Här är allt extremt rörigt, så låt oss ta det praktiska först. I förra veckan gjorde vi Ajökorv, leverpastej och isterband. Idag ligger de på beställningsformuläret, tillsammans med allt vad som finns kvar av korv och kött i frysrummet. Det blev ett ganska mastigt formulär med begränsade mängder av många produkter. Julias inventering av frysrummet visade att det också finns sju stycken julskinkor från i julas, så de går också att beställa. I morgon packar Eva lufttorkad karré, lufttorkad kotlettrad och lufttorkat ytterlår i tunna skivor, och jag skär kallrökt sidfläsk i bitar och packar också.
På lördag kör jag den förmodligen sista leveransrundan någonsin, till Uppsala, Upplands Väsby och de sju stoppen i Stockholm. Klicka här för att beställa för upphämtning på leveransrundan, eller i gårdsbutiken fredag till söndag.
Ja, där står Julia och gör Ajökorven på det som kanske blev den sista dagen i produktion på gården. Jag hade inte räknat med att det skulle gå så här fort när gården väl blev såld, även om det var vad jag ville. Jag hade trott att vi skulle hinna ta några fler grisar och stycka och göra korv på, och kanske till och med att vi skulle kunna ha en avslutningsfest med buller och bång. Men det är inte möjligt nu, jag kommer inte att hinna. Det verkar som att jag inte riktigt vill avsluta. Men jag kan helt enkelt inte både fortsätta och avsluta, och flytta och stanna kvar. Det är många motsägelsefulla känslor i mig nu.
I fredags packade jag och Jens och Rolf den stora lastbilen som Jens hade lånat. Vi skulle varit fem, men två fick förhinder, så det var en himla tur att Mats från grannbyn kom och räddade oss. På lördag morgon innan vi åkte söderut skrev jag en fråga i en av Ydres lokala Facebook-grupper om någon kunde tänka sig att hjälpa till att bära några kartonger när vi kom fram, och jag fick många varma välkomnanden, och när vi kom fram till Gunnarsbo så kom fyra vuxna och två barn från den närmsta gården upp och hjälpte till, så det hela gick mycket snabbare och smidigare än vad jag hade räknat med. På kvällen avslutade vi med ett dopp i Lomsviken. På söndagen upptäckte jag att jag har en stor honungsros i full blom där nere. Den blir ersättning för den honungsros som jag planterade för två år sedan här i Rönna. Det var ungefär då, för två år sedan, som jag första gången såg Gunnarsbo på plats. Jag ser nu att jag då, i det påföljande nyhetsbrevet, kryptiskt formulerade mina tankar om hur drömmar ger kraft, och att det var just då som jag insåg att det inte vore omöjligt att sträva mot det som nu faktiskt håller på att förverkligas. Tänk så det kan bli. Nu når mig honungsrosen i Rönna till midjan och står även den i full blom och doftar underbart, så den lämnar jag kvar för att inspirera någon annans dröm.
Tillbaka i Rönna känns gården som ett tomt skal fyllt med skräp och värdesaker. Jag gissar att det blir åtminstone tre turer ned och upp med kylbilen innan jag har fått ner allt. nästa onsdag kommer en firma och hämtar pianot. Idag köpte jag en tvättmaskin och betalade tillbaka 327 000 kronor av privatlånen som gjorde det möjligt för mig att köpa drömstället. Vid sidan av stressen är jag full av tacksamhet för all hjälp jag får och har fått.