Leverpastej, Stormkorv, Leberkäse och typ Falukorv

Det är korvarna som vi ska försöka hinna göra idag om vi hinner, för Julia ska också ta hand om sina kor och jag ska till tandläkaren. Men annars fortsätter vi i morgon för allt är upplagt på beställningsformuläret och ska vara klart för nästa utkörning nu på lördag den 3 februari.

Glöm inte att också anmäla er till korvkursen den 11 februari som kommer att bli av om vi blir en till deltagare. Kursen som jag höll i söndags blev mycket lyckat, vi hade väldigt kul och alla var nöjda och gick stolta hem med korven de hade gjort.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000002503006_zc_v1_1706681238505_20240128_151003_(1).jpg

Snön smälter och en dimma har lagt sig över landskapet. Dimman bäddar inte in även om den skymmer sikten, men den gör alla avstånd kortare upptäcker jag. Ljudet färdas längre, så bilarna som passerar på landsvägen låter som de kör förbi strax bredvid mig. Det måste vara därför som talgoxen låter så nära, som om den satt alldeles bakom mig. Stegen i gruset, droppet från taken, små grenar som knäcks och min tupp som gal. Hönsen kan äntligen gå ut på barmark igen, och sprätta lite bland löven under kastanjen där rådjuren har bökat hela vintern för att hitta något att äta. Jag vet inte om det har varit kastanjerna eller vintergrönan som de har varit ute efter, men de har föst bort snön och gjort rundlar av blottad mark med sina horn.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000002503006_zc_v1_1706683048080_20240130_182140.jpg

Jag har gjort klart genomgången av allt jag har skrivit här på hemsidan sedan 2012 och fört över allt som var intressant för mig till ett dokument. Det blev 454 sidor långt i A5 format, så det kan jag binda två böcker av även om det nog ska kortas ytterligare. Det är naturligtvis ett väldigt egocentrerat projekt som bara har intresse för mig, men som sådant har det varit mycket intressant. Det har både varit obehagligt att resa bakåt i tiden till jobbiga perioder som jag är glad över att inte längre befinna mig i, och samtidigt lärorikt att få en bild av allt som har hänt i mitt liv och få en överblick, och glädjande att se hur det mesta har löst sig till slut. Jag ser linjer i utvecklingen och jag upptäcker att jag faktiskt har skrivit ned en hel del intressanta iakttagelser. Dessutom överraskas jag av att det också finns en ton och ett språk som är ganska konsekvent över tiden, och jag gläds över att min förmåga att uttrycka mig inte har försämrats påtagligt över åren, vilket jag ofta får en känsla av. Igår kom en leverans av ryggpapp, häftgarn och sådana där silkesband som man kan fästa i ryggen på en bok så att den får ett liksom inbyggt bokmärke. Så nu ska jag börja binda in de senaste tolv åren av mitt liv så att jag kan ställa in det i bokhyllan. Då blir det mer påtagligt att det som hände har hänt, det hände i en annan tid som inte är nu, och det är ingenting som jag längre kan påverka, men jag behöver inte heller glömma bort det, för jag har det inbundet, förmodligen i halvfranska band.

Sent i december

Där borta i skogsbrynet börjar nästa år. Inne bland träden kan vad som helst dölja sig. Men vi är inte där än. Jag sitter i natten och tänker tillbaka på året som gått. I förra veckan påmindes jag om oktober då Keyyo kom för att få en introduktion i hur korvtillverkning går till, som hon nu har lagt upp klipp ifrån på YouTube. Jag gillar filmen. Jag känner inte riktigt igen korvmakaren, men han känns bekant och verkar trevlig, tycker jag. Vill ni känna er som Keyyo och också träffa en trevlig korvmakare så kan ni gå en av mina korvkurser. Jag vore extra glad om jag kunde fylla kursen den 11 februari för då har en kille bokat in sig som har haft otur och fått vänta ett år på att kunna gå kursen, och det vore trist om jag skulle behöva ställa in hans kurs igen. Äh, nu får det vara nog med reklam i det här brevet!

Jag kom in i det här året från ett ganska trist håll. Ett par månader innan hade jag fått veta att cancern hade kommit tillbaka med en metastas i levern, som de förmodligen hade missat fröet till vid leveroperationen ett halvår tidigare, och jag påbörjade en ny omgång cellgiftsbehandlingar strax innan det nya året. Men året började både bra och dåligt. Först lade åklagaren ned åtalet om arbetsmiljöbrott och hotet om en företagsbot på 150 000 för att Julia skurit sig i tummen ett och ett halvt år tidigare.

Därpå gick kylbilen sönder ett par gånger för att slutligen ge upp i ett motorhaveri i slutet av månaden. Men i stället för att orsaka katastrof så ledde det till en underbar sak när ni utan motprestation bara klev in och hjälpte mig ur situationen genom 250 donationer till en ny kylbil. Och vilken kylbil! Den har förgyllt mina dagar på vägarna sedan dess, med sin komfort och pålitlighet, och jag blir fortfarande rörd när jag tänker på hur den kom till mig. Under de tio år som jag har hållit på med den här verksamgeten var detta ett av de viktigaste bevisen på att jag faktiskt gör något som är uppskattat. Men också ett reellt bevis på att vi tillsammans kan lösa problem om vi bara hjälps åt, och att man kan komma mycket längre om man bara vågar be om hjälp.

När jag tittar tillbaka i almanackan så förstår jag att cellgiftsbehandlingarna präglade vintern och våren, och de gjorde det framförallt genom att min ork minskade dramatiskt, men jag fick ändå en del gjort som jag minns bättre än behandlingarna. Till exempel så upptäckte jag jättepäronträdet i Hamra här nästgårds, och jag gick en kurs i ympning. Inte heller den stora leveroperationen i maj och efterföljande rehabilitering har någon framträdande plats i mitt minne, och när jag ser tillbaka på det där så kan jag definitivt säga att sjukdom inte är det ord som jag i mitt minne kommer att förknippa med detta år. Jag tycker att det är lite konstigt att det är så, men också väldigt skönt. Jag minns att jag sa och tänkte att det där återfallet är väldigt jobbigt men framför allt en stor obekvämlighet som jag bara har att acceptera och gå igenom, snarare än något som kommer att förändra mitt liv. Och så blev det.

I minnet finns i stället den vackra sommaren, som jag saknar, den lilla resan till Hälsingland och Dalarna, konserterna på Forsby Kvarn, de första skördarna av plommon, persikor och päron i fruktlunden och hönsen i trädgården. Och i kontrast med nuet – den underbara kroppsliga friheten i att aldrig vara rädd för att frysa. Tyvärr stannade också konflikterna med Livsmedelsverket i minnet, med den ångest och oro som de skapade till att börja med. Men det fina med det är att även där fick jag hjälp av er kunder, då en mycket erfaren jurist klev fram och erbjöd sin hjälp. Det var så skönt att inte vara ensam i det där, och att få hjälp med alla överklaganden. Och vilken lättnad när till sist Förvaltningsrätten dömde till min fördel i alla målen!

Sedan kom sensommaren och hösten med alla Bondens marknader. Jag tycker mycket om att stå på dem och vill fortsätta att göra det. Det ger mig en regelbundenhet som jag mår bra av, och en nära kontakt med dem av er som kan komma dit. Någon av er sa att hen refererade till mig som sin charkuterist, och det är precis så jag vill ha det, jag vill vara din charkuterist. Jag har tänkt mycket på olika sorters relationer det här året. Den här relationen mellan oss, mellan mig och er, mellan mig och mina kunder och nyhetsbrevsläsare, har förändrats över åren och blivit alltmer speciell. Det börjar i mina ögon mer och mer att se ut som att vi driver den här verksamheten tillsammans, och bara har lite olika roller i relationen, till skillnad från det så vanliga anonyma köp och sälj. Tänk om det vore så att folk i allmänhet började tröttna på det masstillverkade, anonyma, så ofta av dålig kvalitet. Tänk om folk toge sig tid att överväga sina inköp lite oftare, och valde sådant som håller i längden. Tänk om folk kunde, och tillät sig att, låta allting gå lite långsammare och ta den tid det kräver. Det är inte skrämmande utan skönt att föreställa sig det samhälle som skulle krävas för att stävja klimatförändringarna, eftersom det är ett samhälle som inte kan drivas av den uppskruvade konsumtion som vi lever i idag.

Under året har jag också fortsatt mitt hemliga skrivprojekt där jag fantiserar och hittar på och får öva mig i att formulera och uttrycka mig. Det är väldigt tillfredsställande varje gång jag sätter mig ned och skriver, och varje gång så blir jag förvånad över vad som händer i skrivandet. Det får mig också att reflektera, ur många olika infallsvinklar, över språket, och vad som är mitt språk och mitt förhållande till orden. Jag har till exempel förstått att rytm är väldigt viktigt för mig i relation till hur jag sätter ihop orden till fraser och satser. Snubblar jag på takten eller upprepar stavelser på ett sätt som får det att hacka, så ser jag det genast och måste ändra. Som med så mycket annat så uppfinner jag hjulet på nytt och njuter av det. 

Och varje dag under året har jag tränat min italienska i Duolingo-appen och nu kommit förbi nivån jag hade när jag bodde och pluggade två terminer i Perugia för mer än trettio år sedan. Förutom att utvidga mitt ordförråd så har jag framförallt kvar att lära mig verbformerna Passato Remoto och Congiuntivo Imperfetto. Just konjunktiven tycker jag är spännande och jag tror att idén om konjunktiven kommer att leta sig in i den påhittade berättelsen.

Ett område där jag gör motsatsen till att uppfinna hjulet på nytt är bokbinderiet som jag har fascinerats av sedan ett par månader tillbaka, då jag upptäckte en australiensares youtube-kanal DAS Bookbinding. I bokbinderiet vill jag följa och lära mig av de som kan och göra EXAKT som de säger och inte använda mig av trial and error som inlärningsväg till detta underbara hantverk. Först trodde jag att jag hade hittat ett litet obskyrt, väldigt smalt intresse som jag skulle få vara nästan ensam om, men det visade sig att i själva verket så ägnar sig var och varannan människa åt bokbindning. I förrgår eftersökte jag några smala linneband som jag behövde för att binda en rygg i mitt tredje bokbindningsprojekt, i gruppen Örsundsbrohjälpen på Facebook. – Så du söker häftband svarade en kille som visade sig vara utbildad bokbindare och bor ett par kilometer härifrån. Igår kom han över med saker som han inte behöver längre och jag bytte till mig fyra bokpressar, en hel del “klot”, häfttråd i olika tjocklekar, en “häftlåda”, flera böcker, och en del annat mot korv och kött. Det enda som saknas nu för en grundläggande uppsättning verktyg är en skärhyvel. Säg till om ni ser någon!

Ibland känns det som de senaste åren i mitt liv har varit ett pärlband av sammanträffanden. Jag tycker att det är så spännande. Det är som att jag är del av  ett komplext men dolt nät av något slag och det i sin tur ger mig en känsla av sammanhang och mening, och av att det jag gör har betydelse.

Där borta i skogsbrynet börjar nästa år. Inne bland träden kan vad som helst dölja sig. Jag känner förväntan inför vad jag kommer att hitta därunder och jag har förhoppningar om att det kommer att hända spännande saker. Jag känner förtröstan att allt kommer att lösa sig om det inte blir så. Jag tror att tilliten är det som kan få oss att triumfera när allt känns mörkt. Och tålamod och ihärdighet. I nästa vecka ska jag börja utveckla en ny lufttorkad korv.

Ingen rök utan glöd – isterband, Landjäger, bacon och bangers

På lördag 3/11 kör jag en utlämningsrunda igen till Uppsala, Upplands Väsby, Hornstull och Herrängen. Den här gången finns det fina syrade, kallrökta och lätt torkade isterband, en kallrökt Landjäger, mer av den delikata kallrökta skinkan samt brittinspirerade bangers med salvia. Jag är ganska måttlig när jag röker mina produkter och jag varmröker aldrig. Jag försöker att vara lite tysk i det att jag använder röken som en krydda bland andra, i stället för att hårdröka med käftsmällsröksmak till följd. Jag har upptäckt att den lätta röken över glödande bokspån har en väldigt stark aptitretande effekt. Den här omgången Landjäger är svår att sluta äta av efter att man fått en bit i munnen. Därför är det en bra idé att gömma dem lite här och var i bostaden, och då lär man också bli glad den dag efter katastrofen då man hittar dem i sitt sökande efter proviant. De är också bra att plocka fram i förhandlingssituationer när man behöver få sin vilja fram. Obs. plocka fram korven först och därefter kniven!

Provsmakningsexemplar.

Den kallrökta skinkan är också en sådan där delikat sak med många bottnar. Jag har den gärna på en smörgås, eller om jag gör välsignade ägg, men man kan också äta den som den är med annat lufttorkat. Den är lite för fin för att använda i matlagningen. Isterband har vi alla för starka åsikter om hur de ska serveras, så det tänker jag inte ens gå in på. Det var länge sedan jag senast gjorde bangers, och jag har gjort små förändringar i receptet inför dagens korvmakeri. Bland annat så har jag ökat mängden salvia en gnutta och minskat mängden ströbröd. Men jag vill fortfarande att de ska smaka lite billigt och att man ska bli klibbig om läpparna när man äter dem. Gärna som helgfrukost, med bacon, ägg, vita bönor i tomatsås och toast.

I övrigt så finns det nu också julskinkorbeställningsformuläret. Men observera att de är orimmade. Jag vill inte ta ansvar för rimningen, eftersom folk har så olika åsikter om hur den ska vara. Men jag kommer framöver att ge er lite olika gamla recept på hur man kan göra det själv. Ofta säger man att det är på Anna-dagen som skinkan ska saltas och det är ju ett tag till 9:e december så det finns tid. Om ni vill beställa en skinka så är det bra om ni uppger ungefärlig önskad vikt i kommentarsfältet. De väger mellan 2,6 och 5 kg.

Snart öppnar Saluhallen i Uppsala i ny regi kan jag avslöja. De har beställt lite grejer av mig till öppningen och jag hoppas på att vi kan få ett långvarit samarbete. Om ni uppsalabor är smarta så går ni dit när de har öppnat och frågar efter och tipsar om de av mina produkter som ni vill att de ska sälja där. Garpes Livsmedel, den trevliga butiken under Nockebybron i Bromma, har också provsmakat och gillat mina produkter och bett mig om en prislista. Kolla deras instagram, så ser ni att mina grejer skulle passa in där.

Jag har lagt ut ytterligare datum för korvkurser: den 19 januari, den 2 februari och den 16 februari finns det lediga platser. Läs mer här. Det går utmärkt att beställa ett fint presentkort på en kurs också.

Vi ses snart!

Flott, bacon, kurser och fem sorters korv

Nu på lördag den 8 september blir det som vanligt utlämning av beställningar i Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm enligt beställningsformuläret.

Idag ska jag och Ellie göra citron/kummin/mejram-korv och en boudin blanc smaksatt med tomat, oregano, svartpeppar och en gnutta arbol-chili, och de finns att beställa till utlämningen och i butiken i morgon. Vi har också kallrökt en del sidfläsk och det kan ni beställa som bacon i bit till på lördag. Det finns också finfin leverpastej, fryst timjan/rödvin/vitlökskorv och den lagom starka fläskmerguez-korven. Dessutom alldeles nysmält snövitt flott att beställa i burkar om 600 g. Det är ypperligt att använda i bakning, i pajdegar, brioche, och kakor till exempel, och jag ska snart göra en ny omgång (gr)ischoklad med kokosfettet utbytt mot mitt flott.

Äntligen har jag lagt upp två nya datum för korvkurser som man kan anmäla sig till genom att följa instruktionerna på hemsidan. Den 13 oktober och den 10 november blir det av.


Könsfördelningen på bilden är inte representativ för mina kurser, men ansiktsuttrycken är det.

Ellie som jag nämnde ovan har varit här sedan mitten av juli och hjälpt mig, för att lära sig så mycket som möjligt om hantverksmässiga metoder inom charkuteritillverkning. Hon var här ett par veckor för fyra år sedan som volontär och började strax därefter arbeta på finansdepartementet i London som tjänsteman. Hon var med om att ta fram underlag till gissningarna om konsekvenserna av ett Brexit och berättar för mig om hur de chockade tjänstemännen inte kunde hålla masken, utan hade svårt att hålla tillbaka tårarna på jobbet dagen efter omröstningen. Hur som helst så vet hon inte längre om hon vill arbeta på kontor, kanske vill hon hellre arbeta med livsmedel på något sätt. Nu har hon upptäckt att det finns ett hantverkscharkuteri bara något kvarter bort från där hon bor i London och dit ska hon gå med ett rekommendationsbrev från mig.

Om några veckor kommer Michael tillbaka hit för att också han lära sig allt jag kan om charkuteristiska hantverksmetoder. Han tillbringade tre veckor här för ett och ett halvt år sedan och har sedan dess experimenterat med chark hemma, samtidigt som han ägnar sig åt sina doktorandstudier. När avhandlingen i glaciärologi är klar kommer han hit och stannar förhoppningsvis flera månader.

För mig finns det någonting hoppfullt i dessa två exempel. Att de är beredda att gå från en utstakad karriärsmöjlighet till något okänt, som åtminstone brukade ha lägre anseende, och att de ser värdet i vad jag håller på med. Det liknar ju mina egna tankar och längtan efter förändring, när jag ännu hade ett fast jobb och en påbörjad akademisk karriär, och jag är en gnutta stolt över att jag själv kunde se förbi det konventionella och våga en förändring mot något med lägre status och större osäkerhet. Jag hoppas att de unga britternas val är ett tecken på mod.

Det är fyra dagar kvar till valet och jag undrar om inte någonting håller på att hända? Högerextremisternas avskyvärda beteenden dras upp i ljuset i tidningar och radio, och deras ledares inkompetens blottas i TV. Opinionssiffrorna visar en förändring till det bättre, och de anständiga partiledarna har slutat nojsa med extremhögern. Men i sociala medier fortsätter fascisterna att sprida sina lögner och smeka sina mobbarkompisar, och gruppdynamiken är sådan att det inte tjänar någonting till att säga emot dem där.

Mer än 150 stolar i beslutsfattande demokratiska organ står tomma sedan förra valet därför att extremhögern inte lyckats fylla dem med folk som orkar, vågar och är kompetenta att ägna sig åt politik, trots att de alltså fick medborgarnas förtroende. Angreppen mot politiker och politiska församlingar, normaliserandet av politikerförakt och ansträngningarna att smutskasta journalister och nyhetsmedia är extremhögerns metoder för att få folk att tro på deras lögner. Det krävs ett samhälle genomsyrat av misstro och rädsla, där medborgarna inte känner någon tillit, utan bara ett behov av att försvara sitt eget till varje pris, för att de ska få makt och inflytande.

När ingen längre litar på media, på myndigheter och på politiker så faller samhället sönder, och först då kan extremhögen uppnå sitt mål – att få makt. Om vi inte låter det hända, om vi visar varandra tillit och håller ihop, om vi slutar lyssna på deras lögner och i stället pratar om hur vi vill ha vårt samhälle, och hur vi ska göra för att uppnå det, så får vi i varje fall behålla demokratin och kan börja bygga något nytt för framtidens charkuterister.

Ge inte upp, tappa inte hoppet. Upp och hoppa, blåbärssoppa! Gå och rösta, senast på söndag.

Kurser, kampanjer och kassettband

Jag talade nyligen med min consigliere Aron om proble…, förlåt, utmaningarna i mitt liv. Han ger alltid strålande rådgivning i allt från kärlek till företagsutveckling. Den här gången skällde han på mig och sa att jag beter mig som det där indiebandet som gör de bästa låtarna men vägrar att distribuera dem på annat än kassettband. Om mina produkter fanns att få tag på i butik i Stockholm så skulle han köpa tio gånger så mycket av mig. Jag tror att han har rätt, att det är dags att utveckla distributionen av mina varor. Jag ska ta tag i det där nu, under det nya årets devis SKÄRPNING! Likaså ska jag återuppta arbetet med den där lilla broschyren som beskriver företaget, för den behövs nog i samtal med butikerna.

De butiker som jag själv först kommer att tänka på är Urban Deli, Cajsa Warg och Paradiset. Har du något förslag eller några känningar? Bäst är om butikerna har charkdisk och kan skiva upp det lufttorkade själva.


Jag har också fått flera bra förslag från min hjälpare T om hur vi kan utveckla företaget. Ett av hans förslag introducerar jag omedelbart och det gäller för januari månad:

Var och en som värvar en ny kund som handlar för minst 300 kronor, får 10% rabatt på sitt nästa inköp! Skriv i kommentarsfältet på din beställning namnet på kunden du har värvat, så återkommer jag med en rabattkod.

Följande datum i februari och mars kommer jag att hålla korvkurser:  3/2, 17/2, 3/3 och 17/3. Här kan du läsa mer information om kurserna.

Nu till årets första leveransrunda lördag den 13 januari. På beställningsformuläret hittar du bland annat:

  • Den lantliga pâtén som inte blev av till nyår. Den är av fransk typ och skuren i bitar om 350-450 g (120-160 kr). Observera att den innehåller ägg och mjölk.
  • Münchner Leberkäs. Det som andra delar av Tyskland kallas Fleischkäse finns också i Nederländerna, Österrike och Schweiz. Det är alltså en tyskspråkig historia av en emulsionskorv som görs i form i stället för i korvskinn, och den innehåller varken lever eller ost vilket man skulle kunna tro av namnet. Den serveras antingen varm i skivor, till exempel med potatissallad och stekt ägg, eller som smörgåspålägg med syrad gurka och kanske senap i en fralla. Ibland beskriver jag den som en väldigt lyxig falukorv.
  • Skivad karré från en tung gris (153 kg slaktvikt). Har grillsäsongen börjat? Ja, vintergrillsäsongen har startat.
  • Vinterflott. Skirat flott från grisspäck blandat med lök, äpple och olika soppar.
  • Gröna oliver. Lyxiga opastöriserade Lucques-oliver från Frankrike.
  • Lufttorkat ytterlår. Glöm inte att det ska serveras kroppstempererat.
  • Fryst korv: fläskmerguez, apelsinkorv, svampkorv, isterband och boudin blanc med lite tryffel och sellerisalt finns att välja mellan den här gången.
  • Det finns en begräsad mängd av det mycket uppskattade kallrökta baconet. Utan nitrit förstås.
  • Glöm inte bort hundgodiset!

Vi ses!

Apelsinkorven, julpâtén och en boudin blanc med lite tryffel

Det är mycket att stå i för en charkuterist kring jul. När julen väl kommer är jag numera så utmattad av arbete att jag har lite svårt att bli entusiastisk över julmatlagningen. Jag ordnar det enkelt och står över de avancerade förberedelsekrävande rätterna. Särskilt om jag ska fira julen ensam. Lite sill, skinka, revben, isterband, apelsinkorv, pastej, paté, långkål, rödkålssallad, brysselkål och potatis får räcka och växlas om i flera dagar. Det mesta av det där har jag ju här hemma på gården. Den riktigt juliga jultraditionen försvann i min familj med min mamma. Först när hon försvann förstod vi andra att hon var centralgestalten, och att fira utan henne var bara inte möjligt. I år ska jag tillbringa julafton med två volontärer, Markus från Tyskland och Sebastian från Uruguay. Markus mamma har skickat upp en godistallrik som vi har ställt på skivspelaren så att inte Sonja ska nå den. Mitt firande kommer att bestå av att jag inte måste arbeta eller planera så mycket. Att jag kanske kan få sitta i soffan och läsa en bok och dricka ett glas portvin. För mig är den riktiga dagen att fira egentligen i morgon, den mörkaste dagen på året efter vilken allt vänder och blir ljusare.

När den vilar mitt i smeten vill du också ha en släng av sleven

Men om ni vill ha hjälp med julmaten så står jag gärna till tjänst med en utkörning till Uppsala, Glädjens trafikplats, Hornstull och Herrängen på lördag den 23/12. Beställningsformuläret finns här.

Idag gjorde jag en boudin blanc med Gotlandstryffel och sellerisalt, boudin blanc är ju en fransk jul- och nyårsrätt. Jag fick en färsk starkt doftande Gotlandstryffel av en vän häromveckan, som jag fryste och rev ned i korvsmeten idag, men jag måste medge att tryffelsmaken på korven som jag provade i kväll var mycket mild, liksom sellerismaken från den malda torkade bonsai-sellerirot som jag odlade själv förra sommaren. Men det är en finstämd, saftig korv med bra köttsmak, som det brukar bli när jag gör den här typen av emulsionskorv. Jag gjorde också den numera traditionella apelsinkorven som ni kunder antingen älskar eller ogillar. Jag fick mycket beröm förra året för den lantliga pâtén som jag gjorde efter franskt recept, så den gjorde jag igen igår, och den är lite julig med sin kryddighet och franska ton av nejlika. Lika uppskattad av den lokala Uruguayanska exilgruppen som leverpastejen är av tysken.

Det finns fortfarande kallrökt sidfläsk som gör sig bra på julbordet, liksom riktiga syrade och lätt kallrökta isterband, och vinterflottet är ett vågat tillbehör till glöggen brett på en liten bit bröd, eller varför inte rent av på en pepparkaka (det har jag inte ens provat än, men det låter ju riktigt gott!). I morgon letar jag upp ett fint exemplar och skivar av min mest exklusiva lufttorkade skinka, den urbenade sak som italienarna kallar culatello. Den kostar ganska mycket, men den är så smakrik att det bara behövs lite grand för en stor upplevelse. Jag har lite kvar av den mjuka salamin som flera av er älskar och jag tänker skära upp mer av det lufttorkade ytterlåret. Jag vet att några av mina kunder ersätter prinskorven på julbordet med min Nürnberger Rostbratwürstel för att de vill ha något med en mer spännande smak, och den har jag fryst, liksom fläskmerguez, Savina kobasica och salsiccia med rostad fänkål och vitt vin.

Många av mina grejer tycker jag passar som presenter också, inte minst det lufttorkade, och i strumpan kan man ju alltid lägga oraffinerat portugisiskt atlantsalt, gröna Lucques-oliver, kapris i salt, för att glädja barnen, eller ett presentkort på en korvkurs. Nä usch, nu känner jag mig som en mobilabbonemangsförsäljare. Hur som helst så finns det ett beställningsformulär här. Jag har mycket frysta styckdetaljer för tillfället, som du kan fråga om i kommentarsfältet, men julskinka har jag inte.

Vi ses kanske!

Korvkurs, provsmakning och Toulouse-korv

Leverans

Jag gör en utkörning nu på lördag den 23/9 med bland annat tre sorters lufttorkat och en färsk korv. Korven blir en Toulouse-korv som är enkelt smaksatt med vitpeppar och muskotnöt. Det fina med den är att hälften av köttet mals på 13-millimetersskivan och den andra hälften på 5-millimetersskivan. På så sätt blir det en riktigt grov korv som ändå har bra bindning.

Mat & människor i Fjärdhundraland

Att det finns både lufttorkad karré, lufttorkat ytterlår och lufttorkad kotlettrad på beställningsformuläret beror på att vi ändå kommer att stå och skiva lufttorkat resten av veckan inför Mat & människor i Fjärdhundraland som avlöper nu på söndag 11-17. Idén är att alla deltagande gårdar och företag kommer att servera en provsmakningstallrik för 30 kr, och på min kommer jag att ha dessa tre delikatesser och lite till. Här är de olika deltagarnas menyer och en karta.

Korvkurser

Det finns fortfarande lediga platser på korvkurserna den 30/9 och den 28/10. Läs här och anmäl dig!

Funderingar kring företagets framtid

Det blir allt tydligare för mig att jag inte kan fortsätta att driva gården och företaget på det sätt som jag gör nu. Att vara beroende av volontärer på gården håller inte längre, jag måste ha en mer långfibrig lösning. Jag kan inte ägna så stor del av min tid till att ständigt lära upp nya, och även om det är givande och roligt att ha entusiastiska och duktiga volontärer på gården, så väger det inte upp hur det emellanåt är att ha en missnöjd och gnällig främmande människa i huset. Det gör vardagslivet olidligt.

Nu måste jag hitta någon som kan jobba med mig en längre tid, antingen mot att dela eventuell vinst när omkostnaderna är betalda, eller mot en lön om det föreligger en situation där anställningen kan berättiga till något slags subvention. Båda fallen förutsätter att personen ifråga verkligen vill lära sig hantverket och brinner för kött och charkuterier, och att vi lyckas öka produktionen så att det hela genererar en vinst. Känner du den personen jag söker eller har du några andra tips i den här situationen?

Butiken har öppet som vanligt och där lägger jag också en del andra styckdetaljer efterhand som vi styckar grisen som jag hämtade hem från slakteriet idag.

Vi ses!

Kapriskorv, kimchi och kanske sommarens sista karré

Sommaren borde vara över men här på gården känns de varma vindarna på dagen nästan tropiska. Och det är så torrt, så torrt att jag har beslutat mig för att låta borra en ny brunn. Den gamla spetsen i åkern förslår inte längre, jag blir så orolig för att grisarna plötsligt inte ska ha nog med vatten. Det känns som att den här sommaren har varit längre än somrarna de senaste åren. Jag vet inte vad det beror på, kanske på att det har funnits kärlek på gården den här sommaren och jag har kunnat njuta av dagarna utan rädsla för att de ska försvinna. Jag älskar när tiden går långsamt. Vilken skillnad mot otåligheten och rastlösheten från 7 till 40 års ålder.

Det blir en leverans nu på lördag 12/8 med lite smått och lite gott. Kanske blir det sista gången den här sommaren med skivad karré? Det beror på vad restaurangerna beställer från mig efter sommaruppehållen. Igår gjorde schweiziska Raban och jag en boudin blanc med kapris och citronzest, det vill säga en finmald värmebehandlad emulsionskorv, och dessutom 49 formar med min leverpastej/Leberwurst. Det finns också frysta salsiccia med rostade fänkålsfrön och vitt vin, och Nürnberger Rostbratwürstel som vi gjorde i förra veckan.

I morgon ska vi förpacka gårdens kimchi, ni vet den beroendeframkallande chilifermenterade grönsaksrätt som kännetecknar det koreanska köket.  Jag gör den på salladskål, rättika och vårlök. Jag erbjuder också påsar med kapris i salt. Med den kan man kanske göra en kaprismajonäs eller något annat tillbehör att servera till sin boudin blanc. Och det finns lufttorkat ytterlår och Landjäger till den som inte orkar slå på spisen. Och är det något annat man vill ha så kan man alltid fråga i kommentarsfältet. Här ligger beställningsformuläret.

På lördag den 2 september tänkte jag hålla en korvkurs för att finansiera den senaste bilreparationen. Läs mer om hur kursen är upplagd här och anmäl intresse så snart som möjligt om du vill gå. Jag ställer in om vi blir färre än fyra personer.

Vi ses!