Jag kör en leveransrunda nu på lördag den 14 augusti, men observera att utlämningsplatsen för Östra Södermalm är flyttad. Det beror framför allt på att vändplatsen på Skånegatan är avstängd på grund av ett bygge och att Bondens marknad har öppnat och därför är det många stora bilar som står parkerade längs gatan vilket gör det omöjligt att vända med den stora kylbilen. Därför tänker jag försöka stanna på Södermannagatan 46, strax ovanför Gotlandsgatan, ungefär. Jag tror att där finns en lastplats där jag ibland parkerade kylbilen för två år sedan. Det är inte långt bort från platsen på Skånegatan, man promenerar bara lite längre ner i allén längs Katarina Bangata. Låt oss försöka med det, så får vi se hur det fungerar.
Den här veckan har Julia styckat en gris som har fötts upp av Anders Ottosson. Den är lite mindre, så tänk på att styckdetaljerna ligger i det undre prisspannet. I dag tillverkar vi Lisas korv (hårt rostade enbär och fänkålsfrön, citronzest och ingefära, bland annat) och Frankfurter – den goda varmkorven – men även rillettes! Rabelais kallade det tydligen brun grismarmelad, men jag säger oftare franskt köttmos, och vanligtvis brer man det på bröd som ett mellanmål eller som en aperitif. Det är hur som helst fläsk som har sjudit sedan igår morse och som vi kommer att pilla sönder och röra ihop och montera i glasburkar först i eftermiddag. Jag brukade göra detta för fem år sedan och det var mycket populärt, men jag kan inte hitta någon bild så det får vänta till den är burkad. Det finns också isterband och flera sorters fryst korv och lite annat.
Nu är det sensommar, inte höst! Kornet är ännu inte tröskat här omkring och det är fortfarande hett när solen ligger på. Men jag känner oro för att sommaren ändå kommer att ta slut. Som den alltid gör. När jag var sjuk så fantiserade jag ofta om att när det var över så skulle jag vilja åka till Medelhavet för att få simma i det klara salta vattnet igen, i oktober när turistsäsongen tar slut. Minnena från barndomens och ungdomens resor har präglat mig. Nu när jag är frisk så känns det väldigt svårt att åka på en sådan semester; när vädret ballar ur och öarna brinner som följd av klimatförändringarna känns det sjukt att låtsas som ingenting och flyga växthusgasidiotiskt. Jag måste undersöka om jag kan ta kostnaden med en tågresa i stället.
I nästa vecka ska jag provjobba med en ny styckare. Nej, Julia ska inte sluta utan bara fokusera mer på produktionen. Om det faller väl ut så ska vi också försöka växla upp lite, målet blir sex grisar i månaden, så att det blir några pengar till oss alla. Vi får ta det steg för steg.
Nyss ringde en läkare från kirurgen som svar på min fråga på 1177 om när venporten, som jag har under huden uppe på bröstet, ska tas bort. Han sa att det kan de göra nu eftersom ingen mer cytostatikabehandling ska ges. Han skulle skicka en remiss. Det verkar som att de hade glömt bort det, liksom de glömde bort att kalla mig för att ta bort stygnen efter stomin. Jag känner mig lite bortglömd av vården, men det är tydligen väldigt vanligt att man känner så när man har gått igenom intensiv vård och varit omhändertagen och övervakad och provtagen ständigt och jämt under lång tid, och sedan plötsligt är botad. Det är som det ska, de ska ta hand om andra nu. Jag låter min deltidssjukskrivning ta slut om några dagar. Jag känner mig frisk, blir bara väldigt trött ibland, och jag ser mycket frisk ut, tycker jag. Det svarta håret växer ut, och jag tycker att jag ser tjugo år yngre ut än för några månader sedan. Jag är inte heller längre så där läskigt lik hur min pappa såg ut innan han dog, som jag var när jag var som sjukast.
Tyvärr så var jag lite försiktig i våras när jag planerade årets odlingar. Jag var rädd att jag som tidigare skulle sätta alldeles för mycket och få skördeångest längre fram och inte veta vad jag skulle göra av allting. Nu har jag alldeles för lite rödbetor, chili, morötter, bönor och annat! Bara tomaterna och potatisen räcker till. Jag ska utvidga grönsaksodlingen till nästa år. Det är märkligt hur betydelsefullt odlandet har blivit för mig. Jag tänker varje dag på hur fin min fruktlund ska bli och vad jag mer ska plantera där. Nu har jag två körsbärsträd, två plommonträd, ett körsbärsplommonträd (rotstammen av ett misslyckat ympat plommon), tre päronträd, två persikoträd, två mullbärsträd, och två sorters hallon som jag får vidareföröka själv om jag gillar sorterna. Sedan ska jag föröka mina jättegoda röda krusbär som jag har i vanliga trädgården, och försöka stamma upp dem. Till nästa år ska jag fundera över rader med vin och kanske en damm och massor av mer bär som kan växa under fruktträden. Det är bra att ha en dröm att flytta in i när oron angriper.