Nu är höstens Bondens marknader på Södermalm avslutade. men redan om fyra veckor börjar julmarknaderna på samma plats. Så då är det dags att alla kunder som inte har kunnat ta sig dit att få chansen att tillfredsställa sin korviga och köttiga längtan, så jag kör en leveransrunda nu på lördag den 1 november.
För alla nytillkomna tittare ska jag förklara vad en leveransrunda är. Du som är sugen på något grisigt går in på beställningsformuläret, läser alla instruktionerna och klickar ner det du vill ha i varukorgen. Uppdelningen av produkterna på olika flikar är delvis självförklarande, delvis kryptisk eftersom inte alla vet på vilken del av griskroppen en viss detalj sitter på, eller att jag räknar leverpastej som en korv. Men det finns också en sökfunktion som borde fungera. Eftersom jag säljer varor på vikt så är priserna ungefärliga. Sedan går du till varukorgen. Efter att du har fyllt i alla efterfrågade uppgifter – i meddelande-rutan kan du specificera önskemål och ställa enklare frågor – därefter klickar du EN GÅNG på skicka-knappen och väntar. Du ska få en bekräftelse på din beställning och får du inte det ska du titta i din skräppostkatalog. På fredag börjar jag packa alla beställningarna, och när jag har packat din beställning så skickar jag ett sms med slutsumman till dig. Då får du gärna swisha mig beloppet på en gång. Du kan också betala kontant när du hämtar upp din kasse, men då vill jag att du har jämna pengar. De olika stoppen på leveransrundan redovisas på beställningssidan. Lägg gärna in en påminnelse till dig själv i din kalender så att du inte glömmer bort att komma och hämta upp dina varor. Jag har tyvärr inte tid att vänta på sena kunder eftersom jag då kommer för sent till senare stopp på rundan. Skulle det hända mig något på vägen så försöker jag meddela mig till er, men inte samtidigt som jag kör. Svarar jag inte på sms så innebär det alltså att jag kör eller har råkat ut för något hemskt.
På den sista marknaden i lördags var kunderna extremt hungriga och köpte nästan allt av de 3 grisar jag hade med mig, så det ligger begränsat med färska styckdetaljer på beställningsformuläret. För att kompensera detta så tillverkade jag och Julia en stor mängd grejer igår. Vi gjorde salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, citron/kummin/mejram-korv, Frankfurter och leverpastej. Dessutom gjorde vi isterband som blir klara nästa vecka och Gårdens salami som kräver lite längre tid. Idag ska jag också packa en ny omgång av Rådmannens salami och packa mer rimmat sidfläsk som jag introducerade på marknaden för ett par veckor sedan efter att jag blivit så sugen på fläsk med raggmunk och fläsk med löksås.
Jag vill egentligen inte skriva mer om motgångar eftersom de upptagit alltför mycket av nyhetsbreven de senaste månaderna, men eftersom ni har varit till stor hjälp tidigare så vill jag fråga om en sak till som jag har problem med. Kylbilen, VÅR KYLBIL, har fått problem med Ad Blue-systemet. Jag tog den till den Mercedes-certifierade verkstaden i Uppsala. Där sa de att de två NOX-sensorerna och en partikelsensor är kaputt och måste bytas och eftersom avgassystemet är för rostigt där dessa sitter så måste det också bytas ut. Dessutom var det ett läckage från växellådans oljetråg. För att fixa allt detta vill de ha 58 679 kronor + moms. Det har jag naturligtvis inte. Så nu söker jag en snitsig verkstad som kan göra jobbet till ett rimligare pris än Mercedesverkstaden som tar en hutlös timpenning och bara arbetar med originaldelar. Kan delar av avgassystemet bytas ut i stället för hela? Ett stort problem i sammanhanget är att kylbilen är så hög – 3,20 meter – att många verkstäder inte kan få in den genom sina verkstadsportar. Tipsa mig om ni vet något!
Bilden ovan kommer från Med Tidens Gång – en av Wim Wenders tidiga filmer som jag hittade på Cineasterna som jag har tillgång till genom mitt lånekort från biblioteket i Österbymo. Jag såg den för kanske 7 år sedan, men ville se den igen för den gjorde av någon anledning starkt intryck på mig. När jag nu såg om den så handlade den om något helt annat än förra gången och det tycker jag är ett tecken på sevärdhet. Det skulle ta för mycket utrymme här att förklara varför den berör mig, men det har något att göra med en sak som jag själv har upplevt tidigare i mitt liv – känslan av att ingenting spelar någon roll, att jag är fri att göra vad som helst, eller att leva helt utan riktning och ambitioner och låta mig driva fritt vart som helst – det som jag tycker uttrycks så väl i titeln på Milan Kunderas roman Varats olidliga lätthet. Jag är långt ifrån det livets underliga frihet idag, och jag längtar inte tillbaka – idag vet jag vad jag vill och vart jag strävar.