Den här veckan har vi styckat, förpackat och etiketterat två grisar, och jag tar med resultatet till den näst sista Bondens marknad på Katarina Bangata nu på lördag den 6 juni. Med mig har jag, förutom alla styckdetaljer från grisarna, en massa korv och det lufttorkade, även Andreas som ska hjälpa mig att slå försäljningsrekord i regnet. 
Jag var inte 100% nöjd med konsistensen på den senaste omgången Frankfurter, så den säljer vi till ett 20% nedsatt pris, så kallad REALISATION.

Det är mulet och regnigt ute, men jag har tagit in pioner från trädgården och satt i en blå vas. Dagarna går ganska långsamt och efter pysslet i charken fortsätter jag pyssla i hemmet. Jag har inlett en långsam packning av saker som jag ska ta med till Gunnarsbo. Bland böckerna är det mycket från mamma och pappas dödsbon som jag tidigare inte har gått igenom. Igår kväll började jag titta bland de mycket gamla böckerna som jag minns från farfars bokhylla. Den största boken visade sig vara en bibel från 1573 med en dedikation från min farmors far till min farfar, alltså från svärfar till svärson. Det är boken som föremål som intresserar mig, innehållet läser jag hellre i modernt format. Det är läderbandet, det är det mjuka pappret av så hög kvalitet att det har hållit 453 år, och det är det distinkta trycket och de tjocka pärmarna som omfamnar mer än 1849 sidor. Och det är vetskapen om att farmor Guns 58-åriga pappa gav den till min farfar Sven som var 24 år 1931, fyra år innan han gifte sig med Gun. Jag vill veta mer om vilken relation de hade. Och jag vill veta mer om farmors pappa Lars Hugo Vindician Holmberger, redaktör för Eksjö-Tidningen, och hans hustru Elsa. Efter flytten ska jag åka till Eksjö, alldeles söder om Ydre, för att se var farmor växte upp. 

En bok i samlingen från 1769 med mer spännande titel som lockar mig till läsning är:

Särskilt nyfiken blir jag på hur det sunda förnuftet kommer in i bilden. Bilden högst upp här ovan inleder för övrigt författaren företal i den boken.

Vi ses!