Skinksläpp, leveransrunda och fortsatt REA

Det blir en leveransrunda till Uppsala, Upplands Väsby och Stockholm nu på lördag den 29 oktober. Jag har lagt upp de första 14 julskinkorna på beställningsformuläret. Det kan tyckas tidigt, men jag har redan fått några förfrågningar, så jag tycker att det är lika bra att börja. Vill man vara på den säkra sidan (den skönaste sidan) är det lika bra att äta upp fiskpinnarna och göra plats i frysen nu. Julskinkorna är sprutsaltade med en lätt kryddad saltlag, med lite lagerblad, enbär och kryddpeppar, och sedan vakuumförpackade och infrysta. Jag har använt samma recept och proportioner sedan jag började sälja julskinkor, för det fungerar så bra och ger perfekt sälta. Ingen kund har någonsin uttryckt missnöje med mina julskinkor, utan tvärtom ofta sagt att det var den godaste julskinka de ätit. Det är en förutsättning för att jag ska våga sälja julskinkor eftersom det är en så viktig del av julen för många.

I övrigt hämtade jag två grisar från Olle på slakteriet igår. De var inte så himla stora, kring 100 kg styck. Vi fortsätter stycka dem idag och packar i morgon.

I korvväg så finns det fläskkorvfalukorvLandjägerPfefferbeissercitron/kummin/mejram-korvFrankfurterkovbasafärska isterbandlufttorkade isterbandNürnberger RostbratwürstchenfänkålssalsicciaThüringer RostbratwurstToulouse-korvmerguez och prinskorv på beställningsformuläret.

Den häpnadsväckande och makalösa rean på frysta styckdetaljer fortsätter, med rabatt från 20% till 30% enligt texten vid de olika frysta bitarna i beställningsformuläret. Hjälp mig nu att göra mer plats i frysen!

I söndags så höll jag korvkurs. För första gången så höll jag i allt själv, även frukost, lunch och fikor, och det gick alldeles utmärkt, med noggrann planering och ordentliga förberedelser. Nej, förresten, Eva kom och räddade mig och gjorde städningen i charken när vi var klara, och det hade jag inte orkat med faktiskt.

La grande spaghettata med fänkålssalsiccia och Toulouse-korv till lunch blev faktiskt fantastiskt god. Här fotad av kursdeltagare Lars.

Numera tycker jag bara att det är planeringen, städningen och förberedelserna som är lite jobbiga och stressande inför kurserna. Det klart att det också är tröttande att vara helt fokuserad i 10 timmar i sträck, men själva innehållet känner jag mig helt säker på och behöver inte längre tänka igenom. Det är som att trycka på en knapp så börjar jag prata om korvar och charkhistoria och styckning och livsmedelsindustrins utveckling och korvens variationer över världen och isterbandens konserveringstekniker och köttkvarnens uppfinnare och så vidare. Och tappar jag någon gång bort mig, så kommer det alltid någon intelligent fråga som sätter igång mig igen. Deltagarna är alltid så trevliga och uppmärksamma, och som någon sa i söndags så beror väl det på att de alltid är där för att de har ett starkt intresse och vill lära sig något. Hur som helst så brukar det vara en väldigt trevlig dag, både för mig och för kursdeltagarna. Det ligger tre framtida kursdatum utlagda på beställningsformuläret under fliken Kurser om någon blev sugen nu.

Och om någon mer än jag tänker på fåglar så finns det också lite fågelgodis inlagt under fliken Övrigt.

Vi ses!

En ledig plats på söndagens korvkurs

En plats på korvkursen på söndag har blivit ledig sedan en kursdeltagare har drabbats av covid. Vill du gå en heldagskurs i korvmakeri på söndag så finns det alltså en ledig plats. För att öka mina chanser att hitta någon som vill komma med så kort varsel så tar jag bort anmälningsavgiften på 500 kr och erbjuder platsen för 3000 kr. Då ingår teori och praktik i charkuteriet, frukostfika, lunch, eftermiddagsfika och flera kilo korv att ta med hem. Rent praktiskt så gör vi färskkorv, men jag kan också förklara principerna för emulsionskorv och lufttorkade korvar. Jag brukar anpassa kursen efter de max sex deltagarnas intressen.

Det blir ingen leveransrunda på lördag, för jag måste förbereda korvkursen. Jag fortsätter dock DEN MAKALÖSA REAN på frysta styckdetaljer, för den som vill hämta sin beställning här på gården. Det går bra att kombinera med korvkursen på söndag, men gårdsbutiken är förstås öppen som vanligt hela helgen (8-20). Och alla andra dagar också. I butiken är det 20% rabatt på de frysta styckdetaljer som ligger i frysboxen.  Lägger man en beställning via bokningsformuläret för upphämtning på gården så är utbudet större och rabatten varierar mellan 20% och 30% beroende på styckdetalj. Observera att rean inte gäller fryst korv eller andra charkuterier utan bara frysta styckdetaljer.

Igår gjorde jag och Julia merguez med lagom chilisting, och prinskorv, som nu ligger i butiken. Vi gjorde också mer isterband, men de blir klara i röken först om en vecka. I frysboxen ligger KovbasaThüringer RostbratwurstToulouse-korvfänkålssalsicciacitron/kummin/mejram-korvfalukorvFrankfurter, Höstflott, kassler och kallrökt bacon.

Rikard har avslutat sin anställning och börjat jobba för länsstyrelsen i stället. Därför söker jag nu en person som kan hjälpa till med styckning och charkproduktion på timmar. Det är naturligtvis bra om man har styckningsvana men det kan också gå med någon som är väldigt entusiastisk och inställd på att lära sig jobbet. Folk är väldigt olika begåvade för att lära sig styckning har jag märkt, men det brukar visa sig efter ett par månader om det går framåt. För den övriga produktionen så krävs det framför allt noggrannhet, resten lär man sig efterhand. Omfattningen varierar efter behov, men i snitt har Rikard arbetat 15 timmar i veckan i år, varannan vecka med styckning och varannan vecka med produktion. Tanken är dock att vi, när vi har lyckats öka efterfrågan, ska vi gå från fyra grisar i månaden till sex grisar i månaden och då kommer behovet av hjälp öka. Arbetet i charkuteriet sker alltid i sällskap med antingen mig eller Julia som också delvis står för upplärningen. Hon är vansinnigt trevlig, duktig, noggrann och pedagogisk. Är du intresserad eller vet någon som skulle kunna vara det så skriv en rad till mig.

Jag är fortfarande sorgsen efter förlusten av halva hönsflocken. Nu vågar jag bara släppa ut hönsen utanför hönsgården när jag är i närheten, men de är i varje fall fint färgkoordinerade med hösten som är väldigt bjärt när solen skiner som nu. Potatisen är upptagen och ligger på inlagring i mörkret i gästrummet, hälften av morotsskörden håller på att syras med korianderfrön. Den andra hälften är kvar i leran som blir allt lerigare.

Vi ses!

Tre korvar och en bedrövelse

På lördag står jag på Bondens marknad på Södermalm i Stockholm igen, mellan 10:00 och 15:00 med Ulrica, Griskindspatrik och Albin. De färska korvar som jag kommer att ta med mig blir den ukrainska kovbasan, den franska Toulouse-korven och min variant av den tyska Thüringer Rostbratwurst, som tillverkas idag. Jag kommer också ha med mig av FänkålssalsicciaNürnbergercitron/kummin/mejram-korv och Frankfurter, i fryst format samt färska styckdetaljer från de senaste två grisarna. Och lufttorkat och annat som är smått och som är gott.

Jag kan också ta emot bokningar från DEN MAGNIFIKA REALISATIONEN på frysta styckdetaljer på beställningsformuläret för upphämtning på förmiddag på Bondens marknad på Katarina bangata på Södermalm i Stockholm. Men observera att jag bara tar emot beställningar på frysta styckdetaljer och att de måste hämtas på förmiddagen, eftersom jag inte har plats i den lilla frysen utan måste förvara dem i frigolitlådor med kylklampar, och så kan maten inte ligga alltför länge. Boka inget annat på beställningsformuläret; övrigt kan du välja bland på marknaden.

Jag är ledsen och bedrövad. I söndags när jag kom ut så såg jag först en liten hög fjädrar och dun på marken, sedan en till och sedan två höns som låg döda i gräset, tuppen Majonnäs och en av de två bruna fjunisarna. Sex höns kom fram efter en stund, men fyra var försvunna. Räven har tagit hälften av flocken, däribland Frank, Solveig och min älskade Torsten. Jag har sedan dess gått med ett litet hopp om att någon ytterligare ska komma fram, men nu efter tre dagar ger jag upp det också. De är döda.

Jag känner mig känslomässigt bestulen. Jag hade kommit flera av dem så nära som individer, och jag tyckte också så mycket om dem som flock. Torsten, som kläcktes ett dygn före de andra, fick jag en väldigt speciell relation till och hon var också väldigt speciell som höna. Hon tyckte om när jag lyfte upp henne och hon gillade att sitta på min arm eller min axel. Jag inbillar mig att det hade något att göra med att vi fick det där första dygnet tillsammans bara hon och jag.

Flocken var också lite annorlunda som grupp. De gick inte alltid samlade utan kunde traska iväg på upptäcktsfärd ensamma eller i par ibland och vågade gå allt längre från sitt hus. Kanske var det därför de strök med? För att de inte hade begripit att omvärlden är full av faror. Jag hade intalat mig att det inte var någon större risk för dem nu, eftersom rävens valpar inte längre var små och desperat behövde förses med mat också från farliga platser, men det kanske var så att det här var en räv som nyss flyttat hemifrån och letade efter nya platser med tillgänglig mat. Det är så dumt för jag har alltid tyckt mig kunna känna lukten av räv när jag går i skogen där räven varit, och förra veckan så kände jag en väldigt stark rävlukt två gånger på gården, men tyvärr så tog jag den inte på allvar. Jag vet inte varför. Och jag lämnade hönsgården öppen så att de kunde gå fritt så snart den automatiska hönsdörren öppnades på morgonen.

Återstoden av flocken, Med Gudrun, Brandgulius, Irene, Hollandaise, Bearnaise, och den andra Fjunis, är dämpade och nedstämda. De var med om något hemskt och skrämmande. Nu är de instängda i hönsgården och livet är trist för dem och mig. Jag vågar bara släppa ut dem därifrån när jag går och ger dem lite köttputs och sitter med dem, eller när jag gör något jobb i trädgården intill. Det var inte så här jag ville ha det med mina höns.

Det är något speciellt med de här relationerna som sträcker sig över artgränserna. De är hoppingivande på något sätt. Att vi trots att vi inte har språket gemensamt kan skapa starka band mellan oss, att vi kan förstå varandras blickar och fylla varandra med glädje och kärlek bara för att det är sådana relationer vi egentligen vill ha. Jag har en sådan relation till min hund Sonja. Vi behöver inte den verbala kommunikationen för att förstå varandra. Vår relation skulle inte bli djupare om Sonja kunde tala. Tvärtom, tror jag. På något sätt ger det mig hopp om människan, men jag kan inte riktigt förklara varför, för jag har inte tänkt färdigt på det.

Jag önskar att jag kunde spela Lennie Tristanos Reqviem till Torstens minne, men det är alldeles för trösterik musik för att passa nu, för jag känner bara sorg och smärta över att jag inte fick säga adjö till henne varken före eller efter hennes död.

Vi ses.

Den makalösa, magnifika REAN

Vad passar väl bättre i dessa svåra tider än en magnifik REALISATION? Det börjar bli för trångt i mitt frysrum, så idag inventerade jag de styckdetaljer som fanns där och hittade mycket mer än jag trodde. Och där gör de ju ingen nytta utan jag vill hellre få lite snurr på likviditeten och samtidigt göra plats för fler julskinkor. Därför utlyser jag nu en REA på alla frysta styckdetaljer som beställs via beställningsformuläret. Storleken på prisnedsättningen är 20-30% och framgår av beskrivningen av varje fryst detalj.

De färska styckdetaljerna kommer den här veckan från två grisar från Olle Linder som slaktades igår. Jag har ännu ingen uppgift om deras storlek.

Veckans korvar är isterbandFrankfurterfänkålssalsicciacitron/kummin/mejram-korv och Nürnberger Rostbratwürstchen, men vi har också en ny produkt i kategorin färdigmat (under Övrigt på beställningsformuläret) nämligen en Pastasås/köttgryta som vi utvecklade från en Nöff bouguignone på långkokta fläskduvor. 500 g för en hundring, men behöver man mer så går den också utmärkt att späda med en förpackning krossade eller passerade tomater, det gjorde jag igår kväll. Jag ska också testa att använda den som fyllning i en omgång empanadas att ha som perfekt snabbmat i frysen.

Under kategorin Övrigt har vi också fläskbuljongHöstflott i stor och liten burk, oraffinerat atlantsalt och Senap 1777.

In och beställ med er!

I förrgår gol min tupp Majonnäs för första gången, nu 14 veckor gammal. Jag låg och vilade på soffan i vardagsrummet när något jag först trodde var en fasan ljöd utanför fönstret. Eftersom Sonja låg i fönstret och vaktade som vanligt så förundrade det mig att hon inte började skälla som en galning, eftersom hon hatar fasaner, så jag steg upp för att se vad det var frågan om. Och där stod Majonäs och Irene i björkdungen utanför fönstret. Det ljöd inte vackert, mer så där T-Fordsaktigt som fasaner brukar låta, men det var ett av hans första försök.


Hönsen har hängt runt mitt hus en hel del på sistone. Konstigt nog så verkar de känna igen mig när de ser mig genom fönstret. Jag undrar om de minns att de levde sin första månad därinne? Sonja har snabbt lärt sig att hönsen hör till oss och inte ska skällas på, till skillnad från alla andra fåglar. Hon är fascinerad, på gränsen till hypnotiserad av dem och går inte till attack även om jag ger henne fri längd på kopplet.

Vi ses!