Nu på lördag den 22 november kör jag den sista leveransrundan på ett tag. Jag planerar att köra nästa strax före jul, som jag brukar. Däremellan är det julmarknad på Bondens marknad Södermalm fyra lördagar fram till jul.
Den här veckan styckar Julia två grisar, så fokus på beställningsformuläret blir på fina styckdetaljer, julskinkor, korvar från frysen, rimmat sidfläsk, bacon, lufttorkat ytterlår och lufttorkad karré, salami och isterband.
I nästa vecka ska vi producera mycket korv, så att vi har till den första av Bondens julmarknader den 29 november. Jag har fått in önskemål om Kovbasa och apelsinkorv. Är det något annat ni är sugna på?
I torsdags åkte jag ner till Gunnarsbo, bland annat för att ordna så att inte vattnet skulle frysa i ladans gästavdelning. Tyvärr så blev jag sjuk dagen innan, men jag åkte ner ändå, och det var bra för Gunnarsbo är som ett sanatorium för mig. Jag stillar mig så fort jag kommer dit, tar en sak i taget och arbetar lugnt och metodiskt. Det här var mitt första besök med minusgrader, så jag tog tillfället i akt och utvärderade vedspisen, de två kakelugnarna och braskaminen och allt verkar fungera förutom ett spjäll.
Jag gjorde små utflyckter; tillbaka till biblioteket i Österbymo fortsatte jag undersöka Ydre-rummet och på vägen hem, nere i byn besökte jag Asbyloppan och köpte lite inventarier till köket för nästan ingenting. På lördagen gick jag en promenad i solskenet i Hedners park nedanför prästgården. Prästen Anders Hedner började anlägga parken på 1840-talet som ett arboretum och fantiserade fritt kring de olika platserna i parken; en liten bro leder över till några kvadratmeter som blev Lycksalighetens ö, en fördjupning bredvid stigen blev Najadernas grotta och själva sjön döpte han efter sin hustru till Matildas spegel. Jag tror att jag har berättat tidigare att han för att glädja Matilda, utan framgång försökte plantera in svanar i sjön, men då det inte lyckades tillverkade han i stället svanar i trä som kunde förflytta sig över sjön dragna av något slags mekaniskt system.
Jag har återupptagit mitt sökande efter mer information om min farmors farfars farmors syssling Greta Livin, född Meurling, som bodde på Gunnarbo med sin löjtnant Magnus Livin 1795-1810. Till skillnad från sin make Magnus som dog redan 1812, 54 år gammal, så fortsatte Greta sitt liv till 1853 då hon dog 88 år gammal. Jag läste hennes bouppteckning häromdagen och upptäckte att den bland andra hade undertecknats av Anders Hedner som förutom att få betalt för hennes begravning även kvitterade mottagandet av fattigprocenten på 10 skilling banco. Eftersom Gretas pappa hade varit komminister i Asby innan Anders Hedner blev kyrkoherde där och Greta kom från en prästsläkt, så tar jag för givet att han och Greta kände varandra. Tänk om man kunde hitta Hedners begravningspredikan.
Greta fick inga barn, men som närmast anhöriga i bouppteckningen står hennes brors son hattmakare-gesällen Per Gabriel Meurling i Eksjö och fru Christin Linblad, född Meurling, i Eksjö. De ska jag titta närmare på. Jag har upptäckt att det egentligen inte är de eventuella släktbanden till mig som gör det här rotandet i tidigare liv så spännande, utan detaljerna och relationerna till andra, som gör det så kittlande för fantasin.
Jag gjorde en tur till Eksjös utkanter för några inköp i ett byggvaruhus i söndags. Jag spar besöket i själva Eksjö till en annan gång. Jag kan inte minnas att jag har varit där, trots att det var där som min farmor växte upp då hennes far var redaktör för Eksjö tidning, så det finns saker att gräva i. Det var märkligt hur tydlig övergången till Jönköpings län var på resan dit. Visst är Småland också vackert, men det var något som saknades. Vad är det som gör att Ydre berör mig på ett annat sätt?
På kvällen invigde jag min framtida arbetsplats vid skrivbordet i arbetsrummet på övervåningen. Jag vill att jag ska komma ihåg hur det var när jag köpte Gunnarsbo och mina första resor dit, så jag började rekonstruera detta i en sorts dagbok. Jag tänkte att den främst skulle dokumentera detaljer om gården och vad jag gör för att förbättra eller ändra, men det är oundvikligt att det kommer med andra tankar också. Sent på natten skrev jag så här:
När tiden för länge sedan kom till mitt Ydre så lade den sig ner för att vila, och det var så skönt att den bestämde sig för att stanna kvar. När man lämnar Ydre, till exempel för att åka till Eksjö, så visst, det är vacker även där, men det är den nostalgiska skönheten på en plats som någon har lämnat. Och efterlämnat ett tomrum. Det är den vackra sorgsna saknaden. Men i mitt Ydre finns tiden kvar, och väntar på mig när jag kommer tillbaka. Det gör att allting känns extra verkligt.
Jag har skjutit reparationen av kylbilen framför mig, för kostnaderna ger mig sådan ångest och alternativen är så svårbedömda, men nu tog jag till sist tag i detta också och hittade den dyraste reservdelen, katalysatordelen av avgassystemet, begagnad i Norge, så den är på väg hit till en kostnad av cirka 10 000 i stället för 23 000. Och en piratkopia på en främre strålkastare har jag hittat för 3 000 i stället för 6 000. Ett steg i taget, bit för bit så ska jag nog få en hel bil igen. Reparationen av huset i Rönna har stannat upp för att båda målarna har blivit sjuka; det var nog de som smittade mig. Jobbigt eftersom det bara är ett par dagars effektivt arbete kvar tills allt är återställt. När jag ändå håller på att redovisa så kan jag berätta att den senaste tremånaderskontrollen inte visade på något canceråterfall i levern. Skönt.