I veckan har vi tillverkat Frankfurter, salsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin och min variant av ukrainska kovbasa. Frankfurtern och salsiccian känner ni till vid det här laget, men alla kanske inte har smakat kovbasa. Namnet betyder som vanligt bara korv och vad som särskiljer den medelgrova korven från många andra korvar är kanske främst kryddningen med lagerblad och ganska mycket vitlök. Lagerblad, med sin doft av eukalyptus och kanske något åt mentol-hållet, är en underanvänd krydda tycker jag. Vi gjorde förresten också mer Senap 1777.
Eftersom jag ska hålla en korvkurs på söndag som ska förberedas, så blir det ingen leveransrunda i morgon lördag. Det finns fortfarande två platser kvar på kursen, och det blir, som jag har berättat tidigare, sista gången jag håller en sådan kurs. I morse skrev en deltagare från senaste kursen en kommentar på kurssidan som löd:
Jag gick Kristofers korvkurs nyligen och kan varmt rekommendera den. Utöver att det var allmänt trevligt (och gott) så fick vi lära oss allt som behövs för att börja göra egen korv. Jag hade till viss del förväntat mig att åka hem med en känsla av att det var för komplicerat för att ta tag i hemma men det kändes precis tvärtom, odramatiskt och roligt. Jag har nu provätit alla korvsorter vi gjorde och fick med oss hem och de smakade kanon! Ska nu köpa kött från utegris via en rekoring, beställa fjälster och dra igång!
Som alternativ till leveransrunda så åker jag på tisdag (24/2) till REKO Sollentuna 18:30–19:00 (i Häggvik) och REKO Vasastan 19:30–19:45 (vid Sabbatsbergs sjukhus) och lämnar ut korv, chark och styckdetaljer. Nytt för den här gången är att man kan beställa av de styckdetaljer som jag listar här, men tänk på att själva beställningen ska göras på Facebook på vanligt REKO-vis genom att skriva en kommentar under mitt inlägg. Korvar och övrigt som jag erbjuder är listade i mitt inlägg i de två grupper som jag länkar till ovan. Jag förstår att den här beställningsproceduren är jobbig för er, det är den också för mig, men ingen har ännu hittat en bättre lösning, eftersom alla beställningar ska göras öppet på Facebook.
Nästa leveransrunda blir lördag den 28 februari och det beställningsformuläret ligger redan uppe.
Enligt planerna skulle vi stycka nya grisar i nästa vecka, men det blir inte av för nu har en kompressor som är ansvarig för nedkylningen av två av mina kylrum pajat så jag har ingenstans att hänga grisarna tills de är färdigstyckade, eftersom det återstående kylrummet inte har bana i taket och är fullt av allt som jag flyttat från de andra kylrummen. Utgiften för reparation hade jag gärna sluppit, men jag har i varje fall på köpet lärt mig att det är viktigt att ta in offerter från flera företag. Genom att göra det har jag förmodligen fått ner kostnaden med 30 000 kronor. Och så har jag ännu en gång lärt mig att företagsförsäkringar är fullkomligt värdelösa och att jag hade tjänat mycket på att lägga de 22 000 kronorna per år i en reparationsfond direkt och bara betala för ansvarsförsäkringen.
På den positiva sidan så kan jag meddela att kylbilen är körbar igen. Dock återstår fortfarande ett meddelande “AdBlue system malfunction“ som vi inte vet vad det beror på. En möjlig orsak skulle kunna hänga ihop med påståendet att det är -254°C i AdBlue-tanken enligt den uppkopplade datorn och att det alltså är en temperaturgivare som är paj. 6 000 för en ny sådan inklusive pump och värmeelement. Men bilen går som sagt att köra, så jag hinner göra lite mer efterforskningar innan jag beslutar mig för åtgärd. Om ni vill stötta mig i den här jobbiga ekonomiska situationen är det bästa ni kan göra att lägga en beställning. Eller komma hit och handla i gårdsbutiken och säga något uppmuntrande. Eller köpa min gård, nu när den snart är i toppskick efter alla reparationer.
Nu stiger temperaturen hos mig och i nästa vecka väntas plusgrader dagtid flera dagar i sträck. Äntligen! Idag kom tre påsar med fröer från Runåbergs med posten. Det var det enda jag vågade beställa och en av påsarna var gratis för att locka mig ur mitt mentala odlingside. Det lyckades eftersom det var frö till en tomat Liguria som ser ut som de de stora tomater som jag lärde mig i Italien är så goda att göra en sallad på, vare sig de är röda eller gröna, och som jag har saknat så. De andra påsarna innehåller stäppsalvia Violettkönigin, som ska göda pollinatörerna på Gunnarsbo, och Lokförare Bergfälts Jätteärt som jag redan har misslyckats med några gånger.
Under arbetet lyssnar jag den här veckan på Ålevangeliet: berättelsen om världens mest gåtfulla fisk av Patrik Svensson, som uppmärksammades så mycket när den kom ut 2019. Jag fascineras av att den inte entydigt håller sig till någon enskild genre. Man skulle lika gärna kunna kalla den en roman som faktalitteratur, eller så är det helt enkelt en lång essä. Främst fastnar jag för de epistemologiska resonemangen och funderingarna kring tiden i avsnittet om Branteviksålen, för de hakar fast vid mina egna tankar om tiden som något som egentligen är helt väsensskilt från det som fysiken beskriver som tid, och hur min fantasi öppnat sig sedan jag insett hur ofattbart lite vi känner till om världen, universum och existensen. Boken har jag lånat från kommunbiblioteket i Ydre (genom den usla Biblio-appen som verkligen behöver en revision).