Den här veckan är Julia och Rikard ensamma i charken, för jag sitter i Pärnu i Estland och skriver det här. Jag gav dem ganska fria tyglar att välja korv att tillverka och de valde förutom Frankfurter att göra Stormkorv. Rikard är så förtjust i den och tycker att den skulle heta Sichuanpepparkorv, eftersom det är det som den är smaksatt med, och få vet att den är tillägnad Ingvar Storm, ni vet han som leder Spanarna i P1, som jag den veckan jag hittade på den tyckte hade en så vänlig och icke-dömande framtoning. Kanske borde jag hitta på en Drang-korv som komplement. Längtanskorv kanske låter bättre, förresten. Vi får se.

Det är väldigt skönt att jag har dessa två utomordentliga medarbetare som jag kan lämna över ansvaret till utan problem. För jag utgår från att deras korvar blev utsökta och hoppas verkligen att ni kommer att vilja ha dem till helgen. De har också skickat mig en lista på vilka styckdetaljer som finns, och jag har uppdaterat inventariet och därmed beställningsformuläret till leveransrundan nu på lördag den 28/5. Jag har också bett dem att skörda mer av Gårdens salami, så det finns också. Och massor av andra korvar förstås. Seså, gå in och lägg en beställning nu!

Det hände något hemskt i söndags. Några timmar innan jag skulle åka iväg på min rehabresa upptäckte jag att räven hade varit på gården och attackerat mina hönor. Utanför hönshuset låg en hög med fjädrar och i redet där en höna har legat och ruvat på 7 ägg fanns nu ingen höna och ett av äggen hade hål i sig. Nere vid byvägen låg flera vingpennor från tuppen. Ibland händer det att höns vid en attack lyckas undkomma och gömma sig för att komma fram senare, men nu har det gått mer än två dygn, så jag börjar förlora hoppet om att någon ska ha överlevt. Mitt hopp står till de sex äggen som Rikard har lagt under en av sina ruvningsvilliga hönor. Vi får se om det blir något av dem.
Nåväl, jag sitter i Pärnu och kan ingenting göra åt saken. Balkongdörren är öppen och jag kan känna doften från havet, för mitt rum vetter mot floden Pärnus utlopp i Östersjön trehundra meter bort. Jag gick en lång promenad längs den kilometerlång sandstranden idag. Det här är det första dagarna med sol och stiltje fick jag veta, och säsongen har inte kommit igång än. Det är glest mellan människorna. Förberedelser pågår inför anstormningen av gäster. Det doftar asfalt och målarfärg. Bebyggelsen består till stor del av äldre och nyare trähus, men också av putsade mer modernistiska hus. Det verkar vara en vänlig och lagom vacker stad som just håller på att vakna upp till sommaren. Dags att putsa över fjolårets slitage. Jag gillar stämningen på sådana här platser både innan och efter säsong.
Idag inleddes behandlingarna och jag fick den skönaste ryggmassage jag någonsin fått. Jag är ledsen att behöva säga det kvinnor, men ingen har knådat mina skinkor skönare än Egbert. I morgon ska han få ge sig på mina fötter.
Pärnu ligger ungefär i höjd med Norrköping och naturen har inte kommit mer än kanske en vecka längre än i Rönna. Hemma verkar det bli ett äppleår. I varje fall så blommar mina äppelträd något alldeles vansinnigt. Undrar hur tulpanerna klarar sig utan mig. Efter lönekörningen i morgon ska jag försöka att inte tänka på Rönna förrän på måndag.

Vi ses inte på lördag för då kör Rikard leveransrundan ensam för första gången, men sen! (Var snälla mot Rikard så att han inte säger upp sig.)