Igår och i morgon styckar och packar vi styckdetaljer från två grisar från Olle Linder på Åsbergby gård, som jag hämtade från slakteriet i tisdags. Tre fjärdedelar av resultatet tar vi med oss till Bondens sista vårmarknad på lördag den 8 juni på Katarina Bangata på Södermalm där jag och U står och säljer från 10 till 15, resten lämnar vi i gårdsbutiken. Fast jag tar nog med mig alla buljongkit till marknaden förresten, de brukar vara så populära där, liksom ostronen. Flapparna och medaljongerna står på väntelistan för er uppmärksamhet.
Vi tar också med en massa lufttorkat och korv förstås – återstoden av Krillekorven, isterbanden, den förbjudna korven, salsiccian, C/K/M-korven, minisalamin, Landjägern, biała kiełbasa, Nürnberger Rostbratwürstchen, Frankfurter, Merguez, Chipolata, prinskorv och Leberkäse. Vill ni att jag ska ta med av Rådmannens ofullbordade också?
Som jag trodde så gick min gamla Rover 75 inte igenom besiktningen i måndags, framför allt på grund av rost i trösklarna. Jag trodde ett tag att jag hade hittat en ny bil genom en kompis, en Passat som går på gas, i Södertälje som jag skulle åka och titta på idag, men säljaren ställde in besöket i natt. Han ville inte heller låta mig köra bilen till min meck för att kolla den, innan köp, så nu tror jag att det är något skumt och att han vill skjuta på visningen för att hinna dölja felen, så jag får börja leta igen och ställer därför frågan igen:
I måndags grävde jag en ny grop i fruktlunden i värmen, och i tisdags planterade jag persikoplommonet som jag köpte i Estland i den. Jag tror att det står ganska skyddat där, och jag kan se det från stora rummet i huset, om det nu skulle blomma vackert om vårarna. Metallgrunkan ni ser på bilden till höger om trädet är den sista av mina grishyddor som jag har kvar. Jag ska antingen flytta den när jag har fixat läckaget av hydraulolja på traktorn, eller så börjar jag hyra ut den som “glamping för den som vill bete sig som ett svin”. Bakom det nyplanterade trädet ser man plommonträdet Komet som verkar stormtrivas på sin plats. Det var det som gav underbara plommon förra sommaren och i år så har det ännu mer kart, så mycket att jag nog måste kartgallra för att det inte ska bli för tungt för de ännu ganska späda grenarna.
Jag försöker att göra lite fint i fruktlunden när jag hinner. Jag tar ner höga brännässlor med slåtterbalken och klipper gräset runt träden och gör fina gångar mellan dem. Om en stund ska jag gå ut och ta ner mer brännässlor så att det syns från när man går in i gårdsbutiken att man kan gå in och titta på träden om man skulle vilja. Tyvärr så har persikoträden drabbats av ett kraftigt anfall av krussjuka, en svampsjukdom som nästan alla persikoträd drabbas av, men som kan motverkas om man sprutar träden med en svavellösning innan knoppsprickningen, vilket jag naturligtvis glömde. Päronträden har inte många kart på sig i år, men det ser å andra sidan ut som att jag kommer att få mina första körsbär på både Margit och Huldra.
Jag älskar den här tiden på året, det är den jag lever för, resten är längtan och minnen, för jag lyckas inte hitta någon njutning i närvaron när är rädd för att frysa och bli blöt. Jag lever upp och känner mig stark nu, och jag njuter med alla sinnen när jag går ut i den här verkligheten. Jag plågas aldrig av värme, om det inte går över 35° och jag kan sova även om det är ljust. Jag kan intellektuellt förstå att varje årstid har sin charm och är vacker på sitt sätt, men känslomässigt så skulle det räcka med några veckors höst och sedan några veckors vinter, om jag fick sen vår, försommar och högsommar resten av året. Det kanske är barnsligt, men jag känner fortfarande skolavslutningspirret i kroppen och blir rörd av sommarpsalmerna. Så nu tänker jag glömma framtiden för en stund och bara ägna mig åt det som är så skönt just nu.