Det blir leverans nu på lördag den 25 mars, så hoppa in och beställ på beställningsformuläret. Där finns den polska korven som inte går att uttala – Biała kielłbasa – den där bokstaven som ser ut som ett litet L med ett snett streck igenom kallas för ett stunget L och uttalas som ett halvgutturalt engelskt w. Låt oss inte tala om den högt, utan bara tänka på den och beställa den. Den är grovmald och kryddad med vitlök, peppar, timjan och mejram, förresten. Förutom den där polska så gjorde Julia och jag prinskorv och Frankfurter idag. De ska rökas över natten och värmebehandlas i morgon innan vi packar dem och lägger ut i butiken. De finns förstås också på beställningsformuläret. Där finns också massa lufttorkat och köttbitar, som vanligt. Och två sorters fågelgodis. Se så, in och beställ!
I morse när jag gick till charken klockan sju så sjöng koltrasten som om det vore sommar. I går var det vårdagjämning och på torsdag ska det bli vår i Uppland sa de på radion. Och på söndag blir det sommartid. Äntligen är vintern över.
Jag och U gjorde en liten tur till Östergötland inför helgen. Vi åkte först till Torpa där U:s familj har ett litet hus, och sedan till Axhult utanför Kisa. Där hämtade jag ympris som pappas kusin Erik hade klippt åt mig från farmors syster Janas körsbärsträd, som får mängder av världens godaste körsbär i augusti. I Axhult och grannbyn säger man att den sorten bara finns där, och det kanske är så, för jag hittar åtminstone ingen sort som helt stämmer överens när jag läser i Anton Nilssons Våra päron-, plommon och körsbärssorter. Men saken kräver noggrannare undersökning av bären för att utesluta ett par sorter. Jag kommer annars att kalla den Janas bigarrå. På lördags åkte jag till Julita Gård där jag hade fått en reservplats på kursen i ympning av stenfrukter. Nu är målet att sprida Janas bigarrå över landet. Eller världen.
Vårdallret eldar på den livsglädje jag har känt den senaste tiden. Sjukdomen ger mig överraskande nog återigen ett alibi att vila i stunden. Då blir livet rikt och spännande. Jag fantiserar om allt jag kan göra och allt som jag kan få lära mig.
Tills för några år sedan såg jag mest begränsningar i vad nytt som kunde göras i livet, jag såg kreativ utveckling som något som man ständigt måste kämpa för, Faust-myten var verklig för mig och förändring och utveckling något som krävde kamp och uppoffring. Allt är annorlunda för mig nu. Jag ser obegränsade möjligheter, om jag vore musiker så skulle en oändlig variation av ny och relevant musik komma ur mig varje dag. Jag ser ett enormt fruktfat framför mig där svårigheten bara består i det knepiga valet var jag ska börja.