Det var väldigt roligt att stå på Bondens egen marknad på Katarina bangata i lördags. Många av kunderna från 2019, då jag senast stod där, dök upp igen, och många av er också. Det var mycket folk och vi sålde slut på många av styckdetaljerna och mycket av charken. Eftersom vi ska stå där på lördag igen och inte styckar någon ytterligare gris den här veckan så får vi i stället producera massor av korv idag och i morgon.
När jag fick höra på marknaden att mina ukrainska kunder var mycket nöjda med den kovbasa som jag gjorde i våras, och sa att den smakade precis som den skulle, så bestämde jag genast av vi skulle göra mer av den, och naturligtvis vill jag ha mina signaturkorvar salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin och citron/kummin/mejram-korven till försäljning på marknaden, så de tillverkar vi också idag eller i morgon. Min fläskmerguez får bli det starka och smala alternativet och Münchener Leberkäse får stå för det exotiska inslaget. Jag packar också isterband och kallrökt sidfläsk d v s bacon direkt från röken, och så mycket lufttorkat som jag hinner skiva. Förutom de styckdetaljer som vi har kvar från de senast styckade grisarna så tar vi med en del fina detaljer i fryst format. Är det något särskilt ni önskar?
Jag hoppas att ni tittar förbi för så här roligt kommer det att bli igen på lördag. Rikard och Albin ser ju inte ut så där egentligen, men kameran valde att applicera något slags komedi-filter på oss.
Ditt privata val av middagsmat får inte så stora konsekvenser. Väljer du fel korv till lördagsmiddagen så kan du skratta åt det och göra ett nytt val nästa lördag. Ibland är valen i privatlivet svåra och får större konsekvenser; ska jag försöka sluta dricka på det här destruktiva sättet, ska jag lämna den här nedbrytande relationen? De valen är oerhört viktiga och får enorma konsekvenser för dig och din omgivning, och i förlängningen kanske till och med för samhället.
Ibland har du inget val; livet förändras dramatiskt utan att du fått välja och du får nu acceptera det och försöka hantera situationen som du plötsligt befinner dig i. Du drabbas av sjukdom. Din älskade drabbas av sjukdom. Ditt land blir utsatt för ett anfallskrig. Grannens vulkan får ett utbrott. Det går inte att leva ett liv i ständig rädsla för att något sådant ska hända, men när det händer så blir det allvar och du måste förhålla dig till det. Vi klarade faktiskt av corona-pandemin ganska bra. Världen över gjordes enorma ansträngningar, till svindlande kostnader, och det verkar som att det lyckades någorlunda, även om det inte är riktigt över. Vi borde ha lärt oss något av det.
Valet på söndag skrämmer mig, för det är inte bara mitt val. Dels är jag väldigt orolig för att vi ska få in fascister i regeringen, men framför allt så skrämmer det mig att klimatfrågan har fått så lite utrymme inför valet, trots att det är den allra viktigaste frågan för alla människor på hela den här planeten, och borde överskugga alla andra frågor. Om vi inte är beredda att göra något för att sakta ner klimatförändringarna och tackla de redan nu oundvikliga konsekvenserna, så har vi ingen demokrati, välfärd och jämlikhet att skydda framöver. Då spelar inte längre någonting utanför våra egna sketna liv någon roll. Egoismen och empatilösheten kommer forma vårt samhälles sista decennium, innan konflikter, krig och flyktingströmmar till följd av naturkatastrofer och klimatets förändringar av förutsättningarna för liv i olika delar av världen, får vår trygga oas att till sist kollapsa. För mig finns tyvärr inte längre något alternativ till att i riksdagsvalet rösta på det enda parti som tycks ta de här frågorna på allvar, trots att jag inte delar det partiets analyser av och idéer till lösningar på många andra områden.
Det tredje och det mest skrämmande kanske är att vi framställer det som att vi har ett val, för det är ju inte ett val utan en situation som vi har drabbats av. Vi kan inte välja att inte handla i den här situationen. Vår uppgift nu är att analysera och försöka förstå vad som krävs och hur vi bäst och effektivast och snabbast kan anpassa våra liv och vårt samhälle för att undvika en kollaps och bygga upp ett fungerande samhälle för framtiden. Det finns inget alternativ till det.
Om man fantiserar kring hur det skulle gå till och vad som krävs, så är det inte ens en så tråkig eller svår uppgift. Tvärtom så är den ganska fantasieggande. Hur skulle det kännas till exempel att veta att vårt samhälle var helt självförsörjande på förnybar energi? Hur skulle det kännas att blåsa Putin genom att hela EU ställde upp solidariskt för varandra och hjälptes åt att eliminera all energiproduktion baserad på kol, olja och gas? Hur skulle det kännas om var och en av oss skulle ha råd att köpa en elbil eller fick åka gratis i kollektivtrafiken? Hur skulle det kännas om vi i Sverige var självförsörjande på livsmedel och kunde handla lokalt producerad mat efter säsong? Hur skulle det kännas om vi hade ett varierat mer småskaligt jordbruk, utan monokulturer, riktiga skogar, i stället för granplantager, om vi hade betesmarker och en biologisk mångfald som säkrade framtiden? 
Om vi byggde riktiga saker som höll och som gick att laga och återvinna? Hur skönt skulle det inte vara om jag slapp se det berg av plast som jag bygger upp för återvinningen varje månad?
Om du säger att jag är naiv, så säger jag att du är naiv som litar på vad jag stoppar i mina korvar. Jag är glad att du är så naiv, för allt bygger på den tillit vi har till varandra. Du betalar mig med dina osynliga elektroniska pengar som jag naivt förväntar mig, och du äter naivt min korv som jag lovar att jag inte stoppar några dumheter i. Allt bygger på tillit.