För övrigt så fick mina två modersuggor två nya kullar samtidigt för 20 dagar sedan. Den här gången fick Marzena 9 och Vera 7 (8 varav en dödfödd). Så nu har vi 30 grisar i hagarna. Det gäller att få klart produktionslokalen snabbt nu. När alla 30 är fullvuxna blir foderkostnaden 10 000 i månaden. Idag vid kvällsmaten tog jag den här skakiga filmen med mobilen. Kultingarna är ännu tillräckligt små för att kunna gå under eltråden till galtarna i den förra kullen, men de är snälla mot de små.
I torsdags lämnade jag till slut in ansökan om bygglov för att bygga om det gamla svinhuset till en produktionslokal för charkuterier. Dagen innan var jag och den som ska vara min kvalitetsansvarige och besökte både Bygg och Miljö på kommunen för att förklara vad det är jag vill göra. Jag vill etablera en bra kontakt med dem på ett tidigt stadium och visa att jag vet vad jag pratar om när det gäller lokaltekniska behov, lokal- och livsmedelshygien, HACCP, lufttorkat, färskkorv, värmebehandlad korv och så vidare. Än så länge har kontakten med Bygg varit mycket bra, men jag är rädd för att de ska låta godkännandet av bygglovet dra ut på tiden. Jag skulle önska att allt kunde ta fart nu. Jag längtar efter att få komma igång.
Igår fick jag smaka min egen gris tillagad av kockarna på restaurang Mistral. Det var en mycket speciell upplevelse som är svår att beskriva. Det godaste griskött jag någonsin ätit, för det första. Men konstigt på annat sätt också. Det borde egentligen ha känts omvälvande och märkvärdigt, men det kändes bara fullkomligt naturligt och självklart att de kockar som jag beundrar så mycket tog hand om min gris, på det sätt som de gjorde.
Vi var 16 personer som åt fem serveringar med vin. Jag började med ett par kanapéer i baren, en med rillettes och den andra med tunga.
Rillettes i potatiskskal med harsyrablommor.
Därpå följde
Tunt skivad rå kotlett med fjolårets sista tomat och två olika löktillagningar, bland annat.
Brynt sylta av grisansikte med harsyra, rabarbersmör, blåbär- och blåstångssmör och en liten potatispuré, bland annat.
Lågtemperaturtillagat ytterlår med en ärtört och en annan fantastisk ört som smakade pepparrot, bland annat.
Tvåveckorsmörad kotlett med hårdbrynt svål, brännäslesmet, vitlök, äpple, violer och mizuna.
Lever. Med olika konsistens och rödbetor på två olika sätt. Ogräs. Bland annat.
Vinerna var genomgående utsökta och intressanta, liksom gästerna.
Viktor och Robin gjorde lite morbid konst av grisen också.
Jag sålde alltså en av de just slaktade grisarna till restaurang Mistral. Min affärsidé är ju inte att sälja kött, utan att förädla köttet från mina djur, framför allt genom olika sorters lufttorkning, fermentering och mognad. Men jag gjorde ett undantag för Mistral eftersom jag blev så smickrad av att de ville ha kött från just mina grisar. Jag tycker så mycket om deras inställning till mat och råvaror och njutning. Nu serveras min gris i olika versioner på Mistrals meny på kvällarna har jag förstått, men det kommer också att göras en speciell Rönna-griskväll den 13 maj då min gris erbjuds i fem serveringar med dryck för tusen kronor klockan sju. Jag har beställt bord och är oerhört nyfiken på vad de kommer att hitta på med grisen. Det finns 16 platser och Mistral har telefonnummer 08-10 12 24.
Nu är mina första två grisar slaktade. Jag fick låna en hästtransport av en fårbonde här i närheten mot att han skulle få lite kotletter och korv och sedan körde jag upp de två första galtarna till Sam och Camillas lilla slakteri utanför Östervåla. Där fick de vara i fem dagar och ta det lugnt innan slakt.
En av kockarna på restaurang Mistral ville vara med vid slakten så vi åkte upp tillsammans och var med och tog in grisarna i slakteriet. Det var stilla i den halmbeströdda del där de kom in och grisarna var lugna, men jag kände till min förvåning att jag inte kunde vara med när Sam sköt grisarna, så jag gick ut i omklädningsrummet. Det smällde och bullrade en del och sedan gick jag in igen.
Det är obehagligt när djur dödas. På slakteriet säger man att grisarna först “bedövas” med antingen elektricitet eller med en pistol som slår in en bult i hjärnan. Sam använder för tillfället bultpistol. Sedan avblodar man djuren genom att skära av pulsådrorna och tömma dem på blod. Trots att grisen är ögonblickligt död och avblodad så fortsätter den att sparka i flera minuter när man har skjutit den. Det är jobbigt att titta på eftersom det ser ut som att djuret inte är dött och försöker ta sig därifrån. Jag kände mig tvungen att efteråt kontrollera att skottet hade tagit rätt i hjärnan och kunde konstatera att det inte fanns en chans att det funnits något medvetande när djuret sparkade.
Mina tankar kring det här kan tyckas morbida, men det är viktigt för mig att klargöra mina egna reaktioner inför det här märkliga att vi dödar andra varelser för att äta deras kött. Det är intressant att reflektera över när ett djur som man har dödat övergår till att bli kött. Det var svårt och konstigt att se ett blodigt och pälsbeklätt djur, som jag hade känt, lyftas upp i traversen och föras över till lögkaret. Men när det hade skållats och lyftes upp därifrån utan päls och delades i två delar så var det plötsligt kött och jag kände bara spänning och nyfikenhet över hur det skulle vara som livsmedel.
Nu har jag styckat och skurit och hanterat det här köttet och saltat och kryddat och provlagat och smakat. Jag har aldrig ätit någon godare gris och de färskkorvar jag gjort på köttet slår allt jag tidigare smakat. Jag har höga förväntningar på hur det kommer att bli som lufttorkat.