Födelsedagskorvarna, vårkorvarna, grillkorvarna

Idag är det min födelsedag och våren är här! Trots det tvingade jag in mig i charken och gjorde både frankfurter och prinskorv i morse och de hänger i röken nu för att ångas i ugnen i morgon. Rikard fick vara med Julia och mig för att lära sig grunderna i korvmakeriets hemligheter, och i morgon fortsätter upplärningen då vi gör salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, och citron/kummin/mejram-korv. Kort sagt, nu finns de relevanta korvarna för att fira mig, våren och grillsäsongens ankomst. Och tillräckligt med olika styckdetaljer för fylla behoven hos alla, från engångsgrillens tändvätskecharlataner till keramikgrillarnas temperaturriddare.

Och även denna vecka hänger Linda från Ängsholmens Gårdsmejeri på med ett eget beställningssortiment. Nu har hon sin kittost Sven med, som jag blev väldigt förtjust i när jag provade den häromveckan, och den här gången ska jag försöka komma ihåg att beställa ostkakan.

Och Mats från Pekoe kommer förbi på lördag morgon med de te-beställningar som ni vill att jag ska köra ut till er.

Seså, in och beställ kött, korv, ost och te!

Titta vilken fin skylt Julia har gjort, som hon gav mig i födelsedagspresent! Jag blev så glad och rörd. Och nu kan ni inte längre parkera fel när ni kommer hit för att besöka mig och gårdsbutiken!

För ett par timmar sedan när jag var i Enköping för att köpa vin och ekologiska citroner till morgondagens korvproduktion så såg jag vid två olika platser hur människor hade stannat upp mitt på trottoaren som förtrollade surikater med ansiktet vänt mot solen. Det som händer nu i naturen är liksom övernaturligt och fyller hela mig och min dag.  Om det är 16 grader tar jag av jackan och sitter och dricker kaffet ute och njuter. Om det vore på vintern så skulle föreställningen om samma temperatur inomhus skapa ångest. Men det är inte själva temperaturen som är plågsam då, det är rädslan för vad den innebär. Det är själva rädslan för att frysa. Nu hotar den inte och skapar ingen rädsla, för nu kommer allt bara att bli bättre och bättre och det finns ingenting att frukta.

Nu till slut tittar fler och fler av de 490 tulpaner som jag satte i höstas upp ur jorden och både den ukrainska körsbärskornellen som jag planterade i somras och den gamla forsythian blommar med gula blommor på bar kvist. Jag vill bara vara ute i trädgården hela tiden och varje kväll de senaste dagarna har jag njutit av att rensa ogräs ur köksträdgårdslandet.

Och ljuset!

Vi ses!