Igår gjorde vi timjan/rödvin/vitlök-korv och merguez på fläskkött och idag har Julia packat isterband. Allt finns på beställningsformuläret, tillsammans med en massa frysta korvar (Toulouse-korv, Thüringer Rostbratwurst, Svampkorv, Fänkålssalsiccia, Salsiccia med chili och vitlök, Münchner Leberkäse, Långa Nisse, Frankfurter och Citron/kummin/mejram-korv) och köttdetaljer till både grillen och köket.
Den här helgen levererar jag även ekologiskt te från Pekoe (uppge upphämtningsplats vid beställningen bara) och ost och mejerier från Ängsholmens Gårdsmejeri som har sitt beställningsformulär här.
Friskis & Svettis i Uppsala älskar Fjärdhundraland och erbjöd oss tre kylar som de inte längre behövde. Jag nappade genast och åkte och hämtade kylarna. Nu ska gårdsbutiken fixas till och bli fin tack vare den oerhört generösa gåvan.
Nu blommar persikoträden, körsbärsträden och plommonträden i min lustgård. I brevhuvudet syns persikan Rigas rosa blommor. Och nu kommer även de fyrahundranittio tulpanerna. Först ut är Apricot Beauty som inte bara är vacker utan också doftar fint. Nu när jag gick ut med Sonja såg jag att även de vilda sorterna hade börjat blomma. 
Det gjorde de inte i morse! Både häggen och slånbärsbuskarna blommar längs byvägen såg jag också. Det ska jag lägga på minnet att de blommar samtidigt.
Jag gräver odlingsland så snart jag har en stund över och orkar. Det är främst maskrosor och brännässlor som jag gräver upp med grepen från kökslanden jag odlat i de senaste åren och som jag måste återerövra varje år. I år försöker jag gräva upp mer sammanhängande ytor, så att det inte ska bli lika lätt för ogräset att komma tillbaka. För varje dag sitter ogräset mer fast i marken. Det som lätt lossnade för två veckor sedan kräver nu en ansträngning. Jag hoppas att jag hinner lite mer i kväll. För nu börjar det bli dags att sätta ut alla grönsaksplantor som jag har förkultiverat. Och sedan måste jag göra den första gräsklippningen så att jag får gräsklipp att lägga ovanpå de nakna landen, för att skydda mot avdunstning, mot ogräsfrön och för att få ännu mer mullrik jord till nästa år. Den tunga leran som jag bor på blir bättre och bättre matjord för varje år som jag matar daggmaskarna med gräsklipp. Det är mycket påtagligt.
Jag försöker att hitta en balans mellan att leva i stunden och att drömma om framtiden. Jag försöker njuta av det jag har framför ögonen, och samtidigt försöker jag att planera, så att förutsättningarna ska bli de bästa för framtiden att bli så vacker som jag vill. Men det är lätt att bli stressad av kraften hos ogräsen, och rädslan för att förlora kontrollen, när jag har missat chansen att bestämma över trädgården och våren slår över i sommar. När växtligheten tar över så döljs stenarna som kommer att vara hinder när jag vill gå fram med slåtterbalken längre fram i sommar. Ändå vet jag att det finns obegränsat med kärlek i naturen och trädgården, och att den aldrig sviker mig, även om den kan vara besvärlig och ge annat tillbaka än vad jag hade väntat mig. Jag måste stanna upp och låta det vara som det är. För naturen är vacker som den är, och det finns alltid något att fascineras över, även hos ogräsen. Jag får låta det bli som det blir, och fruktlunden kommer åtminstone att bli full av metaforer.
I söndags åkte jag till underbara Svartbäckens trädgård för första gången den här säsongen. Det var där jag köpte alla fruktträd förra året, och nu kunde jag inte hålla fingrarna i styr utan kom hem med två buskar blåbärstry, som redan blommar och kommer att ge frukt i sommar, två sorters bärhäggmispel (saskatoon) och en narrbuske. Narrbusken är mycket märklig och ger blå frukter som ser ut som bondbönskidor och som innehåller en söt gelé som sägs smaka lite som melon. Hoppas att den överlever hos mig.