I morgon lördag den 11/10 står jag på Bondens marknad igen, denna gång med Andreas och hopp om mindre orkaner än förra helgen. Tack, kära underbara kunder som hindrade tältet från att flyga iväg, och som kom till undsättning när borden flög omkull och pengar och det lufttorkade fladdrade iväg, och för hjälpen att montera ned tältet! I övrigt var det en bra marknad.
Andreas och jag har börjat sälja kokt med brö – sjuden Frankfurter med köpebröd, och egen senap 1777 och köpeketchup för den som vill – på marknaden och det verkar uppskattat, så det gör vi i morgon också. Det är ett bra sätt att få nya kunder att förstå att även en simpel Frankfurter kan vara fantastisk, om det är gjord för hand med förstklassiga råvaror, och att även deras barn uppskattar bra kvalitet.
Den här veckan har Julia och jag gjort nya omgångar Frankfurter, salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin, och Thüringer Rostbratwurst. Vi har också packat de isterband som jag började röka i förra veckan. Allt detta och lite styckdetaljer och lufttorkat och fler korvar från frysen (bland annat citron/kummin/mejram och Nürnberger Rostbratwürstchen) tar vi med oss till morgondagens marknad. Men vi lämnar också en del i gårdsbutiken förstås.
Skepp ohoj!
Jag har jobbat ganska hårt den senaste månaden och därför inte hunnit med att skriva nyhetsbrev. Jag har inte fått någon riktig veckovila förrän i början av denna vecka då jag åkte ner med min bror till Gunnarsbo. Där var det fint må ni tro, och jag hann köra lite med slåtterbalken och gräsklipparen så att trädgården kom fram ur det vildvuxna. Jag kommer snart att åka ner igen med U för att fortsätta arbetet.
Jag får lite mer tid till sådant nu, efter att en skada i mitt hus, som försäkringsbolagets anlitade snickare har börjat fixa just som jag skriver det här, gör att jag har måst ställa in visningar av gården för ett tag framöver. Ja, det var naturligtvis olyckligt att jag skulle drabbas av det också, det var nästan så att jag började skratta när jag upptäckte skadan för det kändes bara så orimligt att det skulle läggas ovanpå alla andra motgångar jag har haft med trasiga maskiner de senaste månaderna. Men jag har upptäckt att jag numera reagerar automatiskt på motgångar genom att hitta positiva saker som följer på olyckan. I det här fallet så innebär det att jag förutom att få mer tid att åka till Gunnarsbo också kommer att få flera ytskikt utbytta i mitt hus, vilket kommer att göra gården finare till nästa ägare. Och vilken tur att detta hände innan gården blev såld!
I våras skrev jag om att jag ville ha en liten segeleka när jag i framtiden bor vid Sommen, och jag fick bidrag till det i födelsedagspresent i våras. Igår hämtade jag mitt skepp – en Askeladden 14 – som det var höstrea på i Jakobsberg och som nu står i lidret efter en långsam färd på småvägar hem med 30-släpet som ingick i priset. Den kommer snart att få plats i garaget på Gunnarsbo i väntan på våren och min båtplats vid Asby brygga. Så det går framåt, ett steg i taget!