Kategoriarkiv: Nyhetsbrev

Små steg framåt

Publicerat av

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

Jag fick en väldigt bra försäljning på leveransrundan i lördags! Jag tror att det till stor del berodde på att ni ville hjälpa mig efter förra veckans uppgivna nyhetsbrev, och det har gjort mig både glad och rörd, och det hjälpte mig att komma över månadsskiftets utgiftstoppar. Likaså har försäljningen i gårdsbutiken varit bättre än vanligt, och en del av den försäljningen berodde nog på samma sak, men även på att den omtänksamme Johan Hedberg (Matgeek) gav mig lite uppmärksamhet på Instagram.

Det blir ingen leveransrunda den här helgen för jag tänkte åka en sväng till Sörmland för ett par dygns semester. Så försäljning får ske i gårdsbutiken fram till nästa torsdag den 11 juli då jag åker till REKO Boländerna för utlämning av beställningar som kan göras på REKO Boländernas Facebook-grupp.

Nästa leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm blir påföljande lördag, den 13 juli. Jag har redan lagt upp beställningsformuläret till den för den som vill knipa några särskilda styckdetaljer från de två grisar som vi ska stycka i nästa vecka.

I förrgår gjorde vi tre av de värmebehandlade korvarna ur sortimentet, nämligen Frankfurter, Krillekorv och laktosfri prinskorv (vi glömde att tillsätta grädden vid blandningen!), för de har längre hållbarhet än råkorvarna. Vi har också packat de isterband jag påbörjade i förra veckan, och de har också lite längre hållbarhet, samt de sista av Gårdens salami. På så sätt så kommer det att finnas korv även då vi drar ner på arbetstempot, när Julia eller till och med jag är ledig. Men jag ska också försöka göra lite mer råkorv själv när Julia har semester.

Glöm heller inte att hjälpa mig att göra reklam för korvkursen söndagen den 4 augusti.

Bilfirman i Enköping, från vilken kylbilen kom ut med svåra vibrationer efter en hjulinställning, erbjöd sig att byta ut det slitna bakre knutkorset på ett okonventionellt sätt, som skulle bli mycket billigare än att byta hela kardanaxeln. Men när jag idag skulle boka tid för detta och frågade om jag skulle få någon garanti på det jobbet, det vill säga jag ville veta vad som skulle hända om de misslyckades, så förklarade de att jag skulle behöva betala för jobbet ändå. Mycket märkligt och naturligtvis inte något som jag kunde gå med på. Men nu har jag pratat med min trevliga och skickliga mekaniker Paul i Örsundsbro, som ska hjälpa mig att hitta en begagnad kardanaxel och sätta dit den åt mig. Det kommer att bli bra. Man ska hålla sig till folk man kan lita på

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003507004_zc_v1_1720120890303_20240704_211620mindre.jpg Och nu har det löst sig med ny privatbil. Jag ställde en fråga i sociala medier om billig bil och fick rådgivning av en fullkomligt okänd med kunnig person som förklarade för mig att jag med mina behov skulle ha en liten pyttebil som blir mycket billigare i längden och gör mindre klimatpåverkan, och han pekade på några märken och modeller. Jag hittade en annons om en billig Citroën C1 som visserligen hade gått många mil men som hade pysslats om av den nördiga ägaren som själv hade gjort service på den i alla år med exakta intervall. Jag åkte till Södertälje och tittade på den i söndags och provkörde och ägaren visade sig vara en äldre fd Scania-ingenjör av en typ som jag tycker mig känna väldigt väl och som jag därför genast kände stort förtroende för, så jag slog till och köpte den. På vägen hem blev jag överraskad över hur skön den var att köra och över vilket fantastiskt ljudsystem ingenjören hade installerat i den. Och den har naturligtvis solceller på taket kopplat till ett finurligt system som han hade drivit både kylskåp och mikrovågsugn i baksätet med. Så skaffar jag bara ett kylskåp så kan jag använda bilen även till mindre leveranser. Och den kostar bara 360 kr i årsskatt och drar nästan ingen bensin. Jag är övertygad om att jag har gjort ett riktigt klipp för 16 500 kr. Tillit och förtroende igen.

I ett försök att öka försäljningen har jag börjat vara mer aktiv på Instagram, för det är tydligen det som gäller, och då blir det som man lägger upp automatiskt publicerat på Facebook också. Nej, jag tänker INTE dansa på TikTok! Det är ju inte så att jag behöver fler kunder, vilka som helst. Jag har de bästa kunder jag kan önska mig, jag behöver bara mer av samma. Om var och en av er som handlar av mig bara kunde hitta en till kund som liknar er, så skulle det vara oerhört mycket värt för mig.

Vi ses!

Den nya salamin blev i varje fall god

Publicerat av

Jag hoppas att ni fick, eller gjorde er, en skön midsommarafton igår. Själv åkte jag och Sonja till mina vänner på Forsby kvarn där vi åt en underbar middag vid dammen på kvällen. I Finland äter man faktiskt en miljon grillkorvar PER DAG under sommaren och allra mest kring midsommar. Men då är det mesta korv av riktigt låg kvalitet med 43% kötthalt, och det är ju inte något att stå efter. Men nästa gång ni vill göra det enkelt för er så tycker jag gott att ni kan lägga en Krillekorv på grillen och tänka på de stackars finländarna.

I torsdags provade jag den nya versionen av Rådmanskorven och den nya omgången av Gårdens salami och konstaterade att båda blivit oerhört lyckade. Jag skryter sällan med vad jag gör, men när det gäller de här två så kan jag bara konstatera att jag nog inte kan göra bättre salami än så här, för jag vet inte vad det skulle innebära. Rådmanskorven är alltså en salami som jag har utvecklat som en hyllning till den jurist som har hjälpt mig så mycket med att vinna mina överklaganden av Livsmedelsverkets rubbade beslut, och till alla andra jurister som arbetar för goda saker på ett eller annat sätt. I den här versionen är den smaksatt med dillfrö, citronzest och röd kampotpeppar, en väldigt exklusiv svartpeppar från Kambodja. Både den och Gårdens salami är den här gången stoppade i svintarm med en större dimension än tidigare, 42-46 mm i diameter. Att jag inte gjorde den i raktarm av nöt tror jag har en viss del i det lyckade resultatet, för svintarmen är betydligt tunnare än nöttarmen vilket gör att den lättare släpper ut fukt. Vi gjorde också några andra förändringar i produktionsprocessen som jag tror spelade roll. Det är väldigt många faktorer som har betydelse för slutresultatet, så det gäller att anteckna noggrant om man vill kunna upprepa resultatet nästa gång. Jag tror att jag noterade det mesta, annars får Julia agera liveminne med sin unga hjärna.

Vi gjorde en mindre sats av Rådmanskorven denna gång, men jag ska packa och lägga ut en del i morgon förmiddag så att den finns i gårdsbutiken. Resten packar jag nog på måndag och lägger upp på beställningsformuläret tillsammans med Gårdens salami, som alltså är kryddad med fänkålsfrö och svartpeppar som vanligt men också osedvanligt lyckad och god. Testa en av varje, jämför, och berätta för mig vad ni tycker!

Jag tänker alltså köra en leveransrunda nästa helg, på lördag den 29 juni. Grisarna som styckades i veckan var ovanligt små, så räkna med att de färska styckdetaljerna, som kommer från dem, håller sig runt de lägre cirkapriserna medan de frysta styckdelarna kommer från grisar av varierande men större storlekar. Buljongkiten kommer till samma orimligt billiga pris som vanligt.

Julia har semester den kommande veckan för att ta hand om vallskörden, så jag kommer inte att göra någon annan korv än isterband, som blir klara veckan därpå. Men det finns ändå massor av tidigare korv på beställningsformuläret, tillsammans med jättefint skivat lufttorkat av olika sorter.

Jag har också lagt upp en korvkurs söndagen den 4 augusti som jag redan har 4 anmälda till, så den kommer med säkerhet att bli av.

Jag har fortfarande inte hittat någon ny privatbil. Jag missade en bra bil för att jag tänkte på saken för länge. Nu har också vår kylbil fått problem. Efter en hjulinställning som jag gjorde för en månad sedan har bilen börjat vibrera så snart jag kommer upp i 70 km/h. Verkstaden som gjorde hjulinställningen säger att det bakre knutkorset är utslitet. Jag tycker att det är märkligt att problemet uppstår just efter att de har arbetat med bilen, men inser att de aldrig kommer att ta på sig något ansvar. På en Mercedez Sprinter är knutkorsen fastsvetsade, så hela kardanaxeln måste bytas. Med en ny kardanaxel kostar det 26 000 att åtgärda problemet, men för tillfället finns en begagnad att köpa som skulle sänka kostnaden till 12 000.

Det känns som att det har rullat på så här med nya oväntade kostnader under hela våren, och jag ser inte hur jag ska kunna fortsätta att ta emot stryk på det här sättet, även om jag är uthållig i boxningsringen. Försäljningen har också gått sämre än tidigare det här första halvåret, och jag vet inte vad jag har gjort för fel. Jag har svårt att se hur jag ska kunna fortsätta om jag inte lyckas öka inkomsterna och göra dem mer stabila. Jag kan inte fortsätta att ängslas för att företaget ska gå omkull så snart räkningarna ramlar in och oväntade kostnader uppstår.

Jag har börjat tänka på det som varit otänkbart, för att vänja mig vid tanken på att lägga ut gården till försäljning. Men det är inte heller någon enkel utväg, eftersom det kräver att jag hittar just den köpare som behöver en komplett livsmedelsanläggning, för bara då kan jag få ut tillräckligt för gården för täcka mina lån och till en handpenning på ett litet torp någonstans. Och att hitta en sådan lösning skulle förmodligen ta mycket lång tid och vara oerhört omständligt. Och vad skulle jag sedan livnära mig på?

Jag känner mig uppgiven och otillräcklig. Det räcker visst inte att göra bra charkuterier och ha en fantastisk men begränsad kundkrets. Det är inte längre så att jag lyckas sälja allt som jag tillverkar. Det byggs upp ett lager i frysrummet, så jag har fått skjuta fram ny slakt flera gånger för att jag inte har behövt mer kött. Kanske är det nu min brist på ekonomisk utbildning slår tillbaka? Idag är mitt sinne mörkt och jag ser inga utvägar. Jag klamrar mig fast vid minsta glädjande småsak för att fly undan de mörkaste tankarna. Att salamin blev så god. Att två små kycklingar tittade fram under den stora svarta Croad Langsham-hönan för några timmar sedan. Att störbrytbönorna till slut börjat gro.

Vi ses!

Kristofer

P.S. Jag tar gärna emot tips på hur jag ska rädda situationen, eller åsikter om vad jag gör fel.

En sista vårmarknad och sommarnjutningen

Publicerat av

Igår och i morgon styckar och packar vi styckdetaljer från två grisar från Olle Linder på Åsbergby gård, som jag hämtade från slakteriet i tisdags. Tre fjärdedelar av resultatet tar vi med oss till Bondens sista vårmarknad på lördag den 8 juni på Katarina Bangata på Södermalm där jag och U står och säljer från 10 till 15, resten lämnar vi i gårdsbutiken. Fast jag tar nog med mig alla buljongkit till marknaden förresten, de brukar vara så populära där, liksom ostronen. Flapparna och medaljongerna står på väntelistan för er uppmärksamhet.

Vi tar också med en massa lufttorkat och korv förstås – återstoden av Krillekorven, isterbanden, den förbjudna korven, salsiccian, C/K/M-korven, minisalamin, Landjägern, biała kiełbasa, Nürnberger Rostbratwürstchen, Frankfurter, Merguez, Chipolata, prinskorv och Leberkäse. Vill ni att jag ska ta med av Rådmannens ofullbordade också?

Som jag trodde så gick min gamla Rover 75 inte igenom besiktningen i måndags, framför allt på grund av rost i trösklarna. Jag trodde ett tag att jag hade hittat en ny bil genom en kompis, en Passat som går på gas, i Södertälje som jag skulle åka och titta på idag, men säljaren ställde in besöket i natt. Han ville inte heller låta mig köra bilen till min meck för att kolla den, innan köp, så nu tror jag att det är något skumt och att han vill skjuta på visningen för att hinna dölja felen, så jag får börja leta igen och ställer därför frågan igen:

Känner du till någon med en billig bil som har gått igenom besiktningen som jag kan få köpa?

I måndags grävde jag en ny grop i fruktlunden i värmen, och i tisdags planterade jag persikoplommonet som jag köpte i Estland i den. Jag tror att det står ganska skyddat där, och jag kan se det från stora rummet i huset, om det nu skulle blomma vackert om vårarna. Metallgrunkan ni ser på bilden till höger om trädet är den sista av mina grishyddor som jag har kvar. Jag ska antingen flytta den när jag har fixat läckaget av hydraulolja på traktorn, eller så börjar jag hyra ut den som “glamping för den som vill bete sig som ett svin”. Bakom det nyplanterade trädet ser man plommonträdet Komet som verkar stormtrivas på sin plats. Det var det som gav underbara plommon förra sommaren och i år så har det ännu mer kart, så mycket att jag nog måste kartgallra för att det inte ska bli för tungt för de ännu ganska späda grenarna.

Jag försöker att göra lite fint i fruktlunden när jag hinner. Jag tar ner höga brännässlor med slåtterbalken och klipper gräset runt träden och gör fina gångar mellan dem. Om en stund ska jag gå ut och ta ner mer brännässlor så att det syns från när man går in i gårdsbutiken att man kan gå in och titta på träden om man skulle vilja. Tyvärr så har persikoträden drabbats av ett kraftigt anfall av krussjuka, en svampsjukdom som nästan alla persikoträd drabbas av, men som kan motverkas om man sprutar träden med en svavellösning innan knoppsprickningen, vilket jag naturligtvis glömde. Päronträden har inte många kart på sig i år, men det ser å andra sidan ut som att jag kommer att få mina första körsbär på både Margit och Huldra.

Jag älskar den här tiden på året, det är den jag lever för, resten är längtan och minnen, för jag lyckas inte hitta någon njutning i närvaron när är rädd för att frysa och bli blöt. Jag lever upp och känner mig stark nu, och jag njuter med alla sinnen när jag går ut i den här verkligheten. Jag plågas aldrig av värme, om det inte går över 35° och jag kan sova även om det är ljust. Jag kan intellektuellt förstå att varje årstid har sin charm och är vacker på sitt sätt, men känslomässigt så skulle det räcka med några veckors höst och sedan några veckors vinter, om jag fick sen vår, försommar och högsommar resten av året. Det kanske är barnsligt, men jag känner fortfarande skolavslutningspirret i kroppen och blir rörd av sommarpsalmerna. Så nu tänker jag glömma framtiden för en stund och bara ägna mig åt det som är så skönt just nu.

Vi ses!

Förbjuden korv, Krillekorv, och en bilfråga

Publicerat av

Det blev inte slakt den här veckan som jag trodde, så vi kommer att göra korv igen i morgon och packa på fredag, så färsk och fryst korv blir fokus även på den näst sista Bondens vårmarknad nu på lördag den 1 juni och i gårdsbutiken under helgen och i nästa vecka. Till marknaden tar vi även med oss ett urval av mina favoriter bland frysta styckdetaljer och naturligtvis det lufttorkade, men även nyrökt bacon.

Korvarna vi gör i morgon blir storsäljaren salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, Nürnberger Rostbratwürstchen och en Krillekorv som jag inte har gjort sedan jag uppfann den 2018. Vi hittade en etikett till den i charken och tyckte att det lät gott: Finmald småstark korv för grillen smaksatt med chili, paprika, citron och lök. Det var ett försök att göra en lite “svennig” korv, men den kom i stället ut som en som en exklusiv och delikat korv, så som det gärna blir när man använder förstklassiga råvaror och hantverksmässiga metoder.

Min gamla Rover 75 som jag köpte billigt för tre år sedan sjunger på sista versen. Den kommer inte att gå igenom besiktningen som ska ske på måndag. Jag letar därför efter en billig skruttbil att ha privat för att åka till Örsundsbro och Enköping för att handla, och då och då för att åka till Stockholm på besök. Jag varken vill eller får använda den stora kylbilen till privata ändamål. Jag har alltså bara två krav på bilen som jag söker. Den ska vara billig och den ska ha klarat besiktningen. Det tycks ha blivit svårare och dyrare att hitta sådana bilar numera, så nu frågar jag om någon av er har eller känner till någon som har en sådan bil att sälja till mig? Det skulle kännas tryggt att köpa från någon av er, eftersom jag litar på er.

Som jag skrev i det förra nyhetsbrevet så gav mig tanken på den här kontrollen från Livsmedelsverket i måndags mycket ångest. Tyvärr så var det så att när den ångestkranen började rinna så öppnades också andra kranar. Det gjorde visserligen tanken på Livsmedelsverket mycket mindre skrämmande, men öppnade ett svart hav av andra ångestframkallande tankar. Jag har tänkt mycket den senaste veckan på min situation här på gården, och känt att den är ohållbar, och det har gjort mig väldigt ledsen. Själva förutsättningarna för att köpa den här gården och försöka leva på en småskalig charkverksamhet tycks ha varit fel. Det egna kapitalet var för litet från början, och att nu ensam ha så stora lånekostnader och andra utgifter för gård och företag verkar inte längre fungera. Tanken på att kanske behöva lämna gården, mitt kungarike och min fruktlund, är outhärdlig. Jag måste hitta ett sätt att hantera den tanken. Kanske försvinner den här oron av sig själv, kanske är det bara något kemiskt i mitt huvud, eller en tillfällig nedstämdhet. Men jag måste nog hursomhelst börja föreställa mig andra vägar. De senaste dagarna har jag kunnat ägna mig åt att gå runt på gården med slåtterbalken, röjsågen och gräsklipparen för att ta fram lugnande väldefinierade ytor och gångar i den explosiva grönskan och jag har sått morötter och potatis. Jag tror att det är bra med för mig med den typen av rejält arbete nu. Och hematomet i levern känner jag faktiskt inte av längre.

Livsmedelsverkets kontrollbesök i förrgår gick ganska bra trots allt. För första gången sedan jag startade verksamheten så var det två inspektörer som kom, men jag hade min vän Gustav vid min sida. Gustav var framgångsrik storbonde i 42 år innan han pensionerade sig för några år sedan. Nu njuter han fullt ut av livet efter att ha lagt ner sitt jordbruk och sålt det mesta av marken. Han berättade för mig i förra veckan att han hade kommit på att en anledning till att han trivs så bra med sitt nya liv är att han  slipper kontroller från Jordbruksverket, Länsstyrelsen, KRAV, Sigill etc. Han insåg att detta ständiga hot om kontroller av stelbenta myndigheter och kampen mot rigida kreativitetsdödande regler hade legat som en ständig press och oro i hans liv. Så han förstod mycket väl hur jag kände inför SLV:s besök och erbjöd sig att stå bredvid. Som förtroendevald inom LRF hade han varit med om att gå ut med rekommendationen att aldrig vara ensam vid en myndighetskontroll. Jag tackade ja till hans erbjudande, också eftersom han är lång och stor och kan ge ett ganska bistert och respektingivande intryck. Det var bra att ha honom där.

Så kom till slut de två inspektörerna och det kändes som att de ansträngde sig för att göra ett gott intryck, väl medvetna om allt rabalder som varit mellan mig och myndigheten, och jag höll en god men neutral ton efter att ha förklarat att mitt förtroende för verket låg på ungefär noll efter de senaste årens interaktioner. Därefter gick vi in i charken och den ene började gå igenom riskklassningen med mig under det att den andra gick igenom lokalerna för att inspektera hygien och grundförutsättningar. Jag blev inte förvånad över att förstå att de två inte kände till en viktig grundförutsättning för hur jag ska riskklassas, nämligen att den ska baseras uteslutande på det som jag säljer till andra livsmedelsföretag, inte på vad jag säljer direkt till er kunder (konstigt nog), men jag gick igenom alla produkttyper och aktiviteter som förekommer i mitt charkuteri i hopp om att den som ansvarar för att fastslå riskklassningen och antalet kontroller framöver kommer att ha bättre kunskap om detta. Jag föreslog också att den som ska besluta om riskklassningen kontaktar mig med sitt förslag innan beslut fattas, så kanske vi kan undvika ytterligare en runda i Förvaltningsrätten. Vi får se om de nappar på det förslaget.

I övrigt så var de uttalat imponerade över mina lokaler och hygienen och hade inga invändningar där. De ställde frågor om rutiner och medvetenhet och hantering av risker vad gäller de olika produktgrupperna och jag hade inga problem med att svara tydligt, redogöra för våra rutiner och visa den gedigna kunskap som jag faktiskt har vid det här laget. Jag tror att de uppfattade det. Jag tror faktiskt att det var bra att de var två, för jag tror att det gjorde att de kände sig tryggare i att de komplementerade varandras kunskap och blev mindre försvarsinriktade.

Nu är det bara att avvakta sammanställningen av kontrollen och en ny riskklassning. Jag vet redan nu att de kommer att slå ned på att jag kallar en korv för Typ falukorv. Falukorv är ett skyddat namn inom EU och ska man använda det så måste man hålla sig till minimiangivelserna i det recept som en konsortium av svenska charkuteriföretag sammanställde och skickade in med ansökan om EU-skydd. I det receptet är minimikraven så lågt ställda att industrin kan fortsätta att prångla ut sin skitkorv, sedan 2001 med den till synes kvalitetssäkrande märkningen Garanterad traditionell specialitet, trots att korven bara behöver innehålla 40% kött (som i sin tur kan bestå av 30% fett och 25% bindväv). Där anges också att korven ska innehålla nitrit, och som ni vet så använder jag inte nitrit i mina produkter. När de tog upp detta så berättade jag för dem att i Tyskland kan man till exempel sälja en korv som Nürnberger Art (i Nürnberger-stil) trots att Nürnberger (Rostbratwurst) är en ursprungsskyddad korv där en viss andel av köttet måste komma från området kring Nürnberg. Men det var stenhårda på att jag inte får kalla min korv något med “falukorv”, samtidigt som de inte kunde säga var gränsen gick eller om jag till exempel fick beskriva den som “en korv som liknar falukorv” (“en apa som liknar dig” tänkte jag egentligen). Kan jag kalla den “En korv som det är förbjudet att kalla falukorv“, glömde jag att fråga. Jag förklarade för inspektörerna att det är sånt här som gör Livsmedelsverket till åtlöje bland mina kunder. Då tittade de bara tomt på mig, på ett sätt som gjorde det omöjligt att gissa hur de kände sig inombords. Jag vet inte om det är värt att bråka om det. Det kanske skulle ge mig gratis reklam, men jag vet inte om det är värt mödan.

Vi ses!

Ungersk färskkorv, äppelblom och kontrollstress

Publicerat av

Idag har jag och Julia gjort två sorters salami, isterband och typ falukorv. Den ena salamin är som Gårdens minisalami, kryddad med fänkålsfrö och svartpeppar, fast tjockare och större men ändå inte Gårdens makrosalami, om ni fattar vad jag menar. Den andra salamin är Rådmannens 2:a försök, i samma dimensioner, men förutom dillfrö kryddad med lätt krossad röd kampotpeppar från Kambodja och lite citronzest. Jag tycker att den förra versionen blev alldeles för muggig och hoppas på bättre tur den här gången. Förutsättningar finns, eftersom det nya kylaggregatet i mognadsrummet ger bättre förutsättningar för en stabilare utveckling. Hur det blev visar sig om cirka tre månader. Salamiutveckling kräver tålamod.

Nu är det bara tre lördagar kvar av Bondens vårmarknader. På lördag mellan 10 och 15 står jag på Katarina Bangata tillsammans med Qina, qorvälskaren. Vi kommer att ha med färsk typ falukorv som hänger i röken just nu, citron/kummin/mejram-korv som vi ska stoppa i morgon, likväl som en ungersk färskkorv med finpaprika, chili, svartpeppar, vitt vin och en doft vitlök. Vi tar också med oss en massa annan korv som vi har i frysen, till exempel chipolata med salvia, prinskorv, Nürnberger Rostbratwürstchen, Lisas korv, Münchner Leberkäse, Biala Kielbasa, Fläskmerguez, Frankfurter, de sista salsiccia med fänkålsfrö och vitt vin och några förpackningar leverpastej. Och så tar vi med och ett utbud av styckdetaljer också. Och lufttorkade saker. Visst var den god, den nya omgången Landjäger!?

Ikväll skulle jag vilja gå ner i trädgården och slå gräset med slåtterbalken under mina Åkerö-äppelträd som blommar med en prakt som jag inte tror att jag har sett så länge som jag har bott här. Men det finns en oro i mig som gör att jag sitter kvar inne och skriver det här i stället. Ibland blommar växter som mest när de blir utsatta för svåra omständigheter och vill sprida sina gener innan de dör. Jag hoppas att så inte är fallet med mina aplar. Själv blommar jag inte alls trots att jag är döstressad av att Livsmedelsverket (SLV) vill komma på ett kontrollbesök på måndag. De ringde igår och var på gården för en oanmäld kontroll, men då var jag i Uppsala för att handla ingredienser till dagens produktion, så vi kom överens om måndag i stället. Jag reagerar väldigt starkt rent fysiskt på detta, med darrningar, svettningar och tung andning. Jag tror att det beror på hur jag har blivit illa behandlad tidigare av SLV och den stress som det har skapat under flera år. Min reaktion nu är inte proportionerlig, och till en mindre del bottnar den nog även i mina problem livet igenom med att hantera auktoriteter som ska bedöma mig och tala om för mig vad jag får och inte får göra. Det har jag haft problem med så länge jag kan minnas, men det kanske är dags att sätta sig över det nu. Det är barnsligt och tar fram dåliga sidor hos mig, som självömkan, flyktbeteenden och undvikande av ansvar. Egentligen är det här inte en farlig situation som hotar mig på något sätt. De kan sätta käppar i hjulen, göra felaktiga bedömningar, tvinga mig att ändra rutiner, ålägga mig kostsamma förändringar, behandla mig orättvist, göra ett dåligt jobb, debitera mig för strunt och vara otrevliga, men det har ju egentligen inte jag med att göra. Jag ska försöka komma ihåg det, om det om det blir svårt att sova. Tack för att ni lyssnade.

 
Kommer ni ihåg i höstas när Trafikverket rev ned min skylt med öppettider som hängde under skylten med mitt företagsnamn vid början av byvägen? På U:s initiativ har vi gjort en ny större dubbelskylt som vi satte upp på min mark i söndags. Den är inte riktigt klar än, men jag tycker att den blev ganska bra, eller åtminstone tydlig.
 
 

Och kycklingen växer, börjar byta dunet mot fjädrar och tar för sig när det vankas kvarnrens! Den ser ut som en liten kaja ser jag nu. Hoppas att det inte blev något äggfel i redet. Mamma är den grå hönan på bilden och moster den svarta.

Vi ses!

Marknad, svalor och persikoblom

Publicerat av

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

På lördag står jag och Andreas på Bondens marknad på Södermalm igen mellan 10 och 15. Vi tar med oss det mesta från en stor och en liten gris som jag hämtade från slakteriet i tisdags och en massa korv och en del lufttorkat. Får jag fresta med lite karré, några “ostron”, en fläskflapp, några salsiccia, citron/kummin/mejram-korv, cipolata, prinskorv, Nürnberger, Lisas korv, Toulouse-korv, Fläskmerguez, Falukorv, Leberkäse, Frankfurter, Isterband eller en Leverpastej? Förhoppningsvis hinner jag skiva och packa också av det lufttorkade, kanske till och med lite kallrökt lardo? Jag hoppas att jag får träffa några av er på lördag.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003189042_zc_v1_1715832072688_20240507_092009.jpg

Den estniska elefanten stod kvar på stranden i Pärnu i Estland där jag lämnade den för två år sedan. Jag har tillbringat en dryg vecka på cancerrehab på Tervis spa genom Curo Riksföreningen för Cancersjuka. Det har varit väldigt välgörande att få släppa alla tankar på företag och vardag på gården och slippa alla små störningar från tvättmaskin till diskmaskin, från inhandling till matlagning. Dagarna fick snabbt ett lugnt mönster med simning innan frukost och tre behandlingar innan lunch – massage, virvelbad för fötterna och paraffin-inpackningar för händerna – och promenader och egen tid på eftermiddagarna. När jag kom på måndagen och träffade läkaren så låg mitt blodtryck på 150 över 80 och pulsen på 102. I fredags låg blodtrycket på 122 över 70 och pulsen på 94. Jag är fortfarande trött av det förbannade hematomet i levern som fortsätter att trycka på matsäcken.

Det kanske inte var alla behandlingar som hade så stor inverkan på kroppen i sig, men viktigare var nog den meditativa stillheten innan, under och efter behandlingarna, en vila, utan stress till nästa aktivitet och utan pill på mobilen och utan socialt deltagande. En stilla stund för mig själv där tankarna fick röra sig fritt så länge de höll sig på plats i tid och rum. Jag satt och skrev lite grand, det blev bara några sidor nedskrivna, men riktningar, skisser till dialoger och händelser utvecklades i huvudet. Jag besökte en handelsträdgård och köpte ett ukrainskt persikoträd Sochny (eller sotsnõi eller Sočnij) och på Pärnus årliga trädgårdsmässa i en park intill boendet så köpte jag ett nordkinesiskt persikoplommon (Prunus salicina) Mi tao li. Några nektarinträd stod inte att finna.

Jag kom hem i måndags och försöker hålla fast vid stämningen. Jag saknar enkelheten och simturerna mycket, men inte fodret i matsalen.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003189042_zc_v1_1715836144874_20240514_153708_(1).jpg

När jag kom hem till gården var det full sommar! Persiko-, plommon- och körsbärsträden står i full blom. Jag tror att gräset och ogräset har växt två decimeter sedan jag kom hem. Och kycklingen har vuxit säkert 50% och hen och hön hade tagit sig ur sin inhägnad och lärt sig sola i hönsgården.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003189042_zc_v1_1715836395253_20240515_185449.jpg

Tornseglarna kom i förrgår och svirrar runt ladan och igår kväll upptäckte jag att det var en massa gullvivor överallt. Kraftfull sommarentré!

Vi ses!

 

Flott, korveri och en ofullbordad

Publicerat av

Det blir leverans till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 27 april. Så i veckan smälter vi späck till flott, packar isterband och en ny omgång av gårdens minisalami och tillverkar Fänkålssalsiccia, Fläskmerguez och Frankfurter. Dessutom finns alla färska styckdetaljer från åtminstone en av de två grisar som Julia styckade i förra veckan på beställningsformuläret vid sidan av de tolv sorters fryst korv, inkusive Leverpastej som ligger där, baconet, under Rimmat och rökt, och fyra buljongkit, under Övrigt).

Igår provade jag första försöket från januari av det som ska bli Rådmanskorven. Jag är inte nöjd med smakerna så jag kallar den Rådmannens ofullbordade. Så kan det gå vid produktutveckling, och det är bara att försöka igen, tills jag blir nöjd. Jag har några idéer som jag vill prova, men nästa gång gör jag en mycket mindre sats. Jag säljer ut den ofullbordade för 60 kr/hg till den som vill pröva, och jag lägger med ett gratisexemplar till de som gör en bokning på beställningsformuläret till ett värde av mer än 350 kr. Har du inte råd men vill prova ändå så kan du ansöka om en korvdonation via sms eller mejl. De beviljas nästan alltid.

Beställ här. Eller ge en donation här.

Jag hade rätt i min misstanke om att ablationen i förra veckan inte hade gått som den skulle. När jag beskrev mina symptom för läkaren som ringde strax efter att jag skickat det förra nyhetsbrevet, så bad hon mig ta prover och komma in till kirurgmottagningen i  torsdags. Väl där så visade sig vissa blod- och levervärden vara skyhöga så hon beordrade en akutröntgen som visade att det varit en massiv blödning i levern efter ablationen, så hon lät mig inte åka hem utan la in mig. De kunde se att blödningen var avslutad, men också att den hade förstorat levern så pass att den tryckte kraftigt mot magsäcken och magmunnen och det var det som gjorde att jag var illamående och inte kunde äta. Jag fick ligga kvar på avdelningen under observation tills i lördags, för de ville försäkra sig om att det inte hade blivit någon infektion. Det var tur att blödningen inte hade gått utanför levern och leverkapseln, ut i buken, och att blödningen hade stannat av sig själv. Den del av levern som inte längre försörjs av kärlet kommer att dö och absorberas och sedan växer det ut igen.

Man kan konstatera att det hela var en rätt onödig historia, men också att det kunde ha gått väldigt mycket värre. Det var trist att tillbringa födelsedagen på sjukhuset i fredags, för trots att man får rabbla sitt personnummer stup i kvarten så var det ingen som uppmärksammade min högtidsdag förrän jag påpekade den, och då hade de inte ens en tårtbit att komma med, bara en massa tomma ord, leenden och omtanke. Men U kom med en fin present i form av en elmotorsåg som är på väg till mig i detta nu, så snart kan jag skada mig på alldeles nya och intressanta sätt. Korvkursen som jag skulle ha hållit igår fick jag ställa in för jag hann inte med förberedelserna innan, och jag är fortfarande alltför medtagen efter rabaldret. Jag kommer att vara lite sliten ett tag tills hematomet gått tillbaka och levern är återställd. Så det blir bra med en viloresa till Pärnu 5-13 maj.

Vi ses!

En tur till REKO, lite kaffe, och något om bränningen

Publicerat av

Det blir ingen leveransrunda på lördag för jag har en korvkurs på söndag att förbereda. Men jag hämtade hem två grisar idag som Julia står och styckar nu, så det kommer att finnas massa fint kött i gårdsbutiken till helgen. Och i morgon åker jag till REKO Boländerna i Uppsala för att lämna ut beställd korv. Du kan göra en beställning dit här. Vill du hellre gå korvkurs på söndag och göra din egen korv så ska du boka den här.

Donera!

Nämen, vad är det där för uppmaning! Jo, jag tänkte att den som inte kan eller vill köpa mina produkter ändå skulle få möjlighet att stödja min verksamhet. Kanske gillar du att läsa veckobreven, men skäms lite för att du inte orkar cykla till gårdsbutiken, bor i Tranås, eller hellre spelar ping pong på lördagar än träffar mig. Då kan du trycka på länken och se vart den tar dig.

De säger att ablationen i måndags gick bra, men jag vete tusan. Det har inte alls varit så lätt efteråt som de beskrev det och det har inte räckt med en Alvedon för att bli av med smärta utan jag har fått ta till tyngre grejer och mår rätt risigt och har tappat matlust och känner mig sjuk. Jag tror att det beror på att de brände väldigt nära magmunnen. Väntar just på ytterligare ett telefonsamtal från en läkare. Det kommer förstås att bli bättre när det läker.

Det är ändå lite synd, för jag åkte till sjukhuset med gott mod i måndags morse och jag sov härligt under narkosen. Jag kommer ju nästan alltid för tidigt till allting, så medan jag väntade på att preoperativa avdelningen skulle öppna så skrev jag följande text på telefonen. Kanske får den markera ett årstidsskifte i texten jag ibland skriver på i hemlighet.

Talgoxen stod för leda i barndomen. Dess vanligaste och första sång, oktavhoppen upp ner upp ner upp ner upp, var tomma på innehåll för honom, liksom intervallet oktav är tomt på spänning. Det fick honom att minnas hur det var att ligga sjuk, bunden till sängen av feber och halsont, hänvisad till sången utanför fönstret, och utsikten mot gården med en ensam tall och förortens hyreshus. Alla människor och barn försvunna till arbete eller skola. Det var knappast en sång, bara en signal, ett upprepande av samma toner i samma intervall i samma takt och tempo. Ljuden var meningslösa och tiden stod stilla.

Men nu signalerade talgoxen att det skulle ta slut, det skulle gå över, vintern skulle retirera och ljuden skulle komma tillbaka, först ljuden, sedan lukterna, sedan sången, sedan dofterna. Och sedan började den sjunga. Ge inte upp, hjälp är på väg!

Vi ses!

Kristofer

I vilket du kanske får lära dig ett nytt ord

Publicerat av

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

Nu har det blivit så pass varmt att er längtan efter köttsliga lustar och korven borde ha väckts. Jag hoppas i varje fall på det, för jag behöver pengar och i veckan ska vi göra Citron/kummin/mejram-korv, Cipolata med salvia och Biała kiełbasa som jag kan leverera på leveransrundan på lördag, den 13 april, om ni bara gör en bokning på beställningsformuläret. För att friska upp ert minne så är c/k/m och den polska vitlöksstinna korven båda ganska grovmalda och breda, medan den milda franska är smal som en Frankfurter och mer finmald. Där finns också massor av fina styckdetaljer som uppmuntrar till långkalsongsavvänjning vid grillen. Jag och min kompis Jens åt underbara tjockare revben i söndags och det enda som kunde gjort dem godare är om jag hade avslutat dem över indirekt värme på grillen den sista halvtimmen för att få med den där träkolsdoften också, i stället för att bara köra efter mitt vanliga recept som fungerar lika bra för tunna som tjockare revben, och kamben och grillben. Som vanligt tjatar jag på om att det finns två platser kvar på korvkursen den 21 april.

Sedan operationen av min lever för avlägsna ett par cancermetastaser för snart ett år sedan, så har det med tre månaders mellanrum gjorts en magnetröntgen av min lever. Den senaste gjordes i mitten av mars och sedan dröjde det ett par veckor innan röntgenläkarens svar kom tillbaka till leverkirurgen. Att gå och vänta på ett sådant svar var tredje månad är påfrestande och jag är sådan att jag inte kan låta bli att gå in på 1177 och läsa min journal stup i ett för att få veta om de hittat något eller inte. På skärtorsdagen kom så till slut ett svar som skrämde upp mig väldigt mycket för det stod att det fanns en ny misstänkt metastas i levern. Den var bara en centimeter stor, men det var svårt för mig att förstå hur den satt till, och jag visste inte vilka möjligheter som kunde finnas att behandla ytterligare en metastas efter att redan ha gått igenom två omfattande leveroperationer, så jag lämnade genast meddelanden till kontaktsjuksköterskan på mottagningen om att jag ville bli uppringd av en läkare genast för att få fråga om det som stod i remissvaret innan påsken bröt ut. Jag fick ett svar på 1177 att jag inte skulle få tala med någon läkare förrän efter en vecka då de hade haft rond. Jag upprepade min begäran om ett läkarsamtal omedelbart och blev nekad det igen.

 På grund av detta har jag mått väldigt dåligt och haft stark ångest ända tills jag slutligen blev uppringd av en trevlig läkare i torsdags som berättade att de hade bestämt att det skulle göras en ablation, ja det är veckas ord. Ablation betyder i det här fallet att de ska gå in med en nål i buken och bränna bort metastasen med mikrovågor. Det kan man nämligen göra med metastaser mindre än tre centimeter. Idag har jag tillbringat hela förmiddagen på Akademiska sjukhuset och bland annat haft ett ganska långt samtal med en ännu trevligare läkare som berättade hur operationen går till och vad jag kan förvänta mig. Det hela är verkligen småpotatis i jämförelse med de två tidigare leveroperationerna, för att inte tala om alla vedervärdiga cytostatikabehandlingar som jag har gått igenom och som det inte blir frågan om den här gången. Den massiva provtagningen på morgonen visade att jag var i utmärkt form. Till och med de tre cancermarkörerna låg inom referensintervallen.

Om förhoppningsvis två eller tre veckor så åker jag in, sövs, sticks och bränns under någon sorts röntgen, i en timme för att sedan ligga på uppvak i ett par och kanske på dagavdelning lika länge för att sedan åka hem. Jag behöver inte räkna med mer obehag efteråt än att det går bort med en värktablett. Det var ett väldigt lugnande samtal, för läkaren var trovärdig och tydlig och inte rädd, och han berättade också att de nu kommer att fortsätta med kontroller var tredje månad i två års tid, och att om de upptäcker någon ny metastas, för det kan hända, så går det att utföra fler ablationer utan problem, om metastasen inte sitter för knepigt till.

Jag avslutade vårt samtal med att berätta om hur jag blivit behandlad av kontaktsjuksköterskan och jag tyckte mig skönja ett mörkt moln i läkarens blick. Han sa att han skulle tala med henne, och jag hoppas att hon har fått en uppsträckning och en skopa ovett, för hennes sätt visade en brist på inlevelseförmåga som inte har någon plats i modern vård, där man vet hur viktigt det är med en trygg och välinformerad patient för en framgångsrik behandling. Själv tycker jag egentligen att det borde vara självklart att erbjuda patienten att närvara vid den multidisciplinära konferens där röntgenläkare, kirurg och onkolog diskuterar röntgensvaret och möjliga behandlingar. Det är konstigt att det tycks vara en väldigt radikal åsikt.

Efter läkaren så fick jag träffa den andra av de två kontaktsjuksköterskorna, som tog ytterligare lite prover och delvis upprepade information jag just fått, men också frågade lite om arbetssituationen och då strax förstod vem jag var och berättade att han var stor korventusiast och hade gjort en beställning genom ombud för några veckor sedan, men ännu inte provat korven för han ville spara den tills det var dags att grilla. Därefter gick jag med mitt EKG till den hösnuviga narkosläkaren som även hon var mycket trevlig och mänsklig. Sådär som människor lätt blir om man bemöter dem med ett lugnt leende och en vänlig och uppskattande inställning.

Vi ses!

Kristofer

Stormbyar

Publicerat av

Jag kör en leveransrunda nu på lördag den 6 april och levererar det som finns på beställningsformuläret till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm, eller till dig som vill hämta upp din kasse i gårdsbutiken. Bland korvarna finns Loukaniko, Kovbasa, Merguez, Fänkålssalsiccia, Nürnberger Rostbratwürstchen, Thüringer Rostbratwurst, Münchner Leberkäse, Toulouse-korv, Typ Falukorv, Frankfurter, Prinskorv och Leverpastej. Det finns bara ett fryst buljongkit, men många förpackningar fint skivat lufttorkat ytterlår och lufttorkad karré. Därtill alla möjliga styckdetaljer. Och två platser på korvkursen den 21 april.

Det blåser stormbyar på gården och Sonja vill springa in igen så snart hon har kissat. Idag skulle jag ha gjort mer korv till lördagens leverans, men igår gav vattenpumpen upp så jag var tvungen att ställa in produktionen eftersom det går åt en hel del vatten till städningen av charken efter korvkladderiet. Men jag fick tag på en pensionerad rörmokare som kan gamla kolvpumpar, och han kom hit i morse och konstaterade att det var remmarna som var utslitna och visade hur man byter dem och hur man fyller på olja och rensar dräneringshålet. Efter ett par turer fram och tillbaka till Enköping fick jag med mig rätt remmar hem och kunde byta dem själv. Likväl som det kan vara skräckinjagande när saker på gården går sönder, så är det oerhört tillfredsställande när man lyckas laga dem själv, med bara lite hjälp av ett proffs eller en granne. Nu är inte längre kolvpumpen en okänd klump järn som står där och gör något, nu förstår jag en aning om hur den ska fungera och vilka delar som man kan och bör pillra med.

I morse kom också två grävare från Östervåla för att gräva ner ett rör för optisk fiber från byvägen till mitt boningshus. Det är trevligt att ha människor som jobbar med något på gården. Särskilt om de går på timmar som man inte själv betalar, för då kan man stå och snacka en stund och få veta något litet om en annan människas liv. Han i grävmaskinen hade haft 2500 grisar till för några år sedan och tyckte att livet var lättare nu. Det kan jag förstå.

Men blåsten speglar en oro i mig. Jag försöker hantera den med att läsa Epiktetos igen. Ibland är kapitlen enkla påståenden som man vill lägga på minnet för att påminna sig om när man är rädd.

VIII

Begär inte att det ska gå som du vill här i världen. Nej, önska att allting ska ske precis så som det sker; då kommer ditt liv att förflyta lugnt.

Ibland ger de mig ett nytt perspektiv på sjukdom och allehanda krämpor.

IX

Sjukdom är ett hinder för kroppen men inte för dina moraliska föresatser, om dessa inte själva vill det. Är du halt, är detta ett hinder för ditt ben men inte för dina föresatser. Så ska du tänka om allt som du råkar ut för. Du kommer att finna att allt som sker är ett hinder för någonting annat än för dig själv.

Och ibland är de av mycket mer oklar metaforisk karaktär och får mig att grubbla över betydelsen. Just nu tänker jag på den följande som får avsluta det här brevet jämte en bild från min och Sonjas promenad på påskaftonen, då vädret var så fint.

VII

Om skeppet under en sjöresa anlöper en hamn och du går i land för att hämta vatten, kan du på vägen nog roa dig med att plocka upp en liten snäcka, en lök eller vad det är. Men du måste ha skeppet i tankarna och ofta kasta en blick bakåt för att se om skepparen kanske ropar tillbaka dig. Gör han det, måste du kasta bort det du hittat. Annars binder man dig som fåren och föser dig ombord.

    Så är det också i livet: om du i stället för en liten snäcka eller en lök får en kär hustru och ett litet barn, är du oförhindrad att ta emot dem. Men om Skepparen ropar, måste du lämna allting sådant och skynda dig ombord utan att se dig om.

– Och har du kommit till åren, gå då inte långt från skeppet så att du är borta när han ropar på dig.


Vi ses!