Mjölet och hjulen

Den här veckan har det styckats två grisar, en större (slaktvikt 130 kg) och en mindre (slaktvikt 100 kg) och styckdetaljerna från dessa ligger uppe på beställningsformuläret för leverans nu på lördag den 21 november.

Där ligger också fryst korv, både salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin och Toulousekorv, och lite ofryst frankfurterGårdens paté som vi gjorde i förra veckan finns också, liksom Höstflott och istersmör. Det kan vara läge att testa de produkterna för att se om det är något som man vill ha på julbordet eller till nyår, för det är saker som vi kommer att se till att det finns mer av till dess. Det kommer mer sådana produkter nästa vecka. 

Vi har också skördat Landjäger som har hängt och torkat i tre veckor och rökts då och då. De innehåller som vanligt senapspulver, som är en allergen, och de kan den här gången också innehålla spår av mjölk, eftersom de låg efter produktionen av Nürnberger på tillverkningsdagen, och då måste man varna för det. Jag har också lagt upp fler julskinkor i olika storlekar. De är frysta och sprutsaltade med en alldeles lagom salt lag som är lätt kryddad med lagerblad, kryddpeppar och svartpeppar precis som förra och förrförra året.

Till helgen är det också premiär för mitt Dalavetemjöl! I fredags kom äntligen kvarnen från Tyskland, så nu har jag malt och förpackat osiktat fullkornsmjöl av den gamla kultursorten Dalavete. För er som inte har hängt med så var det så att jag i maj kom på att jag ville försöka mig på att så lite spannmål på den mark som jag inte längre har grisar på. Marken har blivit välgödslad av grisarna genom åren och nästan bara haft en sorts ogräs växande på sig – den hemska baldersbrån – det enda ogräs som grisar inte äter. Jag fick hjälp av den erfarne spannmålsbonden Gustav som lärde mig vad som krävdes och vad som skulle göras i varje steg för att nå fram till målet, från harvningen och sådden, till tröskningen och torkningen. Det höll på att gå illa några gånger, värst var det när jag inte hittade någon som ville tröska åt mig, men det löste sig när Resta gård såg mitt nödrop och kom till undsättning. Vetet växte fint, helt utan gödsel, stråförkortningsmedel eller bekämpningsmedel.

Men det räcker inte med att skörda vetet. 

Efter skörden är det avgörande att man kan få ned vattenhalten till under 13% för att spannmålen ska bli lagringsdugligt och inte förstöras av mögel eller annat. Och när det är torrt så måste det rensas från andra frön, grus, bös och stenar. Sedan kan man mala det till fullkornsmjöl. Men vill man ha vitt vetemjöl så måste man sikta det för att få bort de skal och delar av kornet som inte ger själva mjölet. Att sikta för hand är väldigt tidsödande om man inte bara ska fixa mjöl till en egen limpa. Ah, nu förstod jag plötsligt varför vitt vetemjöl ansågs så fint och dyrbart och inte var något för allmänheten för tvåhundra år sedan!

Alla de här stegen från jordbearbetning till malning görs med stora maskiner idag, men de har jag ju inte tillgång till. Små ytor och små mängder för det egna hushållet kan man faktiskt klara av att hantera med handredskap, men nu var ju tanken att jag skulle fixa mjöl till er också, och då gäller det att hitta på metoder som är en aning mer effektiva än att bara arbeta med händerna. Jag tycker att det verkar som att rensningen av vetet med min fläktvanna ger tillräckligt bra resultat, till exempel, utan för stor ansträngning. Men eftersom jag tror att det här är någonting som fler än jag kommer vilja prova på, så vore det bra om det kom fram maskiner som bättre passar den som bara vill odla en hektar för sin egen och grannarnas konsumtion. Min skörd blev ungefär 2 300 kg på en halv hektar. Så det räcker ju ett tag. Tänk om det här blev en sådan där stor grej som när alla plötsligt skulle göra sin egen korv 2011!

Än så länge tänker jag bara sälja osiktat fullkornsmjöl, och helt vete om det är någon som vill mala själv. Jag hade tänkt låta analysera vetet för att få reda på proteinhalt och falltal, som säger en del om bakegenskaperna, men jag blev sur när jag fick veta att analysen skulle kosta 570 kr, så jag struntar i det. Jag har bakat varannan dag sedan i fredag för att lära mig hur alldeles färskmalt osiktat fullkornsmjöl beter sig. Alla säger att färskmalet mjöl på hela kornet är så oerhört mycket näringsrikare och nyttigare än köpemjöl, eftersom vitaminer och fetter inte hunnit oxidera och förstöras och för att man använder delar av kornet som annars inte tas med, och för att fiberinnehållet blir så mycket högre. Det är också lite annorlunda att baka med än köpemjöl. Det tycks vara mycket lätt att få igång en surdeg på färskmalet mjöl; jag som aldrig varit så duktig på att hålla surdeg vid liv har nu en mycket aktiv burk i köket, och det verkar inte som att jag behöver använda någon jäst alls. Mina bröd blir väldigt smakrika och mycket, mycket goda. De mest lyckade bröden har jag låtit jäsa över natten och sedan bakat av i de brödformar som de har jäst i. När jag i stället har låtit dem jäsa i brödkorgar så har de tyvärr fastnat när jag försökt vända ur dem, och då har resultatet blivit alltför platta bröd.

Det ger mig en väldig tillfredsställelse att göra saker från grunden. Det påpekas ständigt att man inte ska uppfinna hjulet på nytt. Det är fel. Var och en borde uppfinna hjulet, och alla andra grundläggande saker, i sitt eget liv. För att växa. Det gör inget att någon har gjort det före dig. Det är det som skapar förståelse oss emellan. Lärdom handlar om förståelse. Det är i varje fall den viktigaste aspekten av lärdom för mig. Att förstå hur saker hänger ihop och fungerar, och varför det blev som det blev. Jag kan bara ta till mig den förståelsen handfast genom min kropp och min själs upplevelser. Jag måste uppfinna hjulet för att begripa hur det fungerar. Det ger mig ingen förståelse att läsa att vitt vetemjöl var dyrt och sällsynt. Nu däremot begriper jag till fullo varför. Även om jag inte skördade mitt vete med lie och band kärvar och ställde att torka, så begriper jag så mycket bättre nu varför det var ett sådant slit när man bara kunde få ihop spannmålen till gröt och bröd på det sättet. Nu förstår jag vilket revolution självbindaren, tröskverket och sedan skördetröskan var. Jag hade inte kunnat komma till den insikten på något annat sätt. Och allt som jag har fått lära mig på köpet till den här erfarenheten och allt det som har hänt alltsedan jag flyttade hit till min gård. Om årstiderna och jorden, om växterna och djuren, om maten och kulturen. Demokrati är ett annat sådant hjul som det verkar som varje generation måste uppfinna på nytt. Nej, inte bara varje generation, utan var och en av oss individer. Och språket, det måste vi uppfinna varje dag, för att orden ska få mening.

Vi ses!

P.S. Stort tack för tips om fördelar och nackdelar med olika företagsformer, och om vart jag kan vända mig för att få mer hjälp med mina frågor som jag ställde häromnyhetsbrevet. Jag ska snart följa upp flera av era tips och råd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *