I Juli är vanligtvis försäljningen dålig i staden, men bättre i gårdsbutiken. Det här brevet skickar jag mest för att påminna om att det fortfarande går att beställa för leverans till Uppsala, både till i morgon torsdag den 11 juli på REKO i Boländerna, och till på lördag den 13 på leveransrundan som sedan fortsätter till Glädjens trafikplats och de sju stoppen i Stockholm. Jag hämtade två grisar i morse på slakteriet och Julia har redan styckat lejonparten av dem och alla detaljerna ligger redan på beställningsformuläret som gäller för leveransrundan på lördag, inklusive buljongkit och ägg.
Nu har vetefälten häromkring börjat dra lite grand mot gyllene. Men mina fält är mer spräckliga i många färger, från violett i grupper av tistlar som håller på att slå ut, över alla gröna, beiga och brungrå nyanser hos gräsen, till vitt där baldersbrån fortfarande finns kvar, och den finaste gula nyansen hos min favorit gulmåran med sin underbara doft.
På min 30-timmarssemester i Sörmland i helgen stötte vi på en gigantisk honungsros på Nynäs slott. Doften från den stoppade både mig och U i steget och vi tittade oss omkring för att söka källan och vi upptäckte efter en stund den fem-sex meter höga rosenbusken nedanför orangeriet. Jag bestämde genast att en sådan ska jag också ha, så jag åkte till Tuna trädgård dagen därpå för att köpa mig en och plantera den på den plats vi kommit fram till att den skulle passa bäst på. Men den platsen på kortsidan av magasinet var täckt av stora stenbumlingar strax under grässvålen, och jag lyckades just bara vicka lite med spettet på den som låg där min ros skulle växa. Så jag höll på att ge upp. Men jag kunde inte komma på någon annan bra plats för den, för jag såg framför mig hur bra den skulle passa just där, så jag försökte gång på gång att bända upp den med spettet, men utan framgång. Jag vet inte varför det tog mig så lång stund att komma fram till att jag skulle försöka med traktorn, men den läcker servoolja och skulle behöva en översyn och jag har inte kört den på länge. Men efter att jag fyllt på olja så startade den utan minsta knot, och jag hittade en rundsling som jag kunde lägga runt stenen.
Ibland glömmer man bort att man faktiskt har precis de verktyg som behövs för att lösa ett problem. Då kan det vara bra att bara vara envis och vägra ge upp, tills man kommer på att man har det som krävs i ladan. Nu har jag gjort vad jag kan för den här rosen och kan bara hoppas på att den trivs och tar sig, och kanske en dag uppfyller mina drömmar om paradisdoften.