Hantverksmässigt tillverkad korv och charkuterier utan nitrit och andra onödiga tillsatser. Lufttorkade skinkor, färskkorvar, och kött från uppländska utegrisar som har levt ett bra liv utomhus med mycket bökande i stora hagar.
Det är mycket fläng hit och dit nu. Jag försöker täcka så många försäljningstillfällen jag kan för att få ihop det som behövs innan månadsskiftet.
I morgon åker jag och hämtar två grisar på slakteriet och Julia börjar genast stycka dem när jag kommer tillbaka till gården. Jag packar sedan beställningarna till REKO Sollentuna (i Häggvik) för utlämning i morgon tisdag 24/3 18:30-19:00 och därefter (om det kommer in några beställningar) till REKO Vasastan 19:30-19:35. Det går bra att lägga en beställning fram till klockan 12 i morgon tisdag den 24/3.
På torsdag-fredag gör vi prinskorv som kan beställas till leveransrundan nu på lördag den 28 mars. På beställningsformuläret ligger också alla styckdetaljerna från de två nystyckade grisarna samt ett stort utbud av frysta korvar.
I påskveckan planerar jag att köra till REKO Liljeholmen, Kungsholmen och Lidingö igen, och förmodligen blir det en lidandets leveransrunda på långfredagen efter det.
Tidigt i lördags morse åkte jag och min gamle vän J, som jag lärde känna i Italien för 36 år sedan, med min segeleka… förlåt, mitt skepp menar jag, och sex lådor lyrik och en bokhylla i en lastbil som J lånat från jobbet ner till Gunnarsbo, där vi fick in skeppet i garaget med ett par centimeter till godo. Skönt att få det gjort och en lättnad att det gick så bra.
Det var så underbart lugnt, stilla och vackert där nere att jag för en stund lyckades släppa den ekonomiska ångesten. På vägen dit stannade vi förresten till i Kisa där J handlade andbröst och svart vinbärsbubbel, sylt och ostkaka på Landets goda i värdshuset som drevs av min farfars farfars far och hans far på 1700-talet. Anden serverade vi med fregola (rostade sardiska pastakulor som tillreds som risotto) och det blev en utsökt årets första utomhuslunch i den värmande vårsolen framför huset. Ja, det var min första utomhuslunch någonsin på Gunnarsbo. Mer av det, tack! Efter 24 toppentimmar åkte vi tillbaka norrut till grottekvarnen.
Hej på er, det var länge sedan men nu är jag här igen!
I morgon ska jag och Julia göra Förbjuden korv, Frankfurter, Citron/kummin/mejram-korv och Salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin. På lördag den 17 januari kör jag min sedvanliga leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm för utlämning av beställningar som görs på beställningsformuläret. Det är inte världens fetaste beställningsformulär den här gången – mycket sålde slut i december och nu måste vi börja fylla lagren igen – men titta runt under de olika kategorierna och glöm inte Övrigt så hittar ni säkert något som ni inte visste att ni längtade efter.
Notera att jag har flyttat stoppet i Herrängen till Mickelsbergsvägen vid Solrosvägen eftersom Tulpanvägen är för trång för min stora kylbil och det går snabbare att köra till den nya platsen.
Apropos kylbilen så är den inte fixad med nya NOX-sensorer än, så jag kommer i en kombi personbil hyrd från OkQ8 på lördag. Jag tar för givet att den har någon OKQ8-logga som identifierar mig.
En ny sak som finns med på beställningsformuläret den här gången, som jag också hade med på den sista julmarknaden är en peperoni. Jag beskriver den som ”ett försök att härma den amerikanska hittepå-salami som brukar ligga på en pizza med samma namn. Fast här är den gjord för hand av förstklassiga råvaror. Lägg den på en pizza eller en macka eller ät den bara som den är.” Den har en del chili i sig, men är inte stark. Nästa gång jag gör den så ska jag öka chilihalten. Det är en känd kvalitetspizzeria som har bett mig att göra den, så den kanske kan komma att ta plats i standardutbudet.
Efter påtryckningar så har jag lagt upp ytterligare datum för en korvkurs nämligen den 22 februari. Det är en heldagskurs här på gården med både teori och handgriplig praktik. Den kostar 3500 kr och då ingår en massa kunskap, fikor och lunch och ett par kilo korv att ta med hem. De som har gått kursen har varit mycket nöjda vid dagens slut och ingen har hittills blivit besviken. Här finns all information och möjlighet att boka plats.
Det var inte lätt att varva ner efter den sista leveransen i december, men det gick. Jag hade en fin jul och firade sedan nyår på det nya stället Gunnarsbo, utanför Asby i Ydre kommun, och det var underbart att få tillbringa fem dagar i sträck där för första gången. Vi höll oss vakna till tolvslaget på nyårsafton och jag tvingade ut mitt sällskap på gårdsplanen för att se om det var något fyrverkeri i närheten. Sällskapet trodde inte att det skulle synas eller höras någonting i denna glesbygd men till vår förvåning så brakade det loss smällar från flera håll och vi hörde klockorna från Asby kyrka ringa. Gunnarsbo ligger i en öppning i skogen på en höjd 200 meter över havet, men vi såg ändå några fyrverkeripjäser explodera ovanför trädtopparna i sydlig riktning och på natten föll snön, så den första dagen på det nya året blev första gången jag såg mitt framtida hem i snö.
Dagarna efter började jag skriva min första jobbansökan någonsin, gällande en tjänst som utlysts i Sveriges minsta centralort Österbymo som ligger en kvart bort. Vi får se om det leder till någonting, men det är hursomhelst underbart att få sitta och arbeta på övervåningen på Gunnarsbo och ha det som visas på bilden i brevhuvudet som utsikt åt söder. På bilden har vintersolen just klättrat upp ovan horisonten, och jag har upptäckt att den är flitigare där nere än här uppe. Idag är solen uppe 27 minuter längre på Gunnarsbo än här uppe i Rönna.
I lördags åkte jag ner igen för att kolla upp varför jordvärmepumpen hade slutat rapportera sin elförbrukning till mig (trots att en lokalinvånare hade varit där och slagit tillbaka jordfelsbrytaren, som några dagar tidigare hade utlösts av okänd anledning). När jag körde ner lyssnade jag på radion och i Släktband så berättades en intressant historia om en av de första svenska prästfruarnas liv i slutet av 1500-talet. Efter en stund visade det sig förstås att historien utspelade sig i Ydre härad, i Sunds och Rydsnäs församlingar och delvis i Asbys. Det var en spännande historia som lärde mig om reformationen och vad den fick för konsekvenser rent konkret, när till exempel de tidigare katolska prästerna som levt i celibat nu fick gifta sig, och vad reduktionen fick för konsekvenser för prästernas försörjning som lantbrukare. Jag föreställer mig att historien kan vara intressant även för er stackare som inte har någon direkt koppling till Ydre, så därför blir det veckans radiotips.
Nu på lördag den 22 november kör jag den sista leveransrundan på ett tag. Jag planerar att köra nästa strax före jul, som jag brukar. Däremellan är det julmarknad på Bondens marknad Södermalm fyra lördagar fram till jul.
Den här veckan styckar Julia två grisar, så fokus på beställningsformuläret blir på fina styckdetaljer, julskinkor, korvar från frysen, rimmat sidfläsk, bacon, lufttorkat ytterlår och lufttorkad karré, salami och isterband.
I nästa vecka ska vi producera mycket korv, så att vi har till den första av Bondens julmarknader den 29 november. Jag har fått in önskemål om Kovbasa och apelsinkorv. Är det något annat ni är sugna på?
I torsdags åkte jag ner till Gunnarsbo, bland annat för att ordna så att inte vattnet skulle frysa i ladans gästavdelning. Tyvärr så blev jag sjuk dagen innan, men jag åkte ner ändå, och det var bra för Gunnarsbo är som ett sanatorium för mig. Jag stillar mig så fort jag kommer dit, tar en sak i taget och arbetar lugnt och metodiskt. Det här var mitt första besök med minusgrader, så jag tog tillfället i akt och utvärderade vedspisen, de två kakelugnarna och braskaminen och allt verkar fungera förutom ett spjäll.
Jag gjorde små utflyckter; tillbaka till biblioteket i Österbymo fortsatte jag undersöka Ydre-rummet och på vägen hem, nere i byn besökte jag Asbyloppan och köpte lite inventarier till köket för nästan ingenting. På lördagen gick jag en promenad i solskenet i Hedners park nedanför prästgården. Prästen Anders Hedner började anlägga parken på 1840-talet som ett arboretum och fantiserade fritt kring de olika platserna i parken; en liten bro leder över till några kvadratmeter som blev Lycksalighetens ö, en fördjupning bredvid stigen blev Najadernas grotta och själva sjön döpte han efter sin hustru till Matildas spegel. Jag tror att jag har berättat tidigare att han för att glädja Matilda, utan framgång försökte plantera in svanar i sjön, men då det inte lyckades tillverkade han i stället svanar i trä som kunde förflytta sig över sjön dragna av något slags mekaniskt system.
Jag har återupptagit mitt sökande efter mer information om min farmors farfars farmors syssling Greta Livin, född Meurling, som bodde på Gunnarbo med sin löjtnant Magnus Livin 1795-1810. Till skillnad från sin make Magnus som dog redan 1812, 54 år gammal, så fortsatte Greta sitt liv till 1853 då hon dog 88 år gammal. Jag läste hennes bouppteckning häromdagen och upptäckte att den bland andra hade undertecknats av Anders Hedner som förutom att få betalt för hennes begravning även kvitterade mottagandet av fattigprocenten på 10 skilling banco. Eftersom Gretas pappa hade varit komminister i Asby innan Anders Hedner blev kyrkoherde där och Greta kom från en prästsläkt, så tar jag för givet att han och Greta kände varandra. Tänk om man kunde hitta Hedners begravningspredikan.
Greta fick inga barn, men som närmast anhöriga i bouppteckningen står hennes brors son hattmakare-gesällen Per Gabriel Meurling i Eksjö och fru Christin Linblad, född Meurling, i Eksjö. De ska jag titta närmare på. Jag har upptäckt att det egentligen inte är de eventuella släktbanden till mig som gör det här rotandet i tidigare liv så spännande, utan detaljerna och relationerna till andra, som gör det så kittlande för fantasin.
Jag gjorde en tur till Eksjös utkanter för några inköp i ett byggvaruhus i söndags. Jag spar besöket i själva Eksjö till en annan gång. Jag kan inte minnas att jag har varit där, trots att det var där som min farmor växte upp då hennes far var redaktör för Eksjö tidning, så det finns saker att gräva i. Det var märkligt hur tydlig övergången till Jönköpings län var på resan dit. Visst är Småland också vackert, men det var något som saknades. Vad är det som gör att Ydre berör mig på ett annat sätt?
På kvällen invigde jag min framtida arbetsplats vid skrivbordet i arbetsrummet på övervåningen. Jag vill att jag ska komma ihåg hur det var när jag köpte Gunnarsbo och mina första resor dit, så jag började rekonstruera detta i en sorts dagbok. Jag tänkte att den främst skulle dokumentera detaljer om gården och vad jag gör för att förbättra eller ändra, men det är oundvikligt att det kommer med andra tankar också. Sent på natten skrev jag så här:
När tiden för länge sedan kom till mitt Ydre så lade den sig ner för att vila, och det var så skönt att den bestämde sig för att stanna kvar. När man lämnar Ydre, till exempel för att åka till Eksjö, så visst, det är vacker även där, men det är den nostalgiska skönheten på en plats som någon har lämnat. Och efterlämnat ett tomrum. Det är den vackra sorgsna saknaden. Men i mitt Ydre finns tiden kvar, och väntar på mig när jag kommer tillbaka. Det gör att allting känns extra verkligt.
Jag har skjutit reparationen av kylbilen framför mig, för kostnaderna ger mig sådan ångest och alternativen är så svårbedömda, men nu tog jag till sist tag i detta också och hittade den dyraste reservdelen, katalysatordelen av avgassystemet, begagnad i Norge, så den är på väg hit till en kostnad av cirka 10 000 i stället för 23 000. Och en piratkopia på en främre strålkastare har jag hittat för 3 000 i stället för 6 000. Ett steg i taget, bit för bit så ska jag nog få en hel bil igen. Reparationen av huset i Rönna har stannat upp för att båda målarna har blivit sjuka; det var nog de som smittade mig. Jobbigt eftersom det bara är ett par dagars effektivt arbete kvar tills allt är återställt. När jag ändå håller på att redovisa så kan jag berätta att den senaste tremånaderskontrollen inte visade på något canceråterfall i levern. Skönt.
Nu på lördag den 25 oktober kommer jag till Bondens marknad på Södermalm för sista gången den här hösten. Sedan blir det uppehåll till den sista helgen i november då den första av de fyra julmarknaderna tar vid, men då är det vinter.
Eftersom jag har haft med mig otillräckligt med styckdetaljer de senaste gångerna så styckar Julia tre grisar den här veckan, så att det ska finnas kotletter så att det räcker till alla mina kotlettgalna italienska, franska och svenska kunder. I stället så blir det lite mindre av korv, men det kommer åtminstone finnas Toulouse, Nürnberger, Förbjuden korv, chorizo och lite annat från frysen. Och så rillettes och skivat lufttorkat förstås.
I nästa vecka kommer vi att tillverka massor av korv i stället, och jag kommer att köra en leveransrunda nästa lördag, den 1 november, med stopp i Uppsala, Upplands Väsby och de sju leveransställena i Stockholm för utlämning av beställningar som görs på hemsidan. Har ni några önskemål om vad som ska finnas på beställningsformuläret så får ni gärna svara på nyhetsbrevet och berätta för mig. Beställningssidan är inte tillgänglig nu, för den blev attackerad för en tid sedan så jag har låst den tillfälligt. Jag ska byta värdserver för mina företagssidor från den dyra amerikanska där jag ligger nu till en billigare svensk. Låt oss hoppas att övergången blir smidig.
Jag ser fram emot att få träffa er på lördag.
Upptäckter i Ydre
Jag och U åkte ner till Gunnarsbo i förra veckan. Jag har alltid tyckt att det är så stilla och lugnt på min gård där jag bor, men det går inte att jämföra med tystnaden här nere och avskildheten och närheten till en natur som tillhör djuren i högre grad än människorna. På morgonen när U gick ut stod där en älgko vid rosenbusken fem meter bort. Jag hoppas att ugglan, som flög över oss när vi var här de två första gångerna förra året, ska komma tillbaka nu när inte ljuset står på och lyser hela nätterna.
Jag började undersöka hur jag på bästa sätt ska hålla verkstadsbyggnaden sval, så att det inte går åt för mycket el, utan att riskera att vattnet fryser i rören. Jag ska testa en lösning som jag har tänkt ut nästa gång jag kommer dit. En av dagarna åkte vi och besökte Ydres centralort Östebymo som ligger ungefär en kvarts bilresa från G-bo. Österbymo är den största av Ydres tre tätorter (tätort > 200 inv.) med 862 bofasta själar. Jag måste erkänna att jag inte tycker att Österbymo är en särskilt vacker plats, men förutom Coop, Systembolaget, en pizzeria, en mack och ett mindre byggvaruhus, så finns där Ydre Kulturcentrum med ett mycket intressant bioprogram, direktsändningar av opera från Metropolitan och en aktiv teater/musikal-verksamhet.
Men finast i Österbymo är ett bibliotek med en mycket ambitiös och spännande programverksamhet, och ett Ydre-rum med intressanta samlingar av historia och litteratur om Ydre, och mycket annat. Jag blev genast förälskad i biblioteket och när jag fick höra att de kommer att utlysa en bibliotekarietjänst så bestämde jag mig omedelbart för att jag ska söka den. Även om jag inte är utbildad bibliotekarie, så tycker jag att min lingvistikutbildning och alla år som forskare inom informationsåtkomst borde vara relevanta, liksom min breda datorkunskap och sociala kompetens, för att inte tala om mitt intresse för litteratur och mina rötter i Ydre, och hur jag har präglats av att växa upp omgiven av böcker och teater. Det vore verkligen underbart att få ägna 8-10 år av livet åt bibliotekstjänstgöring innan pensionen.
Detta går jag och tänker på medan jag passar på att renovera innertaket i salongen, i väntan på att visningarna ska kunna återupptas när snickarna har återställt det de fick riva för att komma åt skadan på huset som jag drabbades av för en månad sedan. Min strategi just nu är att så länge saker går sönder så ska någonting också ersättas eller lagas så att det blir finare eller bättre än förut. På så sätt ska jag ge oknytten på nöten så att de tröttnar på att sätta krokben för mig.
Det blev lite rörigt i förra veckan när min styckerska Julia blev sjuk och jag därför inte fick med mig något kött till marknaden i lördags. Jag hade bara produktionskött till att göra en omgång vardera av Frankfurter och fläskmerguez, som jag tog med, resten var fryst kött och korv. Det gav en inte lika lockande kyldisk, och det var färre stamkunder närvarande av okänd anledning, så försäljningen blev inte förtjusande.
Men nu är Julia frisk och står och styckar för fullt. Därför kommer styckdetaljer från två grisar med på höstens sjunde Bondens marknad nu på lördag den 13 september mellan klockan 10 och 15 på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm. Jag tar också med mig det jag har av frysta korvar och lufttorkat. Av det senare har jag en ny produkt som jag kallar Lufttorkad fläskhare. Fläskhare är ju ett äldre namn för urbenad kotlettrad och det använder jag här för att inte blanda ihop produkten med min lufttorkade kotlett, som är kryddad med fänkålsfrö och rosmarin, till skillnad från den lufttorkade fläskharens enbär och rosmarin som dominerande kryddor.
Jag ska också försöka hinna med att göra en omgång leverpastej i morgon och starta en ny omgång isterband som bli klara i nästa vecka. I nästa vecka blir det full produktion inför Mat och människor i Fjärdhundraland som inträffar lördagen den 20 september, vilket innebär att jag inte står på bondens marknad den lördagen. Kontakta mig om du vill hjälpa till på Mat och människor 10-16 mot en tusenlapp i ersättning.
Fix i jordfelens tid
I förra veckan pilade jag ner till Gunnarsbo en sväng för att installera ett wifi-gränssnitt till jordvärmepumpen. Pilade är kanske inte rätt ord. Det kändes mer som att ett gummiband var fäst vid Gunnarsbo och mitt bröst, och att det drog bilen dit. Jag tycker att det är intressant hur en kroppslig föreställning kan förändra hur verkligheten upplevs. Bilkörningen kändes helt annorlunda mot om jag hade föreställt mig att bilen trycktes fram bakifrån. När jag undervisades i saxofon för drygt 40 år sedan så var en av de få värdefulla saker jag lärde mig att om jag föreställde mig att mitt öra var placerat tre meter framför instrumentet så förändrades mitt sätt att lyssna och därmed mitt spel till det bättre och tonkvaliteten blev mer konsistent över hela instrumentets register. Ibland så tänker jag på det som ett exempel på något som inte går att förklara vetenskapligt, men som likväl är sant. Tankens fundament i medvetandet förändrar ibland saker och tings faktiska natur.
När jag kom fram efter skymningen så visade sig jordfelsbrytaren ha slagit från elen och jag fick nästan panik. När jag listat ut hur jag skulle slå på den igen så kom knappt något vatten och hydropressen slog av och på vattenpumpen i ett. Dagen efter så hörde jag mig för i bygden om lokala rörmokare, men de närmsta visade sig båda vara döda. Lanthandeln tipsade om Kents Rör i Tranås, som jag ringde och som genast ryckte ut. Han fyllde hydropressen till rätt lufttryck och förklarade hur den fungerade, hur jag skulle göra om det hände igen och att det förmodligen var vattenpumpens ständiga påslag och avslag som orsakat jordfelet. Jag älskar kompetenta och effektiva och pålitliga hantverkare och är glad att ha hittat en rörmokare till Gunnarsbo.
Även i Rönna har jag behövt hjälp av rörmokare med vedpannans cirkulationspump och värmepumpens flöde i charken. Det arbetet vågar jag inte betygsätta innan jag har sett fakturan, men Micke som svarar i telefonen där, och kanske är chefen, har världens finaste telefonröst och skulle kunna jobba extra för Radioteatern om den fortfarande hade funnits.
När jag skriver detta sitter jag på en kylbilsserviceverkstad i Jordbro industriområde, för kylbilens kyla slutade att fungera trots att jag var här för bara en dryg månad sedan. Jag hoppas att de kan fixa problemet och inte tar så mycket betalt med tanke på fakturan för deras föregående inte så lyckade försök att fixa problemet. Sedan återstår att hitta en elektriker som kan ge sig på att byta en kabel i charkens diskmaskin, för den triggar också jordfelsbrytaren, och det är träligt att diska allt för hand. Elektriker som har tid och lust är inte lätta att hitta i mina trakter.
På Gunnarsbo hann jag också arbeta med en trimmer i någon timme och började med att ta ned gräs och brännässlor för att ta fram ett staket runt fruktträdgården. Eftersom ingen har bott på Gunnarsbo på ett och ett halvt år, så har tomten växt igen förutom på den mindre yta som hållits öppen med gräsklippare. Men det är ett väldigt tillfredsställande arbete att frigöra tomten och ta makten över ytorna. Det blir också snabbt så mycket vackrare. Jag längtar efter att få fortsätta det arbetet så att det blir fint till nästa år.
Vårtbitarna som gnisslar så på kvällarna säger – Hej!
I morgon gör jag och Julia Stormkorv, leverpastej och salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin. Vi lägger ut dem i butiken på torsdag när de är packade och vi tar med till Bondens marknad på lördag tillsammans med en massa annat smaskens. Vi tillverkar också isterband och Pfefferbeisser, men de tar lite längre tid på sig att bli klara.
Skördetid
Igår tröskade spannmålsbönderna på alla sidor om min gård. Luften fylldes av bös. I Östergötland runt Linköping verkade de vara klara redan förra veckan, då jag körde upp från Gunnarsbo. Här i Uppland ligger min gård på 20 meters höjd omgiven av åkrar mitt i kulturlandskapet. Gunnarsbo ligger omgiven av skog i en glänta på en höjd 200 meter över havet. Jag var där nere i förra veckan för att kontrollera återstädningen av huset. Jag flängde hit och dit på tomten och mellan de olika husen för att fixa massa olika grejer samtidigt i väntan på att städfirman skulle komma. Till slut var jag tvungen att ryta till mig – NU TAR DU OCH LUGNAR NER DIG! Jag har varit så uppe i varv av stress den senaste tiden fram till köpet och nu har jag haft svårt att stanna upp och vila och återhämta mig. Det krävdes en ansträngning för att göra en sak i taget och sakta ner tempot. Men förutsättningarna för vila finns på den platsen. På morgonen när jag satt vid trädgårdsbordet skrev jag i telefonen:
Det var absolut vindstilla här på Gunnarsbo i natt. Tystnaden slog lock för öronen. På dagtid hörs en och annan bil på vägen här nedanför min kulle, i skymningen ligger vårtbitarna i med sitt fina malande, men i den djupa natten är här absolut tystnad. Jag gick ut för att pinka vid 3-tiden och hoppades att få se stjärnhimlen, men månskenet var så starkt att knappt några stjärnor syntes. Jag föreställer mig att det är ännu mindre ljusföroreningar här än i Rönna, så jag ser fram emot den första mörka stjärnklara natten. Det var varmt i sovrummet så jag öppnade ett fönster och låg och lyssnade på ingenting. När jag vaknade ur min tomma sömn på morgonen så knäppte en fågel i buskaget utanför. Jag rådfrågade BirdNET som berättade att det var en rödhake. ”Ofta beskrivs den som lyckobringande, beskyddande och omhändertagande.” Tack.
Vi gjorde korv den här veckan också. Det blev citron/kummin/mejram-korv, timjan/rödvin/vitlök-korv och chorizo. Och så skördade vi isterband och bacon (kallrökt sidfläsk) ur röken. Allt finns i gårdsbutiken och vi tar också med till Bondens marknad i morgon, tillsammans med leverpastej, frysta korvar och styckdetaljer plus de lufttorkade produkterna. Det blir Andreas som står med mig i morgon liksom i lördags, och vi får hjälp att packa upp av Gunilla.
Nu är det klart. Nu är det gjort. I morse förde jag över pengarna, skaffade elabonnemang, elavtal och försäkring. Nyss skrev säljaren och jag under köpebrevet för Gunnarsbo. Nu är det mitt. Jag är helt slut. På söndag åker jag ner för att besiktiga städningen och sover över i det mitt hus som jag hoppas ska bli mitt framtida hem. Sedan ska jag vila lite grand innan jag tar tag i nästa etapp – att sälja min gård.
En kund tipsade mig igår om Sommar med Lars Svendsen som handlade mycket om hopp, men också om tillit, två saker som är väldigt viktiga i mitt liv. Det väckte nya tankar hos mig och förstärkte gamla, så jag tipsar vidare.
Nu på lördag den 2 augusti startar Bondens egen marknad på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm där jag kommer att stå alla lördagar 10-15 fram till den 25, oktober, förutsatt att jag hittar den hjälp jag behöver. Ett undantag är lördagen den 20 september då det är Mat och människor i Fjärdhundraland på gården. Vill man veta vilka andra producenter som står på de olika marknadsdagarna så kan man kika här.
Igår gjorde vi leverpastej, fläskmerguez och salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin som vi packar idag och tar med oss massor av till marknaden. Vi tar också med de andra korvarna som vi har i frysen och styckdetaljer från förra veckans grisar. Och så naturligtvis det vi har av salami, lufttorkade isterband, Landjäger och skivade lufttorkade köttstycken. Nästa lördag kommer isterbanden som vi också påbörjade igår. Är det något som ni har saknat som ni vill att jag tar med mig framöver?
Så när jag skrev om mina problem att få banklån för att betala slutlikviden på Gunnarsbo så reagerade många av er på min nöd. Några av er, som hade möjlighet att hjälpa mig, klev fram och erbjöd mig att få låna pengar privat. Och fler hakade på. Nu är ni sammanlagt tio personer som tillsammans har räddat mig från bankernas klor och gör det möjligt för mig att betala slutlikviden för Gunnarsbo. Jag har äntligen kommit i mål med första fasen av den här drömmen! Nåja, ingenting är klart förrän det är klart, men nästan alla förutsättningar ligger på plats för att det ska lyckas.
Oscar Peterson har skrivit en låt som heter Hymn to Freedom. Jag tycker att den har fått fel namn. Den borde heta Hymn till omtanken eller kanske Hymn till trösten. Eller hoppet. Eller vänskapen. Tack till alla er som hjälper mig att förverkliga min dröm. Och jag tänker också på er som generöst stöttar mig med bidrag varje månad. Jag tänker på er alla med värme, och jag blir upplyft av tanken på att människor också är som ni, det ger mig hopp. Jag hoppas att ni kan känna samma sak, att vi klarar det om vi hjälps åt, i dessa dystra tider.
