Nu på lördag den 30 november blir det den första av fyra julmarknaderna på Bondens marknad Södermalm. Jag och U står där mellan 10 och 15. Liksom tidigare år så går det att beställa en julskinka som vi tar med till marknaden. Skinkan beställer du under menyn Julskinka på hemsidan. Beställning som du gör nu måste hämtas upp denna helg, på lördagens marknad eller i gårdsbutiken. Eftersom vi har dåligt med frysutrymme på marknaden är det bra om du kommer och hämtar din skinka så tidigt som möjligt.
Mina julskinkor är nitritfria och kommer från grisar som levt hos grisbonden Olle Linder på Åsbergby gård utanför Knivsta. Skinkorna är sprutsaltade med en 13% saltlake till 20 % av deras vikt, såsom jag lärt mig är lagom för att de ska behålla sin saftighet vid tillagningen. Saltlaken har jag gjort precis som föregående år med mitt portugisiska oraffinerade atlantsalt, lite lagerblad, vitpeppar, enbär och kryddpeppar, och en gnutta socker. Skinkorna är alltså fria från nitrit och andra konserveringsmedel. Därpå har vi vakuumförpackat skinkorna och efter några veckor fryst in dem när de har tagit till sig laken. Priset är 400 kr/kg. Skinkorna är frysta vid leverans. Skinkorna är inte kokta, de är råa men rimmade. Du behöver inte vattna ur skinkan, den har rätt salthalt som det är.
På lördag tar vi också med oss de flesta styckdetaljerna från de två bamsegrisar som vi styckade i förra veckan (inklusive kotletterna som hyllades av Nicke på YouTube-kanalen Vinsmart), plus kallrökt sidfläsk, lufttorkad karré, ytterlår, Pfefferbeisser, salami och mängder av olika korvar.
Det här är Sonja som många av er har träffat. Hon föddes den 10 september 2010 och kom hem till Rönna i januari 2011. Sedan min skilsmässa 2015 har jag haft delad vårdnad om henne. I augusti blev hon diagnosticerad med bröstcancer och opererades. För ett par veckor sedan upptäckte vi knölar i armhålan. I söndags fick hon plötsligt ont och började halta. I måndags röntgades hon och den lilla kroppen visade sig vara full av metastaser. Vi insåg att vi var tvungna att låta avliva henne, och det kommer att ske i morgon torsdag klockan 15.
För tjugo år sedan, när jag var ung och dum i huvudet, så hånade jag människor som talade med sina hundar – de förstår inte mänskligt språk! – och jag tyckte att min pappa var fånig som talade om fårens och kornas själ där de gick i hagen bredvid hans hus utanför Malexander. Jag hade inte haft någon nära kontakt med djur sedan mitt marsvin och mina akvariefiskar som barn. Jag visste heller knappt något om relationer överhuvudtaget, för den delen. Jag har lärt mig väldigt mycket sedan dess. I dag blir jag minst lika upprörd över att Svenska kyrkan påstår att hundar och grisar inte har en själ, som över dess oetiska kapitalförvaltning och rovdrift på skogen.
Sonja har gått bredvid mig de senaste 14 åren, de år som varit de viktigaste och mest omvälvande i mitt liv. Nästan allt som jag vet idag har jag lärt mig under den tid som Sonja har funnits i mitt liv. Hon har varit min följeslagare och vi har vågat möta varandras blick utan skydd och försvar. Hon har lärt mig vad villkorslös kärlek är, hon har lyssnat på mig som ingen annan, och hon har kommit för att trösta mig när jag har varit ledsen.
Jag känner mig så ledsen nu, över att jag aldrig mer kommer att få känna hur hon kastar sig över mig så fort jag lägger mig på soffan, för att få pussar på halsen. Och att jag inte kommer att få se henne ligga och njuta när jag stryker henne över huvudet och vi tittar varandra i ögonen och hon ler på ett sätt som jag aldrig har sett någon annan hund göra.
För mig har hon varit mycket speciell, och jag vet att ni är många som förstår vad det här betyder och hur det känns för mig nu, och jag vet att de finns de bland er som inte förstår att ett djur kan betyda så mycket, för ni har inte själva upplevt det. Jag hoppas att ni får uppleva det en dag. För mig är inte Sonja ett djur, hon är en varelse, med en vacker själ, från en annan och samma värld som jag.
