Pâté och Toulouse

Igår gjorde jag på er begäran Toulouse-korv och Gårdens pâté. Pâtén brukar jag ju göra till jul, men flera av er har uttryckt saknad, och saknad ska man inte bära på för länge för då får man karies. Jag gjorde också isterband, men det dröjer ju lite innan de är klara. Jag var ute och kollade deras pH för en stund sedan, för att se att mjölksyrabakterierna har satt igång syrningen korrekt.  Det låg på 4,5 så jag hängde in dem i röken och startade den första rökningen. Jag brukar kallröka dem 3-4 gånger innan jag säljer dem. Men Toulouse-korven är redan klar och packad. Jag använde just en trasig i en köttsås och det gick utmärkt.

Vid den senaste styckningen så föreslog KG att han skulle skära bort broskdelen mot bröstbenet från de tjockare revbenen på bogen, och att vi skulle sälja dem som grillben, så det testar vi nu. Det motsvarar alltså broskbenen som sitter vid de tunna revbenen på grisens sida, och de båda passar bra att rosta eller grilla i ugnen på låg temperatur till köttet nästan faller isär. Testa och berätta vad ni tycker.

Till leveransen på lördag den 16 oktober finns det alltså förutom korv och pâté också styckdetaljerbacon och torkade saker. Kolla på beställningsformuläret så får ni se vad.

I förra veckan så hade jag ett bra samtal med en erfaren auktoriserad redovisningskonsult. Vi skulle egentligen diskutera om det vore någon fördel att omvandla företaget till ett aktiebolag i stället för att driva det som enskild firma, men det var inte aktuellt eftersom vinsten är på tok för liten. Men det var ändå en oerhörd lättnad att få tala med en kunnig person om företagets ekonomi och hur jag ska resonera för att öka intäkterna. J behövde bara kasta ett öga på förra årets resultat- och balansräkning för att förstå hur det låg till. Jag kan sammanfatta hans analys med att det är tufft nu och svårt att förstå vad jag lever av, men det kommer att bli bättre när mina sänkta utgifter för råvara slår igenom, och det vore nog bra om jag kunde gå upp från fyra grisar i månaden till sex. Men det får vänta tills Julia är tillbaka i december.

Jag fick i hemläxa att räkna på exakt vad jag får ut av en gris, och hur resultatet blir om jag förändrar proportionerna mellan styckdetaljer, färskkorv, rökta produkter och lufttorkade. Sedan ska vi ses igen om några veckor och diskutera vidare.

Det är inte lätt att vara beroende av andra människor så som jag är nuförtiden, men det var också ohållbart att göra allting själv som jag gjorde tidigare, föda upp grisarna, ta dem till slakt, hämta från slakteriet, stycka, förädla, packa och sälja. Gör man allting själv så kan man själv styra alla flöden, men det är för mycket för en person att klara av. Nu är jag aldrig riktigt säker på att det finns grisar i tid, och vem som ska stycka dem. Tyvärr för mig, men bra för KG, så har han fått ett heltidsjobb som styckare på ett annat ställe, och det är klart att han vill ha det eftersom han inte kan leva på att stycka åt mig ett par dagar varannan vecka. Han har lovat att försöka hjälpa mig en tid till, men jag måste hitta en ny styckare snarast. Ni förstår stressen? Allt jag vill ha är lugn och ro.

Vi ses!

Kött och honung

Idag har jag hämtat två grisar från slakteriet. Den här gången är det två KRAV-grisar från Mats utanför Altuna här borta utanför hålan Fjärdhundra. KG har börjat stycka idag, men är ledig i morgon, så det blir färdigstyckat och packat först på fredag.

En nyhet i sortimentet är flytande hösthonung från min exhustrus partners bin i Mälarhöjden! Den har en underbart blommig smak som passar bra på en rostad smörgås till höstteet.

Eftersom jag inte har något produktionskött än så blir det ingen ny korv den här veckan. Men jag har kvar av svampkorven och chipolatan, och det finns torrkorv fortfarande, både Landjäger och Pfefferbeisser. Och jag fortsätter skiva upp av det torkade ytterlåret och karrén och packar mer bacon. Det blir mycket att göra på fredag. Gå nu in på beställningsformuläret och klicka fram en ljusning i mörkret.


Nu har jag påbörjat planteringen av 490 tulpanlökar i fruktlunden. Det tar tid med både planering och grävning. Jag ska sätta nitton olika sorter och det kräver eftertanke för att inte bara bli en enda röra av olika former och färger. Det är tungt nu när det är så mörkt och ovänligt ute, tycker jag. Jag flyr in i drömmar om hur det skulle kunna se ut om det verkligen blir en vår nästa år.

Vi ses!

Chipolata med salvia, svampkorv och lömska skurkaktigheter

När jag för sex timmar sedan skulle gå in och lägga upp ett nytt beställningsformulär på hemsidan så släpptes jag inte in. Servern hade blivit hackad! Sedan dess har administratören suttit och jobbat med problemet borta i USA, och för en halvtimme sedan så kunde jag komma in igen och lägga upp formuläret. Puh, det blir alltså leveransrunda nu på lördag den 2 oktober trots allt. Det är ett kort bokningsformulär den här gången, för de hundratals människor som besökte min gård i söndags, för Mat och människor i Fjärdhundraland, länsade butiken på ALLT (utom lite som jag hittade i gömmorna idag). Ni som var här har idag på er att gå in och rösta på bästa smakprovtallriken och vinna presentkort.

Jag fick hjälp av min polare Rolf idag att göra korv. Jag får ju inte lyfta tungt efter att de i förra veckan skar bort venporten som jag har haft på bröstet i ett år. Så Rolf fick ta i medans jag stod och pekade och domderade. Vi gjorde hur som helst svampkorv med svart trumpetsvamp och trattkantareller och chipolata med salvia från trädgården. De flesta korvarna är olika långa, för Rolf har inte snurrat så många korvar i sitt liv, men den första sorten är åtminstone tjock och den andra är smal. Chipolatan fick en välbalanserad salviasmak, det vet jag för vi gjorde pannbiffar av överbliven smet till lunch. Vad gäller den andra korven så är det så att svamp och svampmjöl i korv inte bara ger en mild svampsmak, utan framför allt så fungerar svampens umami som en förstärkare av köttsmaken i korven, som blir ännu köttigare i smaken. På ett bra sätt. Testa så får du se.

I övrigt finns det kotletter och karrébaconLandjäger och Pfefferbeissertorkat ytterlårlardo och coppa, och några andra småsaker på beställningsformuläret.

Evenemanget Mat och människor i Fjärdhundraland var mycket lyckat i år igen och vi hade som vanligt fler besökare än någonsin på gården. Anna och Albin slet med att lägga upp smakprover och servera, medans jag sprang hit och dit som en yr höna. Först vid fyratiden på eftermiddagen fick de sätta sig ner en stund och vila fötterna. Någonstans mellan 300 och 400 smakprovtallrikar serverade vi och så sålde vi slut i butiken, som sagt. Men jag kan inte luta mig tillbaka och vila bara för det. Jag vinner ju ingenting på den extra försäljningen om jag säljer hälften så bra den här helgen. Nä, det gäller snarare att komma på vad jag kan ordna för andra evenemang själv som kan dra in lika bra med stålars.

Nu ska jag gå ut och tända röken så att baconet blir färdigt tills på fredag.

Vi ses!

Leverpastej, c/k/m, höstflott och funderingar

I fredags kom min vän Albin med 6 kilo KRAV-certifierad lever från linderödssvin som han köpt på Örebro REKO-ring åt mig. Så i måndags gjorde jag leverpastej till slut. Eftersom den är så efterlängtad så har jag lagt en restriktion på 3 förpackningar per hushåll den här gången, så att det räcker till lite åt alla. Förhoppningsvis så kan jag köpa mer lever därifrån om det skulle fortsätta att vara problem med att få tillbaka levrarna från Lövsta. Jag har också gjort en omgång citron/kummin/mejram-korv, och idag påbörjade jag en omgång Höstflott – mitt eget schmalz med svamp, lök och äpple. Hälften av svampen är svart trumpetsvamp som Albin plockat och den andra hälften är trattkantareller från Rikard längre upp i byn. Äpplena är Åkerö från min trädgård. Det är en underbar umamibomb att bre på bröd.

Jag har inte lagt upp allt jag har på beställningsformuläret den här veckan, för på söndag är det dags för Mat & människor i Fjärdhundraland, då jag ska servera en smakprovstallrik för 40 kr. Det brukar komma mycket folk så jag måste ha varor i butiken till försäljning då. Men det finns en hel del att boka ändå, så gå genast in och klicka loss!

Idag var jag tillbaka på Akademiska sjukhuset för att ta bort venporten som de opererade fast under huden på höger sida av bröstkorgen för ett år sedan. Genom den har de tappat mig på blod och fyllt mig med cellgifter, men nu ska den inte behövas längre. En kirurg slet hårt i en halvtimme för att få bort den. Hon bekräftade att jag har bra läkkött när hon karvade för att få loss den från köttet som slutit sig runt den.

När jag var sjuk så fattade min hjärna och min kropp ett beslut utan att fråga mig. De beslöt att jag inte fick tänka på och oroa mig för någonting som rörde mitt företag och min ekonomi. Jag vet inte hur det gick till, men jag är ganska övertygad om att det var nödvändigt för mitt tillfrisknande. Att min kropp fick vila utan oro för vilka konsekvenser min sjukdom skulle få för min ekonomi och min framtid.

Faktum är att det fick till följd att jag tillät mig och kunde vila mer under det senaste året än jag har gjort på många många år. Och jag tror att det var en förutsättning för att min kropp skulle läka så som den gjort. Och det är därför jag är så tacksam över det enorma ansvar som Julia gick in och tog, när jag inte kunde, och det självständiga arbete som hon och Eva utfört, som gjorde det praktiskt möjligt för mig att få vila.

Det har gått upp för mig nu att jag under vilan blev på det klara med att jag inte ville fortsätta att leva på det sätt som jag har gjort, med en ständig oro och osäkerhet om ekonomin och en alldeles för stor arbetsbörda och knappt någon tid till kreativa sysslor och lek. Jag såg framför mig mer balans och harmoni, och hur jag skulle bli starkare och mer nöjd med mitt liv.

Men nu har jag på ett bryskt sätt slängts tillbaka in i det slags liv som jag inte ville återvända till. Under Julias sjukskrivning måste jag återigen utföra allt arbete själv, och jag hinner inte med för jag har inte längre samma kapacitet i charken som Julia har. Och oväntade utgifter, ovanligt dåliga inkomster, och skulder som jag har dragit på mig på grund av min sjukskrivning, får marken att gunga under mig, ger mig yrsel och får mig att tvivla på att jag kan få ekonomin att gå ihop.

För att reda ut situationen så håller jag på att analysera ekonomin på djupet, samtidigt som jag försöker strukturera alla olika åtgärder jag kan ta till för att reda upp situationen. Jag försöker att se alla olika möjligheter, allt från att minska utgifter och öka inkomster på olika sätt, genom funderingar på hur jag bäst ska balansera vilken hjälp jag betalar för och vad jag ska utföra själv, genom att räkna på vad som händer om jag ökar respektive minskar produktionen, eller kompletterar med eget lönearbete. Jag tvingar mig till och med att undersöka vad som skulle hända om jag ger upp helt och försöker sälja gården.

Det värsta med den sista tanken är att jag under sjukdomen också har kommit att fästa mig vid den här platsen mer än tidigare. Det har blivit min plats på jorden och jag vill helst inte flytta på mig. Dessutom skulle jag inte längre ha någon försörjning eller någonstans att bo om jag tvingas ta det steget.

Jag vill hitta en lösning på det här. Jag vill egentligen utveckla verksamheten. Jag vill ha en mer styrande och ledande roll i företaget och utföra mindre arbete i charken; ägna mig mer åt planering, övergripande arbete, och leveransrundorna så klart. Jag vill utveckla fruktlunden till en storartad lustgård. Jag vill lära mig mer om beskärning, odling och trädgårdsterapi. Jag vill öppna något slags servering på gården sommartid och ha en större grönsaksodling.

Jag skriver om det här i veckobrevet för att jag vill fortsätta vara öppen med vad som händer i företaget och i mitt liv, även om det inte är bra marknadsföring. Det är bäst så. Jag gör det här på mitt sätt, och det kommer jag att fortsätta med.

Vi ses!

Mer kött och ett jippo

I morgon styckar KG två nya grisar. Den här gången kommer de från Olle Linder utanför Knivsta och väger kring 110 kg styck. Tyvärr så fick jag ingen lever den här gången heller. Jag ska undersöka om jag kan få tag på KRAV-certifierade eller motsvarande levrar någon annanstans ifrån. Hojta om ni har något tips.

På beställningsformuläret finns sedvanliga styckdetaljer och följande sorters korv: smal kielbasa bialaLisas korvToulouse-korv, lite Nürnberger Rostbratwürstchen och Pfefferbeisser. Handla genast och beställ!

Nästa söndag, den 26 september klockan 11-17, blir det jippo med Mat och människor i Fjärdhundraland, så Anna, jag och Albin kommer att finnas på gården och servera en smakprovstallrik med charkuterier för 40 kr. På samma sätt gör ett trettiotal andra medlemmar av organisationen Fjärdhundraland. Gör en anteckning i kalendern.

Jag är lite stressad idag och hinner inte lägga ut texten, så här får ni i stället en bild på min söta hund Sonja som fyllde 11 år förra helgen.

Ibland undrar jag om hundägare behandlar sin hund så som de tycker att de själva egentligen behöver behandlas. Vissa lider av sin egna brist på disciplin och lägger mycket tid på att få hunden att lyda. Hur behandlar jag Sonja? Jag ger henne mycket kärlek och låter henne slappa hur mycket hon vill. Men jag låter henne inte springa ute utan koppel, för då skulle hon springa till skogs så fort hon fick syn på ett rådjur.

Vi ses!

En grov italienare möter en smal polack

Idag har jag jobbat ensam i charken för första gången på mycket länge. Jag tillverkade salsiccia med vitt vin och rostade fänkålsfrön och svartpeppar, och en ny variant av den polska korven kiełbasa biała som blev både smal och mer finmald än jag brukar göra den. Den polska korven innehåller en hel del vitlök, förutom timjan och mejram, och både svart- och vitpeppar. Gällande styckdetaljerna vill jag påpeka att de lite längre kotletterna är mycket vackra och att sidfläsket i bit från och med nu kommer att ha svålen kvar, eftersom ni tycks vilja ha det så. 

Även om det har varit sommar idag så närmar sig hösten då man vill slabba med maten och äta med händerna, och jag skulle därför vilja slå ett slag för den av mina styckdetaljer som har det absolut sämsta namnet – broskbenen. Det är egentligen fortsättningen på de tunna revbenen och de kan tillagas på samma sätt, långsamt i ugnen tills köttet nästan faller från benen. Eller brosket då. Här är ett förslag på tillagning.

Jag tycker att det är ganska tungt nu när sommaren är över och höstens mörker närmar sig. Det är egentligen mycket att göra i trädgården, men jag hinner inte med. Ett års sjukskrivning slog ekonomin i spillror och jag har inget annat val än att jobba stenhårt trots att jag inte riktigt är redo. Men jag lever och ska inte gnälla. Jag försöker muntra upp mig och tänka framåt. Jag gick med i tomatklubben i förrgår för att få drömma lite om nästa års odlingar. Jag vill hitta sådana där fula salladstomater som jag brukade köpa på marknaden i Italien, de som är både röda och gröna och fasta, tjocka och smakrika. Jag hoppas att mat- och odlingsfantasierna räcker för att hålla humöret uppe tills höstens och vinterns kvaliteter slår igenom och jag kan njuta av det som är. Jag tror att det är övergångarna som jag har svårt för. Det blir nog snart bättre igen. Blommorna försöker muntra upp mig.

Vi ses!

Korv, senap och en olycka

Nästa leveransrunda blir nu på lördag den 4 septemberStyckdetaljerna kommer från två KRAV-grisar (115 och 100 kg) uppfödda hos Mats Lundkvist i Altuna som Karl Gustav ska stycka båda två i morgon. Veckans special på beställningsformuläret är senap 1777 som vi gör efter anvisning från min farmors farfars farfar Linné-lärjungen Pehr Holmberger. Den passar till alla korvarna som också finns på formuläret: FrankfurterNürnbergerToulouseisterband och Lisas korv. Nja, kanske inte lika bra till de kallrökta och torkade korvarna Landjäger och Pfefferbeisser, de vill ni kanske ha en öl till i stället. Det finns också fint torrsaltat och kallrökt sidfläsk och lite annat. Se så, in och beställ nu!

Grisoffret i söndags för att fira min hälsa blev mycket lyckat tycker jag. Grisen smakade utsökt efter 10 timmar på rotisseriet. Ett varmt tack till alla er som kom och hjälpte till att äta upp den underbara grisen! Som vanligt hade jag förträngt att man inte får möjlighet att umgås så mycket med gästerna själv när man anordnar fest. Det är alltid lika frustrerande och jag ber om ursäkt för att jag inte hade möjlighet att ta hand om er så mycket som jag hade önskat. Dessutom upptäckte jag alldeles för sent att en hel del vänner hade fallit bort från adresslistan på inbjudningsbrevet, men det kanske var tur eftersom det kom 60 personer och grisen inte hade räckt till så många fler.

Tyvärr så inträffade en olycka i fredags när Julia skulle rista svålen på grillgrisen med ett specialverktyg som ser ut som en utfälld lejonklo och hon skar sig illa på tummen. Jag körde henne till akuten och de sydde åtta stygn. I måndags fick hon träffa handkirurgen på Akademiska sjukhuset som konstaterade att hon hade skurit av sig tumsträckarsenan, så de opererade henne med en gång och sjukskrev henne i tre månader. Jag är övertygad om att hon kommer att bli fullkomligt återställd, men det var förstås en otäck upplevelse.

Tyvärr så innebär det att jag kommer att behöva ta över hela produktionen tills hon är hel igen. Och jag har ännu inte samma ork och effektivitet som Julia. Så planen att ta fler grisar till slakt får jag lägga åt sidan ett tag till. Jag känner mig lite orolig, för jag vill inte gå tillbaka till ett arbetssätt där jag riskerar att bränna ut mig, så som det var mycket nära att jag gjorde innan Julia började arbeta för mig. Ni får räkna med lite färre korvar framöver.

En annan liten motgång är att det har varit problematiskt att få tillbaka levrar från slakteriet på sistone. Och tyvärr blev det inga levrar från de två som jag hämtade från slakteriet idag heller för veterinären hade kasserat alla levrar från både KRAV-grisarna och KRAV-nötdjuren. Så ni får vänta ytterligare på leverpastejen.

Bilden högst upp är från mitt lilla bibliotek som jag till slut gjorde i ordning och organiserade i förra veckan. Alla väggar är fyllda från golv till tak med mängder av oerhört intressanta böcker och författarskap som jag längtar efter att ge mig i lag med. Jag längtar så efter att få sätta mig ned och bara läsa och lära mig nya saker. Böckerna har jag ärvt av min mor och min far som naturligtvis båda hade utsökt smak, och de som ligger i fönstret är dubbletter som jag funderar på att ställa ut i en bokhylla i gårdsbutiken som ett bibliotek som kunderna kan låna från om de blir ordsugna.

Vi ses!

Hösten presenterar sig

Nästa leveransrunda blir den 28 augusti. På beställningsformuläret finns en massa fina tjocka skivor karré och kotlett från Mats KRAV-grisar. Idag gör också Julia Toulouse-korv, den franskinspirerade korven som faktiskt bara är kryddad med lite muskot och vitpeppar trots att den är så smakrik. Det är den enda färskkorven som vi gör den här veckan, eftersom vi måste göra mer LandjägerPfefferbeisser och isterband för att vara förberedda inför jippot Mat och människor i Fjärdhundraland som går av stapeln söndagen 26 september, då vi ska servera en liten smakprovstallrik med gårdens produkter. Men den här veckan finns också Frankfurter, och fryst citron/kummin/mejram-korvLisas korv och Nürnberger Rostbratwürstchen. Därtill LandjägerPfefferbeisser och frysta isterband. Och så lite ditt och datt.

I förra veckan provstyckade jag med Karl Gustav, en mas som tidigare jobbat på Åkes slakt och styckning och Landersteds slakteri. Han är kunnig och trevlig, så jag vill gärna att han jobbar med styckning på timmar hos mig framöver. Som många erfarna styckare led han av att tvingas skära ned så mycket fint kött till korv, men han hade också idéer om hur vi kan använda och sälja en del saker som annars har gått till produktionskött. Till exempel så föreslog han att man kan skiva rullen tjockt och sälja som skinkmedaljonger. Jag har ätit sådana till lunch nu två dagar i sträck och är positivt överraskad. Jag hade trott att det skulle vara lite hårt kött att bara steka i skivor, men det var det inte alls. Mycket gott. Salta på båda sidor 10 minuter innan du bryner dem i smör på medelhög värme i ca två minuter på varje sida. Passade bra med råstekt Asterix-potatis och brytbönor från trädgården. Det finns ett par paket med fyra stycken vardera i butiken nu, men inte på beställningsformuläret den här veckan.

Bilden ovanför till vänster är ett exempel på hur spanjorerna marknadsför sina charkuterier och det råkar stämma överens med hur jag föreställer mig er när ni njuter av mina produkter. Det kanske finns en marknad för den typen av DVD-filmer även i Sverige?

I fruktlunden har jag planterat två blåbärsbuskar i veckan, ’Duke’ och ’Bluecrop’. Jag planterade dem nära ekarna i hopp om att eklöven har gjort jorden sur, vilket blåbären trivs i. Visar de sig ge goda bär, så blir det fler buskar nästa år. I övrigt försöker jag att lära mig hur jag ska beskära för att rädda mina fina äppelträd som jag har försummat i tio år, och som nu inte ger så mycket och så fin frukt längre. Det kommer tydligen kräva försiktig beskärning och vård i tre år framöver, till att börja med. Men jag tycker att det är spännande att utveckla en relation till träd. Att verkligen se hur de enskilda träden växer och formar sig. Det kräver en ögonansträngning och ett nytt sätt att se.

Vi ses!

Kött, korv och ett grisoffer

Den här veckan kommer de två ganska stora KRAV-grisarna (107 och 108 kg slaktvikt) från Mats Lundkvist utanför Fjärdhundra. I morgon ska jag stycka dem tillsammans med Karl-Gustav, en kille som förmodligen kommer att stycka en del för mig framöver. Jag har redan lagt upp de förväntade styckdetaljerna från dessa två på beställningsformuläret, tillsammans med en del korv, bland annat Lisas korvFrankfurter, Nürnberger Rostbratwürstchen och isterband. Där ligger också rillette som jag gjorde i förra veckan. Den är god och mild i smaken så var inte rädda för att prova även om ni inte har ätit rillette förut. Det uttalas för övrigt rijett.

Jag har bestämt mig för att fira min nya hälsa på söndag den 29 augusti genom ett tacksamhetens grisoffer. Det betyder att jag kommer att grilla en hel gris. Vill ni hjälpa mig att äta upp den så köp en biljett för den symboliska summan 100 kr, så vet jag att ni kommer. Blir det dåligt väder, så att jag ställer in dagen innan, så betalar jag tillbaka summan. Ta med eget vin eller öl, eller vad ni nu vill dricka till. Grisen är förhoppningsvis färdigstekt vid 16, men ni är välkomna tidigare om ni vill hjälpa till med förberedelser eller någon gårdssyssla.

I förra veckan var min kompis Janne här med sin drönare. Jag älskar flygbilder som den i brevhuvudet här ovanför, där man ser horisontens rundning och förstår sin egen plats på jorden. Och trots att jag egentligen inte tycker att man borde kunna äga mark, så är det en skön känsla att kunna säga att det där, det är min mark, den får jag disponera som jag själv vill. Men det är klart att det innebär ett ansvar och att jag är skyldig att ta hand om den på ett bra sätt.

Egentligen var syftet med drönarbilderna att ha för att dokumentera och planera fruktträdgården som jag håller på att anlägga. På bilden ovan har jag hastigt markerat ungefär var de tretton träd som jag hittills har planterat står. Nu ska jag gå ut och titta exakt vilken sort som står var. Och så ska jag plantera ett par blåbärsplantor. I förrgår råkade jag beställa 490 tulpanlökar också, som jag ska plantera under och runt om fruktträden. Grannen säger att jag behöver skaffa ett bra lökjärn.

Vi hörs!

Styckdetaljer, varmkorv och flyttad utlämningsplats

Jag kör en leveransrunda nu på lördag den 14 augusti, men observera att utlämningsplatsen för Östra Södermalm är flyttad. Det beror framför allt på att vändplatsen på Skånegatan är avstängd på grund av ett bygge och att Bondens marknad har öppnat och därför är det många stora bilar som står parkerade längs gatan vilket gör det omöjligt att vända med den stora kylbilen. Därför tänker jag försöka stanna på Södermannagatan 46, strax ovanför Gotlandsgatan, ungefär. Jag tror att där finns en lastplats där jag ibland parkerade kylbilen för två år sedan. Det är inte långt bort från platsen på Skånegatan, man promenerar bara lite längre ner i allén längs Katarina Bangata. Låt oss försöka med det, så får vi se hur det fungerar.

Den här veckan har Julia styckat en gris som har fötts upp av Anders Ottosson. Den är lite mindre, så tänk på att styckdetaljerna ligger i det undre prisspannet. I dag tillverkar vi Lisas korv (hårt rostade enbär och fänkålsfrön, citronzest och ingefära, bland annat) och Frankfurter – den goda varmkorven – men även rillettes! Rabelais kallade det tydligen brun grismarmelad, men jag säger oftare franskt köttmos, och vanligtvis brer man det på bröd som ett mellanmål eller som en aperitif. Det är hur som helst fläsk som har sjudit sedan igår morse och som vi kommer att pilla sönder och röra ihop och montera i glasburkar först i eftermiddag. Jag brukade göra detta för fem år sedan och det var mycket populärt, men jag kan inte hitta någon bild så det får vänta till den är burkad. Det finns också isterband och flera sorters fryst korv och lite annat.


Nu är det sensommar, inte höst! Kornet är ännu inte tröskat här omkring och det är fortfarande hett när solen ligger på. Men jag känner oro för att sommaren ändå kommer att ta slut. Som den alltid gör. När jag var sjuk så fantiserade jag ofta om att när det var över så skulle jag vilja åka till Medelhavet för att få simma i det klara salta vattnet igen, i oktober när turistsäsongen tar slut. Minnena från barndomens och ungdomens resor har präglat mig. Nu när jag är frisk så känns det väldigt svårt att åka på en sådan semester; när vädret ballar ur och öarna brinner som följd av klimatförändringarna känns det sjukt att låtsas som ingenting och flyga växthusgasidiotiskt. Jag måste undersöka om jag kan ta kostnaden med en tågresa i stället.

I nästa vecka ska jag provjobba med en ny styckare. Nej, Julia ska inte sluta utan bara fokusera mer på produktionen. Om det faller väl ut så ska vi också försöka växla upp lite, målet blir sex grisar i månaden, så att det blir några pengar till oss alla. Vi får ta det steg för steg.

Nyss ringde en läkare från kirurgen som svar på min fråga på 1177 om när venporten, som jag har under huden uppe på bröstet, ska tas bort. Han sa att det kan de göra nu eftersom ingen mer cytostatikabehandling ska ges. Han skulle skicka en remiss. Det verkar som att de hade glömt bort det, liksom de glömde bort att kalla mig för att ta bort stygnen efter stomin. Jag känner mig lite bortglömd av vården, men det är tydligen väldigt vanligt att man känner så när man har gått igenom intensiv vård och varit omhändertagen och övervakad och provtagen ständigt och jämt under lång tid, och sedan plötsligt är botad. Det är som det ska, de ska ta hand om andra nu. Jag låter min deltidssjukskrivning ta slut om några dagar. Jag känner mig frisk, blir bara väldigt trött ibland, och jag ser mycket frisk ut, tycker jag. Det svarta håret växer ut, och jag tycker att jag ser tjugo år yngre ut än för några månader sedan. Jag är inte heller längre så där läskigt lik hur min pappa såg ut innan han dog, som jag var när jag var som sjukast.

Tyvärr så var jag lite försiktig i våras när jag planerade årets odlingar. Jag var rädd att jag som tidigare skulle sätta alldeles för mycket och få skördeångest längre fram och inte veta vad jag skulle göra av allting. Nu har jag alldeles för lite rödbetor, chili, morötter, bönor och annat! Bara tomaterna och potatisen räcker till. Jag ska utvidga grönsaksodlingen till nästa år. Det är märkligt hur betydelsefullt odlandet har blivit för mig. Jag tänker varje dag på hur fin min fruktlund ska bli och vad jag mer ska plantera där. Nu har jag två körsbärsträd, två plommonträd, ett körsbärsplommonträd (rotstammen av ett misslyckat ympat plommon), tre päronträd, två persikoträd, två mullbärsträd, och två sorters hallon som jag får vidareföröka själv om jag gillar sorterna. Sedan ska jag föröka mina jättegoda röda krusbär som jag har i vanliga trädgården, och försöka stamma upp dem. Till nästa år ska jag fundera över rader med vin och kanske en damm och massor av mer bär som kan växa under fruktträden. Det är bra att ha en dröm att flytta in i när oron angriper.

Vi ses!