Tack!

Jag är helt överväldigad över vad som hände när jag bad om er hjälp. Jag har tänkt så mycket på det de senaste dagarna, men jag vet faktiskt fortfarande inte riktigt hur jag ska formulera mina tankar.

 
Låt mig först klara av det praktiska, så ska jag försöka förklara vad jag känner lite längre ner i brevet. Det blir en leveransrunda nu på lördag den 4 februari, och ni har till lunch på fredag på er att beställa på beställningsformuläret. Julia och jag gjorde fänkålssalsiccia och isterband igår. Eftersom jag är deltidssjukskriven så fick jag nöja mig med att assistera henne i ett par timmar, och idag fick hon packa korven själv och börja rökningen av isterbanden som ska bli klara till nästa helg. De fyra baconsidorna som jag hängde i röken i helgen ska få lite mer rök innan jag skär i bitar och packar dem på fredag förmiddag.
 
Om några veckor ska vi ta hem ett par grisar igen, för Julia att stycka. Men tills dess får ni fortsatt nöja er med alla fina frysta styckdetaljer som jag fortfarande har rea på.

Jag är väldigt rörd, och tacksam, över att så många av er har velat hjälpa mig ekonomiskt med en ny kylbil. Det är naturligtvis en stor lättnad för mig att ni hjälper mig att få in pengarna med er generositet, men det handlar om så mycket mer. Ni har visat att ni litar på mig och att ni bryr er om vad jag gör. Ni ger mig en bekräftelse på att det jag nu har arbetat med i tio år är betydelsefullt också för er. Det betyder väldigt mycket för mig.

Ni har säkert förstått att det ligger en hel del filosofiska och moraliska beslut bakom det jag gör och vill åstadkomma. Jag gör ju det jag gör för att jag vill att det ska finnas sån mat som jag producerar, och för att jag vill att det ska gå att driva ett litet företag på det sätt som jag gör, baserat på öppenhet och tillit. Jag vill att det ska finnas animalisk mat från djur som människor samarbetar med i ett kontrakt där djuren får skydd, foder och trygghet i utbyte mot en förutbestämd livslängd, där vi förvandlar deras liv till våra livsmedel. Jag vill att det ska finnas mat som inte är anonym och som har tillverkats med omsorg, utan strunt och genvägar som försämrar resultatet. Jag vill att det ska gå att driva ett litet företag byggt på tillit, ärlighet och mänskliga relationer, och mina och era gemensamma intressen, i stället för anonymt lurendrejeri, genvägar och maximal profit. Jag kommer aldrig att bli ekonomiskt rik på mitt företag, men det behöver jag inte heller. Jag vill hellre ha ett liv som jag trivs med och göra bra saker. När jag har gjort en leveransrunda så myser jag vid tanken på att ni på kvällen kanske sitter och äter och njuter av saker som jag har gjort. Den nära kontakten med er är väldigt värdefull för mig.


Fram tills nu har vi samlat ihop 99 800 kronor! Ungefär 128 personer har bidragit med pengar. Jag kommer att göra mig en lista på alla era namn och sätta upp på väggen här hemma. Jag är överlycklig för varje krona som har kommit in!

Idag har jag hittat en kylbil i Täby som jag tror har det som jag är ute efter.

  1. Det är inte en Renault Master, ett märke och modell som jag aldrig någonsin ska köra igen. Det är en Mercedes Sprinter skåpbil.
  2. Den har bakgavellyft, vilket kommer att underlätta något ofantligt när jag ska frakta kyldisken med bilen, till marknader.
  3. Den är automatväxlad, vilket gör att jag inte kommer att vara helt utsliten när jag kommer hem på kvällen.
  4. Den har en miljöklass som gör att jag till och med får köra på Hornsgatan.

Jag kanske åker och tittar på den redan i morgon. De vill ha 160 000 + moms för den. Jag har gett dem ett bud på 140 000.

Jag har alltså inte alla pengarna än. Det går fortfarande väldigt bra att lägga ett bidrag.


Vi ses!