I morgon den 26 oktober är det den sista Bondens marknad för den här hösten. Det blir lite sorgligt för jag har tyckt om att träffa er marknadskunder på lördagarna. Men efter ett uppehåll till den 30 november blir det fyra julmarknader, och däremellan ska jag köra några klassiska leveransrundor. Det blir också skoj!

Jag tar med mig en massa isterband till marknaden i morgon, styckdetaljer från två bamsegrisar som jag packade klart igår, bland annat flera bitar karré i olika storlekar som ni ska plommonspäcka och steka i ugnen. Och så skivat lufttorkat och fryst korv. Kanske blir det något mer, men det beror på vad Julia och Stefan hinner med idag. Jo, nu meddelade de just att de gjort 38 burkar senap!

Själv har jag datortomografi av buk och bröstkorg på schemat, och en energibesiktning som ska göras på eftermiddagen. Jag väntar på att “objektsbeskrivningen” av min gård ska bli färdig. Det kanske blir idag, annars på måndag. Det är frustrerade att vänta på att annonsen ska komma ut, så att eventuella visningar kan komma igång. Och det är något med hela den här processen som gör mig illa till mods. 

Jag tror att det har att göra med min ovilja att bli bedömd och rädsla för att bli kritiserad. Känslan påminner om hur jag brukar känna inför en kontroll av livsmedelsverket. Trots att jag vet att jag inte gör något fel så brukar jag må dåligt i flera dagar innan, kanske för att jag vet att det alltid går att finna brister i en komplex verksamhet. Då blandar jag ihop verksamheten med mig själv, och på samma sätt blandar jag ihop min gård, mitt lilla kungarike, mina byggnader, med mig själv. Slitna ytskikt och en trasig dörr blir till fel hos min person, och mina egna brister och fel blir till egenskaper hos gården. Då tycker jag inte om tanken på att okända människor ska komma och bedöma mig och gården, och sätta ett pris på oss. Jag inbillar mig att de kommer att avslöja mig och bara se mina dåliga sidor. Jag vill köpa en dolda fel-försäkring för min person.