Korv, kött och tjöt

Nu är jag tillbaka!
Det går trögt för mig att komma igång igen efter helgerna, jag vill helst fortsätta att gå och drälla och pyssla i hemmet. Jag har haft en väldigt fin jul, men nu är det dags att försöka kränga lite korv igen. Jag börjar försiktigt med en leveransrunda nu på lördag den 16 januari. På beställningsformuläret ligger salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin som tillverkades idag, och det finns också fryst apelsinkorv och prinskorv. Grisarna som Julia har styckat den här veckan var ganska små, så det är inga jättestora styckdetaljer den här gången. Fläskkotletterna, till exempel, är väldigt näpna och söta. Nåväl, ni får undersöka beställningsformuläret själva och har ni undringar så är det bara att fråga. 

Sedan senaste leveransrundan har jag försökt att bara ta det lugnt och vila och äta och träna lite grand för att vara i gott skick inför operationen. Sedan december har jag faktiskt lyckats gå upp tre kilo och det är bra. Jag har till slut fått träffa levermänniskorna och de ska operera levern i början av februari, men inget datum är ännu bestämt. Tyvärr kan corona-situationen skjuta upp min operation någon vecka. Det tycker jag är skrämmande. Att man tvingas riskera livet på patienter för att man inte har tillräckligt med resurser. Var snälla och se till att inte belasta vården i onödan!

Det blir en stor operation och jag kommer att ligga kvar på sjukhuset i två veckor. Och efter det kommer jag att vara konvalescent i ytterligare några veckor. Jag kommer att behöva hitta någon chaufför för åtminstone ett par leveransrundor. Men sedan kommer jag tillbaka. Jag oroar mig mer för ekonomin än för min hälsa för tillfället. 

Som en kontrast till min kärlek till kött och charkuterier har jag en växande besatthet av allt som är läskande. När jag fortfarande drack vin tappade jag intresset för tunga, tjocka viner och gillade alltmer de lätta läskande pinot noir-vinerna. Sedan ville jag bara ha beskt alkoholfritt öl. När jag efter operationen i september inte fick dricka något på jag minns inte hur länge, utan bara fukta munhålan med en blöt svamp, så blev tankarna på det som läskar både plågsamma och fulla av längtan. Under hösten och vintern har jag fortsatt att leta efter olika varianter av det som är mest läskande. Jag har kommit fram till att känslan för det läskande sitter i bakre gommen, längs sidorna, i svalgets ljumskar. Det läskande är längtan i halvt flytande form. Det har både beska och sötma, och det är kristallklart och alltid överraskande. Som i en Campari eller Sanbitter med is och citron. Eller en chinotto. Eller en avslagen men iskall Ramlösa. Eller en rabarbersorbet. Eller en blodgrapefruktsorbet.

Här kommer ett recept på värdens enklaste och kanske mest läskande sorbet:

Koka upp 2 dl socker med 2 dl vatten. Låt svalna. Tillsätt juicen av två blodgrapefrukter (ca 3 dl) och lite av fruktköttet som fastnar i pressen. Kör i glassmaskin. Servera eventuellt med en rabarbersorbet gjord på samma sätt fast med 3 dl passerad rabarber. (Köp genast en passerkvarn, om du inte redan har en, det är en av kökets mest användbara grejer.)

Vi ses!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *