Äntligen en leveransrunda, för det är dags att beställa midsommarmaten

https://campaign-image.com/zohocampaigns/133052000002457092_zc_v53_artboard_1.png

 

 

 

 

 

 

 

Så kommer till slut leveransen till alla er utsvultna som inte har haft möjlighet att komma till Bondens marknad för att få er fix. Nu på lördag den 15 juni kör jag en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby, och de sju stoppen i Stockholm. I morgon ska jag och Julia försöka att hinna tillverka fyra sorters korv – fänkålssalsiccia, Krillekorv, fläskmerguez och Toulouse-korvoch leverpastej. Allt ligger redan nu på beställningsformuläret men kommer också ut i gårdsbutiken i mer fysisk form på onsdag eftermiddag när vi har packat dem.

Förutom dessa produkter finns det en mängd andra fina frysta korvar och utsökta styckdetaljer, både till grillen och långkoket, att beställa, liksom lufttorkad karré, kotlettrad och ytterlår, och kallrökt lardo. Under fliken Övrigt på beställningsformuläret döljer sig buljongkit, flott, ägg och fågelgodis.


https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003355004_zc_v1_1718045122055_2021_02_24_07.48.02.jpgJag tänker mycket på träd de här dagarna, med anledning av något jag sitter och skriver på. På deras form, på stammarna, grenarna, löven och kronorna. Jag tänker på rummet mellan träden, hur de står i förhållande till varandra, tar upp utrymme och lämnar plats till träden runtomkring, i skogarna och i skogsbrynen. Hur slyet kan vara nästan ogenomträngligt för en gående på ett två år gammalt hygge, där marken slitits sönder av skogsmaskiner och där ungträd och buskar kämpar om ljus och näring. Och på hur gamla tallar kan bilda en stor sal med museiakustik. Hur hasseln kan bli en naturlig lövkoja och hur granplanteringen bara säger stopp. På hur trygg och spännande en gammal blandskog med stigar och gläntor kan kännas. Jag tänker på hur förnan ser ut och på vad som växer där i det översta jordlagret. Gräs och ormbunkar, blåbärsris och mossor. Det finns mycket som jag har tittat på men aldrig sett ordentligt.

https://stratus.campaign-image.eu/images/129354000003355004_zc_v1_1718045393528_2021_06_01_19.12.02.jpgJag märker att det är svårt för mig att föreställa mig skogens olika partier när jag inte har dem framför mig. Skogen blir lätt en föreställning inom mig som jag inte vet hur sann den är. Och när jag går ut för att titta efter så fylls jag av så många intryck att jag glömmer att notera vad det är jag egentligen ser. Jag tror att jag borde stanna upp. Det här får mig att tänka på saker som jag har lärt mig om relationer och kärlek de senaste åren. Om vad som kan hända när man öppnar ögonen och vågar se en annan människa som hon är. Jag tror att det är det som Det mellanmänskliga av Martin Buber handlar om. Jag förstår det som att det handlar om att ta emot, att ta till sig den andra som en utomstående och handlande varelse som är sitt eget centrum, i stället för att interagera med sin egen föreställning om den andra. Att göra så är inte bara en fråga om mental inställning. Det kan lika väl vara en rent fysisk handling, som hur man lägger sin hand på en annan människas hud. I februari vaknade jag mitt i natten och skrev ned det som följer, av någon anledning som jag inte längre minns:

Kärleken är ett bruk.
Kärleken är en praktik.
Att se någon är inte en metafor, det är en ögonens praktik.
Att smeka någon är handens närvaro, ett hantverk.

Att övervinna rädsla är att acceptera verkligheten.

Se med tungan
Lyssna med handen
Smeka med tanken

Kanske kan man utvidga den inställningen till att handla om annat runtomkring en, vare sig det är själlöst eller besjälat. Kanske handlar det om att jag letar efter ett sätt att förhålla mig till allt det som finns utanför min egen kropp. Eller om att hitta bron mellan det som finns inom mig och det som finns utanför mig. Det finns mycket att lära sig av skogen och träden.

Vi ses!

En sista vårmarknad och sommarnjutningen

Igår och i morgon styckar och packar vi styckdetaljer från två grisar från Olle Linder på Åsbergby gård, som jag hämtade från slakteriet i tisdags. Tre fjärdedelar av resultatet tar vi med oss till Bondens sista vårmarknad på lördag den 8 juni på Katarina Bangata på Södermalm där jag och U står och säljer från 10 till 15, resten lämnar vi i gårdsbutiken. Fast jag tar nog med mig alla buljongkit till marknaden förresten, de brukar vara så populära där, liksom ostronen. Flapparna och medaljongerna står på väntelistan för er uppmärksamhet.

Vi tar också med en massa lufttorkat och korv förstås – återstoden av Krillekorven, isterbanden, den förbjudna korven, salsiccian, C/K/M-korven, minisalamin, Landjägern, biała kiełbasa, Nürnberger Rostbratwürstchen, Frankfurter, Merguez, Chipolata, prinskorv och Leberkäse. Vill ni att jag ska ta med av Rådmannens ofullbordade också?


Som jag trodde så gick min gamla Rover 75 inte igenom besiktningen i måndags, framför allt på grund av rost i trösklarna. Jag trodde ett tag att jag hade hittat en ny bil genom en kompis, en Passat som går på gas, i Södertälje som jag skulle åka och titta på idag, men säljaren ställde in besöket i natt. Han ville inte heller låta mig köra bilen till min meck för att kolla den, innan köp, så nu tror jag att det är något skumt och att han vill skjuta på visningen för att hinna dölja felen, så jag får börja leta igen och ställer därför frågan igen:

Känner du till någon med en billig bil som har gått igenom besiktningen som jag kan få köpa?

I måndags grävde jag en ny grop i fruktlunden i värmen, och i tisdags planterade jag persikoplommonet som jag köpte i Estland i den. Jag tror att det står ganska skyddat där, och jag kan se det från stora rummet i huset, om det nu skulle blomma vackert om vårarna. Metallgrunkan ni ser på bilden till höger om trädet är den sista av mina grishyddor som jag har kvar. Jag ska antingen flytta den när jag har fixat läckaget av hydraulolja på traktorn, eller så börjar jag hyra ut den som “glamping för den som vill bete sig som ett svin”. Bakom det nyplanterade trädet ser man plommonträdet Komet som verkar stormtrivas på sin plats. Det var det som gav underbara plommon förra sommaren och i år så har det ännu mer kart, så mycket att jag nog måste kartgallra för att det inte ska bli för tungt för de ännu ganska späda grenarna.

Jag försöker att göra lite fint i fruktlunden när jag hinner. Jag tar ner höga brännässlor med slåtterbalken och klipper gräset runt träden och gör fina gångar mellan dem. Om en stund ska jag gå ut och ta ner mer brännässlor så att det syns från när man går in i gårdsbutiken att man kan gå in och titta på träden om man skulle vilja. Tyvärr så har persikoträden drabbats av ett kraftigt anfall av krussjuka, en svampsjukdom som nästan alla persikoträd drabbas av, men som kan motverkas om man sprutar träden med en svavellösning innan knoppsprickningen, vilket jag naturligtvis glömde. Päronträden har inte många kart på sig i år, men det ser å andra sidan ut som att jag kommer att få mina första körsbär på både Margit och Huldra.

Jag älskar den här tiden på året, det är den jag lever för, resten är längtan och minnen, för jag lyckas inte hitta någon njutning i närvaron när är rädd för att frysa och bli blöt. Jag lever upp och känner mig stark nu, och jag njuter med alla sinnen när jag går ut i den här verkligheten. Jag plågas aldrig av värme, om det inte går över 35° och jag kan sova även om det är ljust. Jag kan intellektuellt förstå att varje årstid har sin charm och är vacker på sitt sätt, men känslomässigt så skulle det räcka med några veckors höst och sedan några veckors vinter, om jag fick sen vår, försommar och högsommar resten av året. Det kanske är barnsligt, men jag känner fortfarande skolavslutningspirret i kroppen och blir rörd av sommarpsalmerna. Så nu tänker jag glömma framtiden för en stund och bara ägna mig åt det som är så skönt just nu.

Vi ses!