Om Kristofer Franzén

Jag flyttade sommaren 2010 från en hyreslägenhet i Stockholmsförort till en gård strax norr om Enköping för att föda upp mina egna linderödssvin och starta tillverkningen av Sveriges bästa charkuterier.

Falukorv, fläskkorv och flygande drakar

Det blir leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm på lördag som vanligt, nu den 29 januari. Till den har jag och Julia gjort gjort ett par korvar som vi vanligtvis inte gör. Först gjorde vi falukorv, anpassad från ett recept från 1940 ur Handbok för charkuterister av Carl Frisk. Vi kallrökte den över natten och ångade den sedan i ugnen, så den är färdig att äta. Jag provade den både kall och stekt i skivor till lunchen idag och jag tyckte att den blev mycket god. Den är stoppad i naturtarm – krokfjälster 43/46 som du skalar av innan tillagning – så den är något smalare än den falukorv som man hittar i snabbköpet. Falukorven kommer i halva ringar för omkring 100 kr.

Sedan gjorde vi traditionell fläskkorv efter ett recept i samma bok. Fläskkorven har en tydlig smak av nejlika och kryddpeppar och den innehåller mjölk vilket den laktosintoleranta bör känna till. Vi beslutade oss för att sälja fläskkorven rå, så den får du tillaga själv. Sjud den försiktigt i 80-gradigt vatten i 12-15 minuter. Fläskkorven packade vi en och en och de kostar 55-75 kr styck.

I övrigt så finns det lufttorkat – ytterlårkarrélardoLandjäger och Pfefferbeisser – massor av kylda och frysta styckdetaljerbaconsalt och flott. Det finns också platser kvar på två av korvkurserna längst ned på beställningsformuläret.

Jag har överhuvudtaget inga minnen av fläskkorv, så jag tror inte att jag blev bjuden på det som barn. Däremot minns jag falukorven från så många tillfällen genom livet att de sammanlagt blir till en sammansatt känsla som jag förknippar med just den korven. Så är det nog för många, att korv förknippas med känslor av trygghet och värme, och att korven i sig blir en resa tillbaka i tiden. De traditionella korvarna kan man se som små tidsmaskiner som kommit från dåtiden med konserverade avlägsna smaker och kryddor, som inte längre används i andra sammanhang i det moderna köket. Muskotblomma till exempel använder vi nog uteslutande i korv och vissa inläggningar. När vi äter kan vi sluta ögonen och vandra tillbaka till vår ungdom eller andra perioder av våra liv, och vi kan fantisera om det som låg ännu längre bort.

Jag har funderat över olika sorters resor i tiden. Det blir olika tankar om man föreställer sig att man förflyttar sig i tiden, eller om man tänker sig att tiden förflyttar sig över oss. Om det är de geografiska platserna, eller tingen, som förflyttas genom tiden, eller om det är våra sinnen som förflyttar sig i tiden. Nu prövar jag att se det som att jag kan låta mitt sinne flyga iväg som en drake bakåt eller framåt i tiden, medans jag står i nuet och håller i linan. Men jag har kvar barndomens fantasi om att fysiskt röra mig bakåt i tiden.

För ett par somrar sedan längtade jag tillbaka till en plats på västkusten där jag hade varit mycket för 35 år sedan och som jag mindes som oerhört vacker. Jag bestämde mig för att åka dit för att se hur det skulle kännas att komma tillbaka. Det kan vara ett vanskligt företag att återvända till en plats man tyckt om. Inte sällan är allt förändrat och det är svårt att ens orientera sig i en stad som man trodde sig minnas väl. Sällan är känslan på platsen densamma, eftersom platsen också  har förflyttats i tiden och befinner sig i en annan tidsålder nu.

Men jag råkade ut för något märkligt och ovanligt. Den plats jag återvände till hade inte rört sig i decenniernas flyktiga tidsåldrar, för den befann sig på ett århundradenas mer långfibriga plan. Och ingenting hade hänt, ingenting hade byggts, ingenting hade flyttats, inte ens stigarna, vad jag kunde se. Endast bryggan hade bytts ut, men allt runtomkring var detsamma, det var en äkta tidsresa för bryggan kunde ha bytts ut för trettio år sedan likväl som igår kväll, och det gjorde ingen skillnad. Valön är nämligen ett naturreservat och ingen har haft lov att exploatera platsen eller ändra något, ingen har kunnat stjäla mina minnen. Den låga torra örtvegetationen längs stigen mot havet var samma, doftade likadant, liksom havet fortfarande låg stadigt kring de mjukt rundade hårda nakna klipporna.

Vi ses!

Epiktetos korv och korvkursen du glömt

Soluppgång i januari

Uppenbarligen har några av er glömt att anmäla er till korvkursen nu på söndag den 23/1. Bara två platser är bokade och jag kräver att vi blir åtminstone fyra deltagare för att kursen ska bli av. Om du anmäler dig nu så är å andra sidan chansen stor att vi bara blir fyra deltagare och då får alla väldigt mycket av lärarens uppmärksamhet. Jag måste få in anmälan innan klockan 20:00 i morgon torsdag. Här kan du läsa mer om kursen och sedan boka din plats.

Igår gjorde jag en korv till stoikern Epiktetos ära. Det blev en smal men ändå ganska köttig korv, med tydlig smak av vitlök och oregano, och svartpeppar och en hemlig ingrediens i bakgrunden. Sedan ångade vi korven i ugnen, så den är färdig att äta, men blir godare om du steker eller grillar den. Jag åt den med kokta belugalinser som jag blandade med lite av min kimchi, och det tycker jag blev gott. Lyxiga linser är i allmänhet ett underskattat tillbehör till korv i Sverige.

Idag gjorde Julia citron/kummin/mejram-korv och Münchner Leberkäse, så de finns också färska på beställningsformuläret som är fullt av olika korvar att välja på den här gången. Plus baconlufttorkat och många styckdetaljer från förra veckans stora grisar. Leveransrunda nu på lördag den 22 januari, alltså.

Om du undrar över varför jag vill ära Epiktetos med en korv, så tycker jag att det räcker att svara med hur hans skrift Handbok i livets konst börjar:

     En del av tillvaron står i vår makt, en annan del icke.
I vår makt stå våra åsikter och drifter, vår åtrå och vedervilja – med ett ord, allt som beror på vår egen verksamhet; – utom vår makt stå kroppen, förmögenheten, anseendet, samhällsställningen, och med ett ord, allt som inte beror på vår egen verksamhet.
Vad som står i vår makt är till sin natur friboret, oförhindrat, obundet; vad som inte står i vår makt är svagt, trälbundet, fullt av förhinder, och för vårt väsen främmande.
Glöm alltså aldrig detta: om du anser det trälbundna fritt och det främmande för ditt eget, skall du förhindras, bedrövas, oroas och beklaga dig över gudar och människor. Om du däremot anser för ditt endast vad som är ditt och för främmande vad som beror av andra – såsom det i själva verket är –, då är du obetvinglig, ingen kan hindra dig, du har aldrig att klaga över någon, eller att anklaga någon, eller att göra något, vad det än vara må, emot din vilja; inte heller kommer någon att kunna skada dig, och du får aldrig någon fiende, ty intet skadligt kan träffa dig.

Jag tror förresten att jag har glömt bort att berätta för er att jag gjorde kontraströntgen i slutet av december som en halvårskontroll efter den sista cancerkirurgin i somras. I förra veckan gick jag in på 1177 och kollade i min journal. Där fanns remissvaret från röntgen.

Sammanfattning: Inget tumörrecidiv i thorax eller i buken.
Det betyder att cancern inte har kommit tillbaka.

Vi ses!

Bra grisar och dålig mejl

Jag har arbetat hela veckan med att försöka laga min mejl som bröt ihop av okänd anledning. Nu har jag fått någorlunda ordning på den igen, men man får ingen bekräftelse på beställningarna som man gör på hemsidan! Jag har ändå till slut lagt upp ett beställningsformulär för varor som ni kan få levererade till utlämningsplatserna nu på lördag den 15 januari. Jag kommer att att manuellt bekräfta varje beställning från er så snart jag kan, men räkna med att det kan dröja lite, och gör inte en ny beställning bara för att ni inte har fått en bekräftelse!
Grisarna som jag hämtade från slakteriet igår var ovanligt stora (kring 140 kg slaktvikt) och fina. Räkna därför med att de färska styckdetaljerna är extra stora. Vill du ha mindre detaljer så ska du välja de frysta bitarna. Förutom styckdetaljer så finns det gott om olika korvar och lufttorkat på formuläret. Vi röker också bacon som vi kommer att packa i morgon.

Jag har tidigare har nämnt vikten av att uppfinna hjulet på nytt. Jag tror att det är det enda sättet att verkligen förstå hur saker och ting fungerar och varför. Kunskap är sällan kumulativ, utom i sällsynta vetenskapliga sammanhang, vi måste var och en lära oss på nytt, om och om igen, och som tur är så blir det lite variation i resultatet varje gång.

Den här gången har jag uppfunnit stoicismen. Inte i vardagsspråkets betydelse, att uthärda lidande utan att klaga, utan mer som innebörden var i den gamla grekisk-romerska filosofin. En ny vän frågade mig, efter att ha lyssnat till mina utläggningar om död, sjukdom och kärlek, om jag hade läst stoikerna, och det tvingades jag erkänna att jag inte hade. Det visade sig att mycket av mina resonemang och erfarenheter och sätt att tackla verkligheten de senaste åren och de senaste månaderna var helt i linje med stoikernas erfarenheter.

När jag kom hem så tittade jag i mitt fina bibliotek och hittade både Epiktetos och Seneca. Den förre slukade jag på en gång och den andre ligger på nattduksbordet. En central insikt handlar om det meningslösa i att ägna kraft och oro åt det som ligger utanför det som man kan påverka och har ansvar för. Det kan låta självklart, men ändå har jag tidigare i livet ägnat så mycket tid till oro över det som jag ändå inte kan styra, och först nyligen har jag till fullo förstått hur meningslöst det är. Den gamla sinnesrobönen är ren stoicism:

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Jag tycker att det är oerhört spännande att gå tillbaka och läsa källtexterna, och sedan till exempel fundera på om det går att förena den här filosofin, eller livshållningen, med Martin Bubers idéer om det mellanmänskliga. Det tror jag att det gör, och då blir det ännu mer intressant. För en introduktion till stoicismen så rekommenderar jag ett avsnitt av Filosofiska rummet om Stoicismen och det goda livet.

Nu rinner den första vårfloden genom min trädgård.

Vi ses!

Fänkålssalsiccia och rödvinssausisse

Nu på lördag den 8 januari 2022 kör jag årets första leveransrunda. Igår gjorde Julia salsiccia med vitt vin, rostade fänkålsfrön och svartpeppar och sedan timjan/rödvin/vitlökskorv. Hon fick göra den själv för jag har varit förkyld (negativt covid-test) i några dagar och ville inte gå in i charken. Det finns också kvar av en mängd olika korvar av de som vi gjorde inför jul och nyår, plus styckdetaljer från de senaste grisarna och lufttorkat osv osv.

Det brukar inte vara mycket efterfrågan i januari på korv och fläsk, men jag hoppas på att ni kan bära mig genom den här månaden också. Glöm inte bort att det finns korvkurser längst ned på beställningsformuläret. Fyll gärna upp dem.

Bilden i sidhuvudet tog jag igår klockan 7:11 och gryningen följdes av en solig dag med nästan vår i luften. Varje dag blir två minuter längre nu – den senaste veckan har vi fått nästan en kvart mer dag. Idag är allt fluffigt vitt igen, men absolut vindstilla och vackert.

Mitt år har börjat bra. Lycksaliga möten och märkliga sammanträffanden får mig att se mig omkring, för det känns som att det måste stå någon och dra i trådarna bakom ett träd någonstans. Jag har låtit mig själv vila i en veckas tid. Jag har ägnat mig åt att städa mitt hus, en grundlig rengöring som på vissa ställen tydligen inte gjorts på många år. Jag har samtidigt fått tid att fundera på allt, allt utom företaget och ekonomin. Just idag så känns allting möjligt, och jag ska försöka att komma ihåg den känslan även när det blir slaskigt, blåsigt och regnigt igen. För våren ska komma.

Vi ses!

Nyårsleveransen

Det blir leverans på torsdag den 30 december inför nyårsfirandet. I morgon gör Julia och jag franska korvar – boudin blanc är tradition att äta till jul och nyår i Frankrike och jag har smaksatt den med kapris från Pantelleria, ekologisk citronzest och persilja den här gången. Vi gör också den grövre malda Toulouse-korven. På beställningsformuläret finns både frysta versioner av tidigare råkorvar och dessutom kvar av både Frankfurter (som jag frossar som kokt med bröd) och prinskorv. Naturligtvis så ska det vara lufttorkat till nyår. Vi skivar både lufttorkat ytterlår och karré och har kallrökt lardo och nya omgångar av både Landjäger och Pfefferbeisser. Dessutom har vi kvar av både Höstflott och Istersmör som ni kan smörja in er med för att snabbt glida undan nyårsträngsel och hålla korrekt corona-avstånd. Det finns också många fina styckdetaljer till nyårsmiddagen. Kolla själva!

Om vi inte ses på utlämningsrundan så önskar jag er ett riktigt gott nytt år. Tack för era omtänksamma svar på förra veckobrevet. Det värmde.

Vi ses!

God jul och mycket bättre nytt år!

Nu på lördag blir det ingen leveransrunda, för jag är ganska så säker på att ni inte skulle beställa något. Nästa leverans blir i nästa vecka på torsdag den 30 december, dagen före nyårsafton. Tills dess kommer vi att göra en boudin blanc med kapris, citron och persilja och kanske trattkantareller, och en annan färskkorv som jag inte har bestämt, kanske Toulouse-korven, som en kund hyllade på Facebook häromdagen. Vi kommer också att skiva upp en massa lufttorkat och packa en ny omgång Landjäger och Pfefferbeisser. Det kommer också att finnas styckdetaljer från de två fina storgrisar som jag och Julia styckade klart igår. Dessa finns redan i butiken, som kommer att vara öppen hela natten inatt, tillsammans med mer prinskorvFrankfurterapelsinkorv och biala kielbasa för den som fortfarande behöver julklappar eller något till julbordet. Jag har öppet även i morgon på julafton om ni behöver komplettera julbordet med istersmörhöstflottisterband, ännu en julskinka eller min anfaders senap.

Jag kommer att skicka ett kort meddelande till er när beställningsformuläret för nyårsbeställningar ligger uppe.

2021 blev ett omtumlande år för mig. Det började med att jag hade fått det fantastiska beskedet att cytostatikabehandlingen hade gett så gott resultat att de skulle försöka operera bort cancermetastaserna i min lever, något som de några månader tidigare inte trodde var möjligt. De opererade bort halva levern och alla metastaserna i februari och sedan genomgick jag ytterligare en cytostatikabehandling innan de opererade bort modertumören och en bit av tjocktarmen i slutet av juni, då också stomin togs bort. Det är skrämmande och talande att se skillnaden mellan hur jag såg ut för ett halvår sedan och hur jag ser ut idag.

En konstig sak var att jag när jag var som skröppligast inte själv såg hur sjuk jag såg ut. Att jag var ganska lik min far på dödsbädden.

Efter den sista operationen så återhämtade jag mig snabbt, även om hjärnan fortsatte att vara  förvirrad av cytostatikabehandlingarna en lång tid, kanske fortfarande, och jag behöver fortfarande vila ofta för att orka.

Det som var värre än all cancer var att mitt förhållande gick sönder och till slut inte gick att rädda. Eller snarare, jag gjorde allt jag kunde göra för att rädda förhållandet, och sedan ytterligare lite till, men jag tvingades till slut inse att jag inte kan förändra det som jag inte bär ansvar för. En tung insikt är att rädslorna alltid vinner över kärleken.

Men jag insåg också att jag till slut hade lärt mig att älska. Det kunde jag inte för fem år sedan. Så sorgligt bara att den här gången låg oförmågan hos den andra. Jag har ändå beslutat mig för att jag vill ha kärlek och tvåsamhet, så jag kommer att fortsätta att leta efter dem 2022.

Till den positiva sidan av räkningen så finns solcellsanläggningen som sattes upp på taken i juni, och planerna på en fruktlund som jag började förverkliga redan i maj. Märkligt att jag orkade med det där, tänker jag först, men sedan kommer jag på att fixet med solcellerna och tankarna på fruktlunden faktiskt bar mig genom månaderna med cancern. På samma sätt hoppas jag att tankarna på de 490 tulpanernas blomning och vidareutvecklingen av fruktlunden i mitt huvud ska bära mig fram till våren.

Den här julen och nyåret blir inte som jag hade tänkt mig dem för några månader sedan. Från och med i morgon ska jag ägna mig åt att städa upp mitt hus och göra plats för nästa år och en ny tid. Det finns en ungkarlsatmosfär och minnen av en tvåsamhet som måste bort. Det blir en ensam jul i år, men nästa kanske blir annorlunda och bättre. Min enda önskan för nästa år är att jag ska få fortsätta att lära mig mer och mer, få lite kärlek och slippa dö. Det är väl inte för mycket begärt? Jag förväntar mig fortsatta misslyckanden och enastående framgångar.

Här är en bild på mig med kvinnorna som bar upp företaget när jag var sjuk – Julia och Eva. Sträck på dig och släpp kniven, skulle jag vilja säga till han där i mitten!

Vi önskar er en God Jul och ett Mycket Bättre Nytt År. Tack kära kunder för all hjälp och stöd!

Vi ses!

Sista leveransen före jul

Den sista leveransrundan innan jul blir nu på lördag den 18 december. Vi har gjort en massa korv den här veckan och vi fortsätter tillverkningen i morgon. På beställningsformuläret finns prinskorv enligt ett gammalt recept – (obs, innehåller en skvätt grädde!) mer apelsinkorv, den polska korven kielbasa biala med vitlök, mejram och timjan, kallrökta Frankfurter och isterband, och lite fänkålssalsiccia och fläskmerguez. Vi har också gjort gårdens pâté på den sista levern och det finns en del rullsylta kvar. För den fettsugna finns både istersmör och höstflott att fylla på med, och för den proteinsugna en del styckdeltaljer också, till exempel ett par filéer att daska till grannen med, och okokta sprutsaltade nitritfria julskinkor. Se så, pigga upp mitt veckoslut med lite packningsarbete och glöm inte bort att boka en korvkurs till moster i julklapp!

Jag spar mina reflexioner om livet till nästa veckobrev och nöjer mig med att ge er en bild av mina höns som får det som jag inte tycker duger att stoppa i korven. De är inte lika kräsna som ni, men tycks uppskatta maten lika mycket.

Vi ses!

Rullsylta, senap och mer julskinka

Nu har Julia och jag styckat två nya grisar. De var små, och Julia är snabb, så det gick i ett nafs. Små grisar ger mindre styckdetaljer i de flesta fall, så nu har vi styckdetaljer från både stora grisar och små blandat i kylarna. Om ni har önskemål om små eller stora bitar, feta eller magra bitar, eller något annat, i er beställning så får ni gärna framföra dem i kommentarsfältet på beställningsformuläret. Vi försöker alltid tillfredsställa era önskningar så gott vi kan när vi packar beställningarna. Går det så går det.

Idag har Julia och jag tillverkat saker som blir klara först i nästa vecka eller till nyår, men i morgon så ska vi tillverka rullsylta och senap är det tänkt, och tillaga några julskinkor. Julskinkorna skivar vi upp och packar på fredag. Allt ligger redan på beställningsformuläret som gäller för leveransrundan nu på lördag den 11 december (eller upphämtning i butiken), så vi får hoppas att det går bra. Jag har naturligtvis lagt upp fler hela, frysta, nitritfria, sprutsaltade skinkor också. Var nu så snälla och gå in och boka, så att rundan blir lika bra som förra helgen.

Nu har jag gått med i Äkta vara till slut. Men jag har ännu inte hunnit lägga upp några produkter i deras system tyvärr. Kanske hinner jag det i natt. Jag vill gärna få lite extra drag på försäljningen av mina produkter därifrån, eftersom det att jag inte använder nitrit eller några andra onödiga tillsatser bör ligga i linje med deras medlemmars intressen och borde kunna utöka min kundkrets.

Äkta vara är en organisations vars syfte och mål jag helt och fullt står bakom. Så här formulerar de det: ”Äkta vara är en ideell konsumentförening som driver frågor om ärligare mat och bättre matkvalitet. Mat ska helt enkelt innehålla det som vi förväntar oss. Vi jobbar för färre tillsatser och mer råvara i maten.” Föreningen är kanske mest känd hos allmänheten som utdelare av priset Årets matbluff, som brukar synas i media.

Flera av er har förresten tipsat om att supertrevliga Erik Videgård gjorde fantastisk reklam för mina korvar i podden 45 minuter AVDet aktuella avsnittet ligger här och omnämnandet sker cirka 31 minuter in i sändningen. ”han gör korvar som får allting annat att blekna” är ett bra citat som jag tänker använda.

Vi ses!

Apelsinkorv, korvkurser och lite norskt

Oj oj, nu drabbar julpressen charkuteristen. Jag har styckat två stora grisar med grannpojken Rickard, som kommer att hjälpa mig till och från framöver, så det finns massor av styckdetaljer till er att boka för leveransrundan nu på lördag den 4 december. Eftersom en kund har efterfrågat det och Rickard brukar göra det till jul, så styckade vi ut det som norrmännen kallar familieribbe, det vill säga kotlettrad med svål, och det som de kallar tynnribbe, vilket är fläsksida med svål. Dessa ugnsbakar norrmännen till jul och bråkar om hur man bäst gör för att svålen ska puffa upp och bli frasig. Rickard brukar tillaga den enligt detta recept och hävdar att det blir underbart. Köttbiten ska alltså gnidas in med salt och peppar 2-3 dagar innan tillagningen, så tänk på det i planeringen.

I morgon gör jag leverpastej och apelsinkorv. Jag har satt en ransonering på leverpastejen på max 4 stycken per hushåll på beställningsformuläret, så att alla ska kunna få någon till jul. Apelsinkorven har blivit en jultradition som hälften av er älskar. Jag har också kvar av det vackra baconet som jag skivade upp till förra veckans leverans, och jag ska också packa fler av de lufttorkade isterbanden. Ett tiotal julskinkor ligger också uppe och många sorters fryst korv. Äh, tryck på knappen här under så får ni själva se vad som finns på beställningsformuläret.

Jo förresten, jag har lagt upp fyra korvkurstillfällen! De infaller på söndagarna den 9/1, 23/1, 6/2 och den 20/2. Kurserna ligger längst ned på beställningsformuläret och du kan läsa en mer detaljerad beskrivning av kursen om du klickar på den. Om du bokar en plats, så debiterar jag en bokningsavgift på 500 kr som inte betalas tillbaka om du ångrar dig, men som naturligtvis dras bort från betalningen av kursen som sker veckan innan den ges. För att du ska få gå kursen så ska du vara vaccinerad mot Covid och inte ha några förkylningssymptom när det är dags. Om du inte kan gå kursen därför att du har förkylningssymptom, så får du tillbaka kursavgiften men inte bokningsavgiften som dock gäller för ett framtida kursdatum när du är frisk. Om jag tvingas ställa in kursen så betalar jag tillbaka både bokningsavgift och resten av kursavgiften, om du inte vill boka om till ett senare kurstillfälle. Kursen är en heldagskurs och mat och fika ingår. Det brukar vara väldigt trevligt och en finare julklapp kan du nog inte hitta.

Julia kommer tillbaka nästa vecka, jippie! Det ska bli så roligt att ha henne här igen! Men vi får börja lite försiktigt så att hon inte överanstränger tummen. Och som jag skrev så har jag Rickard som kan hoppa in om det behövs. Rickard jagar och har både jobbat som kock och drivit restaurang i Amsterdam så han kan tillföra både kunskap och inspiration till produktionen.

Häromdagen fick jag en fråga från en potentiell kund i ett privat meddelande på Facebook om varför mina julskinkor var så mycket dyrare än till exempel Gårdssällskapets julskinkor. Jag svarade snabbt så här:
Allt jag gör är väldigt småskaligt och görs hantverksmässigt. Jag har nära kontakt med de två grisuppfödarna, Olle Linder utanför Knivsta och Mats Lundqvist utanför Fjärdhundra, och får dem att föda upp grisarna till en högre ålder tills de har en slaktvikt på 120-130 kg, jämfört med den vanliga slaktvikten på 80-90 kg, för att jag vet att det ger en mycket högre kvalitet på köttet. Jag hämtar själv grisarna från slakteriet och sedan styckar jag och Julia dem själva. Vi är betydligt noggrannare vid styckningen än de flesta eftersom det är vi som möter kunderna och med den relation som vi har till kunderna så kan vi inte ge dem snedskurna kotletter eller annat slarv. Vi anpassar styckningen efter varje enskild gris och bestämmer produktionen efter förutsättningarna. Julskinkorna sprutsaltar vi med en lätt kryddad saltlake efter mitt recept.

Allt detta kostar. Gårdssällskapet är storskaliga i jämförelse och kan rationalisera sin verksamhet och ta genvägar som jag inte kan och vill göra. Men jag kommer att behöva öka produktionen från fyra till sex grisar i månaden för att jag själv ska kunna ta ut en rimlig lön. Jag konkurrerar uteslutande med kvalitet, inte med pris. Andra kan göra billigare, jag kan göra bättre. Jag har inga problem att redovisa detta offentligt. För mig är tilliten till kunderna och från kunderna det viktigaste i verksamheten, och därför är jag helt transparent med hur verksamheten fungerar och bedrivs.

Till det skulle jag vilja lägga till att varje gång någon av er handlar av mig så stöttar ni min verksamhet och gör det möjligt för mig att fortsätta förse er med de produkter, de smaker och den kvalitet som ni söker efter. Det är också en del av prislappen. Och visst är det mycket roligare när man lär känna den man handlar av?

Nu måste vi försöka få till så mycket julprodukter som möjligt. Jag är jättedålig på att planera december och brukar förbanna mig själv varje år för att jag inte har planerat i tid. Vi ska i varje fall försöka erbjuda följande:
Julskinkor, leverpastej, rullsylta, apelsinkorv, prinskorv, isterband, någon boudin blanc-liknande korv, istersmör, höstflott, rillettes. Äsch, nu tog det stopp i huvudet. Vad är det mer vi borde göra?

Vi ses!

Kotlettbacon och lufttorkade isterband

Till leveransrundan nu på lördag den 27 november så finns det en hel del som passar till första advent på söndag. Till exempel så kan man lägga en skiva kallrökt kotlettbacon på lussebullen, de går ju i samma färgskala, och en skriva lufttorkat isterband passar förmodligen utmärkt till glöggen. Vad vet jag, det är värt att prova i varje fall. I övrigt så finns det många sorters fryst korv och en mängd olika styckdetaljer från fram-, bak- och mittemellandelen på grisen, samt en del från över-, under- och insidan. Glöm heller inte bort att paxa en av julskinkorna som jag har sprutsaltat så smakligt.

Idag har jag börjat stycka två stora grisar (122 & 124 kg) tillsammans med grannpojken Rikard. Bara en del av styckdetaljerna på det nuvarande beställningsformuläret kommer från dessa två, framför allt de från framdelarna, resten kommer från de två föregående grisarna. Räkna med att styckdetaljer från större grisar också väger mer.
Bedrövelsen som jag antydde i förra veckan har till största delen försvunnit. Det krävdes rätt ord för att hitta en väg ut ur det hela och jag hittade dem till slut, och det är jag så tacksam för. Det krävdes uppriktiga samtal öga mot öga och jag är så glad att jag klarar av att blotta mig och tala om svåra saker numera. Sånt klarade jag inte alls för bara några år sedan. Så märkligt att det kan gå från hopplöshet till lugn så snabbt, bara genom några ord och lite mod och vilja. Jag hoppas att jag kan fortsätta att lära mig saker så länge jag lever. Första halvan av livet var så trist i jämförelse med hur det är nu.

Vi ses!