Eftersom jag är lite krasslig så mår inte heller ekonomin så bra, och därför blir jag extra tacksam för varje köp i gårdsbutiken den här helgen.

I tisdags opererades jag i åtta timmar och förlorade 3,5 liter blod. En av de underbara kirurgerna sa efteråt, då hon kom till mig på uppvaket för att berätta för mig om operationen – Jag har väl aldrig jobbat så hårt för så lite, men det gick bra! Vad hon menade var att det var väldigt tufft för dem att jobba sig ner genom lager av sedan tidigare operationer läkta och sammanväxta ärrvävnader och hinnor och kött och kärl och lever till den plats där den lilla metastasen på en och en halv centimeter satt farligt nära ett viktigt kärl. Men det gick bra!

Sedan dess har läkningen också gått väldigt snabbt, och även om jag fick ligga på uppvaket till dagen efter för att de ville vara säkra på att blödningen var stoppad, så kunde jag senare på onsdagen ta jag mina första steg med stöd, och igår kunde jag gå utan stöd i korridoren. I morse var mina värden så bra att läkaren sa att det inte finns medicinska skäl att hålla mig kvar här på avdelningen, så i morgon åker jag hem till gården igen. Maten hemma håller lite högre standard än den här på Akademiska som körs från ett storkök i Västerås.

Vi hörs!