Igår var vi flitiga i charken! Det gjordes massor av leverpastej, salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin, Nürnberger Rostbratwürstchen och en alldeles ny korv, av typen boudin blanc, smaksatt med gräslök, libbsticka och grönpeppar. Först senare idag vet jag hur den smakar, men jag brukar bli nöjd med mina nypåhitt. Blir jag inte det så skyller jag på Rikard som föreslog grönpepparn. Dessutom har det gjorts fläskbuljong, även den med libbsticka från plantan som jag fick av Gabriela förra året, och den blev mycket god. Så vi anstränger oss för att ni ska vilja beställa! Och inte höjer vi priserna trots inflationen, så i själva verket ligger våra priser lägre nu, i jämförelse med allt annat som har gått upp i pris.
Förutom allt som tillverkades igår har vi naturligtvis en massa styckdetaljer och en del lufttorkat, och mer korv förstås. Så det är bara att hoppa in på beställningssidan och klicka dig lycklig. Den som lägger den finaste beställningen den här veckan vinner en bukett av mina tulpaner!
Det finns en stund nu på kvällarna, strax efter solnedgången, då jag måste hejda mig. Jag stannar upp och andas för att påminna mig om var jag är. Dofterna, ljuset och färgerna är så överväldigande att jag har svårt att förstå att de är verkliga. Det är över på tio minuter, eller tjugo. Det spelar ingen roll så länge som jag är där. Det är förgängligt men det gör ingenting. Jag kan nöja mig. Det finns ingenting att lägga till eller dra ifrån. Det är en stund då allt kan hända, men inget behöver hända. Det är en stund då jag kan glömma det som var, en stund då jag inte bryr mig om det som ska bli. Det finns en frid i det man inte kan förstå.
Pionens knoppar och kaprifolens doft. Det är för märkvärdigt för att kunna förklaras, och ingen kommer någonsin att kunna bygga en modell som beskriver vad jag känner, eller en algoritm som genererar något liknande. Det finns ingen vetenskap som ens kan komma i närheten av att beskriva ljuset, dofterna, växtkraften, atmosfären och det komplexa samspelet mellan växterna, bakterierna, svamparna, djuren, fåglarna, insekterna, fukten och jorden som tillsammans skapar allt detta.
För varje år blir jag alltmer varse hur lite vi vet. Jag rodnar över hur naiv jag en gång var i min tro på att det vetenskapliga rationella tänkandet skulle omfatta allt större delar av universum tills vi förstod nästan allt. När jag låg på sjukhus förra året så drabbades jag av insikten om hur oerhört lite vi vet ens om hur våra egna kroppar fungerar. Läkarvetenskapen vet marginellt mer än vem som helst av oss. Att vi då i stället väljer att tro på lite vad som helst som sanningar kanske kan förklaras av hur svårt det är att leva i kunskapen om hur lite vi i själva verket vet. Hur lite vi vet om det som var, om det som är och om det som ska bli.
Ingen av hönorna kom tillbaka efter rävattacken den 22 maj. Kycklingarna i äggen som en av Rikards hönor fick fortsätta ruva var alla döda. De hade hunnit bli för kalla. Häromdagen fick jag 24 ägg av Tunbergs på Görlinge som också har Kindahöns. Björns mamma är en av landets främsta experter på den gamla lantrasen. Jag fick också låna Peters äggkläckare. Nu får vi se om jag får kycklingar till midsommardagen eller dagen efter, och om jag lyckas hålla dem vid liv. Jag vet inte hur bra jag är som hönsmamma till ett gäng föräldralösa dunbollar i en tuff värld. Vi får se hur det går.