Igår hämtade jag en ny gris från pytteslakteriet och den står Julia och styckar nu. Därefter tillverkade jag en omgång salsiccia med chili och vitlök, för att prova en ny italiensk torkad chili som jag fick av Staffan på Forsby Kvarn. Jag har inte provat den än ,så jag vet inte hur stark den är. Jag ska gå ut i charken och packa korven så snart jag har skickat iväg det här brevet, så den kommer att finnas i butiken vid lunchtid.
Jag gjorde också en ny omgång av berbere-korven, kryddad med den etiopiska kryddblandningen, men denna gång i svintarm, så den har samma tjocklek som salsiccian. Båda ligger tillsammans med styckdetaljerna från Julia på beställningsformuläret, där du kan boka för utkörning till Uppsala, Upplands Väsby eller Stockholm på lördag den 15 augusti, eller för upphämtning i butiken.
Har ni märkt att alla plötsligt ska snacka om kulturspannmål? Igår på vetenskapsradion och i förrgår på TV-nyheterna. Mitt Dalavete är hur som helst vackrast! Så här såg det ut för ett par timmar sedan.
Igår, när jag stod ensam och malde kött, stoppade korv och flätade korv och städade upp hela charkuteriet efteråt, så upptäckte jag att jag är ovan vid att jobba ensam nu, och jag är mycket långsammare än jag brukade vara. Julia och Eva är ovärderliga medarbetare. Jag förstår inte hur jag orkade jobba så hårt som jag ofta gjorde under de senaste sju åren, men jag förstår nu att jag överansträngde mig. Under perioder hade jag väldigt duktiga volontärer som var till stor hjälp, men jag hade också många som var mer till besvär. Jag arbetade alldeles för hårt, under mycket stress och stark oro för hur jag skulle få det att gå ihop, dag för dag, vecka för vecka, månad för månad. Det krävdes raketbränsle för att orka slita och självmedicinering för att kunna koppla av. Det var inte bra för hälsan.
Nu har jag till slut tagit mig ur det där, och jag gör små och stora förbättringar kontinuerligt för att få ett bättre liv. Jag gör små och stora investeringar för att förenkla och rationalisera produktionen och livet på gården så att mitt liv ska bli drägligare. Jag försöker att lära mig att inte oroa mig och att lämna över ansvaret till någon annan. Jag tränar mig i att njuta och i att vara tacksam över det jag har.
Tyvärr så är det först nu när jag tar det lugnare som jag känner hur utmattad jag är. Jag inser att det kommer att ta lite tid innan krafterna kommer tillbaka. Men det får gå det också. Livet kommer att bli bättre och bättre, lite grand i taget.