från två jättegrisar styckas nu i charken av Julia med assistans av Stefan, praktikanten. Styckdetaljerna ska jag packa i morgon, och sedan tar jag med mig mycket till Bondens marknad nu på lördag den 12 oktober. Då ska det bli sol sägs det, och jag tar också med av all korv som inte försvann efter förra helgens finfina försäljning, det vill säga isterband, timjan/rödvin/vitlökskorv, Toulouse-korv, Nürnberger Rostbratwürstchen, merguez och Frankfurter. Det blir Andreas som hjälper mig att försöka slå Qinas rekordförsäljning från förrförra helgen.

 Själv är jag lite bombad efter att ha slitit med röjning av huset inför städningen som jag har hyrt in. Jag sitter på övervåningen och skriver detta medan två städare sliter på bottenvåningen efter att ha städat källaren förvånansvärt snabbt. Det blir så fint när det är både röjt och rent. Igår körde jag ett jättelass till återbruket. Det är lättare att slänga saker än jag trodde och jag njuter till och med lite grand av det. Enköpingsposten ringde i fredags och ville skriva något om min försäljning av gården, så jag svarade snällt på deras frågor, och det blev en bra artikel tycker jag. Men den ligger bakom betalvägg tyvärr så de flesta av er kan nog inte läsa den.

Jag har bestämt mig för att släppa min oro och ångest och rädsla för att inte få min gård såld. En vän till mig påpekade häromdagen den kloka och banala sanningen att man inte ska vara rädd för det som inte har hänt. Det är bra att påminna sig om det ibland. Den tanken hjälpte mig när jag gick igenom min cancerbehandling.

Angående gården i Östergötland som jag suktar så efter, så har jag inte berättat för er om alla märkliga sammanträffanden i samband med den. Jag fick tag på en lista över alla som bott där sedan 1657 och såg att mellan 1800 och 1810 så bodde en Greta Meurling där. Vi hade en hel del Meurling i släkten på den tiden, i den trakten, så jag rotade vidare och fann att Greta var min farmors farfars farmors syssling. Det är väl konstigt att en avlägsen släkting faktiskt har bott på den gården? Och i förra veckan så upptäckte jag att min farfars far, som var charkuterist i Målilla, och som jag träffade som sexåring strax innan han dog 1971, föddes 1883 i soldattorpet Slättna bara 8 km sydväst om gården jag vill ha. Och att hans mor kom från Svenningeby lika långt nordöst därom. Det hade jag ingen aning om. Det finns fler märkliga sammanträffanden, men de håller jag på ett tag till.