På bilden i sidhuvudet så syns en del av de fruktträd som jag har ympat och som tycks ha tagit sig bra. Till höger syns flera lyckade ympar av Hamra-päronet som jag skrev om i april. Jag är extra stolt över dem eftersom de är samma individ som planterades här i närheten för över 500 år sedan, och som jag med lite kirurgi på ett magiskt sätt har fått att växa ihop med två sorters grundstammar (Cydonia oblonga (kvitten) ‘Elise’ och Pyrus Communis ‘Kirchensaller’). Det är fascinerande hur träd kan läka och valla över avsågade grenar och skador, och att man kan få grenar att växa fast på andra träd med hjälp av lite ymptejp. Men det är ännu mer fascinerande hur människokroppen kan läka ännu snabbare efter sjukdom och snitt med skalpeller och sågar. I morgon är det en månad sedan min stora bukoperation och det är bara ett 32 centimeter långt ärr som avslöjar att någon har varit där och pillat. Inför fredagens återbesök på kirurgen tog jag prover i morse som jag tittade på nu. Cancermarkören CEA har sjunkit till inom referensvärdet igen. Det var skönt att se.

Vi ses!