Pastejen, Nürnberger Rostbratwürstchen och återhämtningen

Jag kör en leveransrunda nu på lördag den 19 september. Jag kör själv och beställningsformuläret ligger här.

I förrgår blev jag utskriven från sjukhuset och Anna körde hem mig till gården och tog hand om mig. Det känns lite overkligt att vara tillbaka här och sitta ensam och skriva nyhetsbrev igen. Jag ser en del saker ur ett nytt perspektiv, i en ny dager. Jag måste välja ut vad som är viktigast att ta hand om på gården. Jag kan bara göra en bråkdel av vad som borde göras. Jag borde helst inte göra någonting, men visst måste ändå utföras och då måste jag hitta sätt att göra det på så att alla lyft undviks och så att jag inte blir trött. Allting tar tre gånger så lång tid.

Men jag får hjälp. Jag följde just med Albin till slakteriet för att visa hur det går till, när han hämtade två grisar som Julia ska stycka i nästa vecka. När vi kom tillbaka hjälpte Peter till att lyfta upp grisarna på banan medan jag tittade på och gav instruktioner. Peter är den granne som jag lånade äggkläckningsapparaten av, och som fick ta hand om äggen när jag låg på sjukhuset. Igår kläcktes sju kycklingar och de får Peter vara fadder åt tills jag är lite starkare.

En sak som gjorde mig ledsen när jag kom hem var att upptäcka att någon stulit kassaskrinet i gårdsbutiken när jag låg på sjukhuset. Tänk att vara en så trasig människa att man får reda på att jag ligger på sjukhus och bestämmer sig för att åka till min gård och stjäla kontanter från min butik. Då måste man vara riktigt skadad i huvudet. Det skedde någon gång mellan torsdag lunch och fredag morgon. Berätta för mig om ni var där då och såg något konstigt. Jag letar efter en lämplig låda att ersätta kassaskrinet med, men har ännu inte hittat någon lämplig.

Igår tillverkade Julia leverpastejen alldeles själv, för första gången, enligt mina anvisningar, och även Nürnberger Rostbratwürstchen. Jag smakade pastejen på kvällen och den var perfekt. En applåd till Julia! Korven har jag inte testat än, men jag är övertygad om att den är lika god som vanligt. Det blir den första korv som lämnar mitt charkuteri som jag personligen inte har haft fingrarna på. Är det sorgligt? Nej, det är en utveckling framåt. Eva står och packar Landjäger just nu, så den har jag också lagt upp på beställningsformuläret. Den kommer tyvärr med en brasklapp om att den kan innehålla spår av vissa allergener, eftersom den låg i produktionen samma dag men efter tillverkningen av merguez-korven med den dumma harissan som kunde ha spår av sesam­frö, senap, selleri, gluten, nötter och jord­nötter.

Produktionen kommer förmodligen att se lite annorlunda ut framöver, tills jag får lyfta saker igen och har fått tillbaka orken. Nu blir det nog styckning varannan vecka och produktion varannan vecka för Julia, och utbudet på beställningsformuläret kommer att variera därefter. Eftersom det var ett tag sedan den senaste slakten, så är det en hel del frysta styckdetaljer på formuläret den här veckan. Det är viktigt att ni fortsätter att handla, så att det kommer in pengar till Julia och Evas löner.

Det har ännu inte fattats beslut om någon vårdplan för mig, men det kommer snart att göras. Jag gissar på behandling med cytostatika och sedan kirurgi. Men först måste jag hämta mig efter den stora bukoperation som jag just gick igenom. Jag tycker att det verkar som att jag fortfarande har bra läkkött, eftersom jag kunde åka hem redan en vecka efter den här tarmoperationen.

Jag funderar inte över min prognos och jag känner mig inte

 nedslagen eller ledsen egentligen. Jag ha lärt mig en del saker de senaste åren som jag har nytta av nu. De farligaste saker som jag kan ägna mig åt är ilska och självömkan. Jag brukade ägna mycket tid åt dessa två och det var en större fara för mitt liv än vad jag nu går igenom. Självömkan har jag strypt och begravt, och ilskan drabbar mig inte så ofta längre. Jag har också lärt mig att jag inte kan ändra det förflutna och att det är meningslöst att oroa sig för morgondagen. Det enda som är verkligt är det som är här och nu. Det är inte en besvärjelse, det är ett konstaterande. Jag vill göra det bästa jag kan av det här ögonblicket och fortsätta att lära mig mer så länge jag kan.

Tack för alla fina hälsningar och reaktioner på mitt förra brev; på mejl, twitter, facebook, sms, messenger och på kort. Det har värmt mig och det har hjälpt mig.

Vi ses på lördag!

Törst

Det blir en leveransrunda som vanligt nu på lördag den 12 september, men ändå lite annorlunda. Beställningsformulär finns här. Förklaringen finns här nedanför.

Som några av er vet så led jag av magsmärtor i helgen och hade suttit på akuten natten innan leveransrundan i lördags. Jag var tillbaka där redan i måndags med svåra smärtor och efter en skiktröntgen så skickas jag omedelbart till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där gjorde man ytterligare röntgen, nya lavemangsförsök och en härlig sigmoideoskopi, det vill säga de körde upp en kamera i röven på mig. Då konstaterade överläkaren Håkan att det var en cancertumör som blockerade vägen i tjocktarmen och att vi inte skulle lyckas lösa förstoppningen med fler lavemang. Eftersom det fanns en akut risk för att tarmen skulle brista och det fanns en jourkirurg som kunde sådana här saker, så beslutades om operation samma dag, det vill säga igår kväll.

Jag vaknade upp efter operation mitt i natten med en påse på magen, en slang ur snorren, en slang ur vardera armveck, en slang in i ryggraden, och en slang från magsäcken ut genom näsan. Jag är lite udda på så sätt att jag fungerar som alla bäst i krissituationer. Det är en väldigt bra egenskap vid sällsynta tillfällen som det här. Annars har jag inte mycket nytta av den.

Just nu är mitt största problem att jag inte får äta eller dricka innan tarmen har återhämtat sig och börjar fungera normalt igen. Min törst är enorm och jag får bara en blöt svamp på en liten pinne att badda munhålan med. Jag längtar efter en iskall chinotto, en mild citronsorbet, en fruktsallad med melon, en kopp riktigt bra te, en läskande besk alkoholfri öl, eller bara ett klart glas kolsyrat vatten som river i gomseglet. Ordet läskande har blivit heligt för mig. Allt läskande är välsignat.

Jag gissar att känslorna kring vad som har drabbat mig kommer att krypa sig på mig, eller slå ner när jag kommer ur den här fasen. Just nu är jag här och hanterar situationen. Jag får hjälp och stöd av den underbara och mycket kompetenta personalen på avdelning 70d2.

Jag kommer inte att komma hem till gården förrän om en vecka. Grismatningen måste lösas med grannars hjälp. Eva kommer att packa beställningarna på fredag. Inga beställningar efter klockan 18:00 på fredag kommer att behandlas. Leveransrundan kommer att köras av Evas man Stefan, en erfaren chaufför som ni måste vara snälla mot. Beställer du av den frysta korven så bör du hjälpa Stefan komma ihåg att ge dig en påse fryst också. Eftersom jag inte kommer att få lyfta tungt på ett tag måste jag komma på något sätt att få korven tillverkad och grisarna hämtade från slakteriet utan min medverkan. Men det går säkert att lösa på något sätt.

Vi ses, så småningom