I vilket du kanske får lära dig ett nytt ord

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

Nu har det blivit så pass varmt att er längtan efter köttsliga lustar och korven borde ha väckts. Jag hoppas i varje fall på det, för jag behöver pengar och i veckan ska vi göra Citron/kummin/mejram-korv, Cipolata med salvia och Biała kiełbasa som jag kan leverera på leveransrundan på lördag, den 13 april, om ni bara gör en bokning på beställningsformuläret. För att friska upp ert minne så är c/k/m och den polska vitlöksstinna korven båda ganska grovmalda och breda, medan den milda franska är smal som en Frankfurter och mer finmald. Där finns också massor av fina styckdetaljer som uppmuntrar till långkalsongsavvänjning vid grillen. Jag och min kompis Jens åt underbara tjockare revben i söndags och det enda som kunde gjort dem godare är om jag hade avslutat dem över indirekt värme på grillen den sista halvtimmen för att få med den där träkolsdoften också, i stället för att bara köra efter mitt vanliga recept som fungerar lika bra för tunna som tjockare revben, och kamben och grillben. Som vanligt tjatar jag på om att det finns två platser kvar på korvkursen den 21 april.

Sedan operationen av min lever för avlägsna ett par cancermetastaser för snart ett år sedan, så har det med tre månaders mellanrum gjorts en magnetröntgen av min lever. Den senaste gjordes i mitten av mars och sedan dröjde det ett par veckor innan röntgenläkarens svar kom tillbaka till leverkirurgen. Att gå och vänta på ett sådant svar var tredje månad är påfrestande och jag är sådan att jag inte kan låta bli att gå in på 1177 och läsa min journal stup i ett för att få veta om de hittat något eller inte. På skärtorsdagen kom så till slut ett svar som skrämde upp mig väldigt mycket för det stod att det fanns en ny misstänkt metastas i levern. Den var bara en centimeter stor, men det var svårt för mig att förstå hur den satt till, och jag visste inte vilka möjligheter som kunde finnas att behandla ytterligare en metastas efter att redan ha gått igenom två omfattande leveroperationer, så jag lämnade genast meddelanden till kontaktsjuksköterskan på mottagningen om att jag ville bli uppringd av en läkare genast för att få fråga om det som stod i remissvaret innan påsken bröt ut. Jag fick ett svar på 1177 att jag inte skulle få tala med någon läkare förrän efter en vecka då de hade haft rond. Jag upprepade min begäran om ett läkarsamtal omedelbart och blev nekad det igen.

 På grund av detta har jag mått väldigt dåligt och haft stark ångest ända tills jag slutligen blev uppringd av en trevlig läkare i torsdags som berättade att de hade bestämt att det skulle göras en ablation, ja det är veckas ord. Ablation betyder i det här fallet att de ska gå in med en nål i buken och bränna bort metastasen med mikrovågor. Det kan man nämligen göra med metastaser mindre än tre centimeter. Idag har jag tillbringat hela förmiddagen på Akademiska sjukhuset och bland annat haft ett ganska långt samtal med en ännu trevligare läkare som berättade hur operationen går till och vad jag kan förvänta mig. Det hela är verkligen småpotatis i jämförelse med de två tidigare leveroperationerna, för att inte tala om alla vedervärdiga cytostatikabehandlingar som jag har gått igenom och som det inte blir frågan om den här gången. Den massiva provtagningen på morgonen visade att jag var i utmärkt form. Till och med de tre cancermarkörerna låg inom referensintervallen.

Om förhoppningsvis två eller tre veckor så åker jag in, sövs, sticks och bränns under någon sorts röntgen, i en timme för att sedan ligga på uppvak i ett par och kanske på dagavdelning lika länge för att sedan åka hem. Jag behöver inte räkna med mer obehag efteråt än att det går bort med en värktablett. Det var ett väldigt lugnande samtal, för läkaren var trovärdig och tydlig och inte rädd, och han berättade också att de nu kommer att fortsätta med kontroller var tredje månad i två års tid, och att om de upptäcker någon ny metastas, för det kan hända, så går det att utföra fler ablationer utan problem, om metastasen inte sitter för knepigt till.

Jag avslutade vårt samtal med att berätta om hur jag blivit behandlad av kontaktsjuksköterskan och jag tyckte mig skönja ett mörkt moln i läkarens blick. Han sa att han skulle tala med henne, och jag hoppas att hon har fått en uppsträckning och en skopa ovett, för hennes sätt visade en brist på inlevelseförmåga som inte har någon plats i modern vård, där man vet hur viktigt det är med en trygg och välinformerad patient för en framgångsrik behandling. Själv tycker jag egentligen att det borde vara självklart att erbjuda patienten att närvara vid den multidisciplinära konferens där röntgenläkare, kirurg och onkolog diskuterar röntgensvaret och möjliga behandlingar. Det är konstigt att det tycks vara en väldigt radikal åsikt.

Efter läkaren så fick jag träffa den andra av de två kontaktsjuksköterskorna, som tog ytterligare lite prover och delvis upprepade information jag just fått, men också frågade lite om arbetssituationen och då strax förstod vem jag var och berättade att han var stor korventusiast och hade gjort en beställning genom ombud för några veckor sedan, men ännu inte provat korven för han ville spara den tills det var dags att grilla. Därefter gick jag med mitt EKG till den hösnuviga narkosläkaren som även hon var mycket trevlig och mänsklig. Sådär som människor lätt blir om man bemöter dem med ett lugnt leende och en vänlig och uppskattande inställning.

Vi ses!

Kristofer

Produkttjockt

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

I morgon ska vi göra Toulouse-korv, Thüringer Rostbratwurst och fläskmerguez. Då blir det trångt på beställningsformuläret där de ska samsas med leverpastej, Nürnberger Rostbratwürstchen, Fänkålssalsiccia, Citron/kummin/mejram-korv, Gårdens minisalami, Pfefferbeisser, Frankfurter, Münchner Leberkäse, Stormkorv, Falukorv, rillettes och isterband, vid sidan av lufttorkat ytterlår och lufttorkad karré skivat på den nya skärmaskinen, de populära buljonkiten och styckdetaljer från två hela grisar! Leverans av din beställning till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm blir nu på lördag den 17 februari, eller så kan du hämta upp den i gårdsbutiken från fredag eftermiddag till söndag kväll.

Korvkursen i söndags blev mycket lyckad som vanligt. Det är synd att det är så svårt att förmedla hur trevliga korvkurserna är, för annars så skulle ingen av er som inte har gått en kunna motstå att boka in er. Jag får ganska många förfrågningar om korvkurser under året, men tyvärr så är inte efterfrågan så stor när jag väl lägger ut kurserna. Jag har bara två anmälda till kursen den 25 februari än så länge, men jag låter den ligga uppe för bokning ytterligare några dagar och ställer sedan in den om det inte har kommit åtminstone tre till bokningar. Det blir den sista korvkursen på obestämd tid, eftersom jag måste prioritera säkrare sätt att få inkomster.

Kursen den 10 mars har jag ställt in för att i stället satsa på på en marknadsförsäljningsdag på Hornuddens trädgård, mellan Enköping och Strängnäs, under Sörmlands Matklusters Korv och Brödrundan. Där kommer jag att stå med Saras bröd och Skogsbackens ost och Hornuddens trädgårds restaurang kommer att ha en salviasalsiccia från mig på menyn och lite annan försäljning och aktiviteter. Ta tillfället i akt och åk på en korvcentrerad utflykt i Sörmland!

Nu har det varit vinter sedan november och jag är innerligt trött på den. Grannen som jag köper från börjar få slut på veden och jag vet inte vad jag ska göra om det händer. Idag snöar det igen och det är svårt att föreställa sig att det någonsin mer kommer att bli varmt. https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000002602006_zc_v1_1707820792584_img_20220524_114052521liten.jpgHäromveckan skickade jag in en ansökan till Curo Riksföreningen för Cancersjuka varifrån man bland annat kan söka bidrag till rehabilitering efter en cancerbehandling. Egentligen är regionerna skyldiga att erbjuda rehabilitering efter cancerbehandlingar, men Region Uppsala är mycket dålig på det, till skillnad från till exempel Region Östergötland, från vilka jag känner flera som fått rehabilitering. (Om du har råd så kan du hjälpa fler att få rehabilitering från Curo med en insättning på Plusgiro: 647303-7, Bankgiro: 5146-2869 eller en Swish-betalning: 1236908412.)

För två år sedan, något drygt halvår efter den första avslutade cancerbehandlingen fick jag en resa av Curo till Tervis Spa i Pärnu, Estland, som var väldigt bra för mig, eftersom jag fick släppa alla tankar på företaget och sjukdomen men samtidigt fick tid att reflektera över vad jag gått igenom. Där hade jag fina dagar och köpte också ett persikoträd och ett plommonträd som nu står planterade i min fruktlund och som jag hoppas kanske kan ge sina första frukter i år. Om det nu blir sommar igen.

Nåväl, eftersom cancern, för mig helt oförväntat, kom tillbaka och jag fick genomgå ytterligare behandlingar och kirurgi förra året så tänkte jag att det skulle hjälpa mig att göra ytterligare en sådan resa. Det är tyvärr så att eftersom cancern kom tillbaka, eller snarare inte helt hade rensats bort, så finns det en oro inom mig för att det ska hända igen. Och jag måste hitta någon sorts strategi för hur jag ska förhålla mig till det. På sätt och vis så kanske vi alla borde fundera över ett förhållningssätt till vår egen död, för det har åtminstone jag aldrig haft, om man nu inte räknar dödsskräck som ett förhållningssätt.

Jag har hur som helst ofta tänkt tillbaka på de där stilla dagarna i Pärnu där jag började varje morgon med några längder i poolen innan frukost, och där jag slapp all matlagning, disk och städning och andra vardagligheter som tar tid, och kunde ägna mig helt åt mig själv. I fredags fick jag veta att Curo har beviljat mig ytterligare en resa! Så nu diskuterar U och jag när det skulle passa oss bäst, för hon vill följa med. Förmodligen blir det i slutet av april eller början på maj. Så för att slippa tänka på skiten utanför fönstret, utanför Rönna-riket, och utanför Sverige, så går jag och tänker på hur det ska bli att möta våren i Estland. Måtte värmen komma tillbaka.

Vi ses!

Marknad med nya grisar

På lördag står jag på Bondens marknad på Södermalm i Stockholm. Det blev ett missförstånd med min grisbonde Olle så han lät inte slakta några grisar denna vecka, men han fixade det genom att kontakta Oskar i Tjulsta, den andra KRAV-certifierade grisbonden här i närheten, som skickade två grisar till slakt åt mig i måndags. Nu har Julia och jag styckat och packat dem och de ser fina ut trots att de är lite något än vad jag är van vid.

 

Jag tar alltså med mig alla styckdetaljer från dessa grisar till marknaden, men också en hel del fryst korv – Thüringer Rostbratwurstfänkålssalsicciacitron/kummin/mejram-korv och prinskorv. Dessutom tar jag med leverpastej och isterband, och skivat av det lufttorkade – ytterlår, kotlettrad och karré – och kallrökt lardo och skivad kokt skinka och de populära buljongpaketen för 5 kr/st.

 

Så fyll telefonerna med pengar och kom och köp så att jag får ihop till kvarskatten! Den här gången kommer jag att stå själv stora delar av dagen, så var snälla och ha lite tålamod om det skulle bli köbildning.

Jag har haft en del okluven ved i ladan från några mindre askar som togs ned för ett par år sedan. Jag hade inte tid att klyva den då, och har förträngt den längst in i ladan sedan dess. Men igår morse tyckte jag att det var kyligt i huset och upptäckte att jag hade glömt att stänga dörren till terrassen så det hade sjunkit till 15 grader i stora rummet. Då hade det varit skönt att kunna tända en brasa i huset. 

Jag gick ut i ladan i går eftermiddag och upptäckte att jag hade glömt bort hur underbart det är att klyva ved. Den som har svårt för det här med mindfullness, eller medveten närvaro, som vi kanske ska säga på svenska, borde verkligen testa att klyva ved. Det leder nämligen till total och omedelbar medveten närvaro så snart man börjar, och en njutning i hela kroppen när träet pressas mot klyven och spricker med ett underbart ljud till vackra små skulpturer. Jag har hört att cancersjuka får en hel del oönskade tips om hur de ska leva sitt liv för att bli friska, och att det kan vara rätt irriterande. Här kommer mitt tips till alla med neuropsykiatriska bokstavskombinationer: Skaffa en vedklyv, för fan!

I förra veckan så var jag över till Hamra gård för att dokumentera päronträden som jag har berättat om tidigare, för nu bär de frukt. När jag nu undersökte trädgården så visade det sig att där fanns tre päronträd! Men två av dessa såg ut som gråpäron! Jag blev genast orolig för att det skulle visa sig vara så att jättepäronträdet i Hamra var ett vanligt gråpäron, men när jag konsulterade Anton Nilsson där jag läst om trädet första gången, så stämde beskrivningen av Hamrapäronet överens med frukten på det tredje trädet, det som står i mitten av trädgården: Frukterna är små som Larsmässpäron, men har mer bergamottform, ofta med någon lite knölbildning vid det långa skaftet. Färgen är vid full mognad nästan guldgul. 

Det innebär att det förmodligen bara finns ett levande Hamrapäronträd kvar, förutom mina ympar som jag gjorde i våras, varav hälften alltså är gråpäron. Det visade sig att Bergianska inte hade Hamra-päron utan bara hade ett önskemål om att vara bevarandeansvarig en gång i tiden. Jag plockade med mig ett antal päron hem och stoppade i kylen och Malin på Svartbäckens trädgård har kontaktat Pomologiska sällskapets päronkommitté i hopp om att de ska engagera sig i frågan. Fortsättning följer.

Nu på morgonen fick jag på 1177 syn radiologens svar på remissen från kirurgen angående min 3-månaders röntgenkontroll i förra veckan. Sammanfattning Bedömning: Ingen recidiv. Inga nya metastaser.

Tillbaka, med en liten salami

Förra måndagen åkte jag in till Akademiska sjukhuset och fick metastasen och 30 % av min lever bortopererad. Det gick bra och jag åkte hem igen i fredags. Naturligtvis kommer det ta lite tid för mig att återhämta mig. Men jag tänkte köra en leveransrunda redan nu på lördag den 27 maj.
 
Igår gick jag ut i charken för att inventera vad för korv jag kunde lägga upp på beställningsformuläret, och då passade jag på att väga och testa den salsiccia secca, eller gårdens minisalami, som vi tillverkade för någon dryg månad sedan. Till min förvåning och glädje så hade den redan tappat 30% i vikt, vilket är kontrollen man gör för att veta att det har blivit en säker produkt. Då finns det inte längre tillräckligt med tillgängligt vatten för att patogener ska kunna föröka sig, och därigenom är produkten hållbar i rumstemperatur i mer än ett år. Och den var mycket god och fin i konsistensen! Jag sitter och tuggar på den nu. Jag måste göra den oftare.
 
I övrigt finns det mycket korv att boka: isterband, Münchner Leberkäse, prinskorv, Toulouse-korv, Nürnberger Rostbratwürstchen, Lisas korv, fänkålssalsiccia, Landjäger och Pfefferbeisser. Det finns också kallrökt bacon och ett par fina men billiga (15 kr/st) buljongkit att koka fond på till sin ramen.
 
Det finns också många mycket fina frysta styckdetaljer att lägga på grillen eller göra långkok av, och lufttorkat ytterlår, lufttorkad karré och kallrökt lardo.


Det var märkligt att återigen överlämna sig till sjukvården, där jag tillbringade så mycket tid 2020-2021. Det är en egen värld man kliver in i, och jag är väl bekant med den nu. Kanske var det därför det kändes lättare den här gången och tiden gick ganska fort. Sedan någon månad tillbaka så använder de ett nytt slags regim för smärtlindring vid leveroperationerna som har visat sig vara mycket framgångsrik. I stället för en traditionell ryggmärgsbedövning så gör man en så kallad blockad, vilket gör att man slipper att gå med en slang in i ryggraden i flera dagar och blir mer rörlig, och piggare och mindre mosig också. Jag gick några varv i korridoren redan dagen efter operationen.

Jag tycker att det är så konstigt att man kunde ta bort morfinet från smärtlindringen redan efter fyra dagar och skicka hem mig. Sedan i fredags tar jag bara fyra Alvedon om dagen som smärtlindring, och jag har inte känt någon smärta överhuvudtaget sedan operationen. Däremot blir jag sömnig efter varje ansträngning och måste ta ganska många tupplurar. Och jag blir lätt yr när jag reser mig upp. Tur att jag har U som hjälper mig och tar hand om mig. På det stora hela så kändes cytostatikabehandlingarna mer påfrestande för kroppen än kirurgin. Jag tror att det kommer att ta lång tid innan kroppen och hjärnan är helt återställda efter cellgifterna, men det börjar redan sticka upp mörkt hår under det vita tunna cytostatikatufset på skallen.

På uppvaket kom en kirurg och en sköterska och frågade hur jag mådde. Jag svarade att jag mådde bra, och kirurgen sa att hon tyvärr inte hade varit med på operationen och därför inte kunde berätta något specifikt om den annat än att det hade gått enligt plan. Jag sa att det var synd för man vill ju egentligen höra från kirurgen att man var ovanligt vacker inuti. Hon skrattade och sköterskan bredvid sa att hon hade varit med under operationen och att en av kirurgerna hade sagt innan de sydde ihop mig att min lever såg mycket fin ut i färgen. Det gjorde mig glad. Dagen därpå kom en av kirurgerna till mig och jag kunde ställa frågor om operationen. Han berättade att det faktiskt hade gått lite lättare att komma åt metastasen än han hade räknat med, och det gjorde mig också glad eftersom det innebär att de inte behövde vara så försiktiga när de skar bort det som skulle bort, och därmed inte behövde riskera att lämna kvar något tveksamt. Nu ska min kropp vara fri från cancer.

Jag är tacksam över att min kropp kan läka så fort. Det är min hud och min lever och mitt blod och mina proteiner som är så duktiga. Finns jaget i levern också? Så har jag inte tänkt tidigare. Jag ska försöka föreställa mig att mitt jag fyller hela min kropps utsträckning och se hur det känns. Då kan jag lättare vara stolt över mig själv och min förmåga att läka och växa vidare.

Nu får jag bara lyfta, dra och släpa max fem kilo i sex veckor framöver, för att undvika att få bråck där kroppen ska läka ihop. Det är plågsamt att det kommer under den period då det är så mycket som skulle behöva göras i trädgården. Jag ska försöka lura vänner att hjälpa mig med det ena och det andra. Igår satte U resten av potatisen och klippte gräset runt gårdsbutiken så att vi fick gräsklipp att lägga på potatislandet, och idag hjälpte R mig att sätta lite kinesiska jordärtskockor. Om jag lyckas uppbåda hjälp med i- och urpackning av kylbilen så planerar jag att stå på Bondens marknad den 3 och den 10 juni. Vi får se. Nu blommar Åkerö-äppelträden nere i trädgården så överväldigande och vackert.


Vi ses!