att läsa dem själv och sedan bränna upp dem. Korven och köttet har sitt värde och sitt sammanhang när det konsumeras av någon, gärna i ett litet sällskap. Och maten blir godast när den binder samman människor.

En liten julhälsning bara

Nu har all snö smält bort kring min gård och åkrarna ligger bruna och gröna. Jag tänker inte låta slakta några grisar eller köra någon leveransrunda på några veckor faktiskt. Jag har en del produkter i gårdsbutikens kylar, bland annat pastej och pâté, bacon och alla sorters lufttorkat, och jag har mycket i den inre frysen, både styckdetaljer till fina reapriser och en mängd olika korvar. Men de frysta grejerna är bäst att boka på beställningsformuläret så att jag kan packa och lägga ut i butikens frysbox, för där är annars utbudet begränsat av utrymmet.

Det finns fortfarande några julskinkor kvar, för den som inte har fått tag på någon fin än. Och så vill jag påminna återigen om att den allra finaste julklappen är en korvkurs hos mig!

Här fanns det en lång bra text som jag skrev på i två timmar, men den slarvade MailChimp bort, så nu är jag arg som en babian och trött. Jag ska så snart som jag orkar byta till en mer pålitlig nyhetsbrevstjänst.

Jag klarar inte av att försöka skriva om texten nu, ni får titta på ett foto av några av mina tuppar i stället. De blev så glada när den kalla snön försvann. Men lite fakta som stod i den förlorade texten är att jag på torsdag i nästa vecka påbörjar en ny omgång om sex cytostatikabehandlingar. De kommer att ske varannan vecka och innefattar också antikroppen bevacizumab (Avastin). Efter fyra behandlingar görs en ny röntgen för att utvärdera om tumören krympt. Om allt går som det ska så kan det bli operation redan i april. Jag är glad att behandlingen kommer igång så snabbt.

Idag har dagsljuset varat lite lite längre än igår och i natt blir natten några sekunder kortare än den föregående. Så kommer det fortsätta och allt kommer att bli bättre och bättre ända tills träden står i blom i min fruktlund om några månader. Men vi får ta en dag i taget.

Vi ses!

Njut av mina juliga skinkor!

På lördag står jag och Julia och Ulrica på Bondens marknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm mellan 10 och 15, om allt går vägen. Då är det sista chansen för er som inte kan ta er till gårdsbutiken att handla jul- och nyårssmaskens av mig. Julia och jag har gjort mer pastej och pâté, den här gången på 100% nötlever, och ännu mer apelsinkorv. I morgon griljerar jag tre till nitritfria julskinkor som vi skivar upp och lägger 6-8 skivor av i paket till er som inte vill ha en hel julskinka.  Vi har också fortfarande prinskorvisterbandkallrökt fläsksida, förutom det frysta sortimentet av många olika korvarstyckdetaljer och höstflott. Vi lägger lite i butiken och tar med resten av det färska till marknaden, och det som inte går åt där lägger vi sedan också ut i gårdsbutiken.

Ni som vill ha hela julskinkor måste boka dem på beställningsformuläret, så tar vi med dem till marknaden nu på lördag eller lägger ut för upphämtning i gårdsbutiken till den dag ni anger i beställningen. Ni kan beställa varor ur hela det frysta sortimentet på samma sätt. Det kan dröja ett tag innan vi styckar nya grisar nu.

I morgon kommer advokaten för att tala med mig och Julia och se charkuteriet, så att han kan lägga upp en plan för mitt försvar. På eftermiddagen ska jag på läkarbesök på Akademiska för att diskutera den fortsatta behandlingen. Magnetröntgen visade att det bara rör sig om en metastas, men att den sitter lite klurigt till i levern i närheten av en artär, så de vill försöka krympa den med ytterligare en omgång cellgifter för att göra kirurgin rent tekniskt enklare och säkrare för mig. Cytostatikan fungerade ju oerhört bra förra gången och biverkningarna blir nog inte så farliga nu när jag är i mycket bättre fysisk form än då. Men det innebär förmodligen att operationen inte blir av förrän till sommaren tyvärr. Jag längtar mest efter julafton så att jag äntligen kan få vila i några dagar i sträck.

Nu är det bara en vecka kvar till vintersolståndet. Sedan vänder det, ljuset kommer tillbaka och allting kommer att ordna sig.

Vi ses!

Allt för julen, och några käppar i dem

Nu på lördag blir det äntligen en normal leveransrunda igen till Uppsala, Upplands Väsby och de sju stoppen i Stockholm. För er som är nya prenumeranter så finns platser och tider på den här kartan.

Utbudet är naturligtvis centrerat till julrelaterade produkter. En del finns det mycket av, annat är det begränsad tillgång till och det är svårt att säga vad vi kommer att kunna göra mer av, beroende på tillgång till råvaror och tid. Hittar du inte någon av produkterna så har den tagit slut, eller så tittar du under fel flik. Här är hur som helst en listning på julrelaterade saker som finns på beställningsformuläret när jag skickar ut nyhetsbrevet: hel rå julskinka och färdig, griljerad, skivad julskinkarullsyltaleverpastej (gör jag i morgon), prinskorv (gör jag i morgon), gårdens pâtéisterbandkallrökt sidfläskapelsinkorvhöstflott och fläskkorv. Jag har nog glömt något, så gå in och kolla på beställningsformuläret själva!

Glöm heller inte att den bästa julklappen är ett presentkort på en korvkurs hos mig! De finns tre kursdatum listade på beställningsformuläret under fliken Kurser, men man kan naturligtvis också ge bort ett presentkort på en kurs ett ospecificerat datum.

Om ni bara var intresserade av veckans produkter och hur man får tag på dem så kan ni sluta läsa här, för nu blir det lite tristare läsning.

Jag har råkat ut för par saker den senaste månaden som har tagit en hel del kraft att hantera. När jag drabbades av tjocktarmscancer för drygt två år sedan så bestämde jag mig genast för att vara helt öppen med vad jag råkade ut för, och det visade sig vara ett mycket bra val för mig och uppskattat av omgivningen. Jag tror att det beror på att om man ger förtroende så får man förtroende, visar man tillit så får man tillit tillbaka, och det blir lättare för alla om man pratar öppet om de viktiga och svåra sakerna. Därför tänker jag vara lika öppen med vad som har hänt nu.

För två veckor sedan så gick jag in och tittade i min journal för att se provsvaren på min njurstatus som måste kollas inför datortomografin med kontrastvätska som skulle göras som 1,5-årskontroll efter den avslutade cancerbehandlingen. Då såg jag att en cancermarkör som de också hade testat för hade stegrats kraftigt. Kirurgmottagningen reagerade snabbt på min upptäckt och skickade mig på datortomografi ett par dagar senare och jag fick tala med läkare om vad det kunde röra sig om. När bilderna analyserats så fick jag veta att det rörde sig om en metastas som har växt till på levern. Med största sannolikhet så beror det på att de missade några cancerceller när de skar bort halva min lever för ett och ett halvt år sedan, för metastasen sitter nära där snittet gjordes, och att dessa cancerceller sedan klarade den efterföljande cytostatikabehandlingen. Hur som helst så har jag gjort en magnetröntgen idag för att de ska få en exaktare bild av hur metastasen sitter och dessa bilder kommer att bedömas av kirurger och onkologer på torsdag förmodligen, och då gör de en plan för ingreppet som ska göras. För kirurgi blir det, och det händer förmodligen ganska snart. Om kön för operation på Akademiska är för lång så kommer de erbjuda mig plats på Karolinska i Huddinge.

När jag först såg provsvaren så blev jag livrädd och drabbades av en oerhört stark ångest. Det var faktiskt mycket värre än när de upptäckte cancern första gången, för då var jag så medtagen. Jag har känt mig ganska stark på sistone och det fanns inte i min föreställningsvärld att det här kunde hända. Men det dröjde bara två eller tre dagar tills ett lugn kom tillbaka till mig och jag kände starkt att det är inte det här jag kommer att dö av. Det här är en väldigt stor besvärlighet, som kommer olämpligt och som kommer att vara jobbig och påfrestande, men det är inget som kommer att döda mig. Så därför är det bara att ta det som det kommer. Ett steg i taget, och utan att spekulera om framtiden. Så klarade jag det förra gången och det kommer att hjälpa mig den här gången också.

För en månad sedan så hände en annan grej, som jag faktiskt tycker är värre, hur konstigt det än kan låta. En poliskommissarie ringde upp mig och berättade att en åklagare vill ge mig en företagsbot på 150 000 kronor för vad hon påstår är ett arbetsmiljöbrott med vållande till kroppsskada till följd. Detta till följd av att min oerhört kompetenta medarbetare Julia skar sig olyckligt i tummen när hon skulle rista svålen på en gris för femton månader sedan. Åklagaren hävdar att jag inte har haft regelbundna och dokumenterade faroanalyser samt skriftliga instruktioner för farliga arbetsmoment, och att detta orsakat olyckan. Jag är av en annan åsikt. Eftersom jag inte har pengarna för att betala en sådan stor bot, utan skulle förlora både företaget och gården, både min försörjning och mitt hem, om det blir påföljden, så kommer jag att bestrida detta och det kommer då gå till domstol där jag får hoppas på ett bättre resultat. Jag har fått mycket stöd från en av er kunder, som är advokat och som har gett råd och skissat på hur jag kan argumentera. Och i fredags talade jag med en av landets mest erfarna miljöbrottsadvokater som verkade väldigt sympatisk, kunnig och erfaren, och frågade om han ville bli min offentliga försvarare, och det tackade han ja till. Nu väntar vi bara på att domstolen ska ge honom ett förordnande, därefter så börjar han arbeta direkt, i första hand på det svar som jag har fått anstånd till den 21 januari med att lämna till åklagaren. Nu får advokaten, åklagaren och kommissarien, som alla känner varandra, dansa sin dans och göra det som de kan bäst. Jag kan inte göra mer än så, förrän de bjuder in mig i dansen, med då ska de få se.

På väg till Bondens julmarknad i lördags morse så gick multiremmen på kylbilen av, men då började jag nästan fnissa, för det blev så absurt. Och jag kom fram till marknaden, även om det var trögt att styra utan servo. Men därför kommer jag på lördag i en skåpbil som det står CircleK på, i stället för kylbilen. K står för Kristofer och Circle har väl något med återvinning att göra.

Jag vill understryka att det inte är ett dugg synd om mig, och ömkan är något som varken jag eller ni mår bra av. Det som har hänt har hänt, utan anledning och utan mening, och nu gäller det bara att reda upp situationerna. Jag skrev inte det här för att få er sympati, den känner jag redan och den är jag så tacksam över, så jag säger precis som vanligt:

Vi ses!