Leveransrunda till helgen

Ja, det blir äntligen en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 1 oktober.

Mycket av köttet på beställningsformuläret kommer att komma från en gris (102,6 kg slaktvikt) som jag ska hämta från slakteriet idag och som har tillbringat sitt liv hos Anders Ottosson här i Torstuna, och som vi styckar idag och i morgon. Vi har också en imponerande lista av korv och chark på beställningsformuläret:

  • Salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin
  • Citron/kummin/mejram-korv
  • Nürnberger Rostbratwürstchen
  • Münchener Leberkäse
  • Falukorv
  • Frankfurter
  • Isterband
  • Höstflott i större och mindre burk!
  • Senap
  • Kassler!
  • Bacon
  • Kallrökt lardo
  • Lufttorkat ytterlår
  • Lufttorkad karré
  • Lufttorkad kotlett
  • Lufttorkade isterband
  • Pfefferbeisser
  • Landjäger

Det där går väl ändå inte att motstå?

Årets Mat och människor i Fjärdhundraland blev en mycket lyckad tillställning. Vi serverade drygt 300 smakprovstallrikar, 45 Nöff bourguignon och 22 äpplen. Som vanligt glömde jag att fotografera, men U tog några bilder. Vid slutet av dagen var vi ganska trötta.Jag vill gärna stå mer på Bondens marknad på Södermalm i oktober, men det hänger på om jag hittar medhjälpare. Jag meddelar i nästa veckobrev när jag vet mer. Sedan planerar jag också att stå på några av julmarknaderna som de har där från första advent och framåt.

Jag har min kära Sonja hos mig nu och det gör mig lite mindre flexibel. Men jag får mer av dagliga promenader, vilket nog är bra för mig. Jag blev glad att se att hon fullständigt ignorerar hönsen, även när de kommer springande mot oss. Hönsen tvärstannar när de ser att jag kommer med Sonja och sedan springer de undan. Det fungerar bra.

I lördags mustade jag och U 35 liter must på mina äpplen. Det gick smidigare än jag trodde och nu har jag den i Bag-in-Box-påsar som borde räcka fram till jul. Jag blev lite sugen på att starta en mustverksamhet, men blev avtänd av den investering på ungefär en halv miljon i maskiner som skulle krävas. Fast jag tror samtidigt att det skulle betala sig ganska snabbt. Men man måste inte följa varje dröm som dyker upp i huvudet.

Vi ses!

Söndagsnöje

Den här helgen blir det varken leveransrunda eller marknad för mig. I stället blir det jippo här på gården på söndag. Då går årets Mat och människor i Fjärdhundraland av stapel, med ett tjugotal gårdar, livsmedelsproducenter, kaféer och andra matställen  som bjuder på sin egen smakprovstallrik med lokala delikatesser för 40 kronor. På en del ställen blir det också´annan mat, och försäljning, eller andra aktiviteter. Hos mig kan man till exempel få en Nöff bourguignon som Rikard har gjort för att visa hur gott man kan göra av styckdetaljen fläskduva. Man kan också beundra hönsen och gårdsbutiken är naturligtvis öppen som vanligt. Vi har precis gjort en massa fänkålssalsicciacitron/kummin/mejram-korv och Nürnberger Rostbratwürstchenisterband och bacon som kylarna kommer att vara fulla av. Dessutom kommer vi att ha mycket av allt det lufttorkade som kommer att finnas representerat på provsmakningstallriken, inklusive de lufttorkade isterbanden. Och så har vi gjort årets första Höstflott idag, med trattkantareller från Anderssons skog, lök och mina Åkeröäpplen!

Det är ett bra äppelår hos mig och jag njuter av mina Åkerö varje dag. På lördag tänker jag skörda dem och Sävstaholm och den tredje sorten som jag har glömt namnet på, och ställa mig och musta så att jag har must ända till våren förhoppningsvis. Förr brukade jag göra cider, men det var ju meningslöst för den blev så god att den försvann på en månad när den väl var klar.

Nä, nu hinner jag inte skriva mer!

Vi ses!

Ett val mellan sju korvar är svårare

Det var väldigt roligt att stå på Bondens egen marknad på Katarina bangata i lördags. Många av kunderna från 2019, då jag senast stod där, dök upp igen, och många av er också. Det var mycket folk och vi sålde slut på många av styckdetaljerna och mycket av charken. Eftersom vi ska stå där på lördag igen och inte styckar någon ytterligare gris den här veckan så får vi i stället producera massor av korv idag och i morgon.

När jag fick höra på marknaden att mina ukrainska kunder var mycket nöjda med den kovbasa som jag gjorde i våras, och sa att den smakade precis som den skulle, så bestämde jag genast av vi skulle göra mer av den, och naturligtvis vill jag ha mina signaturkorvar salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin och citron/kummin/mejram-korven till försäljning på marknaden, så de tillverkar vi också idag eller i morgon. Min fläskmerguez får bli det starka och smala alternativet och Münchener Leberkäse får stå för det exotiska inslaget. Jag packar också isterband och kallrökt sidfläsk d v s bacon direkt från röken, och så mycket lufttorkat som jag hinner skiva. Förutom de styckdetaljer som vi har kvar från de senast styckade grisarna så tar vi med en del fina detaljer i fryst format. Är det något särskilt ni önskar?

Jag hoppas att ni tittar förbi för så här roligt kommer det att bli igen på lördag. Rikard och Albin ser ju inte ut så där egentligen, men kameran valde att applicera något slags komedi-filter på oss.
Ditt privata val av middagsmat får inte så stora konsekvenser. Väljer du fel korv till lördagsmiddagen så kan du skratta åt det och göra ett nytt val nästa lördag. Ibland är valen i privatlivet svåra och får större konsekvenser; ska jag försöka sluta dricka på det här destruktiva sättet, ska jag lämna den här nedbrytande relationen? De valen är oerhört viktiga och får enorma konsekvenser för dig och din omgivning, och i förlängningen kanske till och med för samhället.

Ibland har du inget val; livet förändras dramatiskt utan att du fått välja och du får nu acceptera det och försöka hantera situationen som du plötsligt befinner dig i. Du drabbas av sjukdom. Din älskade drabbas av sjukdom. Ditt land blir utsatt för ett anfallskrig. Grannens vulkan får ett utbrott. Det går inte att leva ett liv i ständig rädsla för att något sådant ska hända, men när det händer så blir det allvar och du måste förhålla dig till det. Vi klarade faktiskt av corona-pandemin ganska bra. Världen över gjordes enorma ansträngningar, till svindlande kostnader, och det verkar som att det lyckades någorlunda, även om det inte är riktigt över. Vi borde ha lärt oss något av det.

Valet på söndag skrämmer mig, för det är inte bara mitt val. Dels är jag väldigt orolig för att vi ska få in fascister i regeringen, men framför allt så skrämmer det mig att klimatfrågan har fått så lite utrymme inför valet, trots att det är den allra viktigaste frågan för alla människor på hela den här planeten, och borde överskugga alla andra frågor. Om vi inte är beredda att göra något för att sakta ner klimatförändringarna och tackla de redan nu oundvikliga konsekvenserna, så har vi ingen demokrati, välfärd och jämlikhet att skydda framöver. Då spelar inte längre någonting utanför våra egna sketna liv någon roll. Egoismen och empatilösheten kommer forma vårt samhälles sista decennium, innan konflikter, krig och flyktingströmmar till följd av naturkatastrofer och klimatets förändringar av förutsättningarna för liv i olika delar av världen, får vår trygga oas att till sist kollapsa. För mig finns tyvärr inte längre något alternativ till att i riksdagsvalet rösta på det enda parti som tycks ta de här frågorna på allvar, trots att jag inte delar det partiets analyser av och idéer till lösningar på många andra områden.

Det tredje och det mest skrämmande kanske är att vi framställer det som att vi har ett val, för det är ju inte ett val utan en situation som vi har drabbats av. Vi kan inte välja att inte handla i den här situationen. Vår uppgift nu är att analysera och försöka förstå vad som krävs och hur vi bäst och effektivast och snabbast kan anpassa våra liv och vårt samhälle för att undvika en kollaps och bygga upp ett fungerande samhälle för framtiden. Det finns inget alternativ till det.

Om man fantiserar kring hur det skulle gå till och vad som krävs, så är det inte ens en så tråkig eller svår uppgift. Tvärtom så är den ganska fantasieggande. Hur skulle det kännas till exempel att veta att vårt samhälle var helt självförsörjande på förnybar energi? Hur skulle det kännas att blåsa Putin genom att hela EU ställde upp solidariskt för varandra och hjälptes åt att eliminera all energiproduktion baserad på kol, olja och gas? Hur skulle det kännas om var och en av oss skulle ha råd att köpa en elbil eller fick åka gratis i kollektivtrafiken? Hur skulle det kännas om vi i Sverige var självförsörjande på livsmedel och kunde handla lokalt producerad mat efter säsong? Hur skulle det kännas om vi hade ett varierat mer småskaligt jordbruk, utan monokulturer, riktiga skogar, i stället för granplantager, om vi hade betesmarker och en biologisk mångfald som säkrade framtiden? Om vi byggde riktiga saker som höll och som gick att laga och återvinna? Hur skönt skulle det inte vara om jag slapp se det berg av plast som jag bygger upp för återvinningen varje månad?

Om du säger att jag är naiv, så säger jag att du är naiv som litar på vad jag stoppar i mina korvar. Jag är glad att du är så naiv, för allt bygger på den tillit vi har till varandra. Du betalar mig med dina osynliga elektroniska pengar som jag naivt förväntar mig, och du äter naivt min korv som jag lovar att jag inte stoppar några dumheter i. Allt bygger på tillit.

Vi ses!

Leveranslördag och Stockholms-tittut

Igår korvade jag och Julia hela dagen. Vi gjorde ännu mer isterband och Pfefferbeisser, klara om några veckor, och Frankfurter och biała kiełbasa – den polskinspirerade korven smaksatt med vitlök, timjan och mejram – som båda blir färdiga att packa idag. De två sistnämnda finns på beställningsformuläret för utkörning till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 27 augusti.

Vi har också nyrökt bacon, som vi ska skära i bitar och packa idag, och nysmält flott, och vi ska skiva och packa mer kallrökt lardolufttorkad karré och lufttorkat ytterlår. Till det kommer alla fina styckdetaljer som vi har kvar från grisarna vi styckade i förra veckan och flera olika sorters fryst korv. Och glöm inte den historiska grovmalda, starka senapen. Se så, förgyll min lördag med en fin beställning!

De två följande lördagarna – den 3 och den 10 september – är det tänkt att jag ska stå på Bondens egen marknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm. Då kan ni titta och klämma på köttet innan ni bär hem det, och diskutera eventuell tillagning med mig och Rikard. Vi kommer inte att ta kort, det är för dyrt, men swish och jämna pengar går bra.

Nu har jag lärt lärjungarna att gå in i hönshuset och sitta på pinne när de sover. De växer, men de är fortfarande lika charmiga. De har hittat min köksträdgård, men de sprätter mest i landen för att hitta insekter, jag har inte sett dem göra någon åverkan på de kvarvarande grönsakerna. Kanske har de tagit de sista jordgubbarna, men det kan de väl få göra. I år har jag lärt mig vad som händer när man inte gallrar morötterna. De får alla möjliga olika storlekar, och många blir väldigt knöliga när de växer alldeles intill varandra. Min delvis morotsfärgade lärjunge Brandgulius är jag mycket förtjust i för tillfället. Hen blev trygg och kelig igår efter ett par pussar. Det blir väl de flesta. Se så fin hen är.

Jag är fortfarande rädd för att räven ska komma och äta upp mina unghöns. Igår kväll när jag gick ner i trädgården för att kolla om mina Åkerö-äpplen börjar mogna, så kände jag en stark rävlukt när jag böjde mig ner för att ta upp ett äpple från marken. Det är en myskaktig lukt som jag känner i skogen ibland och som jag åtminstone tror kommer från räv, och som inte alla verkar ha förmågan att känna. Jag ska gå runt och kissa lite här och var på tomten för att markera mitt revir och förhoppningsvis skrämma bort den. Äpplena är inte mogna än.

Upphittat på gården: cykelverktyg och en cykelbaklykta och ett guldfärgat örhänge utan diamanter och rubiner. Återfås mot beskrivningar.

Vi ses!

Leverans på lördag

Idag har jag hämtat två stora Knivsta-grisar från slakteriet och hängt upp halvorna i kylrummet. I morgon bitti börjar jag och Julia att stycka dem. Har du några speciella önskemål om styckdetaljer så bör du skicka dem till mig snarast, om de ska komma från de här grisarna. Jag har annars lagt upp de detaljer som vi vanligtvis brukar stycka ut på beställningsformuläret, för leverans till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 20 augusti. Förutom styckdetaljer så finns det bland annat isterbandfänkålssalsicciac/k/m-korv och leverpastej att beställa. Det finns också rent flott, en del lufttorkat och flera sorters fryst korv att välja bland. Gör din beställning i tid och när du är hungrig, så blir den bättre!

I helgen höll jag och U i korvkaféet. Det var roligt och lärorikt. Först kom det ingen alls under några timmar och sedan kom alla på en gång. Nu har jag lärt mig att man måste vara tre personer under lunchtimmarna 12:30-14:30; en som sköter om grillen, har koll på värmen och har korvar i kö hela tiden, en som tar emot beställningar, tar betalt och tar hand om gästerna, och en som sköter dryck, bakelser och bröd och förbereder tallrikarna med tillbehör till beställningarna. Jag vet inte om det blir fler korvkaféer den här säsongen, det finns det kanske inte tid till, men det kommer definitivt att bli fler nästa sommar, för det har varit roligt.

Nu blir det mörkt alldeles för tidigt på kvällarna igen. Jag försöker lära kycklingarna, eller unghönsen kanske jag ska kalla dem nu, att gå in i hönshuset när det skymmer och inte stanna kvar i rastgården och sova där på marken. De har ännu inte riktigt förstått det där med att sova på pinne på natten. De gör allt längre utflykter på dagarna när jag låter grinden till rastgården stå öppen. Ibland blir jag orolig när jag inte ser var de är till att börja med, men oftast hittar jag dem under vegetationen någonstans när deras pip avslöjar dem. Själv känner jag en dov rädsla för det kommande mörkret, men jag försöker att påminna mig hur stoikerna skulle sett på saken. Det är ingenting jag kan göra någonting åt, det är sådan världen är, jag får acceptera det och se det vackra i det som händer. Bönderna tröskar hela dagarna och det ligger en doft av spannmål och halm över bygden.

Vi ses!

Korvkurs, förmaningar, äntlig pastej och korvkafé till helgen

Den här veckan blir det ingen utkörning av beställningar. I stället ska jag och U köra korvkafé med huvudnumren Korv med bröd och Korvtallrik på den salta sidan, och Rönnabakelse och Evas kardemummabullar på den söta sidan. Så den här helgen får ni komma ut hit, till lugnet i verkligheten, i stället för att virra runt bland betongen i stan, om ni vill ha korv. På söndag är det dessutom den sista chansen att delta i Rebusrundan, om ni vill tävla och vinna priser.

Idag tillverkas det både salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vincitron/kummin/mejram-korv och en omgång leverpastej i charken. De packas i morgon och kommer ut i butiken till i morgon eftermiddag.

Det hade kommit in väldigt få beställningar från Stockholm när jag började packa i fredags, så jag bestämde mig för att ställa in körningen till Stockholm och bara åka till Uppsala. Det kändes varken ekonomiskt eller miljömässigt försvarbart att köra till Stockholm och tillbaka med så lite mat. Senare på dagen, efter att jag hade meddelat mitt beslut till de få beställarna, så ramlade det förstås in tre stora beställningar, men då var det för sent att ändra tillbaka, tyckte jag. Jag berättar detta för att uppmana er att lägga er beställning så snart ni vet att ni vill göra en. Då är det större chans att jag inte ställer in, och det blir lättare för mig att planera min tid. Tack på förhand.

Nu har jag bestämt att nästa korvkurs blir den 23 oktober! Gå genast in och försäkra er om en av de sex platserna!


Konserten med Bobo Stensson trio på Forsby kvarn i lördags var fantastisk! Det är så här vi har det på vischan när ni inte ser; världsberömda musiker kommer och spelar i en underbart vacker och avslappnad miljö, och man kan stå och småprata med dem i pausen. Trummisen Jon kände till mina grejer sedan tidigare, liksom Bobo som jag träffade på Forsby kvarn vid hans förra spelning för några år sedan. Båda kom till min gård dagen efter på vägen hem, och blåste gaget i gårdsbutiken, och hälsade på kycklingarna. Det tycks vara många musiker som också tycker om att njuta av bra mat.

Det är lustigt att det är först som vuxen charkuterist som jag får träffa och umgås lite med musiker som jag beundrade så på 80-talet, när jag själv hade ambitioner som saxofonist, men som jag då aldrig vågade kontakta för att fråga hur man gjorde. Att det är först nu som jag vet hur jag skulle ha gjort då för att förverkliga mina drömmar, i stället för att gå och vänta på att någon annan skulle göra det åt mig. När jag tänker efter så inser jag att det inte längre finns någon ånger i det, det är bara ett konstaterande, med ett småleende.

Det kommer nya konserter på Forsby kvarn varje lördag i augusti. Gå in och följ dem på Facebook eller Instagram så hittar ni mer information.

Jo tack, lärjungarna mår bra. Häromdagen släppte jag ut dem i friheten utanför hönsgården för första gången, och gav dem dessutom putskött från charken att äta. De blev som galna av lycka. Jag noterade att ett sätt att uttrycka glädje, eller tillfredsställelse, eller något annat positivt i ett hönsliv tycks vara att fälla upp stjärtfjädrarna. Titta på bilden i brevhuvudet så förstår ni vad jag menar.

Vi ses!

Fläsk, torkade korvar, rebusar och konserter

Nu på lördag den 6 augusti kör jag en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm med vad vi har att erbjuda den här veckan. På beställningsformuläret står alla utlämningsställen och tiderna som jag står där. Eftersom jag alltid brukar komma för tidigt till Brommaplan så tidigarelägger jag det stoppet en kvart från och med nu, och lämnar alltså ut där mellan 16:30 och 16:40. Jag har också kortat stoppet i Mälarhöjden med fem minuter till 16:00-16:10.

Just nu står Julia och Rikard och styckar två grisar från Mats Lundqvist, som kommer att ge stora fina styckdetaljer från hela grisen. Jag kommer strax att gå ut i charken och förpacka och etikettera gårdens salami och lufttorkade isterband – den svenska salamin. I övrigt finns det många sorters korv och skivat lufttorkat att välja bland. Kika in på beställningsformuläret så får du se.

Helgens kaféverksamhet och trädgårdsjippot i söndags var lyckat. Det är ganska arbetsintensivt med kaféet, men den här gången fick vi hjälp av Albin. Det kanske inte kortsiktigt är så lönsamt heller, men det finns ett stort värde i att gästerna får prova hur korvarna smakar när de är väl tillagade och med goda tillbehör.  En del nya besökare verkar bli förvånade över hur god korven är, och många köper med sig något hem från gårdsbutiken. Jag tror att ganska många av de nya gästerna är boende från omgivningarna som faktiskt inte kände till min verksamhet innan. Och så är det väldigt trevligt att småprata med gästerna, både gamla bekanta från leveransrundorna och de nya, att svara på frågor och berätta om verksamheten och gården.

Att se att gästerna tycker om maten och att de trivs när de hänger här på gården gör mig naturligtvis glad. Det blev bra samtal under visningarna av fruktlunden. De nyplanterade pepparträden Zanthoxylum piperitum respektive simulans, vars blad luktar så intressant av citrus, kryddor och lite sopor, drog kanske mest uppmärksamhet. G, som brukar handla av mig, tog reda på att den knäppa Narrbusken, Decaisnea fargesii, kallas Blue sausage fruit på engelska och det var ju lämpligt, även om jag inte planerar att lägga in blå korvar i produktionen. Blå är ju en ovanlig färg på ätbara saker och skickar inte direkt signaler om smaskens till hjärnan.

På söndag är det Rebusrundan i Fjärdhundraland. Då kan ni åka runt till 51 olika ställen och lösa rebusar. För varje fem korrekta lösningar till rebusarna så får du en chans i utlottning av fina priser från alla oss som deltar. Min rebus ligger på bordet i butiken.

Nu när det blivit augusti så har Svartbäckens trädgård öppet igen på söndagarna och de gjorde reklam för svart hallon på Instagram igår, så det måste jag nog åka och köpa en planta av på söndag. Jag är så lättlurad.

Nu på lördag har Forsby kvarn sin första av augustis fyra konserter i den vackra kvarnhallen. Då kommer Bobo Stensson trio dit, och det tänker jag också göra direkt efter utlämningsrundan. Det finns gott om biljetter kvar så ni kan komma ni också.

Mina tolv lärjungar fortsätter att växa och stå i och verkar trivas i hönsgården. Men nu i morse när jag var ute tidigt så såg jag att de tydligen sovit utomhus, för den automatiska dörren var stängd men kycklingarna ute. Jag vet inte om jag ska oroa mig för det, men jag ska göra bättre sittpinnar åt dem inomhus. Igår fick de ett utomhusgym av grannen så vi satt ute i hönsgården en stund tillsammans och såg kycklingarnas första test av klätterställningen. De är mycket underhållande och jag gillar att de har så bred genetisk variation i sig. De har alla möjliga färger, vissa har fjädrar på fötterna, vissa är ulliga och andra har vanliga fjädrar. Just nu tycker jag att färgen och teckningen på många av dem gör dem lika falkar eller någon annan mindre rovfågel.

Vi ses!

Korvkafé, trädgårdsdag och en snabb tidsresa

I morgon och på söndag (30-31 juli) håller vi kaféet öppet. Då serverar jag, Rikard och min kompis Albin fika med grillade korvar och smarriga tillbehör och den delikata Rönna-bakelsen. Menyn är inte helt spikad än, så vi kan vara öppna för förslag.

På söndag den 31 juli försiggår även evenemanget Tuva och täppa i Fjärdhundraland. Då är min blivande fruktlund öppen och jag tillgänglig för att berätta om fruktträden och bärbuskarna som jag började plantera förra sommaren, och öppen för förslag och era lärdomar och tips.

I början av veckan tog jag semester, därav det sena veckobrevet. Jag och Ulrica åkte ner till Kinda och Ydre kommuner i Östergötland. Ulricas familj har klockargården i Torpa och min släkt har ett myller av kopplingar till båda kommunerna genom århundradena. Till exempel så var min anfader Hemming Samuelsson nio generationer tillbaka gästgivare på Kisa krog (nu Kisa Wärdshus) då Karl den XI tittade förbi och utsåg den till Smålands bästa restaurang 1692, och det var en annan anfader, Lars Magnus Holmberger, som lät bygga den nuvarande prästgården i Torpa 1799. Vi åt frukost på mitt värdshus och den var fortfarande god.

Vi besökte min underbara farkusin Erik och Gull och min syssling Gustav, i den gamla skolan i Axhult där min farmoster Jana var lärare och som jag har så starka barndomsminnen från. Min bror och jag lekte med de gamla floretterna och sov i den gamla skolsalen där när vi var på genomresa som barn på väg till Göteborg eller Österlen. Erik och Gull har en fantastisk liten trädgård med ett tjugotal äpple-, päron- och körsbärsträd, förutom frodiga grönsaksodlingar, tre växthus, några svensk blå anka, ett tjugotal vita brevduvor, kindahöns, en gammal nubisk åsna och en häst. Erik hävdade att Janas gamla bigarråträd är av en alldeles egen sort som är unik för Axhult (och kanske grannbyn). Den ska jag få ympris av och försöka föröka till min egen trädgård, för körsbären var utsökta.

Dagen därpå blev vi bjudna på lunch i vackra välbevarade Torpa prästgård av Martin och Ninna, och fick se ytterligare en fantastisk trädgård i sluttningen ner mot Sommen och med utsikt över Torpa kyrka. Martin är nog den som känner till mest om min släkt på farmors sida och han berättade fantastiska historier när vi bläddrade i hans arkiv efter lunchen. Tyvärr fick jag veta att vi kanske har del i skulden för Axel von Fersens lynchning i Gamla stan 1810, då en anfader som var läkare hade fått i uppdrag att genom obduktion reda ut huruvida kronprins Karl August hade blivit förgiftad eller ej, vilket lynchmobben anklagade von Fersen för att vara inblandad i. Men anfadern hade det så trevligt på prästgården att han inte kom iväg i tid för resan till Stockholm. Jag framför härmed min ursäkt för dröjsmålet till Fersens eventuella släktingar. Vi pratade också om porträttet av Linné, som Erik och Gull har, som Pehr Holmberger, ni vet Linné-lärjungen med senapen, lät måla, och om David Pontin, den andra Linné-lärjungen, som var skeppspredikant och blev kidnappad i Indien på sin väg till Kina. Och om farfars far Konrad Franzén, charkuteristen i Målilla som skrev brev till farmors far redaktören Hugo Holmberger i Eksjö och begärde pengar för att hans romantiska dotter hade satt griller i huvudet på farfar som valde att bli präst i stället för att utbilda sig till något fint och användbart. Och många många fler historier.

Landskapet i Kinda och Ydre är något av det vackraste Sverige jag känner till och kanske den del av landet som jag känner mig mest hemma i. I det kuperade och skogrika odlingslandskapet med alla små sjöar känns historien ligga så nära ytan. Det fascinerar mig och jag har svårt att begripa de som faktiskt inte är intresserad av de personliga ödena i förfädernas historia. Tyvärr så var resan så full av starka intryck att jag nästan alldeles glömde bort att fotografera. Men det är också ett tecken på att jag var närvarande och njöt av stunden, det som man mår så bra av och som man bör ägna sin semester åt.

Vi ses!

Invigning av Franzéns Charkuteriers kafé

Den här helgen kör jag ingen leveransrunda. I stället inviger vi Franzéns Charkuteriers kafé lite försiktigt. Jag och Rikard håller magasinet öppet och grillarna varma mellan 11 och 16 på lördag och söndag. Så här skrev jag nyss på Fjärdhundralands hemsidaFörutom kaffe, te, alkoholfri öl och vår fläderblomssaft så serverar vi enklare rätter från grillen baserade på köttet från de KRAV-certifierade grisar som vi har styckat, vår handgjorda korv och våra charkuterier, som alla är fria från nitrit och andra onödiga tillsatser, tillsammans med delikata tillbehör till stor del tillagade av lokala råvaror. Kom hit och slå er ner och njut av livet en stund i stillhet. (Tyvärr så har vi inte hunnit bygga ett utedass ännu, så där kan ni inte meditera den här helgen.)

Den här veckan styckar vi två stora grisar från Mats Lundqvist och i morgon gör vi också korv så att vi har i gårdsbutiken och att servera i helgen. Det blir förmodligen fänkålssalsiccia och citron/kummin/mejram-korv och merguez. Dessutom har vi isterband som är färdigrökta. Därtill blir det förstås en massa fina styckdetaljer från de två grisarna och som vanligt så har vi skurit upp en massa lufttorkat.

Kycklingarna gillar mig nu. När jag sträcker ned handen – eller skajliften, som de kallar den – i lådan så hoppar de upp i handflatan och på armen. I morse var de en stund fem stycken på en gång som satt där på min hand och underarm. Efter frukost lät jag dem komma ut i en bur i solen, i gräset, i vinden för första gången. De älskade det, och pickade ivrigt i sig av gräsen. Men jag lät dem bara vara där en stund, för jag har läst på om hur temperaturkänsliga de är den första tiden och jag oroar mig för att de ska dö. De är så söta. När jag satte mig ned på huk så samlades de runt och under mig. Sedan ville de inte hoppa ned i kartongen igen.

Tidigare när jag har fått kycklingar så har jag haft hönor som tagit hand om dem och därför har jag inte behövt följa dem så nära inpå. Nu har jag fått spela rollen av hönsmamma åt dem och det har gett mig en helt annan mycket närmre kontakt. Tre har dött längs vägen, men de som är kvar verkar friska och starka. Nu på sjuttonde dagen så ser de lite tufsiga ut med allt fler fjädrar som ersätter kycklingdunen. Jag märker också att de har lite olika personlighet. Det är ännu inte möjligt att avgöra vilka som kommer att bli tuppar och vilka som kommer att bli hönor. Så alla är fortfarande hens.

Vi ses!

Korv ute, korv inne, korv med hjärta, korv på pinne

Den här veckan är Julia och Rikard ensamma i charken, för jag sitter i Pärnu i Estland och skriver det här. Jag gav dem ganska fria tyglar att välja korv att tillverka och de valde förutom Frankfurter att göra Stormkorv. Rikard är så förtjust i den och tycker att den skulle heta Sichuanpepparkorv, eftersom det är det som den är smaksatt med, och få vet att den är tillägnad Ingvar Storm, ni vet han som leder Spanarna i P1, som jag den veckan jag hittade på den tyckte hade en så vänlig och icke-dömande framtoning. Kanske borde jag hitta på en Drang-korv som komplement. Längtanskorv kanske låter bättre, förresten. Vi får se.

Det är väldigt skönt att jag har dessa två utomordentliga medarbetare som jag kan lämna över ansvaret till utan problem. För jag utgår från att deras korvar blev utsökta och hoppas verkligen att ni kommer att vilja ha dem till helgen. De har också skickat mig en lista på vilka styckdetaljer som finns, och jag har uppdaterat inventariet och därmed beställningsformuläret till leveransrundan nu på lördag den 28/5. Jag har också bett dem att skörda mer av Gårdens salami, så det finns också. Och massor av andra korvar förstås. Seså, gå in och lägg en beställning nu!

Det hände något hemskt i söndags. Några timmar innan jag skulle åka iväg på min rehabresa upptäckte jag att räven hade varit på gården och attackerat mina hönor. Utanför hönshuset låg en hög med fjädrar och i redet där en höna har legat och ruvat på 7 ägg fanns nu ingen höna och ett av äggen hade hål i sig. Nere vid byvägen låg flera vingpennor från tuppen. Ibland händer det att höns vid en attack lyckas undkomma och gömma sig för att komma fram senare, men nu har det gått mer än två dygn, så jag börjar förlora hoppet om att någon ska ha överlevt. Mitt hopp står till de sex äggen som Rikard har lagt under en av sina ruvningsvilliga hönor. Vi får se om det blir något av dem.
Nåväl, jag sitter i Pärnu och kan ingenting göra åt saken. Balkongdörren är öppen och jag kan känna doften från havet, för mitt rum vetter mot floden Pärnus utlopp i Östersjön trehundra meter bort. Jag gick en lång promenad längs den kilometerlång sandstranden idag. Det här är det första dagarna med sol och stiltje fick jag veta, och säsongen har inte kommit igång än. Det är glest mellan människorna. Förberedelser pågår inför anstormningen av gäster. Det doftar asfalt och målarfärg. Bebyggelsen består till stor del av äldre och nyare trähus, men också av putsade mer modernistiska hus. Det verkar vara en vänlig och lagom vacker stad som just håller på att vakna upp till sommaren. Dags att putsa över fjolårets slitage. Jag gillar stämningen på sådana här platser både innan och efter säsong.
Idag inleddes behandlingarna och jag fick den skönaste ryggmassage jag någonsin fått. Jag är ledsen att behöva säga det kvinnor, men ingen har knådat mina skinkor skönare än Egbert. I morgon ska han få ge sig på mina fötter.
Pärnu ligger ungefär i höjd med Norrköping och naturen har inte kommit mer än kanske en vecka längre än i Rönna. Hemma verkar det bli ett äppleår. I varje fall så blommar mina äppelträd något alldeles vansinnigt. Undrar hur tulpanerna klarar sig utan mig. Efter lönekörningen i morgon ska jag försöka att inte tänka på Rönna förrän på måndag.

Vi ses inte på lördag för då kör Rikard leveransrundan ensam för första gången, men sen! (Var snälla mot Rikard så att han inte säger upp sig.)