Äta med händerna och jättepäronträdet i Hamra

Nästa leveransrunda blir på lördag den 22 april och det går bra att beställa redan nu på beställningsformuläret.

Eftersom verksamheten går på sparlåga när jag är deltidssjukskriven och måste skära ned på utgifterna, så är utbudet något begränsat, men det finns ändå åtta olika sorters korv att välja bland och en mängd styckdetaljer och en del lufttorkat. Om det lufttorkade tar slut på beställningsformuläret så kan ni alltid fråga om jag hinner skiva upp mer.

I förrgår lagade jag handmat åt U. Det var ett tag sedan jag gjorde revben i ugn och serverade med majskolvar, men det är ju oerhört gott och mitt gamla recept fungerar fortfarande, så det kan jag rekommendera. Mitt förslag på bbq-sås kan naturligtvis varieras i det oändliga så var inte rädd att lägga till och dra ifrån efter din egen fantasi, det är svårt att misslyckas med det här. I receptet står det tunna revben, men det går lika bra att använda grillben eller broskben, eller mina tjockare revben, men i det sista fallet så bör man förlänga tiden i ugnen, eftersom de är just tjockare.

Jättepäronträdet i Hamra

För ett tag sedan så satt jag och läste om päron i Anton Nilssons Våra päron-, plommon- och körsbärssorter som jag lånat på det trevliga biblioteket i Enköping. I avsnittet om päronets historia i Sverige så fanns rubriken Gamla härdiga träd med underrubriken Hamrapäronträdet. Jag reagerade eftersom det finns en Hamra gård en knapp kilometer från min gård, Och mycket riktigt, där stod om en Rutger Sernander som 1939 beskrivit “jättepäronträdet vid Hamra gård, Fröslunda, Örsundsbro, i Uppland”. Genom olika beräkningar kom han fram till att detta var det äldsta trädet i landet och att det förmodligen hade planterats någon gång i slutet av 1400-talet! Hamra ägdes då av en väpnare som var ärkebiskop Jakob Ulfssons fogde på Uppsala gård. Sernander besökte Hamra 1934 och beskrev trädet: “På en öppen plats i trädgården tronade som en stor ek en solitär, Hamra-päronträdet, väl det vackraste fruktträd jag någonsin skådat.”

/campaigns/org20085789295/sitesapi/files/images/20085789804/20230416_170737.jpg

Trädet föll i en storm i februari 1962, men en trädgårdsmästare Lindberg i Falun hade planterat kärnor av trädets frukt redan 1947 och några år senare ympade han kvistar från originalträdet på dessa plantor. Tre av dessa träd planterades på Hamra gård i närheten av där jättepäronträdet stod, och när Anton Nilsson skrev sin bok 1989 så stod två av dessa kvar. Jag blev eld och lågor och letade upp Hamra gårds nuvarande ägare – Aini – som visade sig vara en oerhört sympatisk person som är uppväxt på gården och som kände till historien. Hon berättade att de två träden fanns kvar, att de ger fantastiskt goda päron i augusti och att jag gärna fick komma och ta lite ympris från dem. Så några dagar senare så åkte jag över och fick frukost i trädgården på bilden ovan, innan jag gav mig på att knipsa av några grenar.

/campaigns/org20085789295/sitesapi/files/images/20085789804/20230409_112356.jpg

De två större träden är päronträden, de andra är apel.

I måndags ympade jag kvistar av båda träden på både starkväxande päron-grundstam och på svagväxande kvitten-grundstam, som jag köpte från Svartbäckens Trädgård som också fick lite av ympriset. Vi ska tillsammans så småningom försöka lista ut om det är en befintlig namnsort, eller om det är en helt egen sort. Jag tycker att det är så fantastiskt att ymparna som jag har gjort nu är av samma organism som började sitt liv omkring 550 år sedan på en gård som jag ser från mitt fönster, och att jag ger den organismen fortsatt liv om jag lyckas med min ympning.

/campaigns/org20085789295/sitesapi/files/images/20085789804/20230416_181104.jpg

Jag hade min förhoppningsvis sista cellgiftsbehandling i onsdags och gjorde en datortomografi dagen efter. Metastasen har krympt ytterligare till 4,5 cm. På torsdag ska kirurger och onkologer träffas och titta på CT och magnetröntgen och diskutera mig och på måndagen därpå får jag veta när det blir operation, vilket jag utgår från att det blir, efter att jag återhämtat mig efter behandlingarna.

/campaigns/org20085789295/sitesapi/files/images/20085789804/20230416_132300.jpg

Jag jobbar så lite som jag har råd med nu, och ägnar så mycket tid jag kan, och orkar med, åt att pyssla i trädgården. Det ger mig väldigt mycket att få vara i min trädgård, att ta hand om de trettio ympade fruktträden som jag har i källaren, i biblioteket och på terrassen, att tillverka egen jord av kompost, att följa hur knopparna på träden växer  – körsbärskornellen blommar nu och körsbärens blomknoppar börjar spricka upp i grönt, rabarberns illröda knoppar spränger upp ur jorden och blåsipporna slår ut i min björklund som U fagade igår  – att få gräva i jorden i hönsens sällskap, att få såga ner sly och grenar och plocka sten och göra det lite fint. Att få ställa ut ett par stolar i lä och ta en kopp kaffe i solen.

Vi ses!