Jag fick svar på gårdagens nyhetsbrev från en prästkund som erbjöd sig att välsigna korvarna. Nyss var han här och bad en vacker och kärleksfull bön över vår ännu inte packade biała kiełbasa och även våra nypackade Nürnberger Rostbratwürstchen, och han avslutade med att stänka lite vigvatten över dem. Bönen inkluderade även charkuteriet och oss som arbetar där, och inte minst de av er som kommer att få en måltid med dessa korvar.
Han hävdade att det inte spelar någon roll för välsignandet att de tyska korvarna var packade i plast, men det undrar jag om det stämmer… Han hävdade också att korvarnas smak inte skulle påverkas, och där vet jag att han har fel, för så mycket av vårt smaksinne sitter i huvudet likväl som i kroppen, och en välsignelse är en kraftfull sak som naturligtvis påverkar våra tankar och känslor.
Jag förstår att det säkert bland er finns de som blir arga nu och inte vill ha några välsignade korvar utan vanliga förbannade korvar, och har ni redan gjort en beställning får ni naturligtvis ändra den om ni vill. När jag vaknade vid 4 i natt låg jag och tänkte på detta och skrev ned följande:
Man kan välja att tycka att våren är ett mirakel. Eller så kan man välja att säga att mirakel inte finns, att våren är en konsekvens av att jorden snurrar lite snett kring solen. Man kan välja olika perspektiv, och man kan välja att stå fast vid något eller ändra sig om och när man så vill. Man kan pröva sig fram, man kan lyssna på andra och man kan lyssna på sig själv. Jag tycker att våren och återfödelsen är ett mirakel.
Man kan välja att se en välsignelse som en kärleksfull handling, som en önskan att något gott ska drabba någon man tycker om eller en främling, och man kan välja att se någons välsignande som en hotfull handling som utesluter vissa och inkluderar andra. Man kan välja att ta emot en välsignelse eller att avvisa den. Jag är nyfiken på rädslan som får en att avvisa en välsignelse.
Det finns ett val att be om nåd, för egen del eller för andra, likväl som man kan välja att önska olycka på den som sårat en. Ingendera kostar något, men det ena gör dig rik och det andra gör dig fattig.
Jag hade en vän som hyllade vetenskapen och avskydde religionen. Men varje gång han gick förbi Frälsningsarméns gryta vid Skanstull så slängde han i en tia, för han tyckte att det var så skönt när de sa Gud välsigne dig till honom. I mina ögon visar det på mognad, i en del andras ögon visar det på ekonomisk enfald. Jag tycker också att handlingen visar på mod, för det finns ett hopp i den som är ett uttryck för längtan. Jag tror på hopp och längtan. När man mister dem kantas vägen av sarkasm och ironi och där utanför finns rädslan.
När någon vill välsigna mina korvar eller mig så blir jag varm i hjärtat.
Observera att den polska välsignade korven innehåller vitlök och därför också kan skrämma bort vampyrer, vilket dock inte är empiriskt belagt.