Den här veckan är Julia och Rikard ensamma i charken, för jag sitter i Pärnu i Estland och skriver det här. Jag gav dem ganska fria tyglar att välja korv att tillverka och de valde förutom Frankfurter att göra Stormkorv. Rikard är så förtjust i den och tycker att den skulle heta Sichuanpepparkorv, eftersom det är det som den är smaksatt med, och få vet att den är tillägnad Ingvar Storm, ni vet han som leder Spanarna i P1, som jag den veckan jag hittade på den tyckte hade en så vänlig och icke-dömande framtoning. Kanske borde jag hitta på en Drang-korv som komplement. Längtanskorv kanske låter bättre, förresten. Vi får se.
Det är väldigt skönt att jag har dessa två utomordentliga medarbetare som jag kan lämna över ansvaret till utan problem. För jag utgår från att deras korvar blev utsökta och hoppas verkligen att ni kommer att vilja ha dem till helgen. De har också skickat mig en lista på vilka styckdetaljer som finns, och jag har uppdaterat inventariet och därmed beställningsformuläret till leveransrundan nu på lördag den 28/5. Jag har också bett dem att skörda mer av Gårdens salami, så det finns också. Och massor av andra korvar förstås. Seså, gå in och lägg en beställning nu!
Det hände något hemskt i söndags. Några timmar innan jag skulle åka iväg på min rehabresa upptäckte jag att räven hade varit på gården och attackerat mina hönor. Utanför hönshuset låg en hög med fjädrar och i redet där en höna har legat och ruvat på 7 ägg fanns nu ingen höna och ett av äggen hade hål i sig. Nere vid byvägen låg flera vingpennor från tuppen. Ibland händer det att höns vid en attack lyckas undkomma och gömma sig för att komma fram senare, men nu har det gått mer än två dygn, så jag börjar förlora hoppet om att någon ska ha överlevt. Mitt hopp står till de sex äggen som Rikard har lagt under en av sina ruvningsvilliga hönor. Vi får se om det blir något av dem.
Nåväl, jag sitter i Pärnu och kan ingenting göra åt saken. Balkongdörren är öppen och jag kan känna doften från havet, för mitt rum vetter mot floden Pärnus utlopp i Östersjön trehundra meter bort. Jag gick en lång promenad längs den kilometerlång sandstranden idag. Det här är det första dagarna med sol och stiltje fick jag veta, och säsongen har inte kommit igång än. Det är glest mellan människorna. Förberedelser pågår inför anstormningen av gäster. Det doftar asfalt och målarfärg. Bebyggelsen består till stor del av äldre och nyare trähus, men också av putsade mer modernistiska hus. Det verkar vara en vänlig och lagom vacker stad som just håller på att vakna upp till sommaren. Dags att putsa över fjolårets slitage. Jag gillar stämningen på sådana här platser både innan och efter säsong.
Idag inleddes behandlingarna och jag fick den skönaste ryggmassage jag någonsin fått. Jag är ledsen att behöva säga det kvinnor, men ingen har knådat mina skinkor skönare än Egbert. I morgon ska han få ge sig på mina fötter.
Pärnu ligger ungefär i höjd med Norrköping och naturen har inte kommit mer än kanske en vecka längre än i Rönna. Hemma verkar det bli ett äppleår. I varje fall så blommar mina äppelträd något alldeles vansinnigt. Undrar hur tulpanerna klarar sig utan mig. Efter lönekörningen i morgon ska jag försöka att inte tänka på Rönna förrän på måndag.
Vi ses inte på lördag för då kör Rikard leveransrundan ensam för första gången, men sen! (Var snälla mot Rikard så att han inte säger upp sig.)
Det blev lite knäppt med de två grisarna jag hämtade från slakteriet igår. Den ena hade en slaktvikt på 117 kg men den andra bara på 77 kg. Så om ni beställer färskt kött från beställningsformuläret för utkörningen nu på lördag den 21 maj så får ni gärna specificera om ni önskar en större eller en mindre styckdetalj i det fall de skiljer sig i storlek. Det är inte säkert att jag kan uppfylla önskemålet, men jag gör alltid så gott jag kan om ni skriver särskilda preferenser i meddelandefältet på beställningsformuläret.
Idag smakade jag av den Gårdens salami som vi påbörjade för några månader sedan. Den är god, med tydlig smak av fänkål. Fortfarande lite mjuk, men det tycker jag om. Jag har lagt upp den på beställningsformuläret, men vi packar den först i morgon eller övermorgon. Vi har också en massa isterband som jag glömde att göra reklam för inför förra lördagen. Och så har vi fullt av andra korvar till grillen och lufttorkat till aperitifen, till exempel Thüringer Rostbratwurst, Toulous-korv, Frankfurter, Citron/kummin/mejram-korv, Salsiccia med rostat fänkålsfrö och vitt vin, Salsiccia med chili och vitlök, Svampkorv, Merguez på fläskkött och Timjan/rödvin/vitlök-korv.
Jag och Ulrica har fortsatt att gräva och rensa odlingsbäddar i köksträdgården. Nu får det räcka. Det kvarvarande orensade området ska vi täcka med ogräsduk och fixa nästa år. Idag var det för första gången i år varmare i utomhuset än i inomhuset och nu tror jag inte att det blir någon mer nattfrost, så då är det dags att plantera ut allt jag har förkultiverat. Den vackra mångfärgade mjölmajsen som jag ska försöka lära mig att baka tortillas av får nog stå i fruktlunden, men resten ska ner i köksträdgården. 
Jag måste hinna få ned allt innan jag åker till Estland på söndag för en veckas rehabilitering. Igår grävde jag ner narrbusken, blåbärstrybuskarna och bärhäggmisplarna längs med kanten på fruktlunden, så att ni lätt kan beundra när ni kommer på besök. Fler märkliga sorter av de 490 tulpanlökarna som jag satte i höstas börjar slå ut nu. Varje dag har det hänt något nytt i trädgården när jag kommer ut från huset. 
Jag försöker lära mig namnen på de växter som jag inte kan namnen på. Det finns ganska bra appar för att identifiera dem. Jag skulle vilja skriva en lång lista på alla olika växter som jag har på min mark, i mitt land, inom mina gränser, här på min gård. Från vitroten till den högsta linden. Jag skulle bli glad för varje ny växt jag hittade och lärde mig namnet på. Häromdagen upptäckte jag två rapphöns, först i trädgården på kvällen och sedan på gärdet utanför trädgården dagen därpå när Sonja skrämde upp dem. Fåglarna på gården kryssar jag av på en lista, men jag borde lära mig mer om insekterna också. Jag vill ha en överblick över min värld och bli bekant med alla invånare.
Igår gjorde vi timjan/rödvin/vitlök-korv och merguez på fläskkött och idag har Julia packat isterband. Allt finns på 
Nu blommar persikoträden, körsbärsträden och plommonträden i min lustgård. I brevhuvudet syns persikan Rigas rosa blommor. Och nu kommer även de fyrahundranittio tulpanerna. Först ut är Apricot Beauty som inte bara är vacker utan också doftar fint. Nu när jag gick ut med Sonja såg jag att även de vilda sorterna hade börjat blomma. 
Det gjorde de inte i morse! Både häggen och slånbärsbuskarna blommar längs byvägen såg jag också. Det ska jag lägga på minnet att de blommar samtidigt.
Jag försöker att hitta en balans mellan att leva i stunden och att drömma om framtiden. Jag försöker njuta av det jag har framför ögonen, och samtidigt försöker jag att planera, så att förutsättningarna ska bli de bästa för framtiden att bli så vacker som jag vill. Men det är lätt att bli stressad av kraften hos ogräsen, och rädslan för att förlora kontrollen, när jag har missat chansen att bestämma över trädgården och våren slår över i sommar. När växtligheten tar över så döljs stenarna som kommer att vara hinder när jag vill gå fram med slåtterbalken längre fram i sommar. Ändå vet jag att det finns obegränsat med kärlek i naturen och trädgården, och att den aldrig sviker mig, även om den kan vara besvärlig och ge annat tillbaka än vad jag hade väntat mig. Jag måste stanna upp och låta det vara som det är. För naturen är vacker som den är, och det finns alltid något att fascineras över, även hos ogräsen. Jag får låta det bli som det blir, och fruktlunden kommer åtminstone att bli full av metaforer.
Nu står Julia och styckar en stor gris som har växt upp hos herr Ottosson. Det blir fina grillbitar av den och mer ändå har vi från tidigare grisar i fryst format. För konventionell snabb grillning som egentligen bara kräver en uppmärksam grillare passar framför allt dessa styckdetaljer bra:
Nu håller kastanjens svullna knoppar på att explodera! De exklusiva tulpanerna har börjat knoppas, pionen vecklar ut sig, det första körsbärsträdets visar bladen, persikoträden knoppas för fullt och ramslöksplantan som jag fick från Johan Widing för kanske 8 år sedan har överlevt ännu en vinter och eventuellt till slut skapat ännu en planta. 
De förstår, till skillnad från sjukvården, vikten av rehabilitering för den som blivit av med sin cancer. Jag är oerhört tacksam för den här resan och ser mycket fram emot att få ägna mig bara åt mig själv under en vecka, utan att behöva tänka på vardagsslitet. Men det kan innebära att jag får ställa in leveransrundan den 28 maj. Vi får se.