Under lördagens leveransrunda gav kylbilen slutgiltigt upp med ett motorhaveri strax innan Rotebro. Verkstaden som bärgaren körde bilen till meddelade i tisdags att det skulle kosta 76 000 att byta motorn. Till det kommer att generatorn till kompressorn till kylanläggningen där bak också skulle behöva fixas till en kostnad på 20 000. Plus en del annat som också borde åtgärdas. Min slutsats blir att det är bättre att köpa en ny begagnad kylbil än att reparera denna, som verkar ha kommit till den punkt där bara mer och mer av innehållet går sönder. Det tycks också vara 5 av sex polska bilhandlares slutsats, som inte ville köpa bilen till något pris. Men den sjätte polacken vill köpa den för 15 000, vilket blir insatsen till min nästa begagnade kylbil.
Jävla skitbil.
För en kylbil måste jag ha, för att kunna leverera varorna till er och för att kunna hämta grisarna från slakteriet. Några av er kanske tycker att den kylbil som jag hade var på tok för stor för leveransrundorna, men jag behöver en stor bil framför allt för att kunna stå på Bondens marknad och för andra tillfällen då jag måste ha med mig kyldisken och ett tjugotal lådor, tält, bord och skyltar.
Jag har tittat runt de senaste dagarna och det är en stor variation vad gäller priser på kylbilar som uppfyller mina krav, men priserna återspeglar naturligtvis bilens skick, utrustning, körda mil och årsmodell. Tyvärr är faktiskt de flesta av de som ligger ute nu av samma märke, Renault Master, som den som just gett upp och det är ett märke som jag har väldigt lite förtroende för nu.
Men eftersom jag inte har pengarna som behövs för ett kylbilsköp och inte har råd att öka min skuldbörda med ytterligare lån, så befinner jag mig i en knepig situation, eftersom kärnan i verksamheten är att ni kunder ska kunna få tag på mina produkter och att jag ska få träffa de som vill köpa dem. Så jag har börjat fundera på om ni, mina kunder och veckobrevsläsare, skulle kunna hjälpa mig i den här situationen. Ni vet, om man är många som hjälps åt så behöver den enskilda insatsen inte vara så stor. Det här veckobrevet går ändå ut till 1400 prenumeranter och 50-60 % av dessa öppnar brevet.
Jag har funderat på några olika varianter av hjälp och skulle vilja ha era synpunkter på de olika idéerna, för att ha som ett underlag för de beslut som jag måste fatta. Därför har jag gjort en enkät i google forms som jag hemskt gärna skulle vilja att ni alla besvarar. Alla svar är anonyma och man förbinder sig inte till någonting genom att svara på enkäten. Så var nu så snäll och gå in här för att svara på frågorna och stötta den här konstiga verksamheten som jag och ni envisas med att hålla på med.
Trots det dystra anslaget här ovanför så var det ändå en fantastisk dag idag, med strålande solsken och en känsla av förändring i luften när jag åkte för att tömma kylbilen i Sollentuna och lämna tillbaka hyrbilen i Häggvik. Det var liksom inte möjligt att deppa ihop, med solen i ansiktet och åkrarnas späda grönska mellan Litslena och Yttergran. Det gör att det här kylbilskaoset inte blir så skrämmande utan får mig att känna något slags förtröstan om att det kommer att ordna sig på något sätt. Snödropparna har börjat titta upp i min rabatt och skymningsljuset är ett annat nu. Jag börjar törsta efter frökatalogerna och drömma om våren då jag ska lära mig att ympa fruktträd.