Två korvar och en trädgård

På lördag den 29 juni blir det en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm igen. Två sorters korv finns att beställa på beställningsformuläretsalsiccia med rostade fänkålsfrön, svartpeppar och vitt vin, och Thüringer Rostbratwurst, den tyska klassikern som bland annat är kryddad med kummin. I köttväg finns det urbenade kotletter och jag fortsätter reanfryst bogstek, fryst vinkellägg och fryst fläskduva.

Processen att anställa någon som kan hjälpa mig att stycka på deltid fortsätter, och jag stressas av att jag skulle behöva börja lära upp någon redan nu för att vara redo inför höstmarknaderna. Jag hoppas på att turen ska komma mig till undsättning ännu en gång.

Den senaste veckan har jag lyssnat på de 24 första avsnitten av podden Odlarna. I varje avsnitt intervjuas en person för vilken odling har en viktig plats i livet. På något sätt lyckas programledaren få dem att öppna sig och berätta sina livshistorier, så programmen handlar egentligen ganska lite om själva odlingen men desto mer om odlarna och vad trädgården, odlingslandet, eller deras odlingsmetod betyder för dem.

Det är mycket intressant och får mig att fundera över varför odlandet har betytt så mycket för mig, åtminstone i perioder av livet. Alltfler minnen ger sig till känna. Farmor som tog min hand i sin ofattbart lena hand för att gå ut och skörda sockerärtor och lägga tång på rosorna. Hennes syster Janas alla krukväxter som fyllde det gamla skolhuset. Hur jag lossade tre betongplattor på barndomens uteplats i Stockholmsförorten Sätra, för att göra ett eget litet grönsaksland i sanden bland myrorna. Pappas potatis- och röbetsland vid sommarhuset på Österlen. Och långt senare när odlingen och naturen fick mig att läka på torpet på Vikbolandet när död och sorg hade förstört mitt liv

Bondböna Solberga

Sedan jag flyttade till den här gården för nio år sedan har mina egna odlingar inte riktigt tagit fart. Jag har påtat lite grand, med entusiastiska skov om någon vecka här och där. Men nu har det blivit så där viktigt igen. Varje varm kväll de senaste veckorna har jag varit ute och petat i odlingarna, planterat ut sådan som jag förgrott, rensat ogräs och erövrat mer land till odling. Allt har inte gått så bra, grishagen söder om trädgården där jag satte långa rader av potatis i mitten har exploderat med tistlar, målla, maskrosor och nässlor. De fanns inte där för en månad sedan, och högmodet fick mig att tro att hela hagen var i min makt. Men nu vet jag att jag nästa år får börja med att tukta den styva leran en liten bit i taget

Runåbergs rödbetsmix

Bättre har det gått med ”minihagen” vid pannrummet, där jag hade grisar till för tre somrar sedan. Där har jag satt bondbönor, purjolök, rödbetor, morötter, svartkål, grönkål, potatis, majs, störbrytbönor och olika sorters vintersquash. Och i trädgården har jag gjort ett sparrisland omgärdat av två sorters frilandstomater och haverrot (som inte verkar komma upp).

Tre systrar

Det spelar nästan ingen roll hur trött jag är på kvällarna, jag vill ändå gå ut och fixa lite till i landen. Jag njuter av det utan att riktigt veta varför. Den tråkiga gräsklippningen har transformerats till ”hämta gräsklipp” för att täcka odlingarna med, och jag behöver bara klippa så mycket som behövs till det, resten får bli äng. I landen kan jag göra något utan någon som helst tanke på hur någon annan värderar vad jag gör. Jag gör det bara för min egen skull

Busktomat Koralik

Det ger mig omedelbar tillfredsställelse att rensa bort ogräs och ge till grisarna som omvandlar det till kött, och se hur jag får mer land att plantera i. Och det längre perspektivet ger mig spänning och förväntningar på hur det kommer att se ut om en månad när det blir dags att skörda det första, hur det kommer att bli att skörda till hösten och lära om hur grönsakerna bäst förvaras över vintern, om planerna för nästa års odlingar, och vetskapen att varje gång jag tillför gräsklipp så blir leran lite lite bättre och på års sikt så kommer jag att ha den mest fantastiska odlingsjorden i mina land

Minihagen som Michael hönsstängslade omvandlas till köksträdgård

Kanske är det just det, att det som ger omedelbar tillfredsställelse nu, också är grunden för det som ger utdelning först på lång sikt, som gör det så lätt för mig att njuta av det. Eller så har det med känslan av kontroll och makt över mitt liv att göra, och att jag gör det här bara för min egen skull och precis hur jag vill. Eller så handlar det om trösten i att se hur naturen omfamnar och gör allt för att ett frö eller en liten planta som jag sätter i jorden ska växa upp och bli stark och blomma och ge frukt.

Vi ses!

Signaturkorv, framtidplaner och lite REA

Nästa leveransrunda blir nu på lördag den 15 juni. Jag har lagt upp ett ganska kort beställningsformulär. Där finns korven som jag nog ska kalla min signaturkorv från och med nu – citron/kummin/mejram-korven – för jag är stolt över att ha hittat på den och nöjd med hur den har utvecklats till det recept som börjar närma sig det slutgiltiga. Jag tillverkade 25 kg idag och kommer att packa och etikettera den i morgon torsdag. Jag har också fryst leverpastej, och jag kommer att skiva och packa lufttorkat ytterlår på fredag.

Eftersom jag ska börja sälja mina fläsklägg avsågade och därmed mindre (så de får plats i era grytor), så vill jag bli av med de så kallade vinkellägg som jag har kvar i frysen. Därför rear jag nu ut dem för 90 kr/kg! Samma pris går fläskduvan för, och den frysta bogsteken tar jag endast 200 kr/kg för den här beställningsrundan. Bogsteken kan skivas till schnitzel, helstekas i ugn, kallrökas, lufttorkas, grytbitas eller användas till korvtillverkning, till exempel. Önskas det något till trädgården så kan jag erbjuda en liten självsådd hästkastanj från Rönna för 50 kr

Jag blev ju ombedd att stå på Bondens vårmarknad på Katarina Bangata i Stockholm två lördagar i maj och det var både väldigt roligt och lyckat, så det vill jag fortsätta med när höstmarknaderna startar i början av augusti. Detta skulle kunna innebära att företaget äntligen börjar bära sig. De som brukar vara med på höstmarknaderna säger att försäljningen då är uppemot fyra gånger så stor. Det betyder att jag nu inte har något annat val än att ta steget och anställa någon som kan hjälpa mig med styckning och produktion, så att det finns tillräckligt med produkter för att täcka efterfrågan.

I förra veckan satte jag in en annons på Facebook och förutom en hel del mycket märkliga ansökningar, så kom det några som faktiskt verkar riktigt intressanta. De ska jag gå vidare med under den kommande veckan. Om jag hittar rätt människa och lyckas öka produktionen så skulle det här kunna innebära en omvälvande positiv förändring av mitt liv, så håll tummarna med mig. Nu börjar jag drömma om att inte själv vara ansvarig för att utföra all styckning och tillverkning, utan i stället leda företaget och ägna mig åt de roligaste delarna, som produktutveckling, planering och att sälja direkt till kunderna.

Såg ni förresten att mina vänner härute på Forsby Kvarn Kafé blev upphöjda till Mästarklass i senaste upplagan av White Guide Café i förrgår? Det är de verkligen värda!

Vi ses!