Den här veckan har Julia styckat 3 grisar, men de var mindre än vanligt, så räkna med cirkapriser och vikter i det lägre spannet på styckdetaljerna som ligger ute på det välfyllda beställningsformuläret. Jag kör min leveransrunda som vanligt nu på lördag den 29 augusti. Den här gången ska det finnas grillrevben så att det räcker till alla som vill ha! Det finns också salsiccia med rostade fänkålsfrön och svartpeppar och vitt vin igen, för det gjorde jag igår. Vill man inte grilla utan bejaka höstkänslorna i stället, så finns det läggar, duvor, bogstekar för långkok och filéer, harar och kotletter för fest. Isterband och bacon kommer bli färdiga först i nästa vecka.
Här på gården slog duvhöken en höna i fredags. Jag trodde att den tog med sig en annan höna hem också, men den hönan dök upp igen på söndagskvällen. Jag hann bli lite orolig för flockens fortlevnad – det är ju en så fin, renrasig och trevlig flock Kindahönor som jag har – så jag hörde mig för med en granne och fick låna hans äggkläckningsmaskin. Nu ligger 18 ägg däri, vi får se hur många som kläcks och hur många som överlever ungdomen. Jag känner mig lite som Dr. Franzénstein som meckar med livets kugghjul.
Alla fält runt gården är tröskade nu. Bara mitt dalavete står kvar och är vackert. Nu har det gulnat, men det är nog en månad kvar tills det är dags att skörda. Jag har börjat leta efter någon som har en tillräckligt liten tröska för att komma in på min lilla åker, och som vill göra jobbet åt mig. Än så länge utan framgång och det gör mig lite nervös. I övrigt så ägnar jag den mesta lediga tiden till att röja på gården och göra det fint. Med slåtterbalken så kör jag ner områden med tistlar och brännässlor och får nya stora ytor, med teleskopgrensaxen trimmar jag grenar från kastanjen, ekarna och äppleträden, med häcksaxen klipper jag ner syrenhäcken drastiskt så att gammelgården syns igen.
Det är skönt att göra något som får så tydligt och omedelbart resultat. Den öppnare och luftigare gårdsbilden, och den rymligare och mer överblickbara trädgården blir en metafor för vad som händer i mitt inre. Frågan är bara hur jag ska hinna med. Jag blir oerhört frustrerad över att solen överger mig allt tidigare för varje dag. Jag inser att det har blivit höst.