I veckan har jag och Julia styckat och förpackat två stora fina grisar, så gårdsbutiken är full av härligt kött, och idag ska jag skiva lufttorkat och fylla på ytterligare. I frysboxen finns isterband, falukorv och lite Nürnberger och leverpastej. I nästa vecka blir det mer korv för då ska vi göra åtminstone Frankfurter, prinskorv, isterband, salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin, citron/kummin/mejram-korv och Toulouse-korv.
Rehabiliteringen från sjukdom och operationen i maj går framåt, och även om jag fortfarande är trött och sliten av cytostatikabehandlingarna i våras så orkar jag mer nu och har gått upp i arbetstid. Vemodigheten över den annalkande kylan och mörkret är egentligen mer påtaglig i vardagen och jag gör allt jag kan för att mota den framför mig. Det regniga vädret håller mig borta från att ta hand om den enorma invasionen av ogräs i köksträdgården, men lokförarens sockerärt och potatislanden ger bra skörd, och jag har stort hopp om bryssel- och grönkålsplantorna som jag planterade ut först i mitten av juli, som man ska för att undvika en massa angrepp. I morgon kväll ska jag gå på konsert/föreställning på mitt favoritställe Forsby kvarn och på söndag ska jag åka till mitt andra favoritställe, Svartbäckens trädgård, som har öppnat igen efter semestern, för att köpa ett par hallonbuskar.
Sommaren har varit fin, men alldeles för kort för min smak förstås. Jag tog mig till slut några dagars semester borta från gården och åkte runt lite i Hälsingland och Dalarna med U, fick många fina intryck av vackra platser och en bra dos dopp i älvar och sjöar, från Orbaden och Alfta till Stjärnsund.
Väl hemma igen drabbades jag av medlidande med min ensamma höna Irene som tycks bli alltmer nervöst lagd, kanske till följd av hennes tre kavaljerers uppvaktning, så jag bestämde mig för att skaffa henne mer systerligt sällskap. Eftersom jag har dåligt med tålamod när jag har bestämt mig för något så började jag genast söka på nätet efter två unghöns och det var inte helt lätt att hitta något lämpligt samma dag, men till slut hittade jag två stycken av den i Sverige ovanliga rasen Croad Langshan utanför Hallstavik. De har bara varit hos mig ett par veckor så de är fortfarande blyga. Irene är taskig mot dem för att understryka vem som är högsta hönan och jag tror tyvärr att hon också har snackat skit om mig, men de blir alltmer en del av flocken för varje dag som går. Den svarta heter Presens och den gråblå heter Perfekt. Om man har tur ska de kunna lägga plommonrosa ägg och det ska bli intressant att se hur eventuella korsningar med Kindahönsen kommer att se ut.
I fruktlunden börjar mina första plommon mogna, som ni kan se i brevhuvudet, på plommonträdet Komet. Jag har redan ätit några stycken och de är verkligen goda, med en bra balans mellan sötma och syra. De tre päronsträden – Vaserina, Souvenirs och Furstligt grönt taffelpäron – som jag planterade för två år sedan, bär några frukter var, och det första Hamra-päronet som jag ympade i april är nu utplanterat i lunden. Om ett par veckor så ska jag gå en kurs i okulering för att återigen försöka mig på att föröka farmors syster Janas bigarrå-träd utanför Kisa.