Jag kör en leveransrunda nu på lördag den 6 april och levererar det som finns på beställningsformuläret till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm, eller till dig som vill hämta upp din kasse i gårdsbutiken. Bland korvarna finns Loukaniko, Kovbasa, Merguez, Fänkålssalsiccia, Nürnberger Rostbratwürstchen, Thüringer Rostbratwurst, Münchner Leberkäse, Toulouse-korv, Typ Falukorv, Frankfurter, Prinskorv och Leverpastej. Det finns bara ett fryst buljongkit, men många förpackningar fint skivat lufttorkat ytterlår och lufttorkad karré. Därtill alla möjliga styckdetaljer. Och två platser på korvkursen den 21 april.
Det blåser stormbyar på gården och Sonja vill springa in igen så snart hon har kissat. Idag skulle jag ha gjort mer korv till lördagens leverans, men igår gav vattenpumpen upp så jag var tvungen att ställa in produktionen eftersom det går åt en hel del vatten till städningen av charken efter korvkladderiet. Men jag fick tag på en pensionerad rörmokare som kan gamla kolvpumpar, och han kom hit i morse och konstaterade att det var remmarna som var utslitna och visade hur man byter dem och hur man fyller på olja och rensar dräneringshålet. Efter ett par turer fram och tillbaka till Enköping fick jag med mig rätt remmar hem och kunde byta dem själv. Likväl som det kan vara skräckinjagande när saker på gården går sönder, så är det oerhört tillfredsställande när man lyckas laga dem själv, med bara lite hjälp av ett proffs eller en granne. Nu är inte längre kolvpumpen en okänd klump järn som står där och gör något, nu förstår jag en aning om hur den ska fungera och vilka delar som man kan och bör pillra med.
I morse kom också två grävare från Östervåla för att gräva ner ett rör för optisk fiber från byvägen till mitt boningshus. Det är trevligt att ha människor som jobbar med något på gården. Särskilt om de går på timmar som man inte själv betalar, för då kan man stå och snacka en stund och få veta något litet om en annan människas liv. Han i grävmaskinen hade haft 2500 grisar till för några år sedan och tyckte att livet var lättare nu. Det kan jag förstå.
Men blåsten speglar en oro i mig. Jag försöker hantera den med att läsa Epiktetos igen. Ibland är kapitlen enkla påståenden som man vill lägga på minnet för att påminna sig om när man är rädd.
VIII
Begär inte att det ska gå som du vill här i världen. Nej, önska att allting ska ske precis så som det sker; då kommer ditt liv att förflyta lugnt.
Ibland ger de mig ett nytt perspektiv på sjukdom och allehanda krämpor.
IX
Sjukdom är ett hinder för kroppen men inte för dina moraliska föresatser, om dessa inte själva vill det. Är du halt, är detta ett hinder för ditt ben men inte för dina föresatser. Så ska du tänka om allt som du råkar ut för. Du kommer att finna att allt som sker är ett hinder för någonting annat än för dig själv.
Och ibland är de av mycket mer oklar metaforisk karaktär och får mig att grubbla över betydelsen. Just nu tänker jag på den följande som får avsluta det här brevet jämte en bild från min och Sonjas promenad på påskaftonen, då vädret var så fint.
VII
Om skeppet under en sjöresa anlöper en hamn och du går i land för att hämta vatten, kan du på vägen nog roa dig med att plocka upp en liten snäcka, en lök eller vad det är. Men du måste ha skeppet i tankarna och ofta kasta en blick bakåt för att se om skepparen kanske ropar tillbaka dig. Gör han det, måste du kasta bort det du hittat. Annars binder man dig som fåren och föser dig ombord.
Så är det också i livet: om du i stället för en liten snäcka eller en lök får en kär hustru och ett litet barn, är du oförhindrad att ta emot dem. Men om Skepparen ropar, måste du lämna allting sådant och skynda dig ombord utan att se dig om.
– Och har du kommit till åren, gå då inte långt från skeppet så att du är borta när han ropar på dig.
