| På söndag ska jag hålla i korvkurs här på gården, och eftersom det är mycket att förbereda så blir det ingen leveransrunda på lördag. Jag ser fram emot att ha kurs igen, de brukar vara mycket trevliga och intensiva. Den här är fullbokad, men det finns konstigt nog fortfarande fyra platser lediga för er att slåss om på kursen som jag håller den 22 februari. Som alternativ till leveransrunda så åker jag på tisdag (10/2) till REKO Sollentuna 18:30–19:00 (i Häggvik) och REKO Vasastan 19:30–19:45 (vid Sabbatsbergs sjukhus) och lämnar ut korv, chark och styckdetaljer. Bland korvarna jag erbjuder så finns återigen Toulouse-korv, Lisas korv och Krillekorv, som vi gjorde i förra veckan. Jag kommer i U:s svarta Volvo för att kylbilen… ja, ni vet. |
Jag är innerligt trött på vinter och kyla; jag vill ha värmen och lukterna tillbaka. Jag vågar ännu inte börja drömma om frön, fruktträd och planeringen av nästa odlingssäsong. Dels för att det känns som att kylan aldrig kommer att släppa sitt grepp, dels för att jag inte vet om jag ska planera för en fullskalig odling på Gunnarsbo, eller om jag ens ska odla något alls i Rönna om jag blir kvar här. Jag lever mitt liv i ett långdraget limbo som ger mig skavsår på hjärnbarken. Som distraktion och inspiration brukar jag regelbundet lyssna på vissa musikprogram i P2 – Kalejdoskop, Söndagsmorgon i P2, och Rendezvous till exempel – som får mig att upptäcka musik som jag inte har hört förut och som jag kan lägga till bland mina favoriter i musiktjänsten Qobuz. Det är tyvärr ovanligt, framför allt när det gäller äldre musik, att programledare i P2 berättar vilket år ett verk är komponerat. Det stör mig, för jag behöver den informationen för att göra mig en bild av den historiska utvecklingen och för att fästa tiden vid ett musikaliskt uttryck, och tvärtom. För någon månad sedan hörde jag en programledare berätta att stycket som just spelats var en sonat opus 10, nr 2, i G dur av Carl Maria von Weber som skrevs år 1810. Det var kring det året som Gunnarsbo byggdes, vilket får mig att fantisera kring vad det var för musik som de som bodde där, och i Ydre överhuvudtaget, fick höra under sina liv. Hur snabbt spreds ny musik under romantiken? Hur var tillgängligheten till den typen av musik på landsbygden, och till folkmusiken? Vad spelades det för musik i prästgårdarna och vilken musik kom en bonde i kontakt med förutom i kyrkan? På sistone har jag lyssnat mindre på musik och mer på ljudböcker när jag har jobbat ensam eller kört bil. Jag tycker att ljudbok är en dålig term; de borde kallas höglästa böcker. Högläsning är ett alldeles eget hantverk, kanske till och med en konstform. Jag läser ofta högt när jag läser böcker i ensamhet. Jag tror att det är nyttigt och att det ger ett annat förhållande till innehållet i texten än vid tyst läsning. Om jag skriver något själv så läser jag det alltid högt för att känna efter om det finns en rytm i texten, och högläsningen avslöjar genast klumpigheter och upprepningar och annat som måste skrivas om. Jag lånar höglästa böcker från biblioteket, på nätet, jag förstår inte varför folk betalar för strömningstjänster för böcker. I förra veckan njöt jag oerhört av Lennart Jähkels uppläsning av Kerstin Ekmans Löpa Varg, en fantastisk bok, och den här veckan av Reine Brynolfssons uppläsning av Klas Östergrens Gangsters och herr Östergrens egen uppläsning av Renegater. Min mamma var skådespelerska och ibland när jag var barn så bad hon mig att läsa mot henne när hon skulle lära in en ny roll. Då satt vi i soffan tillsammans, jag med manuset och hon utan, och det kändes helt kravlöst och roligt att det för en gångs skull var jag som fick förhöra henne på läxan. Förmodligen var det oundvikligt att jag också försökte läsa motreplikerna med någon inlevelse. Jag tror att det var de där stunderna som gjorde att jag fick öra för när en skådis lät trovärdig eller klingade falskt. Vilket fick till följd att jag älskade bra teater, men plågades oerhört när jag utsattes för dåligt skådespeleri. Om jag som tonåring hade förstått att jag själv kunde styra mitt eget liv så hade jag kanske blivit skådespelare i stället för forskare och korvmakare Vi ses! |