Korvkafé, trädgårdsdag och en snabb tidsresa

I morgon och på söndag (30-31 juli) håller vi kaféet öppet. Då serverar jag, Rikard och min kompis Albin fika med grillade korvar och smarriga tillbehör och den delikata Rönna-bakelsen. Menyn är inte helt spikad än, så vi kan vara öppna för förslag.

På söndag den 31 juli försiggår även evenemanget Tuva och täppa i Fjärdhundraland. Då är min blivande fruktlund öppen och jag tillgänglig för att berätta om fruktträden och bärbuskarna som jag började plantera förra sommaren, och öppen för förslag och era lärdomar och tips.

I början av veckan tog jag semester, därav det sena veckobrevet. Jag och Ulrica åkte ner till Kinda och Ydre kommuner i Östergötland. Ulricas familj har klockargården i Torpa och min släkt har ett myller av kopplingar till båda kommunerna genom århundradena. Till exempel så var min anfader Hemming Samuelsson nio generationer tillbaka gästgivare på Kisa krog (nu Kisa Wärdshus) då Karl den XI tittade förbi och utsåg den till Smålands bästa restaurang 1692, och det var en annan anfader, Lars Magnus Holmberger, som lät bygga den nuvarande prästgården i Torpa 1799. Vi åt frukost på mitt värdshus och den var fortfarande god.

Vi besökte min underbara farkusin Erik och Gull och min syssling Gustav, i den gamla skolan i Axhult där min farmoster Jana var lärare och som jag har så starka barndomsminnen från. Min bror och jag lekte med de gamla floretterna och sov i den gamla skolsalen där när vi var på genomresa som barn på väg till Göteborg eller Österlen. Erik och Gull har en fantastisk liten trädgård med ett tjugotal äpple-, päron- och körsbärsträd, förutom frodiga grönsaksodlingar, tre växthus, några svensk blå anka, ett tjugotal vita brevduvor, kindahöns, en gammal nubisk åsna och en häst. Erik hävdade att Janas gamla bigarråträd är av en alldeles egen sort som är unik för Axhult (och kanske grannbyn). Den ska jag få ympris av och försöka föröka till min egen trädgård, för körsbären var utsökta.

Dagen därpå blev vi bjudna på lunch i vackra välbevarade Torpa prästgård av Martin och Ninna, och fick se ytterligare en fantastisk trädgård i sluttningen ner mot Sommen och med utsikt över Torpa kyrka. Martin är nog den som känner till mest om min släkt på farmors sida och han berättade fantastiska historier när vi bläddrade i hans arkiv efter lunchen. Tyvärr fick jag veta att vi kanske har del i skulden för Axel von Fersens lynchning i Gamla stan 1810, då en anfader som var läkare hade fått i uppdrag att genom obduktion reda ut huruvida kronprins Karl August hade blivit förgiftad eller ej, vilket lynchmobben anklagade von Fersen för att vara inblandad i. Men anfadern hade det så trevligt på prästgården att han inte kom iväg i tid för resan till Stockholm. Jag framför härmed min ursäkt för dröjsmålet till Fersens eventuella släktingar. Vi pratade också om porträttet av Linné, som Erik och Gull har, som Pehr Holmberger, ni vet Linné-lärjungen med senapen, lät måla, och om David Pontin, den andra Linné-lärjungen, som var skeppspredikant och blev kidnappad i Indien på sin väg till Kina. Och om farfars far Konrad Franzén, charkuteristen i Målilla som skrev brev till farmors far redaktören Hugo Holmberger i Eksjö och begärde pengar för att hans romantiska dotter hade satt griller i huvudet på farfar som valde att bli präst i stället för att utbilda sig till något fint och användbart. Och många många fler historier.

Landskapet i Kinda och Ydre är något av det vackraste Sverige jag känner till och kanske den del av landet som jag känner mig mest hemma i. I det kuperade och skogrika odlingslandskapet med alla små sjöar känns historien ligga så nära ytan. Det fascinerar mig och jag har svårt att begripa de som faktiskt inte är intresserad av de personliga ödena i förfädernas historia. Tyvärr så var resan så full av starka intryck att jag nästan alldeles glömde bort att fotografera. Men det är också ett tecken på att jag var närvarande och njöt av stunden, det som man mår så bra av och som man bör ägna sin semester åt.

Vi ses!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.