Dagen innan midsommarafton ringde telefonen 9:15. Det var två livsmedelsinspektörer som sa att de stod i gårdsbutiken och ville göra en oanmäld kontroll av min verksamhet. Jag berättade att jag var nere i Östergötland, så det skulle bli svårt, och på frågan varför jag var där nere så svarade jag nästan sanningsenligt att jag håller på och flyttar och avvecklar min charkuteriverksamhet. – Ja men då så, då ska jag skicka dig en blanket för anmälan om upphörande av livsmedelsanläggning i stället.
Några timmar senare så ringde köparna av min gård och berättade att de hade fått sin bostad såld och att de skulle skriva under kontraktet, utan några extra villkor, på måndag, det vill säga idag.
Jag kände genast en nästan ofattbar lättnad både i sinnet och i kroppen, och den här midsommaren blev den finaste hittills i mitt liv. På lördagen åkte vi över till grannbyn Torpa och åt midsommarlunch med U:s föräldrar och tittade på midsommarfirandet nere vid ångbåtsbryggan och lyssnade på musikandakten i Torpa kyrka. Det var ingenting som var så särskilt anmärkningsvärt på något sätt, men jag kände ett stort lugn som gjorde att jag kunde njuta helt och hållet och fullt ut av människorna omkring mig och den vackra högsommardagen och den stillsamma stämningen. På kvällen åkte vi ner till Lomsviken där jag fick sommarens första dopp i Sommens klara vatten.
Nu är det måndag och jag har just fått veta att köparnas kontrakt är underskrivet och vi har fastställt att tillträdesdag till min gård blir den 30 juli. Så då har jag en månad på mig att tömma hela gården och det kommer att bli ett enormt ansträngande men också ett tillfredsställande arbete. Redan på fredag kväll kommer min vän J med en stor jättelastbil som vi ska försöka fylla med alla stora och tunga saker på fredagskvällen och köra ned och tömma på Gunnarsbo på lördagen. Om någon barmhärtig människa vill hjälpa till att bära på fredagskvällen, eller packa ur på Gunnarsbo på lördag efter lunch, så bleve jag evigt tacksam. Jag kommer att få arbeta hela dagarna och halva nätterna fram tills dess med att packa lådor med allt som ska tömmas ur bokhyllor, skåp, byråer, skänkar och chiffonjéer som ska ned.
Förutom i morgon, då Julia och jag ska göra leverpastej, isterband och en Ajökorv. Den sistnämnda blir det första och sista gången jag gör och den får därför ses som en hyllning till förgängligheten och livets föränderlighet. Smakerna blir salvia och kummin, svart- och vitpeppar och en gnutta ingefära som hemlig ingrediens. Utkörningsrunda blir det den 4 juli. Förmodligen blir det inga mer grisar till slakt.
Det har tagit två år att komma hit, från det att jag såg de första bilderna från Gunnarsbo som väckte en tanke på förändring till idag när en ny fas av livet startar. Nu, när allt till slut har gått i lås, så kommer också ett visst vemod. Jag kommer att tänka på känslan jag fick som barn när Pippis pappa Beppe skulle lämna sin dotter – var det mitt under hennes födelsedagsfest? – för att resa tillbaka till Kurrekurreduttön. Lite åt det hållet blir det nu, mitt i all glädje över förändringen, och spänningen inför att kasta loss. Men det blir först om en månad som jag lämnar gården helt och hållet.
Innan jag lämnade Gunnarsbo i går morse slog den första rosen ut i rabatten utanför dörren
