Marknad med nya grisar

På lördag står jag på Bondens marknad på Södermalm i Stockholm. Det blev ett missförstånd med min grisbonde Olle så han lät inte slakta några grisar denna vecka, men han fixade det genom att kontakta Oskar i Tjulsta, den andra KRAV-certifierade grisbonden här i närheten, som skickade två grisar till slakt åt mig i måndags. Nu har Julia och jag styckat och packat dem och de ser fina ut trots att de är lite något än vad jag är van vid.

 

Jag tar alltså med mig alla styckdetaljer från dessa grisar till marknaden, men också en hel del fryst korv – Thüringer Rostbratwurstfänkålssalsicciacitron/kummin/mejram-korv och prinskorv. Dessutom tar jag med leverpastej och isterband, och skivat av det lufttorkade – ytterlår, kotlettrad och karré – och kallrökt lardo och skivad kokt skinka och de populära buljongpaketen för 5 kr/st.

 

Så fyll telefonerna med pengar och kom och köp så att jag får ihop till kvarskatten! Den här gången kommer jag att stå själv stora delar av dagen, så var snälla och ha lite tålamod om det skulle bli köbildning.

Jag har haft en del okluven ved i ladan från några mindre askar som togs ned för ett par år sedan. Jag hade inte tid att klyva den då, och har förträngt den längst in i ladan sedan dess. Men igår morse tyckte jag att det var kyligt i huset och upptäckte att jag hade glömt att stänga dörren till terrassen så det hade sjunkit till 15 grader i stora rummet. Då hade det varit skönt att kunna tända en brasa i huset. 

Jag gick ut i ladan i går eftermiddag och upptäckte att jag hade glömt bort hur underbart det är att klyva ved. Den som har svårt för det här med mindfullness, eller medveten närvaro, som vi kanske ska säga på svenska, borde verkligen testa att klyva ved. Det leder nämligen till total och omedelbar medveten närvaro så snart man börjar, och en njutning i hela kroppen när träet pressas mot klyven och spricker med ett underbart ljud till vackra små skulpturer. Jag har hört att cancersjuka får en hel del oönskade tips om hur de ska leva sitt liv för att bli friska, och att det kan vara rätt irriterande. Här kommer mitt tips till alla med neuropsykiatriska bokstavskombinationer: Skaffa en vedklyv, för fan!

I förra veckan så var jag över till Hamra gård för att dokumentera päronträden som jag har berättat om tidigare, för nu bär de frukt. När jag nu undersökte trädgården så visade det sig att där fanns tre päronträd! Men två av dessa såg ut som gråpäron! Jag blev genast orolig för att det skulle visa sig vara så att jättepäronträdet i Hamra var ett vanligt gråpäron, men när jag konsulterade Anton Nilsson där jag läst om trädet första gången, så stämde beskrivningen av Hamrapäronet överens med frukten på det tredje trädet, det som står i mitten av trädgården: Frukterna är små som Larsmässpäron, men har mer bergamottform, ofta med någon lite knölbildning vid det långa skaftet. Färgen är vid full mognad nästan guldgul. 

Det innebär att det förmodligen bara finns ett levande Hamrapäronträd kvar, förutom mina ympar som jag gjorde i våras, varav hälften alltså är gråpäron. Det visade sig att Bergianska inte hade Hamra-päron utan bara hade ett önskemål om att vara bevarandeansvarig en gång i tiden. Jag plockade med mig ett antal päron hem och stoppade i kylen och Malin på Svartbäckens trädgård har kontaktat Pomologiska sällskapets päronkommitté i hopp om att de ska engagera sig i frågan. Fortsättning följer.

Nu på morgonen fick jag på 1177 syn radiologens svar på remissen från kirurgen angående min 3-månaders röntgenkontroll i förra veckan. Sammanfattning Bedömning: Ingen recidiv. Inga nya metastaser.

Tillbaka, med en liten salami

Förra måndagen åkte jag in till Akademiska sjukhuset och fick metastasen och 30 % av min lever bortopererad. Det gick bra och jag åkte hem igen i fredags. Naturligtvis kommer det ta lite tid för mig att återhämta mig. Men jag tänkte köra en leveransrunda redan nu på lördag den 27 maj.
 
Igår gick jag ut i charken för att inventera vad för korv jag kunde lägga upp på beställningsformuläret, och då passade jag på att väga och testa den salsiccia secca, eller gårdens minisalami, som vi tillverkade för någon dryg månad sedan. Till min förvåning och glädje så hade den redan tappat 30% i vikt, vilket är kontrollen man gör för att veta att det har blivit en säker produkt. Då finns det inte längre tillräckligt med tillgängligt vatten för att patogener ska kunna föröka sig, och därigenom är produkten hållbar i rumstemperatur i mer än ett år. Och den var mycket god och fin i konsistensen! Jag sitter och tuggar på den nu. Jag måste göra den oftare.
 
I övrigt finns det mycket korv att boka: isterband, Münchner Leberkäse, prinskorv, Toulouse-korv, Nürnberger Rostbratwürstchen, Lisas korv, fänkålssalsiccia, Landjäger och Pfefferbeisser. Det finns också kallrökt bacon och ett par fina men billiga (15 kr/st) buljongkit att koka fond på till sin ramen.
 
Det finns också många mycket fina frysta styckdetaljer att lägga på grillen eller göra långkok av, och lufttorkat ytterlår, lufttorkad karré och kallrökt lardo.


Det var märkligt att återigen överlämna sig till sjukvården, där jag tillbringade så mycket tid 2020-2021. Det är en egen värld man kliver in i, och jag är väl bekant med den nu. Kanske var det därför det kändes lättare den här gången och tiden gick ganska fort. Sedan någon månad tillbaka så använder de ett nytt slags regim för smärtlindring vid leveroperationerna som har visat sig vara mycket framgångsrik. I stället för en traditionell ryggmärgsbedövning så gör man en så kallad blockad, vilket gör att man slipper att gå med en slang in i ryggraden i flera dagar och blir mer rörlig, och piggare och mindre mosig också. Jag gick några varv i korridoren redan dagen efter operationen.

Jag tycker att det är så konstigt att man kunde ta bort morfinet från smärtlindringen redan efter fyra dagar och skicka hem mig. Sedan i fredags tar jag bara fyra Alvedon om dagen som smärtlindring, och jag har inte känt någon smärta överhuvudtaget sedan operationen. Däremot blir jag sömnig efter varje ansträngning och måste ta ganska många tupplurar. Och jag blir lätt yr när jag reser mig upp. Tur att jag har U som hjälper mig och tar hand om mig. På det stora hela så kändes cytostatikabehandlingarna mer påfrestande för kroppen än kirurgin. Jag tror att det kommer att ta lång tid innan kroppen och hjärnan är helt återställda efter cellgifterna, men det börjar redan sticka upp mörkt hår under det vita tunna cytostatikatufset på skallen.

På uppvaket kom en kirurg och en sköterska och frågade hur jag mådde. Jag svarade att jag mådde bra, och kirurgen sa att hon tyvärr inte hade varit med på operationen och därför inte kunde berätta något specifikt om den annat än att det hade gått enligt plan. Jag sa att det var synd för man vill ju egentligen höra från kirurgen att man var ovanligt vacker inuti. Hon skrattade och sköterskan bredvid sa att hon hade varit med under operationen och att en av kirurgerna hade sagt innan de sydde ihop mig att min lever såg mycket fin ut i färgen. Det gjorde mig glad. Dagen därpå kom en av kirurgerna till mig och jag kunde ställa frågor om operationen. Han berättade att det faktiskt hade gått lite lättare att komma åt metastasen än han hade räknat med, och det gjorde mig också glad eftersom det innebär att de inte behövde vara så försiktiga när de skar bort det som skulle bort, och därmed inte behövde riskera att lämna kvar något tveksamt. Nu ska min kropp vara fri från cancer.

Jag är tacksam över att min kropp kan läka så fort. Det är min hud och min lever och mitt blod och mina proteiner som är så duktiga. Finns jaget i levern också? Så har jag inte tänkt tidigare. Jag ska försöka föreställa mig att mitt jag fyller hela min kropps utsträckning och se hur det känns. Då kan jag lättare vara stolt över mig själv och min förmåga att läka och växa vidare.

Nu får jag bara lyfta, dra och släpa max fem kilo i sex veckor framöver, för att undvika att få bråck där kroppen ska läka ihop. Det är plågsamt att det kommer under den period då det är så mycket som skulle behöva göras i trädgården. Jag ska försöka lura vänner att hjälpa mig med det ena och det andra. Igår satte U resten av potatisen och klippte gräset runt gårdsbutiken så att vi fick gräsklipp att lägga på potatislandet, och idag hjälpte R mig att sätta lite kinesiska jordärtskockor. Om jag lyckas uppbåda hjälp med i- och urpackning av kylbilen så planerar jag att stå på Bondens marknad den 3 och den 10 juni. Vi får se. Nu blommar Åkerö-äppelträden nere i trädgården så överväldigande och vackert.


Vi ses!