På lördag står jag och U på Bondens tredje julmarknad på Katarina Bangata mellan klockan 10 och 15. Vi tar med oss leverpastej och prinskorv som vi gjorde idag och skivad julskinka som sjuder nu över natten och Gårdens pâté som vi ska göra i morgon, och det som är kvar av rullsylta, kallrökt sidfläsk, höstflott, istersmör, senap, salami och annat lufttorkat och massor av fryst korv och mer, som jag glömt bort men förhoppningsvis kommer ihåg till på lördag. Till exempel fågelgodis.
Vill man att jag ska ta med mig en fryst julskinka så har jag lagt upp några nya på hemsidan under menyn Julskinkor, som man kan boka och antingen hämta upp på marknaden på lördag, eller på gården på fredag eller söndag, om man klarar av att följa instruktionerna på bokningssidan.
I början av nästa vecka kommer jag att lägga upp ett vanligt beställningsformulär med alla produkter som jag har att erbjuda till leveransrundan söndagen den 22 december, och det som inte bokas senast torsdag den 19 december klockan 11 tar jag med mig till den fjärde och sista julmarknaden den 21 december. Komplicerat, jag vet, men vi måste ha ordning och reda.
Marknaden i lördags var trevlig och gick bra, men den känslan överskuggades av de telefonsamtal jag fick från kunder som stod i gårdsbutiken och inte hittade sin beställda julskinka. Det visade sig att något litet as hade varit där tidigt på morgonen och stulit tre bokade julskinkor från frysboxen, en hel del kött från kylen och alla sedlar från kassaskrinet. Det gjorde mig väldigt bedrövad. Jag blev så ledsen för under alla dessa år som jag har haft gårdsbutiken så har den varit ett bevis på att det räcker med att vi litar på varandra för att saker och ting ska fungera. Ni litar på vad jag har i korven och att jag gör mitt bästa, och jag litar på att ni betalar för det ni tar med er från butiken, och berättar för mig vad ni är nöjda eller missnöjda med. Det har byggt upp en stark relation mellan er och mig. En relation som ger styrka och hopp om att även annat kan fungera om vi bara bryr oss om varandra, hjälps åt, och visar varandra tillit. Det är vackert och det är enkelt och det är sant och det gör oss starka.
Först tänkte jag att nu är den epoken över, nu har någon idiot förstört alltihopa. Och jag åkte och köpte övervakningskameror som jag har satt upp på gården. Det var skönt att få handla och göra något åt saken. Skönt att skydda sig. Först igår kväll kom jag på att det som hänt faktiskt inte berör oss, er och mig, och vår relation. Den som gjorde det där, har inte med oss att göra, den tillhör inte vår grupp, och kan inte förstöra den tillit vi har till varandra.
Nu har jag satt upp kamerorna och de filmar mig och er, men de sitter inte där för att jag inte litar på er. Och det vet jag att ni förstår. Jag vet ju att det inte var någon av er som stal och förstörde för mina kunder och för mig. Det var en människa som inte har förmågan att känna tillit och som förmodligen ingen litar på. Vilket hemskt liv.
