Nästa runda och en bra grej

Nästa leveransrunda blir på lördag den 21 januari, så ni får lite extra tid på er att beställa, fast det går bra att beställa redan nu på beställningsformuläret.
Liksom förra gången finns det, förutom det lufttorkade, bara frysta varor att beställa. Jag gör ingen ny korv förrän ni har ätit upp det som ligger i frysen! Där finns massor av korv och alla möjliga styckdetaljer. Och alla styckdetaljer är fortfarande kraftigt rabatterade med 20-30%. Vill du hämta upp beställningen i gårdsbutiken så går det också bra. Skriv bara gårdsbutiken som upphämtningsplats och önskat datum för upphämtning så ordnar jag att den ligger i frysboxen tills dess.
 
Jag är lite bekymrad över det bristande intresset för korvkurserna. Om jag inte snart får fler bokningar så måste jag börja ställa in de som ligger närmst i tid. Om ni vill hjälpa mig att sprida information om korvkurserna så finns här en flyer som ni kan sätta upp i närmsta fikarum eller stoppa i grannarnas brevlådor.
I förrgår hände något skönt som jag hoppas ska sätta tonen för resten av året. I tisdags skickade min offentliga försvarare in vårt svar på åklagarens åtal om arbetsmiljöbrott och önskad företagsbot om 150 000 kr, gällande när Julia skar sig i tummen för 1,5 år sedan. Igår ringde utredaren kommissarie Magnus för att berätta att åklagaren beslutat att lägga ner åtalet! Han ville ringa så fort som möjligt för att lysa upp den regntunga grå dagen, sa han. Jag är oerhört lättad. Det där har legat som en tung börda över mig alltsedan han ringde förra gången för två månader sedan och chockade mig med åtalet. Det har känts så absurt och overkligt från början till slut och det skrämmer mig att det är så små detaljer som kan avgöra ett litet företags överlevnad, och att någon med mindre stridslust än jag hade kunnat gå under på köpet, och att någon som inte vågar ta en risk kan drabbas av en svår ekonomisk smäll av rädsla för att beloppet kan bli ännu högre om man väljer att gå till rättegång, med ytterligare kostnader för offentlig försvarare som man får betala själv om man inte vinner i rätten. I mitt fall fanns det inget att tveka om när det gällde att bestrida boten eftersom varje annat val hade lett till att jag hade förlorat gård, hem, företag och inkomst.
/campaigns/org20085789295/sitesapi/files/images/20085789804/7208088369535890665.jpg
Och återigen orden. Orden som beskriver ett förlopp på så olika sätt om de kommer från en arbetsmiljöinspektör som inte vill sätta sig in i den verkliga arbetsmiljön på en arbetsplats, eller från en advokat som undersöker vad och varför något faktiskt har hänt och som väljer ord som inte ställer mig i dålig dager. Orden som kan sätta handlingar i relation till en lagtext, orden vars nyanser innebär skillnaden mellan vårdslöshet och oaktsamhet. Och så skrämmande är det att den som inte har orden är maktlös och kan råka riktigt illa ut. Det händer förstås hela tiden, när människor inte vill lyssna och försöka förstå. Men det här lärde jag mig mycket av.

Vi ses!

I uppförsbacke växlar man ner

Kylbilen är lagad, Hallelujah! Så jag kör en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 8 januari. Jag vet inte om det kommer att finnas någon efterfrågan, men det finns inget annat sätt att få reda på det än att lägga upp ett beställningsformulär, så det har jag gjort nu.
Den här gången finns det, förutom det lufttorkade, bara frysta varor på beställningsformuläret, men vilka frysta varor! Där ligger 183 paket korv av 14 olika sorter och alla sorters styckdetaljer som du eller grisen kan föreställa er. Och alla styckdetaljer är fortfarande kraftigt rabatterade med 20-30%. Självfallet är gårdsbutiken öppen som vanligt, men eftersom inte allt är utlagt i den lilla frysboxen så kan det vara värt att boka först på beställningsformuläret så att jag kan lägga ut grejerna i boxen.
Glättiga kursdeltagare
Nu måste jag påminna er om de tre korvkurser som jag har lagt ut datum för: den 22 januari, den 5 februari och den 19 februari. Även om jag kan känna mig lite stressad under förberedelserna inför kursen, så brukar jag alltid tycka att det är himla kul så fort kursdeltagarna dyker upp. Och jag kan ärligt säga att jag inte kan påminna mig en enda kursdeltagare under alla dessa år som inte har tyckt att det har varit väldigt väldigt roligt och väl värt pengarna. Och korven som ni gör får ni ta med hem, förstås. Kurserna ligger också på beställningsformuläret.

Jag vill göra extra mycket reklam för mina korvkurser just nu, för jag kommer att vara tvungen att förändra verksamheten i företaget en aning de följande månaderna. Jag kommer att vara deltidssjukskriven en tid framöver. Under cytostatikabehandlingen som sker varannan vecka, så blir jag ganska utslagen under den första veckan, men blir sedan starkare och starkare fram till nästa kur. Jag har lagt kurserna så att de ligger i slutet på den andra veckan, på söndagar, för då vet jag att jag kan klara av att hålla i dem utan problem.

Jag kommer att vara tvungen att minska företagets utgifter drastiskt under det här halvåret för att klara mig på min usla sjukpenning som grundas på 2021 då jag var sjukskriven mycket och hade väldigt dålig lönsamhet i företaget. Företagets största utgifter är råvara, personal och lån på fastigheten. Lånen kan jag inte göra någonting åt, men jag kan dra ned på inköpen av grisar och personalkostnader. På sätt och vis är nu överskottet i frysrummet plötsligt en stor tillgång, för där finns bra produkter att fortsätta sälja. Men januari-mars brukar vara en svår och oförutsägbar försäljningsperiod. Även om korvkurserna är intensivt arbete för mig, så är omkostnaderna för material, råvaror och personal betydligt lägre än för en dag i produktionen.

Jag skulle därför vilja be er som har gått kurs hos mig att hjälpa mig genom att tala om för era vänner på jobbet och i släkten att jag nu har dessa tre tillfällen och att uppmana dem att skaffa sig lite väsentlig kunskap och få god mat på köpet. Åh, nu minns jag den gudomliga spaghettifest som lunchen blev på den senaste kursen.

Och ni som ännu inte har gått en kurs hos mig tittar jag nu strängt på, och påpekar att det kanske är dags nu.

Jag fick många fina svar på mitt senaste nyhetsbrev. Var och en av dem gjorde mig varm och hoppfull. Jag kommer att svara på dem så småningom. Tack för er hjälp.

Förresten, på nyårsafton gjorde jag tonkatsu till U, det är så himla enkelt och gott! Det enda jobbiga är att ta hand om och filtrera frityroljan, men det har ni säkert ett bättre system för än jag. Och det behövs inte mycket kött, en stor urbenad kotlett räcker till två personer. Jag gjorde på två små och det blev över.

  • Skär kotletten i stavar som på bilden och salta dem.
  • Dubbelpanera i mjöl, som du daskar av innan du doppar stavarna i ägg och därefter i panko.
  • Gör en dippsås på lagom mycket ljus soja, risvinsvinäger, sesamolja och lite mirin, och rör ner riven ingefära och riven vitlök.
  • Fritera i omgångar tills gyllene, fiska upp med hålslev och lägg på hushållspapper i en skål.

Jag serverade min tonkatsu denna gång med fint strimlad vitkål som jag saltat och pressat ur och sedan blandat med lite finhackade hasselnötter, risvinsvinäger och lite till som jag inte minns, och med ett gott japanskt ris, dippsåsen ovan och lite köpt tonkatsusås av märket Red bull. Ja, det var ett slarvigt “recept”, men jag hoppas att ni kan bli sugna ändå. Inkomna korrigeringar kan jag förmedla i nästa veckobrev.

Vi ses!

Ord blir kött och kött blir ord

 

Det har inte varit någon produktion den här veckan. Vi behövde vila och jag trodde inte heller på så stor efterfrågan. Men det finns saker i gårdsbutiken. Fina köttbitar i frysen, både pâté och leverpastej med bäst-före-datum några dagar in på det nya året. Och så lufttorkat av alla sorter att lägga upp på vackra fat som fingermat på nyårsafton. Och kanske skulle det passa med en kokt med bröd eller en tunnbrödsrulle till vickning? Både Frankfurter och merguez ska finnas i frysboxen i gårdsbutiken. Ni behöver inte förboka på beställningsformuläret till helgen, om det inte är någon speciell fryst styckdetalj eller särskild fryst korv som ni vill försäkra er om att den finns i butikens frysbox. Man kan också alltid ringa och fråga mig om jag har och kan lägga ut något speciellt som du vill ha.

Jag hade en fin jul i år. Jag var hemma på kalkon hos min bror på juldagen och la märke till den fina ballongbilden från mitt barndomshem på väggen.

Bilden får mig att minnas doften från mina föräldrars bokhyllor och skrivbord. De där bilderna på luftballonger dyker också upp i Andrej Tarkovskijs film Solaris som har följt mig hela livet.

Jag har försökt skriva klart det här veckobrevet i några dagar, men det har kommit saker i vägen.

 

Jag träffade en läkare i förra veckan inför behandlingen. Vi skulle komma överens om vilken sorts behandling jag skulle få. Han frågade hur jag mådde och jag svarade att jag kände mig i bra form rent fysiskt. Jag sa att jag naturligtvis blev chockad av beskedet om en ny metastas, eftersom jag inte i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig det, men att jag nu såg på det som att det är en stor olägenhet som jag måste gå igenom för att bli av med den, men att det bara är att acceptera som det är. Han svarade att ja, men du förstår väl hur allvarligt det här är?

Det gjorde mig alldeles modfälld när han sa så. Modstulen. Jag tänkte på det där i två dagar och försökte analysera vad han sagt, vad jag kände, och varför han sa som han gjorde. Jag kom fram till att det inte kan finnas en enda situation där det kan vara bra för patienten att få höra något sådant. Om han lutade sig mot statistik och sannolikheter när han sa så, så har det ingenting med verkligheten att göra, eller med mig att göra, eftersom man inte kan föra ned sådant på individnivå. Så det var inte sanningen han kände sig tvungen att förmedla. Och det var inte erfarenhet, för han känner inte mig och mina erfarenheter skiljer sig från hans. Och om det bara var så att han ville ta ner mig på jorden så skulle den tanken inte ha varit mer till förmån för mitt läkande än den inställning som jag kom till honom med.

Ju mer jag tänkte på saken desto mer förvirrande kändes hans uttalande och jag kunde inte komma på någon annan anledning till att han sa så än att han själv var rädd för att misslyckas. Jag funderar på att skriva till honom och berätta för honom hur dumt sagt det var. Men vi var i varje fall båda överens om att jag skulle få en så tuff behandling som jag kan förväntas orka med.

  I förrgår opererade jag in en venport som underlättar medicineringen för den kur cytostatika vars första behandling jag påbörjade samma dag. Det var knappt två år sedan jag gick igenom mina två föregående kurer. Den här gången får jag en kraftig kombination av tre cytostatika av samma sort som första kuren, plus en antikropp som jag inte kunde få då när jag fortfarande hade en tumör i tarmen. Nu påminns jag om precis hur det kändes i kroppen av behandlingarna för två år sedan.

Det känns som att jag drack en stor liter lacknafta i förrgår. En hicka som kommer och går hade jag glömt bort. En kymighet på gränsen mellan yrsel och illamående känner jag igen. Det är värst den första och andra dagen, sedan avtar besvären för att försvinna efter en vecka. Därpå en vecka som normal innan nästa behandling. Jag tror att mina biverkningar känns lite värre den här gången men jag gissar att det beror på att utgångsläget, en mycket bättre hälsa, gör att diskrepansen mellan frisk och glad och förgiftad och sjuk blir större. Och jag har genomgående mycket mindre besvär av behandlingen än vad andra beskriver. Sex behandlingar blir det sammanlagt, ny röntgen efter fyra för att kontrollera att det som ska ske sker.

Jag känner mig säker på att kuren kommer att krympa metastasen i levern så pass att de kan genomföra en operation i början på april. Att jag skriver så är inte en besvärjelse utan min övertygelse. Jag skriver öppet om det som händer mig för att det gör det lättare för mig att bena upp vad jag känner och vad det är som jag måste förhålla mig till. Jag använder det här brevet som ett sätt att skapa lite struktur för mig själv och för att jag gillar tanken på att ni känner till vad som händer i mitt liv, och kanske skickar en tanke till mig. För mig är orden och språket betydelsefulla. De skapar världen när jag använder dem. 

Inom lingvistiken är performativ namnet på de språkhandlingar som blir verklighet när de utsägs. Ett löfte blir till när du uttalar jag lovarJag förklarar er nu för äkta makar, binder samman två människor juridiskt. Varde ljus! ja, vad hände där egentligen? En performativ kan vara en enkel genväg till hjärtat och den kan förändra verkligheten. Jag hatar dig! Jag älskar digOm jag ändå hade sagt något!

Den som säger eller skriver något skapar en struktur i en mångdimensionell rymd. Den som lyssnar eller läser vecklar ut strukturen utifrån sitt eget perspektiv. Tänk dig saker i ett tredimensionellt rum, hur olika de ter sig från olika positioner i rummet. Olika positioner ger olika perspektiv på sakerna. Lägg sedan till tidsdimensionen, relationerna orden emellan, och sedan alla dina minnen förknippade med de ingående orden, alla gånger du har hört dem förut, vilka relationer du förknippar med dem, vilka känslor och stämningar de väcker hos dig, och rytmen. Orden följer inte varandra på ett papper utan ringlar genom dimensionerna i en mycket komplex struktur. En text kan vara mer begriplig, eller mindre begriplig, eller mer eller mindre obegriplig, men allt hänger ändå på välviljan hos den som läser.

 

Nästa år i juni är det tio år sedan jag öppnade mitt charkuteri. När jag började tillverka korv så var det uteslutande för mitt eget nöjes skull. Även när jag började sälja korven så var jag bara intresserad av vad jag själv tyckte om den. Men efter hand upptäckte jag att jag var intresserad av den som ville äta min korv och av den som tyckte om min korv, och att några av dem tycktes vara intresserade av mig på ett eller annat sätt. Jag upptäckte att det fanns en stor tillfredsställelse i att veta att det fanns en annan människa som köpte min korv, tillagade den på sitt sätt, och njöt av att äta den. Det tog lång tid innan jag förstod att det faktiskt var så att jag njöt av tanken på att ett tiotal hushåll hade min korv på sitt middagsbord, och fick sina dagliga proteiner från något som jag och de hade skapat tillsammans.

Och i och med den märkliga relationen mellan er och mig så har ni kommit att bli en väldigt viktig del av min verksamhet. Av samma anledning så är det inte längre av intresse för mig att göra en korv för korvens egen skull, eller för min egen skull. Eller för den delen att skriva ord bara för att läsa dem själv och sedan bränna upp dem. Korven och köttet har sitt värde och sitt sammanhang när det konsumeras av någon, gärna i ett litet sällskap. Och maten blir godast när den binder samman människor.

En liten julhälsning bara

Nu har all snö smält bort kring min gård och åkrarna ligger bruna och gröna. Jag tänker inte låta slakta några grisar eller köra någon leveransrunda på några veckor faktiskt. Jag har en del produkter i gårdsbutikens kylar, bland annat pastej och pâté, bacon och alla sorters lufttorkat, och jag har mycket i den inre frysen, både styckdetaljer till fina reapriser och en mängd olika korvar. Men de frysta grejerna är bäst att boka på beställningsformuläret så att jag kan packa och lägga ut i butikens frysbox, för där är annars utbudet begränsat av utrymmet.

Det finns fortfarande några julskinkor kvar, för den som inte har fått tag på någon fin än. Och så vill jag påminna återigen om att den allra finaste julklappen är en korvkurs hos mig!

Här fanns det en lång bra text som jag skrev på i två timmar, men den slarvade MailChimp bort, så nu är jag arg som en babian och trött. Jag ska så snart som jag orkar byta till en mer pålitlig nyhetsbrevstjänst.

Jag klarar inte av att försöka skriva om texten nu, ni får titta på ett foto av några av mina tuppar i stället. De blev så glada när den kalla snön försvann. Men lite fakta som stod i den förlorade texten är att jag på torsdag i nästa vecka påbörjar en ny omgång om sex cytostatikabehandlingar. De kommer att ske varannan vecka och innefattar också antikroppen bevacizumab (Avastin). Efter fyra behandlingar görs en ny röntgen för att utvärdera om tumören krympt. Om allt går som det ska så kan det bli operation redan i april. Jag är glad att behandlingen kommer igång så snabbt.

Idag har dagsljuset varat lite lite längre än igår och i natt blir natten några sekunder kortare än den föregående. Så kommer det fortsätta och allt kommer att bli bättre och bättre ända tills träden står i blom i min fruktlund om några månader. Men vi får ta en dag i taget.

Vi ses!

Njut av mina juliga skinkor!

På lördag står jag och Julia och Ulrica på Bondens marknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm mellan 10 och 15, om allt går vägen. Då är det sista chansen för er som inte kan ta er till gårdsbutiken att handla jul- och nyårssmaskens av mig. Julia och jag har gjort mer pastej och pâté, den här gången på 100% nötlever, och ännu mer apelsinkorv. I morgon griljerar jag tre till nitritfria julskinkor som vi skivar upp och lägger 6-8 skivor av i paket till er som inte vill ha en hel julskinka.  Vi har också fortfarande prinskorvisterbandkallrökt fläsksida, förutom det frysta sortimentet av många olika korvarstyckdetaljer och höstflott. Vi lägger lite i butiken och tar med resten av det färska till marknaden, och det som inte går åt där lägger vi sedan också ut i gårdsbutiken.

Ni som vill ha hela julskinkor måste boka dem på beställningsformuläret, så tar vi med dem till marknaden nu på lördag eller lägger ut för upphämtning i gårdsbutiken till den dag ni anger i beställningen. Ni kan beställa varor ur hela det frysta sortimentet på samma sätt. Det kan dröja ett tag innan vi styckar nya grisar nu.

I morgon kommer advokaten för att tala med mig och Julia och se charkuteriet, så att han kan lägga upp en plan för mitt försvar. På eftermiddagen ska jag på läkarbesök på Akademiska för att diskutera den fortsatta behandlingen. Magnetröntgen visade att det bara rör sig om en metastas, men att den sitter lite klurigt till i levern i närheten av en artär, så de vill försöka krympa den med ytterligare en omgång cellgifter för att göra kirurgin rent tekniskt enklare och säkrare för mig. Cytostatikan fungerade ju oerhört bra förra gången och biverkningarna blir nog inte så farliga nu när jag är i mycket bättre fysisk form än då. Men det innebär förmodligen att operationen inte blir av förrän till sommaren tyvärr. Jag längtar mest efter julafton så att jag äntligen kan få vila i några dagar i sträck.

Nu är det bara en vecka kvar till vintersolståndet. Sedan vänder det, ljuset kommer tillbaka och allting kommer att ordna sig.

Vi ses!

Allt för julen, och några käppar i dem

Nu på lördag blir det äntligen en normal leveransrunda igen till Uppsala, Upplands Väsby och de sju stoppen i Stockholm. För er som är nya prenumeranter så finns platser och tider på den här kartan.

Utbudet är naturligtvis centrerat till julrelaterade produkter. En del finns det mycket av, annat är det begränsad tillgång till och det är svårt att säga vad vi kommer att kunna göra mer av, beroende på tillgång till råvaror och tid. Hittar du inte någon av produkterna så har den tagit slut, eller så tittar du under fel flik. Här är hur som helst en listning på julrelaterade saker som finns på beställningsformuläret när jag skickar ut nyhetsbrevet: hel rå julskinka och färdig, griljerad, skivad julskinkarullsyltaleverpastej (gör jag i morgon), prinskorv (gör jag i morgon), gårdens pâtéisterbandkallrökt sidfläskapelsinkorvhöstflott och fläskkorv. Jag har nog glömt något, så gå in och kolla på beställningsformuläret själva!

Glöm heller inte att den bästa julklappen är ett presentkort på en korvkurs hos mig! De finns tre kursdatum listade på beställningsformuläret under fliken Kurser, men man kan naturligtvis också ge bort ett presentkort på en kurs ett ospecificerat datum.

Om ni bara var intresserade av veckans produkter och hur man får tag på dem så kan ni sluta läsa här, för nu blir det lite tristare läsning.

Jag har råkat ut för par saker den senaste månaden som har tagit en hel del kraft att hantera. När jag drabbades av tjocktarmscancer för drygt två år sedan så bestämde jag mig genast för att vara helt öppen med vad jag råkade ut för, och det visade sig vara ett mycket bra val för mig och uppskattat av omgivningen. Jag tror att det beror på att om man ger förtroende så får man förtroende, visar man tillit så får man tillit tillbaka, och det blir lättare för alla om man pratar öppet om de viktiga och svåra sakerna. Därför tänker jag vara lika öppen med vad som har hänt nu.

För två veckor sedan så gick jag in och tittade i min journal för att se provsvaren på min njurstatus som måste kollas inför datortomografin med kontrastvätska som skulle göras som 1,5-årskontroll efter den avslutade cancerbehandlingen. Då såg jag att en cancermarkör som de också hade testat för hade stegrats kraftigt. Kirurgmottagningen reagerade snabbt på min upptäckt och skickade mig på datortomografi ett par dagar senare och jag fick tala med läkare om vad det kunde röra sig om. När bilderna analyserats så fick jag veta att det rörde sig om en metastas som har växt till på levern. Med största sannolikhet så beror det på att de missade några cancerceller när de skar bort halva min lever för ett och ett halvt år sedan, för metastasen sitter nära där snittet gjordes, och att dessa cancerceller sedan klarade den efterföljande cytostatikabehandlingen. Hur som helst så har jag gjort en magnetröntgen idag för att de ska få en exaktare bild av hur metastasen sitter och dessa bilder kommer att bedömas av kirurger och onkologer på torsdag förmodligen, och då gör de en plan för ingreppet som ska göras. För kirurgi blir det, och det händer förmodligen ganska snart. Om kön för operation på Akademiska är för lång så kommer de erbjuda mig plats på Karolinska i Huddinge.

När jag först såg provsvaren så blev jag livrädd och drabbades av en oerhört stark ångest. Det var faktiskt mycket värre än när de upptäckte cancern första gången, för då var jag så medtagen. Jag har känt mig ganska stark på sistone och det fanns inte i min föreställningsvärld att det här kunde hända. Men det dröjde bara två eller tre dagar tills ett lugn kom tillbaka till mig och jag kände starkt att det är inte det här jag kommer att dö av. Det här är en väldigt stor besvärlighet, som kommer olämpligt och som kommer att vara jobbig och påfrestande, men det är inget som kommer att döda mig. Så därför är det bara att ta det som det kommer. Ett steg i taget, och utan att spekulera om framtiden. Så klarade jag det förra gången och det kommer att hjälpa mig den här gången också.

För en månad sedan så hände en annan grej, som jag faktiskt tycker är värre, hur konstigt det än kan låta. En poliskommissarie ringde upp mig och berättade att en åklagare vill ge mig en företagsbot på 150 000 kronor för vad hon påstår är ett arbetsmiljöbrott med vållande till kroppsskada till följd. Detta till följd av att min oerhört kompetenta medarbetare Julia skar sig olyckligt i tummen när hon skulle rista svålen på en gris för femton månader sedan. Åklagaren hävdar att jag inte har haft regelbundna och dokumenterade faroanalyser samt skriftliga instruktioner för farliga arbetsmoment, och att detta orsakat olyckan. Jag är av en annan åsikt. Eftersom jag inte har pengarna för att betala en sådan stor bot, utan skulle förlora både företaget och gården, både min försörjning och mitt hem, om det blir påföljden, så kommer jag att bestrida detta och det kommer då gå till domstol där jag får hoppas på ett bättre resultat. Jag har fått mycket stöd från en av er kunder, som är advokat och som har gett råd och skissat på hur jag kan argumentera. Och i fredags talade jag med en av landets mest erfarna miljöbrottsadvokater som verkade väldigt sympatisk, kunnig och erfaren, och frågade om han ville bli min offentliga försvarare, och det tackade han ja till. Nu väntar vi bara på att domstolen ska ge honom ett förordnande, därefter så börjar han arbeta direkt, i första hand på det svar som jag har fått anstånd till den 21 januari med att lämna till åklagaren. Nu får advokaten, åklagaren och kommissarien, som alla känner varandra, dansa sin dans och göra det som de kan bäst. Jag kan inte göra mer än så, förrän de bjuder in mig i dansen, med då ska de få se.

På väg till Bondens julmarknad i lördags morse så gick multiremmen på kylbilen av, men då började jag nästan fnissa, för det blev så absurt. Och jag kom fram till marknaden, även om det var trögt att styra utan servo. Men därför kommer jag på lördag i en skåpbil som det står CircleK på, i stället för kylbilen. K står för Kristofer och Circle har väl något med återvinning att göra.

Jag vill understryka att det inte är ett dugg synd om mig, och ömkan är något som varken jag eller ni mår bra av. Det som har hänt har hänt, utan anledning och utan mening, och nu gäller det bara att reda upp situationerna. Jag skrev inte det här för att få er sympati, den känner jag redan och den är jag så tacksam över, så jag säger precis som vanligt:

Vi ses!

Gårdens pâté, rullsylta och skivad julskinka

Vi gör som förra veckan; jag, Julia och Ulrica kör Bondens julmarknad på Katarina bangata på Södermalm på lördag den 3 december mellan 10 och 15, och ni lägger en beställning på framför allt frysta varor på beställningsformuläret och hämtar upp den på marknaden eller i gårdsbutiken.
Igår gjorde vi Gårdens pâté, fast i år på nötlever i stället för grislever. Mitt recept är baserat på ett franskt recept, så den innehåller bland annat rödvin, vitlök, mjölk, ägg och en typisk fransk kryddblandning.
Idag har vi gjort rullsylta och griljerat och skivat julskinkorna som sjöd sous vide över natten. Jag åt nyss julskinkan till middag och tyckte att det var mycket god. Jag brukar vanligtvis bara vilja ha en skiva julskinka, men i kväll åt jag fyra, och något säger väl det. Rullsyltan har jag inte smakat än, men jag drog upp kryddpepparn från 1 gram per kilo smet till 1,5 gram i år för att spegla min minskade kryddpepparintolerans, så den är nog lite juligare i år än tidigare.
Alla 80 leverpastejerna som jag tog med till julmarknaden försvann innan dagen var slut, och de som jag hade lämnat kvar i gårdsbutiken var försvunna när jag kom hem igen, så det verkar som att ni är många som gillar den. Vi ska göra en till omgång innan jul, så oroa er inte. Likaså kommer vi att göra mer prinskorv, kanske redan i nästa vecka. Tyvärr så har vi lite dåligt med späck för tillfället och det sätter vissa begränsningar, men om det är något som ni tycker eller tror att vi har glömt inför jul så får ni gärna berätta det för mig.

Vi ses!

Apelsinkorv, chipolata och pastejexperiment

På lördag (26/11) står jag och Julia och Ulrica på Bondens julmarknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm. Vi kommer att ha med oss styckdetaljer från två grisar som jag hämtar från slakteriet i morgon, och färsk apelsinkorv och chipolata som vi gjorde idag. I morgon ska jag för första gången göra min fantastiska leverpastej på hälften grislever och hälften nötlever från Julias ungtjurar som slaktades i förra veckan. Jag kan inte ge några garantier, men det skulle verkligen förvåna mig om den inte blir lika god som vanligt. Den kommer vi också att ta med oss till marknaden.

Dessutom kommer vi att ta med oss nya omgångar av Landjäger och Pfefferbeisser, ni vet de där två korvarna som passar ganska bra till en öl men ännu bättre på en vandring, och ett begränsat urval av alla de frysta korvar som vi har. MEN det går att beställa allt färskt och fryst – julskinkorkorvar och REA-styckdetaljer till exempel – som finns på beställningsformuläret och få det levererat till julmarknaden på Södermalm, eller hämta det i gårdsbutiken i helgen. Om du vill ha det levererat till marknaden så är det bäst att du hämtar upp det på förmiddagen om du vill att det inte ska tina, för vi har ingen plats i den lilla frysen där utan kommer att förvara kassarna i frigolitlådor eller plastlådor med kylklampar. Och var snäll och lägg inga beställningar senare än 16:00 på fredag, för jag måste få vila lite innan den långa lördagen.

Apelsinkorven brukar jag göra framför allt till jul i ett försök att skapa en egen tradition. Jag tycker mycket om den och många kunder älskar den, men det finns de tomtar som inte är så förtjusta faktiskt. Chipolata med salvia gör jag inte heller så ofta, men igår längtade jag lite efter en sån där mild korv med salviasmak som man kan äta till helgfrukosten, kanske med äggröra eller vita bönor i tomatsås om man är lagd åt det hållet.

Har ni sett att min kompis Lisa Förare Winbladh har börjat lägga ut texter på TisselTassel? Ja, det är den Lisa som gett upphov till Lisas korv genom att tipsa mig om den geniala smakkombinationen hårt rostade enbär och fänkålsfrön. Jag tycker att Lisa är landets bästa matskribent och egentligen den enda vars recept man helt och fullt kan lita på att de ger utdelning. Jag har då åtminstone aldrig blivit besviken. Dessutom är hon väldigt underhållande, söt och klok, och lånar alltid ut sin toalett till mig om jag blir pinknödig på leveransrundan.

Har ni tänkt på att nästan all musik blir mycket bättre när det är vindstilla och ligger ett tjockt lager snö på marken?

Vi ses!

Månadens sista leveransrunda

Det blir en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 19 november. På beställnings-formuläret ligger styckdetaljerna från grisarna Julia styckade i förra veckan och många olika sorters korv, bland annat citron/kummin/mejram-korvfänkålssalsicciaThüringer Rostbratwurstfläskmerguezfläskkorvisterbandukrainsk kovbasaFrankfurterLeberkäsefalukorvprinskorv och Toulouse-korv. Det finns också flera sorters lufttorkat och så alla julskinkorna förstås.

Jag får många frågor om när leverpastejen kommer igen. Att jag inte gör mer av den beror bara på att jag inte får tillbaka levrarna så ofta från grisarna, så jag lider av en konstant leverbrist. Men Julia lät slakta några av sina ungtjurar idag, så vi funderar på att prova med att dryga ut pastejen med ungnötlever som ett test och dessutom prova att göra gårdens pâté på den. Jag återkommer om det i nästa veckobrev.

Även om inte försäljningen var särskilt omfattande, och trots att det var ganska slitsamt, så var det väldigt kul att stå på naturvinsfestivalen Avskalat i helgen. Det var roligt att snacka med de besökare som kom fram och provsmakade det lufttorkade, för de var nyfikna och hade öppna sinnen. Jag kom på efter ett tag att det finns en del paralleller mellan naturvinsfilosofin och mitt sätt att arbeta, inte minst när det gäller det lufttorkade; jag går inte in och detaljstyr utan förlitar mig på att naturliga processer ska göra det mesta av jobbet åt mig, och det är inte viktigt för mig att resultatet blir likadant varje gång, till exempel.
Det var också givande att träffa andra små livsmedelsproducenter och känna ett slags gemenskap i att vi slåss med likartade problem, och har liknande drivkrafter. Jag stod till exempel mellan VAK, som gör tillsatsfri färdigmat av sous vide:ade långkok, och Törst, som gör läskedrycker utan tillsatser. Jag provade så många av deras produkter som jag kunde och fick, och tyckte att allt var mycket gott, och att de var tillräckligt trevliga för att länkas till här. Dessutom var Maria Printz där och lagade en underbar galette på sörmländska råvaror till mig. Hon är en viktig matperson, bland annat grundare av Printz Bageri och Korv & Bröd-festivalen, som har betytt enormt mycket för lokal mat och mathantverk av alla slag, och som ständigt startar nya matprojekt i en takt så att man blir alldeles matt.

Vi ses!

Fram för hållning av FKS & C/K/M!

Den här helgen blir det ingen leveransrunda eftersom jag står på naturvins- och ciderfestivalen AVSKALAT på Münchenbryggeriet i Stockholm både fredag och lördag. Men jag har lagt upp ett beställningsformulär för leveransrundan den 19 november redan nu. Tanken är att jag ska snärja nya kunder på festivalen och få dem att beställa grejer redan till påföljande lördag, när de är lite glada i hatten av alla underbara viner de har fått prova. Så om ni vill försäkra er om att få er beskärda del så kan ni gå in och beställa/beskära redan nu. Om ni nöjer er med det som blir över så kan ni vänta till nästa vecka med att beställa.Om ni har akut FKS & C/K/M-abstinens av brist på fänkålssalsiccia och citron/kummin/mejram-korv så får ni komma förbi festivalen och handla där av mig. Vill ni ha gratis entré så har jag några platser på gästlistan som ni kan få om ni svarar direkt på det här brevet.

Jag gjorde korvarna idag medan Julia styckade de två grisarna som jag hämtade från slakteriet igår. De var kring hundra kilo i slaktvikt, så räkna med att styckdetaljerna ligger i det undre prisspannet på beställningsformuläret.

Vi har inte bestämt produktionen för nästa vecka än, så vi är mottagliga för förslag på vad för korv vi ska göra då. Svara bara på det här brevet så ska vi se vad vi kan göra.

Jo förresten, vi hittade en låda i frysen med julskinkor från förra året. Naturligtvis är det inget fel på dem, men jag har ändå satt ned priset på dem med 25% för att bli av med dem. På beställningsformuläret har de namnet fjolårsjulskinka. De är liksom årets skinkor inte kokta utan råa och bör alltså både tinas och tillagas innan förtäring.

Bilden högst upp tog jag när jag gick från jobbet vid halv fem i eftermiddags. Det kändes som mitt i natten. Jag har svårt för det här, för när det blir så mörkt så känns det för mig som att klockan är tio på kvällen och det är dags att lägga sig. Så i stället för att fortsätta att arbeta när jag kommer in i huset så vill jag bara sjunka ner i soffan och roa mig med att friska upp min italienska på Duolingo eller titta på någon bra serie och äta nötter och glass. Eller så sitter jag bara och fantiserar om vad jag skulle vilja göra när ljuset kommer tillbaka. Idag tänkte jag att jag vill bygga en riktigt rejäl jordkällare och göra det själv och ordentligt. Hyra en stor jäkla grävmaskin och kanske gräva en damm när jag ändå är på gång! Det skulle jag orka om bara ljuset kommer tillbaka. Nä, nu måste jag gå och lägga mig för att sova.

Vi ses!